Jag nästan skiter på mig av skratt när jag läser vännasbymoderaten Jan Nilssons blogginlägg den 29 juni där han klagar på att Sverige internationellt sett har höga skatter. Inte nöjd med de i runda slantar 100 miljarder som alliansregeringen sänkt skatterna med, kräver han ytterligare skattesänkningar!

          Den enda argumentation han anför är att höga skatter underminerar välfärdens förutsättningar. Det han menar är att höga skatter leder till mindre tillväxt och därmed lägre sysselsättning. Med lägre sysselsättning blir skatteintäkterna lägre och därmed blir det svårare att finansiera välfärden.

          Problemet med detta är att borgarna saknar belägg för sitt påstående att låga skatter skulle leda till högre tillväxt. I nästan alla mätningar av internationell konkurrensförmåga hamnar Sverige på toppen tillsammans med övriga nordiska länder. Enligt det Världsekonomiska Forumets (WEF) senaste rapport (som kom ut före alliansregeringens maktövertagande), är också Sverige ledande beträffande tillväxt- och konkurrensförmåga i en globaliserad värld*. Organisationens chefsekonom Augusto López-Claros förklarar:

När man frågar företagsorganisationer i de nordiska länderna brukar de peka på de höga skatterna som ett potentiellt problemområde, men det finns inga belägg för att höga skatter negativt påverkar dessa länders förmåga att effektivt konkurrera på världsmarknaderna eller att leverera extremt hög levnadsstandard till sina befolkningar... Om högsta skatter skapar resurser som sedan används till att leverera utbildning i världsklass, effektiva sociala trygghetssystem och en högt motiverad och kunnig arbetskraft, då blir konkurrenskraften stärkt, inte underminerad.

          Höga skatter är med andra ord inte bara en förutsättning för välfärd. Välinvesterade utgör de också goda förutsättningar för tillväxt.

*World Economic Forum, Global Compettiveness Report 2005-2006.

Uppdaterad: tisdag 06 juli 2010 klockan 23:07