Sofia Rasmusson från Färnebo Folkhögskola är bjuden av LO och Socialdemokraterna för att diskutera om hushållsarbetarnas sociala, ekonomiska och rättsliga situation i Sydafrika utifrån ett fackligt perspektiv. Kan vi dra några lärdomar från detta beträffande hushållssektorn i Sverige med tanke på regeringens införande av rutavdraget?

Allmänheten bjuds till den här diskussionskvällen.

Tid och Plats: 3 november kl 18,30 på LO-fackens Hus, Norrlandsgatan 11B i Umeå

PS: Vi bjuder på fika.

Glöm Hells Angels, Glöm Bandidos... det finns ett farligare gäng som härjar i stan.

Det var ett saftigt bostadsbidrag som Victoria och Daniel fick som inflyttningspresent av regeringen, som i höstbudgeten beviljat dem 14 miljoner så de kan flytta till Haga Slott på 1'550 kvadratmeter.

Totalt får kungahuset 120 miljoner (122'183'000 för att vara exakt). Jan Lindmark som är hovets ekonomichef, säger att detta motsvarar en piggelin per svensk. Roligt sätt att resonera då denna summa utgör ungefär dubbelt så mkt som de 68 miljoner som brottsförebygganderådet får, och ungefär lika mkt som det som Folkhälsoinstitutet får (130 miljoner). Bara de 14 miljoner som Victoria och Daniel får som inflyttningspresent är 8 ggr så stor som underskottet i kommunens socialnämnd.

Tänk om jag kunde få sådär mkt i bostadsbidrag. Det är väl inte ens en hel piggelin per svensk. Eller hur, Jan Lindmark?

Nu är vintern här. Få se nu om det blir kaos i tågtrafiken igen. Det är för jävligt att man inte kan förbereda sig på stora snömängder i ett land med snö varje vinter. Vi har haft värre vintrar än den förra utan att de för den sakens skull orsakat trafikkaos på järnvägen. Är det verkligen ngn som tror att förra trafikkaos hade med vintern att göra och inte med det faktum att spår, underhåll och trafik efter alla privatiseringar inte längre ligger under samma huvudman utan sköts av konkurrerande aktörer som inte har varandras behov att ta hänsyn till?

          Vad jag skäms för är att de privatiseringar som nu borgerligheten genomfört inte varit möjliga utan den bolagisering av Statens Järnvägar som mitt eget parti Socialdemokraterna satte igång 1988.

Hittat min kommun :)

Kom att tänka på bondens marknad när jag satt och såg på nyheterna det absurda i att skolorna i Östersund får inte handla broccoli och andra råvaror från odlingar som ligger tätt intill, utan måste köpa dem från Ecuador. Detta för att det strider mot lagstiftningen att ”diskriminera” företag på grundval av deras hemvist. Inte ens människor har ett sådant skydd! Man får ju neka en arbetssökande jobb på basis av att hon bor i en annan ort, men man får inte ”diskriminera” ett företag som ligger tusentals kilometer bort när det finns lokala leverantörer som inte behöver köra upp maten. Kolla gärna på klippet nedan:

          Det här är ju inget nytt. Därför stör jag mig som satan när Sven-Olov Edvinsson (C) för att fiska röster går runt på bondens marknad och promotar centerpartiets motion om att Umeå ska handla mer närproducerat. Inget fel med närproducerat, tvärtom! ..Men han vet mkt väl att det inte går: EU-lagstiftningen förordar att ett sånt diskrimineringsskydd som inte ens gäller för människor ska gälla företag. Och detta fick han förklarat för sig av mig på sin egen blogg. Samma förklaring fick han från kommunen, men ändå valde C med stöd av M att köra på.

          Även när jag var på Gotland fick man se affischer överallt från Centerpartiet som gick till val lokalt på att kommunen skulle handla närproducerat. Jag fattar inte vad vitsen är med att föra väljarna bakom ljuset med hjälp av vallöften de vet inte kan infrias. Vill de faktiskt göra ngt åt miljön så får de verka för att vi lämnar EU-helvetet som sörlänningarna folkomröstade oss in i.

De senaste dagarnas diskussioner kring Baltic Gruppens barnsliga utspel med hot om uteblivna investeringar om Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet, samt den samlade borgerlighetens uttalade stöd till Baltic Gruppen, gör en diskussion kring demokrati högst aktuell. Mot bakgrund av detta, så publicerar jag nedan ett inlägg från feberuari som har fått förnyad aktualitet:

Kapitalets revansch i samhället

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

          När Per Albin Hansson (s) uttryckte ovanstående ord 1928 i sitt berömda folkhemstal hade Sverige precis infört allmän rösträtt (1919). För Per Albin var det viktigt att visa att allmän rösträtt bara utgör en begränsad form av demokrati: politisk demokrati. Men sålänge det rådde fattigdom fanns det ingen social demokrati, och så länge det ekonomiska livet styrdes av marknaden (snarare än folkets demokratiskt fattade beslut) fanns det ingen ekonomisk demokrati.

          Arbetarrörelsens kamp för social demokrati har förts i konflikt mot kapitalet genom att ta från kapitalet de arenor där vi förvägrats tillträde. När privatskolor var regeln och kommersiella intressen stängde ut oss från utbildningsmöjligheter bildade vi ABF och folkhögskolor, men framför allt tog vi makten över politiken och stiftade in gratis utbildning för alla i offentlig regi. Genom solidarisk skattefinansiering av skolor, sjukhus, äldreboenden och andra sociala sfärer befriade vi dessa från kommersiella intressen för att kunna garantera allas rätt att på jämlika villkor ta del av dem.

          Även politisk demokrati fick vi i konflikt mot kapitalet, som styrde det politiska livet genom ett rösträttssystem där enbart de förmögna (och företagen) hade rätt att rösta. Genom införandet av allmän rösträtt tog vi politiken ifrån kapitalet och gjorde den till allmän egendom, med jämlika villkor för deltagande.

          Det vi står inför idag är kapitalets revansch, som försöker ta tillbaka förlorad mark. Vinstdrivande friskolor, sjukhus mm är alla uttryck för de kommersiella intressens intrång i vår välfärdssektor. Men inte bara den sociala demokratin är hotad. När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att vi ska välkomna initiativ från privatpersoner som Krister Olsson från Balticgruppen som skänkte 20 miljoner till kommunen för att skapa sysselsättning. Men kan vi lita på att Balticgruppen inte förväntar sig någonting tillbaka av kommunens politiska ledning?

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Om den här utvecklingen fortsätter kan vi komma att förlora den politiska demokratin innan vi ens hunnit uppnå den ekonomiska. Och då är vi tillbaka på ruta noll, som t.o.m. Per Albin 1928 hade lämnat bakom sig.

Det märks att vintern närmar sig alltmer. Jag längtar tillbaka till sommaren, så man kan sola, bada och hitta på roliga saker. I somras var jag bl a på Gotland, tillsammans med den övernaturlige beatboxaren Alex, som gjorde sig rikskänd efter sitt uppträdande på Idol. Kolla avsnittet mellan 0:20 och 0:30 nedan på filmklippet. Alex, varför säger du Hallå?

På väg till stranden

Hemma hos Pippi Långstrump

Hemma hos Pippi Långstrump med en exalterad Miguel

Man undrar vilken syn på demokrati som råder inom alliansen när de på VK-bloggen går till samlat försvar för Baltic Gruppen, som hotat med uteblivna investeringar i Umeå om Socialdemokraterna i kommunen bildar ett samarbete med Vänsterpartiet.

Vilken rätt har det privata näringslivet att diktera för Socialdemokratiska Arbetarepartiet vilka partier de ska samarbeta och inte samarbeta med? Man tycker att det är väljarna som genom sina demokratiskt valda partier ska påverka vilka som ska vara kommunalråd, nämndordföringar osv. Men tydligen delar varken näringslivet eller alliansen denna uppfattning.

När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att det är positivt med privata företag som vill investera i Umeå, och lika självklart är det att de ska få investera var de vill i landet. Men att -liksom Baltic Gruppen- hota med uteblivna investeringar om det inte blir det politiska styre de hade önskat sig, avslöjar de demokratiska problemen som följer av att göra sig beroende av det privata näringslivet. Istället för att problematisera detta, går alliansen till samlat angrepp på VK-bloggen mot såväl Holmlund (s) som Vänsterpartiet och agerar därmed i Baltic Gruppens ekonomiska intressen.

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Detta var jag väldigt tydlig med när jag redan i februari skrev om Baltic Gruppens donationer till kommunen. Och redan då varnade jag för detta.

Man undrar om det är med ironi som Jimmy Lindberg, enligt egen utsago moderat, kallar sig för den skarpaste kniven i lådan på sin blogg, där han i sin iver för att kasta skit på fackföreningsrörelsen agerar språkrör åt sverigedemokraterna i sin syn på fackligt medlemskap.

          Såväl Transportarbetareförbundet som Akademikerförbundet SSR har uteslutit medlemmar för att de är aktiva i sverigedemokraterna. Andra fack är skeptiska till det här sättet att hantera frågan, som vissa menar gör sverigedemokrater till martyrer. Jag är beredd att hålla med, men vilket förhållningssätt facket än intar, så är det upp till förbundet i fråga att själva fatta beslut om saken.

          Den ”skarpaste” kniven i lådan, Jimmy Lindberg, menar dock i kommentartråden att man i ett demokratiskt land inte ska uteslutas från facket pga de politiska åsikter man har.

          Facket är ingen myndighet, det är en FÖRENING. I en förening är det medlemmarna som bestämmer genom demokratiska beslut. Bedömer medlemmarna via sin demokratiskt valda styrelse eller via de beslut de demokratiskt fattar på sina kongresser, att medlemskap i SD är oförenligt med de stadgar medlemmarna demokratiskt fattat beslut om, så ska sverigedemokrater kunna uteslutas från facket. VAD i detta är odemokratiskt? Ska man nu också tycka att ett parti inte ska kunna utesluta en medlem när hennes politiska åsikter strider mot partiets stadgar och ideologi? Så ska nu kristdemokrater få vara med i Vänsterpartiet och moderater i Socialdemokraterna? Ja, hans svar på detta är förvånansvärt: JA.

          Om nu Jimmy är den skarpaste kniven i den borgerliga lådan, kan ni tänka er hur pass skarpa Riedl, Kling, Skiddi och alla andra ”knivar” i den lådan är.

Kolla gärna på den här reklamfilmen från Unga Elektrikerna. Den sammanfattar på ett bra sätt vilka framgångar som fackföreningsrörelsen gjort för oss alla, och vilka faror som hotar vår välfärd.

Har ni märkt att GB-glassgubben (tll höger) är otroligt lik seriemördaren John Wayne Gacy (1942-1994) (bilden till vänster)?

Jag tänker alltid på detta när jag äter glass.

Det är inte utan att flina som man läser borgerliga bloggar på VK. Allvarligt talat, vad krävs det för att få utrymme i ett borgerligt parti? Edward Riedl (m) kan inte ens skilja mellan fack och a-kassa... och utifrån den kunskapen tänker karln stifta lagar i riksdan.

Vad gäller Centerpartiets företrädare kan man tycka att det minsta som kan krävas av dem är att de ska veta vad de snackar om när de så envist går till angrepp mot LAS. Ngt förvirrad skriver Centerpartiets ombudsman Johan Kling från Teg om SSU:s utspel, där man kräver att riksdagsledamöter som suttit för länge inte ska få sitta hur länge som helst utan ska släppa nya och yngre kandidater. Enligt honom rimmar detta ”illa med LAS-kramandet och sist in, först ut man vurmade så hårt för i valrörelsen”.

Alltså, är det här seriöst? LAS är till för att skydda anställda från att sägas upp godtyckligt. Med tydliga kriterier, kan inte arbetsgivaren använda sitt maktövertag för att spela ut anställda mot varandra så de sänker sina löneanspråk av rädsla att förlora jobbet till den som bjuder sig för minst. LAS är inte till för att skydda mäktiga politiker från att väljas bort från uppdrag de tycker sig ha rätt att sitta på livstid. Fattar inte snubben att det är ett förtroendeuppdrag att vara riksdagsledamot och inte en anställning?

Ännu mer förvånad blir man av kunskaperna kring valsystemet. Den absoluta merparten av väljarna röstar på ett parti, inte en person. Det är ytterst ovanligt att en person får så många kryss att hon kryssar sig förbi de kandidater som hennes parti bestämt ska komma före henne i fråga om ett uppdrag. Därmed är det alltså partierna (och inte väljarna) som bestämmer vilka av sina kandidater som ska inneha de mandat partiet får. Lik förbannat så påstår då Kling att SSU med sitt utspel underkänner väljarnas beslut???

Vilken verklighet lever han i?

Förra gången jag förespråkade rätten till heltid på bloggen, slogs jag av hur många borgerliga röster som reagerade mot detta. Det som jag trodde var en självklarhet som ingen skulle vara emot, visade sig vara mer provocerande än att svära i kyrkan. Och nu när jag igen skriver om det på min blogg, hamnar inlägget överst på listan över de mest kommenterade bloggarna.

          Den här gången tycker jag dock att den kritik jag får är seriös och förtjänar att bemötas med respekt. I stort sett går den ut på ställa frågan om varför en arbetsgivare ska tvingas erbjuda en heltidstjänst åt en anställd som önskar gå upp i tid när arbetsgivaren inte behöver sin anställde på heltid? Ett företag bedriver inte välgörenhet utan det producerar varor/tjänster i syfte att göra vinst. Gör inte arbetsgivaren ngn vinst på att erbjuda sina anställda heltid så varför ska han det?

          Frågan verkar berättigad, men den utgår ifrån en särskild syn på människan som växt sig starkt i vårt kapitalistiska samhälle och som sällan blir ifrågasatt: att människan enbart är ett verktyg, ett objekt för företag att göra vinst på. På arbetsmarknaden så har inte människan ett egenvärde, utan hon räknas enbart i den mån hon besitter egenskaper som gör henne lönsam. Och betraktas man inte som lönsam, antingen för att man råkar vara funktionshindrad, har fel utbildning eller vad det nu kan vara, så har man inget värde på arbetsmarknaden.

          Det här synsättet utgör en förutsättning för arbetsmarknadens sätt att fungera, om än en outtalad förutsättning som vi sällan är medvetna om. För varför är det problematiskt att tvinga en arbetsgivare att erbjuda en heltid som han ur lönsamhets synpunkt inte behöver, om inte arbetaren enbart räknas som ett kugghjul i arbetsgivarens företagsmaskineri?

          Mot detta sätt att se på människan erbjuder vänstern en mer humanistisk syn på arbete som en social rättighet. Istället för att se på människan som ett medel för företag att göra vinst, så ser vi företag som ett medel för människan att förverkliga sig själv. Dels genom att företag utgör medel för människan att producera de produkter/tjänster som den sedan konsumerar, och dels genom att de utgör ett medel för människan att genom arbete få utlopp för sin kreativitet. Vi vill skapa en annan typ av samhälle där företag är till för människan och inte människan till för företag; ett samhälle där produktionen styrs av människan och inte människan av produktionen.

          Frågan är alltså om det ska vara privata vinstintressen eller det allmänna intresset som ska styra vilken typ av jobb som ska råda på arbetsmarknaden. Om arbete är en social rättighet, ett gemensamt ansvar, så måste vi gemensamt kunna bestämma på demokratisk väg hur produktionen och arbetslivet ska organiseras. Med andra ord så måste ekonomin -som Per Albin Hansson (s) påpekade i sitt folkhemstal- demokratiseras.

Det här är förstås en karykatyr av borgerligheten, men man undrar verkligen hur pass långt från verkligheten den här karykatyren är.

Igår skrev jag på bloggen om hur Reinfedlt (m) och Maud Olofsson (c) torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform. Pigavdraget (eller rut-avdraget, som borgarna så fint kallar det) innebär skattelättnader för den som anlitar hushållsnära tjänster, och är tänkt att skapa jobb inom hushållssektorn.

Borgerlighetens standardargument när vi kritiserar avdraget är en anklagelse om att vi från vänsterhåll ser ner på städjobben. Ingenting är mindre sant än detta. Jag själv som bl a städar på mitt jobb som vårdbiträde, tillhör de starkaste mtoståndarna till pigadraget. Det handlar om 2 saker:

-För det första innebär pigavdraget en omfördelning av resurser, där skatter som annars hade kunnat gå till skola, vård eller omsorg (som alla medborgare kan ha nytta av oavsett inkomst), istället går till överklassens lyxkonsumtion.

-För det andra innebär det också att staten medveten stimulerar tillväxten av en lågavlönad bransch med låg facklig anslutnigsgrad där det är svårt att garantera trygga anställningsvillkor. Pigbranschen var utbredd i början av förra seklet, men med tiden kom den att nästan utrotas i takt med välfärdstatens uppkomst. Vill vi verkligen vrida klockan tillbaka?

Nu visar forskaren Anna Gavanas, på Institutet för Framtidsstudier, att anställda inom hushållstjänstesektorn är särskilt utsatta för sexuella trakasserier. Många förlorar sitt jobb när de vägrar gå med på krav på sex, och i en del fall har de t.o.m förvägrats lön. Alla konsumenter av hushållsnära tjänster missköter sig inte, men problemet är att jobb inom den sektorn är av sådan art att man som anställd knappt kan ställa några krav, då arbetsplatsen är uppdragsgivarens hem och han därför kan göra sig av med den anställde när han vill.

Är det inte ironiskt att borgerligheten torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform?

Årets val innebär ett slag under bältet mot jämställdhet. Ngt måste ha hänt i samhället när idéer om jämställdhet inte längre är lika självklara som de var för några år sen.

          Vi gick till val på att införa rätten till heltid men vi mötte starkt motstånd. Inte minst från Reinfeldt som menade att det skulle leda till ökad arbetslöshet, ngt som ur vetenskaplig synpunkt kan starkt ifrågasättas, som jag visat tidigare. Dessutom är det ett argument som enbart hörs när kravet på heltid reses inom kvinnodominerade branscher, medan det aldrig varit ett problem att garantera heltid när branschen är mansdominerad. Kolla bara på butikskedjorna, där de som jobbar på butiken (oftast kvinnor) får nöja sig med deltid, medan de som jobbar på lagret i anslutning till samma butik oftast får jobba heltid. Har alltså ett och samma företag råd att anställa på heltid bara när det gäller män på lager men inte kvinnor på butik?

          Alliansens väg till jämställdhet på arbetsmarknad handlade föga förvånande om pigavdraget, som Maud Olofsson (c) menade underlättar för kvinnor att starta eget inom städbranschen. Dels är det märkligt hur man kan tycka att det främjar jämställdhet att skatteresurser går till att betala notan för städtjänster överklassens män betalar för att slippa ta sitt ansvar för hushållsarbete. Men dels måste man leva i en helt annan verklighet för att inte inse att det finns fler deltidsarbetande kvinnor som vill gå upp i heltid än de som vill starta eget.

          Nu är det färdigtjafsat med borgerligheten. Nu gäller det att gå från ord till handling. Borgarna vann riksdagsvalet, men såväl i kommunen som landstinget är det  vi som styr, och vi tänker göra rätten till heltid en verklighet för landstingets och kommunens anställda. Så mkt som de arbetar för välfärden är de värd detta och mycket mer.

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

Som bekant så har vi uppmanats av Skatteverket att ange vårt lägenhetsnummer som nu ska registreras i folkbokföringen. Vad som kanske inte är känt är vilka som ska göra detta och på vilka villkor, ngt som tystats ner av såväl Skatteverket som regeringen.

          Registreringen av lägenhetsnumrena innebär utökad arbetsbörda för Skatteverket och beräknas ta ett år, vilket är skälet till att man tänker ta in extra personal. I vanliga fall skulle arbetet utföras av projektanställda, som enligt beräkningar från fackförbundet ST skulle uppgå till 150 st, men myndigheten har bestämt sig för att istället ta in praktikanter. Det rör sig om lyftpraktik, som normalt ska bara vara på 3 månader. Eftersom arbetet ska pågå ett helt år, så kan alltså skatteverket ta emot runt 500 praktikanter, så slipper man anställa.

          Det här är ytterligare ett exempel på när regeringen säger en sak och gör en annan. Klart och tydligt uttalade sig Littorin i februari om att lyftpraktiken som regeringen införde inte skulle tränga undan rekryteringar som annars skulle ha gjorts, men det är PRECIS det de gör!! En praktik ska bidra till att ge praktikanten arbetslivserfarenhet så hon får jobb sen, och då ska den inte innefatta ordinarie arbetsuppgifter. Om den gör det, så slipper arbetsgivaren anställa då hon kan ta in praktikanter som gör jobbet för en lägre ersättning så slipper hon betala lön. Och då bidrar praktiken till att öka arbetslösheten istället för att minska den!

          Men det är klart, man förväntar sig ingenting annat av ett parti som moderaterna, som får sin valkampanj finansierad av privata företag, som nu ser i den nya lagstiftningen sin chans att utnyttja praktikanter för att göra ett jobb som de annars hade behövt anställa folk för och betala lön till. Men att även skatteverket tar till de här metoderna -tycker jag- är skandal!

Läste Lennart Holmlunds blogginlägg om moderaternas val av gruppledare i landstinget och måste säga att jag inte håller med. I likhet med Holmlund (s) så köper jag inte VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebos argument om varför personvalet måste utvecklas, men jag anser att media inte bara har all rätt utan dessutom skyldighet att granska samtliga partier och hur de tillsätter sina poster.

          Det råder ingen tvekan om att Moderaterna har rätt att själva bestämma vem som ska vara deras gruppledare, och vill de ha Niklas Sandström som oppositionsråd ska de givetvis få välja honom till det. Detta kan inte ens Nordebo förneka. Men som jag tidigare påpekat så skedde detta under tvivelaktiga omständigheter: Moderaterna förde väljarna bakom ljuset genom att låta väljarkåren tro att en röst på dem skulle innebära en röst på Liv Granbom som oppositionsråd. Sen om moderaterna vill köra över sina egna väljare och utse Niklas Sandström är det deras problem. Det är inte vi sossar som förlorar röster på det. Men påpeka måste vi få göra att detta går stick i stäv med vad de lovade före valet, och sen är det upp till väljarna själva att avgöra om de efter detta tycker att moderaterna är ett parti att lita på eller ej.

          Jag tycker alla tjänar på tydliga besked. Det gäller även val av gruppledare i riksdan. Norrland är ganska rött, men det finns dem som röstar moderat. Frågan är om de alls hade gjort det om de hade vetat att moderaterna skulle välja som gruppledare Anna Kinberg Batra, som visade sin nedsättande syn på Norrland i sitt kända utspel där hon uttalande att ”stockholmare är smartare än lantisar”:

Jävlar vad kyligt det var igår när jag spelade brännboll. Det känns att hösten är här. Synd faktiskt! Med hösten försvinner en massa djur :(. Harar blir allt mer sällsynta, igelkottarna ser man inte längre till, fjärilarna försvinner... Jag har alltid varit fascinerad av fjärilar. Det här att de föds som larver, och sedan bildar en puppa för att sen förvandlas till någonting helt annat: en vacker fjäril som inte alls liknar den äckliga larv den föddes som.

          Denna radikala omvandling kallas metamorfos, men hos en del insekter är den ofullständig. Det betyder att de inte går igenom alla fyra stadier: ägg, larv, puppa, vuxen. T ex hos kackerlackor kläcks ur ägget en larv, kallad nymf, som blir vuxen utan att gå igenom puppstadiet. Exakt som moderaterna, som aldrig bildat ngn puppa när de gått från gamla till nya. Edward Riedl (m) illustrerar processen: som gammal moderat så uttrycker han sina innersta åsikter när han påstår att sjukskrivna i själva verket fuskar. Men detta sätt att uttrycka sig lämnar han bakom sig allt eftersom månaderna går och han förvandlas till ny moderat, som är medveten om att försämringen i sjukförsäkringen är lättare att sälja om den istället lindas in i formuleringar i stil med hans inlägg från förra veckan där han säger att man drar in ersättningen från sjukskrivna för att hjälpa dem tillbaka till arbetslivet.

          Men den gamla moderaten försvinner aldrig, utan den finns kvar hos varje moderat i väntan på en chans att komma ut. Och den chansen ges av möjligheten att gömma sig bakom en anonym signatur, vars uttalanden man inte behöver ta ngt ansvar för. Min favorit är signaturen Mr Cool, som hårdknackat hävdar på min blogg att flertalet sjukskrivna fuskar. Som bevis anger han att den vanligaste sjukskrivningsdagen är fredag, som han påstår bevisas av en utredning genomförd av ett företag med rötter i Holland vars publicering stoppades av facket.

          Vad lägligt! Vem skrevs utredningen av? Mållgan möjligtvis? På den frågan svarar Mr Cool genom hänvisning till en annan utredning, den här gången av Riksförsäkringsverket. Enda problemet är att den inte anger fredagen som den dag då de flesta sjukskrivningsfallen inleds, utan måndag, för att de som blir sjuka under helgen ofta sjukskriver sig på måndag då de inte jobbar helgen. Således finns det en logisk förklaring till varför måndagen sticker ut: den är summan av sjukfallen från lördag, söndag och måndag, som var för sig inte nödvändigtvis har fler sjukskrivningsfall än ngn annan veckodag.

          Ska man hänvisa till utredningar så får man åtminstone se till att läsa dem innan!

För några månader sen så skrev jag på min blogg att om det finns ngt jag håller med politiker från den mörka sidan om, så är det vad Edward Riedl (m) skrivit på sin blogg: att vi behöver alla få oss en skrattstund. Och på vilket bättre sätt än att dagligen läsa hans blogg? Detta är lika aktuellt idag som när jag skrev det då.

          Ta t ex hans inlägg från i tisdags där han beklagar sig över att vi socialdemokrater i samband med det han kallar för vulgärdebatten om sjukförsäkringen framställer moderater som onda människor som vill andra illa. Men vänta nu.. var det inte Riedl själv som anklagade socialdemokraternas ordförande i Umeå, Åsa Ögren, för att önska livet ur Reinfeldt när hon skrev ett skämt på facebook?

          Jag kan inte undvika le varenda gång jag kommer ihåg det :). Efter vem vet hur många timmar av snokande, hittar herr Riedl (m) ett skämt skrivet av Åsa Ögren (s) på sin facebook, som han skyndar sig att ta ett kort på och lägga ut på sin blogg för att -i brist på argument mot socialdemokraternas politik- äntligen kunna ha ngt att smutskasta socialdemokraterna med:

          Sedan skriver han såväl på bloggen som i ett pressmeddelande till media:

Jag måste säga att det är anskrämligt av en ledande socialdemokrat att önska livet ur Sveriges statsminister! Är det på denna ytters låga nivå vi ska ha valrörelsen?

          Och sen har han mage att komma och påstå att det är vi sossar som framställer moderater som onda? Alltså, det är lika roligt varenda gång jag tänker på det! Jag tror herr Riedl (m) på allvar borde överväga göra en karriär inom ståuppkomedi.

          Men nu på allvar: över 35'000 personer har fått sin sjukersättning indragen och kastats ut på arbetsmarknaden för att nu mitt i en lågkonjunktur konkurrera om jobb med friska arbetslösa. En del av dem, som Annica Holmquist, tvingas sälja sin lägenhet för att få socialbidrag. Andra, som Erik Edvardsson, tvingas leva på loppispengar för att klara ekonomin. Marie Louise, 61, hanterade det genom att ta livet av sig, och hon är tydligen inte den enda. Jag tror att detta gör det befogat att ställa sig frågan om huruvida Riedl och andra moderater, om inte onda, åtminstone kanske saknat empati för alla offer som deras sjukförsäkringsreform orsakat.

          Jag tror jag låter Riedl själv svara på den frågan genom att hänvisa till hans egen kommentar på sin blogg:

          Ni såg inte fel: han svarar faktiskt Tack.

För första gången på flera år äger jag en växt. Jag brukar inte ha växter eftersom jag alltid glömmer bort att vattna dem, men nu har jag fått en kaktus i present. Tydligen så behöver man inte vattna den lika ofta, och så är den dessutom rak. Att vara rak är en egenskap jag alltid har uppskattat men som är väldigt sällsynt hos politiker. Dock finns det undantag, som när umemoderaten Edward Riedl uttalade sig i början på året om varför a-kassan och sjukpenningen sänktes:

          Det där kallar jag att vara rak och ärlig. Utan att linda in sina åsikter i vackra ord vågade han vara rak och säga vad han tyckte om sjukskrivna och arbetslösa, nämligen att de är rationella människor som sjukskriver sig för att ersättningsnivåerna är höga och inte för att de skulle vara sjuka (och att arbetslösa stämplar för att de tjänar på det och inte för att de har svårt att hitta jobb). Och han tvekar inte en sekund på att det handlar om fusk.

          Jag hoppas dock att min kaktus förblir rak över tiden i takt med att den växer. Inte som herr Riedl (m) som sedan han blivit riksdagsman inte längre kan uttala sig lika rakt, utan har börjat linda in sina åsikter i en mer lättköpt förpackning som döljer vad han innerst inne tänker. Nu heter det inte längre att man försämrat sjukförsäkringen för att tvinga fuskare att söka jobb. Istället så skriver Riedl (m) nu på sin blogg att de sjukskrivna blir av med sin ersättning för att hjälpas tillbaka till arbetslivet. Samma människor som han förut menade helt frivilligt tog emot sjukersättning för att slippa söka jobb, kallar han nu för ”människor som innan förändringarna i sjukförsäkringen förtidspensionerades mot sin vilja”.

          En av dem som faller inom den kategorin är Annica Holmquist, som är oförmögen att arbeta pga en sjukdom som gör att hennes kroppsdelar växer till onormala proportioner. Hon måste ha tagit emot sjukersättning mot sin vilja för nu ska hon hjälpas tillbaka till arbetslivet genom indragen sjukersättning. För att få socialbidrag tvingas hon nu sälja sin lägenhet.

          Hon är säkert tacksam för den hjälp hon fått av de nya reglerna i sjukförsäkringen som Ed Riedl (m) vurmar för. Grattis till din riksdagsplats, Ed. Du kommer säkert hjälpa många människor.

Helvete vilken dag det var igår alltså! Från och med idag har 50-öringen slutat gälla, och jag hade samlat alla mina 50-öringar i en kopp för att gå och handla bort dem igår och så glömde jag. Typiskt!!! Jaja.. jag får skylla mig själv när jag alltid skjuter upp saker och ting.

          Att 50-öringen upphört att gälla är dock inte det enda av betydelse som skedde igår. Nu rapporterar nyheterna om moderaternas senaste utspel, där man tillkännager att muf:aren Niklas Sandström (vars viktigaste politiska fråga varit att krogarna ska ha öppet till 05.00) nu gjorts till moderaternas gruppledare i landstinget.

          Intressant i sammanhanget är att det var Liv Granbom som moderaterna lanserade som sitt första namn till landstinget. Men helt plötsligt så läckte det till SVT att det var Niklas som var påtänkt att bli moderaternas nästa gruppledare i landstinget efter valet. Då var Riedl snabbt ute i media för att dementera det: "Hon (Liv Granbom) står till väljarnas förfogande, både till landstingsfullmäktige och som gruppledare i gruppen". Det var Liv som förekom i alla valaffischer tillsammans med Edward Riedl (m) och Anders Ågren (m), medan Niklas Sandström (m) fick hålla låg profil.

          Det är inte svårt att förstå varför Riedl ville få väljarna att tro att en röst på moderaterna var en röst på Liv Granbom som gruppledare. Hennes popularitet var långt större än Niklas Sandströms: Liv fick 1'544 personkryss medan Niklas ba fick 359. Allting var alltså ett spel för galleriet. Det är ju tredje gången i år som Riedl blir påkommen när han ljuger. Det här kan ju inte va normalt! Kan man verkligen ljuga såhär mkt utan att vara mytoman? För så jävla svårt kan det väl inte vara att vara ärlig. Eller?