När jag satt för ett par dar sen med en kompis och kollade på webbsändningen från landstingsfullmäktige, så skrattade han för att jag tydligen hade svurit på fullmäktige. Jag var förvånad eftersom jag inte ens hade märkt det själv, men det jag sa var: "det är inte så jävla enkelt". Big deal! Men poängen är att svordomar utgör en så integrerad del i vårt vardagliga språkbruk, att det är vanligt att man inte märker när man säger dem eftersom många av dem tappat sin förolämpande karaktär. Inte lika fullt vanligt är det däremot med personer som inte märker när de själva ljuger, ngt som verkar vara fallet med centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom.

          Som jag påpekade i mitt anförande när jag hänvisade till olika undersökningar, så finns det inga belägg på att konkurrensutsättning skulle leda till minskade kostnader. I många fall när detta varit fallet, så har det skett på bekostnad av personalens villkor och/eller kvaliten. Ändå föreslog borgarna en besparing på 10 miljoner genom att konkurrensutsätta rubbet av Allmän Service. Att det skulle gå att spara pengar på detta sätt, utan ngn analys på hur kvaliten kommer att påverkas, tyckte jag inte alls var seriöst.

          Väl medveten om bristen på seriösitet i förslaget, svarar Olle (C) att de i själva verket inte föreslår att de ska konkurrensutsätta rubbet av allmän service utan bara delar, och påpekar att det bara handlar om att spara 10 av de 284 miljoner han säger att verksamheten omsätter. Vad ska det här betyda? Att eftersom 10 miljoner bara är en bråkdel av verksamheten, så är det bara en bråkdel som ska ut på entreprenad?

          Som gruppledare för Centerpartiet i landstinget, kan inte Olle vara ovetandes i vad hans parti tillsammans med de övriga borgarna skrivit för förslag till landstingsplan, och där står det klart och tydligt: "All verksamhet inom allmän service ska konkurrensutsättas" (Se s. 30 i den tryckta föredragningslistan el. s. 24 i den digitala). Likt förbannat menar han att jag bara vill skrämma upp väljarna när jag påstår att alliansen vill konkurrensutsätta hela allmän service.

          Jadu, jag vet inte vem som skrämmer vem: jag väljarna genom att läsa upp vad borgarna skrivit, eller han mig genom att visa hur obrydd han är om vikten av att vara ärlig i en så viktig fråga.

Jag vill gärna bjuda mina läsare och allmänheten till följande föredrag av Håkan Svärdman, som är helt gratis att komma till:

Vart är socialförsäkringssystemet på väg och vilka alternativa vägar kan vi röja för att skapa trygghet?

16 December

18.30 Norrlandsgatan 11b

Vi bjuder på lussekatter och kaffe

VÄLKOMNA

LO-Umeå              

ABF Umeåregionen

Svensk SocialPolitisk Förening

Nu är senaste landstingssammanträde över och det höll på i två dagar. Vi fattade beslut om budgeten för nästa år, men vi klubbade också igenom en ny landstingsplan: ett dokument som anger de övergripande målsättningar och riktlinjer som ska styra landstinget.

          Som kamraten Pontus Lindgren (s) påpekade när han var uppe i talarstolen, så är det ett bekymmer att borgarna är mer intresserade av att diskutera detaljer i budgeten än de principiella skillnader som ligger bakom respektive partis förslag. Det är klart att demokrati måste få ta sin tid och varje ledamot måste få själv avgöra vad som hon tycker är viktigt att diskutera i en debatt. Här måste vi lita på varandras omdöme. Men borgarna tar inte sitt ansvar när de genom att ständigt diskutera skillnader i budgeten av promillestorlek gör att ett möte som hade kunnat ta en halv dag istället tar två dagar. Detta kostar ju skattepengar, eftersom ledamöterna ska ha sitt arvode plus ersättning för förlorad arbetsinkomst. Visserligen en promillesumma, men bryr sig borgarna så jävla mkt om promilleskillnader så får de väl se till att sammanträdet inte tar så lång tid. Med så många inlägg tar det 4 timmar från det att man anmäler att man vill ha ordet tills att man får det. Hur mkt borgarna tjafsar om detaljer, är det ändå vi som vinner omröstningarna, så vad är vitsen?

          En mkt viktigare fråga tyckte jag var det farliga i alliansens förslag att låta budgeten präglas av fler inslag av prestationsbaserad fördelning av resurserna. Det innebär att en verksamhet inte får pengar för att lösa de uppgifter den ska lösa, utan snarare så förutsätts den lösa uppgifterna för att kunna få de pengarna. En verksamhet får alltså inte pengar för att lösa uppgifter utan löser uppgifter för att få pengar. Man undrar vilken nytta pengarna i så fall gör, när de pengar en verksamhet behöver för att lösa en uppgift ges i efterhand när uppgifterna redan är löst. Det här ställer ju verkligheten upp och ner: det som ska va medlet (pengar) blir till självändamål och det som ska va mål blir ett medel. På så sätt vill borgarna få in bakvägen ett marknadstänkande och ett vinstintresse i landstingets verksamheter.

          Lite roligt blev det på slutet där jag råkade säga att jag ville ha "avfall" på borgerlighetens förslag, när jag menade "avslag". Det måste ha varit en freudiansk felsägning ;).

I de här tiderna av hög ungdomsarbetslöshet, hörs det alltfler röster för att sänka ungdomarnas löner. Vare sig teknikarbetsgivarna eller regeringen är särskilt bekymrade. I flera år har de tjatat om att de vill sänka ungdomarnas löner, och den höga ungdomsarbetslösheten blir för dem en ypperlig ursäkt att införa det. Bl a har regeringen nu tänkt införa sk lärlingslöner, som ett första steg i denna riktning.

          Jag tänker inte upprepa vad jag tycker om det här vansinnet, utan det får ni läsa här. Men nämna tänker jag att om ett lågavlönat jobb är bättre än inget jobb, så är en dålig arbetsmarknad bättre än ingen arbetsmarknad. På samma sätt så är löneslaveri bättre än inget slaveri, och ett dåligt argument bättre än inget argument.

Hur FAN tänker de egentligen?

Igår hade vi mandatperiodens första landstingsfullmäktigesammanträde, och redan då hände en hel del grejer. Vi valde för första gången i det här landstingets historia en kvinna till fullmäktigeordförande. Socialdemokrat förstås ;). Det var på tiden.

          Sedan skulle ledamöterna fotograferas, som man brukar göra i början på varje mandatperiod, och då fick jag veta att jag är första landstingsfulläktigeledamot i Västerbottens Läns Landstings historia att bli fotograferad med kepsen på. Tiderna förändras. Socialdemokraterna skriver historia ;).

          Hade fullmäktigesalen varit ett klassrum, hade jag nog fått arga blickar från folkpartisterna, för visst var det utbildningsministern Jan Björklund (Fp) som sagt att man inte ska få ha kepsen på i klassrummet?  Medan sossarna strävar framåt, så strävar Fp bakåt. Hade Björklund fått bestämma, så hade han säkert också infört kvarsittning, söndagsskola, skoluniformer, barnaga.. disciplin, disciplin, disciplin. Det är såna hittepåfrågor Folkpartiet tvingats till när de gått så långt till höger att de inte längre kan skiljas från moderaterna och därför tvingas hitta på ngt annat att profilera sig med än den socialliberalism de inte längre vill kännas vid.

Å herregud!! Vilken daaaag!! Jag höll på att plågas ihjäl i dag när jag satt hela dagen på landstingsfullmäktige (LTF) och kämpade riktigt hårt för att inte somna.

Hade jag sovit dåligt? Svar: Nej

Hade ngn i smyg lagt en sömntablett i mitt kaffe? Svar: Nej

          Jag tvingades stå ut med politiker från alliansen som ville briljera redan första dan. Det började riktigt bra, måste jag erkänna. När vi skulle fatta beslut om ändringar i hälsovalet blev det en riktigt bra ideologisk debatt. Alliansen argumenterade för att  ribban för vilka tjänster en privat hälsocentral ska vara tvungen att erbjuda för att kunna få tillstånd från landstinget att etablera sig (basuppdraget) ska sättas väldigt lågt, så att flera privata hälsocentraler ska kunna etablera sig. Medan vi på det rödgröna blocket påpekade vikten av att ställa höga krav för att kunna säkerställa en bra skattefinansierad service och undvika en överetablering till följd av oseriösa aktörer som etablerar sig när ribban är satt så låg.

          Men sen började det hela urarta när Olle Edblom (C) fick för sig att privata vårdbolag inte stoppar in en del av skattepengarna i privata fickor istället för att investera dem i verksamhet. Alltså, tror han att privata vårdbolag bedriver välgörenhet, eller? De bedriver en affärsrörelse i vinstsyfte, och då är det klart att en del av de skattepengar som deras verksamhet finansieras av går till vinstutbetalningar till aktieägare istället för till vård! Men Nä..! Olle var tvungen att gång efter gång efter gång hävda att detta inte stämde, i ett patetiskt försök att ge sig på V för att alliansen helt enkelt fått för sig att V utgör den svaga länken inom det rödgröna samarbetet.

          Men OK, ett så viktigt beslut måste föregås av långa diskussioner. Kan man inte acceptera detta, så ska man inte sitta i LTF. Problemet är att ÄVEN när borgarna höll med om de förslag till beslut som vi genom landstingsstyrelsen föreslog, så fortsatte de att gå upp och debattera, och då är bollen satt i rullning för då måste vi gå upp och svara. Herregud, ska borgarna debattera, så får de göra det när de INTE håller med!!!! Men eftersom det var webbsändning, så var en hel del av dem tvungna att gå upp och visa sig va duktiga genom att slänga ur sig "kloka" inlägg även när vi behandlade tekniska frågor utan ideologisk betydelse, där det rådde enighet tvärsöver blockgränserna. Och på det sättet förhalade de beslut, som de ändå var för. Och så höll de på HELA dan!

          Man satt ba och tänkte: Vilket plågeri, plz just kill me!!! Om ni ska hålla på så länge, snälla lägg ett yrkande!

I de här tiderna då försämring blivit synonym med förnyelse, måste jag instämma med sången nedan. För även om jag inte skulle referera till mig själv och mina partikamrater som ett sossepack, måste vi instämma i det akuta behovet av att vända tillbaks "från borg’lig politik till det välfärdssamhälle som vi byggde åt envar [...] Innan skit-Försäkringskassan gasar alla sjuka och skickar resten på en kurs i Gulag", som låten lyder ;). Mkt tänkvärt, enjoy:

 

Nature has placed mankind under the governance of two sovereign masters, pain and pleasure... They govern us in all we do, in all we say, in all we think.

                                                                             Jeremy Bentham

Det är inte svårt att se den liberala ideologien bakom högerregeringens politik. Den kan sammanfattas med de ovan sagda orden av 1700-talsfilosofen Jeremy Bentham, som betraktas som utilitarismens fader. Utilitarismen, som utgör kärnan i den liberala ideologien, utgår ifrån antagandet att människan i grund och botten är lat. Enbart viljan att öka sin lycka (eller nytta, som borgerliga ekonomer brukar säga) och att minska sitt lidande (eller kostnad, om vi ska prata som högerekonomer) utgör drivkraften bakom människans handlingar. Om människan inte har någonting att vinna, så gör hon ingenting. Ska vi förmå henne att agera, så ska hon antingen erbjudas en morot, eller piskas till handling.

          Det roliga är att piskan inte verkar gälla alla. För vissa gäller bara morot. Ta t ex frågan om hur arbete skapas. Förmögenhetsskatten avskaffas och arbetsgivaraviften halveras för företag som har anställda ungdomar. Denna morot får företag för att kunna investera. Men för arbetslösa finns det ingen morot, för dem gäller piskan: sänkt a-kasseersättning. Detsamma för sjukskrivna: efter att de varit nog länge sjukskrivna så blir de av med sin ersättning och så ut på arbetsmarknaden.

          Men även bland de arbetslösa skiljer man på folk och folk. För Rut som less på de sexuella trakasserier hon utsätts för säger upp sig själv från sitt lågavlönade städjobb hemma hos von Löwenknorring, erbjuder regeringen 7 karensdagar och skyldigheten att söka jobb i hela landet för att få a-kasseersättning som trappas ner allteftersom. För fd arbetsmarknadsminister Littorin som helt frivilligt avgår efter misstankar om sexköp, gäller dock 100% ersättning under ett helt år utan villkor.

          Det är detta som regeringen avser med allt sitt tjat om incitament hit och incitament dit.

Ni som följer min blogg vet att jag inte skräder orden, utan jag är rak med vad jag menar. Jag är inte särskilt känd för att vara politiskt korrekt, utan det jag skriver kommer direkt från hjärtat och då kan det va lite svordomar här och där. Ja, det kan ibland bli lite fel, men även ngn som jag har sina gränser. Inte som ”konstnären” som gjort bilden till vänster. Snacka om påhopp! Att avbilda ngn som ett monster är inte OK! Ni som sett Sagan om Ringen vet hur jävligt Gollum har det med sina missbruksproblem: ett beroende till ringen som är minst lika allvarligt som ett beroende till alkohol eller droger för den delen. Den killen har allvarliga problem. Att han nu dessutom ska liknas med Reinfeldt, kommer inte precis att bidra till att stärka hans självförtroende! Snacka om att sparka på den som redan ligger. Det här är INTE roligt!

          Ngt som däremot är roligt är alliansregeringens vårdgaranti. Det är ju fan rena skämtet!! Jag sitter och läser förslaget till landstingsplanen för 2011 till 2013, och det inleds med den lagstiftning som regeringen infört och som vi måste förhålla oss till. Bl a nämns vårdgarantin, som anger en tidsgräns för hur länge patienten ska få stå i kö för att få träffa läkaren eller bli opererad.

          I och för sig är det ju bra att man vill minska köerna, men problemet är att köerna blir inte kortare bara för att man lagstiftar om det. Man måste ju få resurser till det! Till detta finns en summa pengar avsatt från regeringen: kömiljarden. Problemet är att landstinget får inte dessa pengar för att korta köerna, utan snarare så förutsätts man korta köerna för att få dessa pengar. Det är alltså inte de landsting som har problem att klara vårdgarantin som får ta del av pengarna, utan snarare de landsting som redan klarar den som får ta del av dem!! På vilket sätt kan dessa pengar göra nytta när de går till de som inte behöver dem? Det är ju fan inte konstigt att det stora flertalet landsting misslyckats med vårdgarantin.

          Borgarna tänker sig att landstingen är som de själva: att de inte gör nånting om det inte finns nå pengar att tjäna på det.

I skrivande stund har det nästan gått 4 timmar sen jag åt middag. Ändå så känner jag som att min mage kommer när som helst att smälla!! Fy fan vad mätt jag är! Vi satt för länge på möte med arbetarkommunens styrelse, och när vi sist fick gå hem så gjorde jag ett spontant besök till ett av de nattöppna restaurangerna som finns i stan, och då vräkte jag i mig allt jag kunde innan de skulle hinna stänga buffén. Det där ska jag aldrig göra mer, utan jag går och lägger mig hellre hungrigt.

          Fast då och då måste man kunna ge sig lyxen att äta ngt extragott. Framför allt när det finns anledning att fira, som ikväll. Trots allt mediatjat om Mona Sahlins avgång och att partiet befinner sig i kris, så fortsätter vi att växa i medlemsantal. Bara de senaste 2 månaderna har vi fått 34 nya medlemmar i Umeå, fick vi veta idag på arbetarkommunens styrelsemöte.

Media tycks inte ens ha märkt att Västerbotten faktiskt blivit rödare. Robertsfors, Vilhelmina, Sorsele, Nordmaling och flera andra kommuner som styrdes av borgarna gick över till socialdemokratiskt styre, och i landstinget gick vi också framåt. Det är inte partiet som befinner sig i kris. Det är partiledningen med sitt säte i Sthlm, som verkar sakna förmågan att lära sig från oss här uppe. Det här ska borgerligheten ha klart för sig: kampviljan i Västerbotten går det inte att ta död på. Den lever starkt och växer sig allt större för varje dag som går.

          Nu ska jag gå och lägga mig med övermätt mage och hoppas att jag inte får nå mardrömmar.

Att högerns ledare Holmberg kräver att jag ska avgå är inte så märkvärdigt. Det är hans yrke. Men när han kräver att jag ska avgå därför att en ambassadör rest hem, då framstår han som ett alltför villigt, tjänstvilligt offer för en inbillad påtryckning från en främmande makt. Nu är min avgång inte lika aktuell säger Holmberg, ty ambassadören kommit tillbaka. Sannerligen är detta en logikens triumf över vettet. Låt oss bygga en vakttur åt Holmberg ute på Arlanda. Där kan han sitta och se ambassadörerna komma och gå, räkna in ambassadörer och räkna ut vad han skall tycka. Men låt oss i höstens val se till att Holmberg inte får något ansvar för den svenska utrikespolitiken.

                                                                                    Olof Palme, 1 maj 1968

           Länge har högern kännetecknats av en total avsaknad av kritisk insikt i vad USA gör ute i världen. Det gällde då 1968 när moderatledaren Ynge Holmberg tyckte att Palme skämde ut Sverige när Palmes krav till USA att lämna Vietnam ledde till att USA:s ambassadör lämnade Sverige. Och det gäller även nu år 2010 när moderaternas riksdagsledamot från Umeå Edward Riedl tycker på sin blogg att kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skämmer ut Umeå när han kräver att USA:s ambassadpersonal ska skickas tillbaka till USA när det avslöjats att ambassaden gjort sig skyldiga för spioneri mot Sverige.

          Samtidigt som Riedl erkänner att det är oacceptabelt att USA spionerar mot oss, invänder han att frågan kvarstår "hur omfattande detta varit och i vilket syfte". Och då är min enkla fråga: i vilket syfte och i vilken omfattning spioneri från en främmande makt som USA måste vara enligt herr Riedl för att vi ska låtsas som om ingenting har hänt och låter ambassadören stanna kvar i Sverige för att göra det han inte har ngn rätt att göra här? Det är inte första gången USA gör sig skyldig för spioneri. När får det vara nog?

Uppfattade att Maud Olofsson slår sej för bröstet över att kvinnor nu fått en utbildnng så att 100 st fått säte i bolagsstyrelser. Alltså männen behöver inte utbildas. Slutsats Nej de behöver ingen utbildning för de kvoteras automatiskt in i styrelser.

                                                                          Birgitta Mukkavaara, s-kvinnor

Det är slående hur borgerligheten och näringslivet förklarar kvinnors underrepresentation i höga poster utifrån påstådda brister i deras personliga egenskaper: de måste genom särskilda utbildningar rustas med det som krävs för att kunna tas in. För högern handlar det aldrig om diskriminering från arbetsgivarens sida, det handlar om att kvinnor saknar vad som krävs.

*skakar på huvudet*

För ett helt annat perspektiv kring skandalboken, läs Malin Ullgrens recenssion Kungaboken handlar om män som inte ser kvinnor som människor.

Tidigare har jag diskuterat medlemmarnas inställning till fackets politiska samverkan med socialdemokratin. Framför allt är detta en angelägen fråga för Kommunal att diskutera med tanke på risken som uppstår att sitta på dubbla stolar om man ena stunden som kommunalare företräder medlemmar anställda av kommunen (eller landtinget för den delen) och för deras krav gentemot arbetsgivaren, för att i andra stunden sitta som socialdemokrat på arbetsgivarsidan. Det är klart att detta reser frågor om trovärdighet.

          Det är viktigt att reda ut oklarheter som råder kring den här frågan. Ska vi på Kommunal strida för att få igenom våra medlemmars krav gentemot arbetsgivaren, måste vi vara beredda att, när tillfället ges, se till att bli invalda i de politiska församlingar som styr arbetsgivarens agerande. Via fackliga förhandlingar kan vi påverka arbetsgivaren, men denne är inte bunden av lagstiftningen att gå med på de krav vi ställer. Genom att sitta i fullmäktigen, nämnder och styrelser, kan vi däremot se till att driva igenom personalens krav utan att arbetsgivaren kommer undan. Tack vare detta har personalen t ex fått rätt till heltid, och även mkt mer.

          Men det är viktigt att poängtera att vi inte sitter på den arbetsgivarstol som man samtidigt är anställd av! Är man vårdbiträde anställd av Umeå Kommuns Socialtjänst t ex, då sitter man inte som politiker i socialnämnden, utan då tar man istället ett uppdrag i t.ex. Tekniska Nämnden eller Landstinget, som man inte är anställd av. Då slipper man sitta på dubbla stolar.

          Om en facklig förtroendevald på Kommunal hellre försvarar arbetsgivarens agerande inför missnöjda medlemmar än att driva sina medlemmars krav gentemot såväl partiet som arbetsgivaren, så har hon missuppfattat sitt uppdrag och bör lämna sin plats till förfogande. Vårt politiska engagemang inom socialdemokratin ska vara en garant för att partiet förblir arbetarnas parti.

Vid 99% av tillfällena har SD röstat med alliansen. Media har inte skrivit ngt om det. När SD nu aviserar att de tänker rösta med de rödgröna i några frågor, då helt plötsligt blir det stora rubriker i Aftonbladet och DN om att SD och de rödgröna tycker likadant. Att DN går borgarnas ärenden är inget nytt, men vad i helvete håller Aftonblaskan på med egentligen?

Nu har LO-tidningen publicerat resultatet av senaste undersökning om medlemmarnas inställning till den facklig-politiska samverkan med Socialdemokraterna. Röster har ständigt höjts emot vår samverkan med socialdemokratin, men tvärtemot vad många tror, så kommer de oftast från borgerligheten snarare än våra medlemmar. Detta visas svart på vitt i den undersökning som SIFO genomfört.

          Om vi tar hela LO, så är enbart 22% av medlemmarna emot att vi stödjer ett politiskt parti medan 21% har inte tagit ställning. Resterande 67% är för att vi ska ha en facklig-politisk samverkan, helst med socialdemokraterna: hela 30% av de svarande vill att LO ENBART ska stödja socialdemokraterna, medan 19,6% vill att LO förutom socialdemokraterna även ger sitt stöd till andra partier, företrädesvis Vänsterpartiet. Bara 7,35% anger att de inte vet vilket annat parti LO borde stödja.

          Siffrorna talar sitt tydliga språk: flertalet medlemmar tycker att det är viktigt med facklig-politisk samverkan, helst med socialdemokraterna. Men andelen medlemmar som vill att vi bara ska stödja SAP har sjunkit till 30% och då måste partiet ta sig en funderare över varför LO-kollektivet börjat se sig omkring på jakt efter alternativ.

          Enligt professorn i historia Lars Ekdahl, speglar detta ett missnöje bland medlemmar mot att LO blivit så otroligt lojalt mot partiet. På Rudolf Meidners tid, var LO däremot en självständig kraft som förmådde peka med hela handen och partiet följde efter. Det kanske är detta som krävs för att återupprätta förtroendet för socialdemokratin inom LO-kollektivet: att LO-medlemmarna känner att partiet faktiskt lyssnar på LO. Eller?

Nu är det svart på vitt! För inte länge sen antydde den moderate riksdagsledamoten från Umeå Edward Riedl att flertalet sjukskrivna missbrukar systemet, när han påstod att Sverige före borgarnas maktövertagande hade den högsta sjukskrivningsstatistiken trots en av världens friskaste befolkning. Tidigare har han varit tydligare och sagt explicit att det handlar om fusk. Och i sitt senaste inlägg om ämnet, erkänner han att de genomförda försämringarna i sjukförsäkringen hade som syfte att minska de påstått höga kostnaderna som enligt honom hotade vår samhällsekonomi.

          Nu har Försäkringskassans kontrollenhet räknat ut siffran: 0,04% av utbetalningarna klassas som fusk, och då är det även andra socialförsäkringar inkluderade. Själva kontrollenheten kostar mer än det som staten förlorar pga bidragsfusk!!!

          Företagens skattefusk är däremot omfattande: uppemot 133 miljarder årligen förlorar staten på det. Pengar som skulle gått till äldreomsorg, utbildning, vägar, och annat. Ändå får småföretagen slopad revisionsskyldighet, medan sjukskrivna får svårare att få ut ersättning.

Känns det som en rätt prioritering?

Kom förbi ikväll, vi bjuder på fika ;)

När den borgerliga regeringen höjde avgiften till a-kassan och ändrade i villkoren var motiveringen att arbetslöshet beror på för höga löner. Man menade att starka fackförbund ställde för höga lönekrav och gjordet detdärmed dyrt för arbetsgivare att anställa. Förbund med hög arbetslöshet skulle därför betala en hög a-kasseavgift, så de skulle sänka sina lönekrav, medan förbund med låg arbetslöshet skulle få billigare avgift.

          Och så blev det: Hotellstäderskor, servitörer, kassörskan på Subway och andra medlemmar i Hotell- och Restaurangfacket betalar 405 kr i månaden till a-kassan. Känns det som att det är dessa grupper som har för för höga löner?

          Läkarna däremot betalar liksom andra akademiker bara 90 spänn/mån till a-kassan. Känns det som att det är dessa grupper som har låga lönekrav?

          Håller motiveringen till regeringens ändringar i a-kassan eller kan det ligga ngt annat bakom?

Efter många misslyckade försök att sluta med sockret, har jag till sist bestämt mig för att ge upp helt. Nu ska jag motionera istället. Jag dumpar bussen och ska köpa en cykel, men jag behöver lite råd när jag ska välja. Och finns det ngn bättre att fråga råd kring detta än Edward Riedl med tanke på hur ofta han är ute och cyklar?

          Nu senast var det igår på vk-bloggen där han påstår att försämringarna i sjukförsäkringen var nödvändiga för att sjukskrivningstalen utgjorde en kostnadsbelastning som höll på att rasera vår samhällsekonomi. Han menar t.o.m. att ”Hade vi inte åtgärdat detta hade vi inte klarat den globala finanskrisen så bra som vi nu gjort”.

          Som han påpekar så var sjuktalen i Sverige höga i internationell jämförelse när moderaterna tog över 2006, samtidigt som befolkningen var en av världens friskaste. Var det måhända -som Riedl tidigare varit inne på- för generösa villkor i sjukförsäkringen, som gjorde att folk missbrukade systemet? I alla fall fram tills Superreinfeldt kom till makten och räddade oss ur finanskrisen genom utförsäkringen av alla onda snyltare som hotade vår samhällsekonomi?

          Nä, länge har vi haft höga sjuktal trots en relativt bra hälsa i Sverige. Men vi har sedan 90-talet vetat från forskningen att förklaringen ligger i att Sverige har en högre andel kvinnor, funktionshindrade och äldre i arbetskraften, vilka har en högre sjukskrivningsstatistik (SOU 1993:16 bilaga 2). Hade andra länder varit lika framgångsrika med att få in dessa grupper i arbete, hade de förmodligen haft ännu högre sjukskrivningstal än de vi hade 2006 innan regeringen införde den stupstock som kastade ut 35 tusen pers från sjukförsäkringen.

          Sjukförsäkringens intäkter har sedan 2003 överstigit kostnaderna och skapat ett överskott som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder. Är det på detta sätt moderaterna menar att sjukkostnaderna utgör ett hot mot samhällsekonomin? Intäkterna överstiger fan utgifterna!!!