Förra veckan hade Kommunal Västerbotten sitt repskap, där man på initiativ av medlemmarna i Kommunal sektion 5 antog följande uttalande:

 Värdig assistans kräver vädiga arbetsvillkor!

Efter regeringens beslut 2007 att ge Försäkringskassan i uppdrag att skapa likformighet vid bedömning av assistansersättning, har villkoren hårdnat extremt. Fram till slutet på 2010 har myndigheten dragit in assistansen för 572 funktionshindrade och trenden håller i sig även för 2011.

          När Försäkringskassan minskar kostnaderna för personlig assistans, drabbas de anställda av försämrade arbetsvillkor och för kund/brukare kan detta innebära sämre vård. Bl a har Försäkringskassan börjat tillämpa aktiv tidmätning, vilket innebär att myndigheten mäter hjälpbehoven mycket mer restriktivt. I samband med toalettbesök t ex, räknar man bort den tid då brukaren sitter på toastolen medan dennes assistent väntar utanför. För den tiden, får inte brukaren någon assistansersättning. Effekten av färre beviljade assistanstimmar blir då orimliga arbetstidscheman med t ex delade turer och stressigare arbetsmiljö som följd. I de fall assistanstiden sjunker till mindre än 20 timmar i veckan drar Försäkringskassan in all assistans. Myndigheten erkänner själv att den inte tar hänsyn till personalbemanningen när assistanstiden ska beviljas! Assistenterna hamnar i kläm mellan lagstiftningar som inte tar hänsyn till varandra.

           I strid mot arbetstidslagen kräver Försäkringskassan dessutom att personliga assistenter ska utföra arbetsuppgifter på jourtid under natten. Med jourtjänstgöring anser vi att man skall finnas tillgänglig om något oförutsett inträffar. Har man jourtjänstgöring med den låga ersättning det innebär skall man kunna sova men finnas tillgänglig. Allt annat är ordinarie arbetstid och då ska man ha sin vanliga lön plus OB-ersättning. Allt annat vore orimligt!

          Inför avtalsrörelsen är vår viktigaste fråga rätt till heltid och tillsvidareanställning. Detta försvåras av Försäkringskassan som inte betalar ut assistansersättning under brukarens sjukhusvistelse och vid uppsägningstid. Regeringen vill inte heller gå med på att krav på kollektivavtal ska ställas när tillstånd beviljas för att bedriva assistansverksamhet. Hur ska man kunna garantera schyssta arbetsvillkor?

           Såväl anställda som kund/brukare ska behandlas med värdighet. Vi kräver ett stopp på urholkandet av assistansverksamhetens villkor!

 Kommunal Västerbotten

Antaget på representationsskapet 2011-11-24

Organisationen Företagarna verkar kunna det här med marknadsföring. De är väldigt bra på att anpassa sitt budskap efter målgruppen. Debatten om sänkt arbetsgivaravgift belyser det så tydligt: 

          Som jag skrivit tidigare så är arbetsgivaravgiften (eller socialförsäkringsavgift, som är en mer korrekt benämning) en del av vår lön, som vi avstår från för att kunna få tillbaks det i form av ersättning när vi blir sjukskrivna, arbetslösa, arbetsskadade, föräldralediga eller går ut i pension. Dock finns det en del i avgiften som inte har ngt öronmärkt finansieringssyfte, nämligen den allmänna löneavgiften, som chockhöjts av den borgerliga regeringen till 9,23% på bekostnad av de övriga delarna av socialförsäkringsavgiften som sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i löneutrymme som förut, men vi får en allt mindre del av de pengarna tillbaka sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning alltså!

          I olika insändarsidor förespråkar Företagarna att arbetsgivaravgiften ska sänkas. Inte ett ord säger de om den allmänna löneavgiften. Givet att arbetsgivaravgiften är en del av vår lön, som vi avstår för framtida behov, innebär en sänkning av den inget annat än en lönesänkning. Men när detta påpekas, så menar Företagarnas regionchef Torbjörn Halvardsson att de HELA TIDEN sagt att det bara är den allmänna löneavgiften de vill ska bort och inte de övriga delarna. Helt plötsligt är budskapet ett annat!

          Hur detta påverkar organisationens trovärdighet låter jag vara osagt. Men låt oss förmoda att de faktiskt talar sanningen när de säger att det bara är den allmänna löneavgiften de vill avskaffa:

          Som sagt så innebär regeringens chockhöjning av den allmänna löneavgiften en ren lönesänkning. Den kan vi inte skylla Företagarna för, eftersom det inte är dem som tar del av den utan staten. Men hela vitsen med att avskaffa den allmänna löneavgiften är enligt Företagarna själva att sänka lönekostnaderna, och då kan den alltså inte åtföljas av att arbetarna kompenseras med en lönehöjning som motsvarar den allmänna löneavgiften som avskaffas för då skulle resultatet vara plus minus noll.

          När Företagarna förespråkar avskaffandet av den allmänna löneavgiften vill de alltså inte sänka lönerna: dessa är ju redan sänkta sen regeringen chockhöjde avgiften. Vad Företagarna vill är just att vinsterna från denna redan genomförda lönesänkning snarare än att gå till staten ska gå till dem!!! Det är vad avskaffandet av den allmänna löneavgiften skulle leda till.

          Är detta bättre?

Jag såg att Torbjörn från Företagarna har skrivit ett "svar" på mitt inlägg om hans trolleritricks. Jag kommer att svara på det under helgen. Idag får ni se istället på Nicolas Cage och hans look-alike från 1800-talet ;)

Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag såg bilderna de här bilderna. Här uppe i Norrland är Anton Abele inte så känd. Tyvärr! Han är nämligen riksdagsledamot för moderaterna, och att döma efter bilderna nedan verkar han vara självaste HP Lovecraft reinkarnerat ;)

Abele är en skarp kille. Kolla gärna videoklippet nedan som han gjorde som ett led i sin personvalskampanj.. moderaterna kunde inte ha fått en skarpare kille in i riksdan, hahaha.

Tiderna förändras. Under medeltiden hade man samma jobb livet ut. Numera är det vanligt att man byter jobb många gånger. Det finns även dem som sysslar med mer än en sak. Till exempel Torbjörn Halvardsson, som vid sidan av sitt uppdrag som regionchef för Företagarna Västerbotten, även verkar syssla en hel del med trolleri.

          Man behöver inte vara professor i matematik för att förstå att ett företags lönekostnader består av två saker: storlek på lönen och antalet anställda. Vill ett företag sänka sina lönekostnader måste det antingen sänka lönen eller minska personalstyrkan (sysselsättningen).

          På min blogg menar dock Halvardsson att sänkta lönekostnader inte står i motsättning till höjda reallöner. Han gör alltså anspråk på att kunna minska lönekostnaden utan att vare sig sänka lönen eller ens säga upp personal. Tvärtom har han en trollformel som minskar lönekostnaderna utan att lönen sänks, och som dessutom ökar istället för att minska sysselsättningen: sänkt arbetsgivaravgift.

          Sänkt arbetsgivaravgift innebär -som jag förklarat tidigare- en lönesänkning, eftersom den utgör en del av vår lön, som vi avstår för att kunna få tillbaka i form av ersättning när vi blir sjukskrivna, arbetslösa, föräldralediga, arbetsskadade eller går i pension. Halvardssons uppfattning är dock att detta inte stämmer, eftersom den allmänna löneavgiften, som är en del av den inte har något öronmärkt finansieringssyfte.

          Ja, han har faktiskt rätt i att den allmänna löneavgiften utgör en smygskatt. Men det är faktiskt arbetsgivaravgiften, och inte just bara den allmänna löneavgiften, vars sänkning Företagarna har förespråkat genom sin insändare över hela Sverige. Den borgerliga regeringen har redan sänkt våra löner genom att de chockhöjt den allmänna löneavgiften till 9,23% på bekostnad av de övriga delarna i arbetsgivaravgiften, som sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i löneutrymme som förut, men vi får en allt mindre del av de pengarna tillbaka sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning med andra ord. Med en sänkning av arbetsgivaravgiften vill nu företagarna alltså att våra löner ska sänkas ännu mer!

          Sänka lönekostnader utan att sänka reallönen my ass!! Inte ens Harry Potter kan trolla fram ngt så absurt! Ok om Företagarna vill sänka våra löner, men då får de fan i mig stå för det!

Eftersom jag varit upptagen de senaste dagarna med allehandla uppdrag, har jag inte haft tid att blogga eller ens svara på kommentarerna. Nu måste jag dessutom ta en promenad till UB och återlämna en bok, så jag kan inte skriva nu heller. Istället får ni ytterligare en ny variant av Lika som Bär, bestående denna gång av mig (snyggingen till vänster så klart) och Peter Burström, fd ordf för SSU Umeå. Jag fick låna hans keps och glasögon. Vem tycker ni passar bäst i den outfiten? haha.

Blogginlägg med titeln Lika som Bär förekommer lite då och då på min blogg. Här är ett axplock av tidigare inlägg med det temat:

http://blogg.vk.se/alejandro/2010/07/06/lika-som-bar-177877

http://blogg.vk.se/alejandro/2011/05/15/lika-som-bar-220915

http://blogg.vk.se/alejandro/2011/01/07/leijonborgs-hemliga-x-traknack-2-204424

Försöker organisationen Företagarna leda folk bakom ljuset? Detta är det intryck man får när man läser de osanningar som organisationen spridit för två veckor sedan genom en insändare rubricerad ”Sätt fart på arbetslinjen med sänkta avgifter” publicerad den 2011-11-02 i VK samt många fler lokaltidningar över hela landet. I sin iver att plädera för sänkt arbetsgivaravgift framställs denna som en straffskatt på jobb och tillväxt, vilket inte kunde stå ännu längre ifrån sanningen.

          Låt oss börja med att reda ut begreppet. Det något missvisande ordet arbetsgivaravgift är för det första ingen skatt, utan snarare en social avgift som lönearbetarna avstår i lön, för att kunna få tillbaka det i form av ersättning i samband med sjukskrivning, arbetslöshet, pension, arbetsskada eller föräldraledighet. En sänkning av arbetsgivaravgiften skulle därmed innebära en lönesänkning. I det avseendet är organisationer som Almega, Svenskt Näringsliv, eller Folkpartiet mycket ärligare när de öppet förordar lönesänkningar. Men Företagarna verkar inte ens ha mage att stå för det, utan istället går de hellre en omväg genom att föreslå en åtgärd som till syvende och sist ger samma effekt.

          Till sitt försvar påstår Företagarna att sänkt arbetsgivaravgift skulle ge fler jobb. Som stöd till detta hänvisar de till en opinionsundersökning de beställt av You Gov, där 65 % av de tillfrågade anser att lägre arbetsgivaravgift är det mest effektiva sättet att sänka arbetslösheten. Det intressanta med detta är att – förutom ”vet ej”- så hade respondenterna enbart 2 alternativ att välja mellan på frågan om vilken åtgärd som var mest effektiv för att sänka arbetslösheten: lägre arbetsgivaravgifter eller lägre inkomstskatter. Jobbskatteavdraget har då trots konjunkturuppgången inte lett till en lägre arbetslöshet än den som rådde under förra högkonjunkturen kort innan borgarnas maktövertagande - däremot har den lett till omfattande nedskärningar. Med tanke på att regeringens massiva skattesänkningar inte verkat gett någon effekt på sysselsättningen, kan man då bli förvånad över att respondenterna väljer bort lägre inkomstskatter som svarsalternativ? Som man frågar får man alltså svar!

          Sänkningen av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som borgarna genomförde efter maktövertagandet är inte lika känt som deras massiva skattesänkningar. Dock har inte den heller gett någon effekt: trots konjunkturuppgången är inte ungdomsarbetslösheten heller lägre idag än den var under förra högkonjunkturen. Lägre arbetsgivaravgift för ungdomar har alltså inte ökat efterfrågan på deras arbetskraft. Däremot har den gett vinster i miljonstorlek till McDonalds och andra företag inom restaurangbranschen och handeln, där man redan hade en stor andel unga anställda, men som totalt sett inte anställde fler ungdomar efter denna åtgärd.

          Med facit i handen kan vi alltså säga att såväl skattesänkningar som sänkningen av arbetsgivaravgiften inte gett ett enda jobb! Vi efterlyser därför en sansad debatt där Företagarna vågar stå för sina åsikter och tala klarspråk om sina avsikter att öka företagsvinsterna på bekostnad av arbetarnas löneutveckling, istället för att linda in sitt budskap i falska föresatser om att vilja minska arbetslösheten.

Alejandro Caviedes
Robert Andersson

Jag tror inte det finns ngn yrkesgrupp med så roliga historier från jobbet än dem som jobbar inom vården faktiskt.. särskilt dem som jobbar inom äldreomsorgen. Bortsett från stressen, de omänskliga arbetspassen, arbetsbördan och den låga lönen, är det ändå roligt att jobba med äldre.

          Jag minns ett tillfälle från ett par år sen som gjorde min dag. När jag höll på att tömma tvättmaskinen hos en brukare, hittade jag, bland alla blöta plagg, en tvättad blöja! Brukaren hade mest troligt slängt blöjan i tvättkorgen i tron om att det var soporna, och kollegan som hade varit före mig hos honom och stoppat in tvätten i maskinen hade antagligen inte märkt att blöjan hade följt med, haha.

          Jag tyckte att hela händelsen var så komisk, att jag tog hissen neråt till personalkontoret och visade den tvättade blöjan för mina kollegor. Jag kunde inte hålla mig för skratt medan jag berättade var det var jag hade hittat den. Då ställde sig en av mina arbetskamrater upp, och sa helt seriöst: Alejandro, du kanske inte vet det för att du precis kommit från semestern, men till följd av sparbetingen är det sagt att vi ska tvätta blöjorna!
Det här var 2009, mitt under finanskrisen. Det var alltså besparingstider helt enkelt, men att vi nu skulle börja tvätta blöjor var helt sanslöst, tyckte jag. Jag blev mållös, och då började min arbetskamrat att gapskratta. Allt hade varit ett skämt. Givetvis fanns det inget direktiv om att vi skulle snåla med blöjor, utan den som var före mig i tvättstugan hade inte sett att blöjan hade följt med in i maskinen.

          Detta kom jag att tänka på igår när jag läste att vårdjätten Carema väger blöjor. Brukarna får vara flera timmar i våta blöjor, eftersom personalen inte får byta blöja på dem om den inte väger tillräckligt. Allt för att spara pengar… mitt i en högkonjunktur! Bolaget gör stora vinster på våra skattepengar, som inte används till vård utan skickas vidare till skatteparadis. 150 fall av vanvård rörande Carema utreds av Socialstyrelsen just nu. Så långt har det alltså gått, att det som i kommunen skulel varit ett skämt, är på Carema en verklighet!

          Carema är inte det enda företag inom välfärdssektorn som tar ut vinster genom att snåla på verksamheten. Sveriges största ambulansföretag Falck har gjort sig skyldig för ca 4000 brister, som företaget har mörkat. Även Attendo Care har fått mycket kritik från Socialstyrelsen. Problemet är att det inte handlar om isolerade företeelser eller enstaka företag, utan om brister som begås systematiskt av de stora jättarna som dominerar den privata vårdmarknaden. När vinsten är drivkraften, så är det klart att brukarnas behov kommer i andra hand. Och hur ska man kunna göra vinst på en skattefinansierad verksamhet, om det inte är genom att snåla på verksamheten?

          Någon som vågar ta itu med detta är Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, som krävt ett lagförbud mot att företag ska få ta ut vinster från skattepengar. Han möter motstånd frånden borgerliga regeringen, som hellre lägger ansvaret på äldreomsorgspersonalen. När ska regeringen förstå att vård och omsorg inte ska bedrivas av vinstdrivande företag?
 

Blogginlägget jag skrev i förgår med rubriken Vad kostar Stig-Björn Ljunggren måste ha väckt en hel del uppmärksamhet eftersom bloggen registrerade ovanligt många besök. En av dem som var och läste den var tydligen Stig-Björn Ljunggren själv, som lämnade en kommentar, som jag lovade att svara på. I grund och botten kan hans svar sammanfattas med hans avslutande ord, som avfärdar min kritik som en ren konspirationsteori:

 Dina konspirationsteorier om att femtekollonnare är betalda av Kapitalet för att avsätta Håkan Juholt är rent nonsens. Alla på högerkanten jag känner vill att han ska vara kvar till valet. Vad kan det bero på tror du?

           Liksom Ljunggren, så bedömer jag det också osannolikt att det privata näringslivet skulle anlita sossar för att de ska se till att få Juholt avsatt. Det var nämligen inte vad jag skrev, men innan jag går in på en vidareutveckling av det, så vill jag ändå kommentera dessa ord, eftersom de säger en hel del.

           Underförstått erkänner Ljunggren att det privata näringslivet (Kapitalet) vill se en borgerlig valseger. Ljunggren sätter alltså likhetstecken mellan näringslivet och högern. Och mycket riktigt! Högern är ju det politiska uttryck för Kapitalet. Men så lät det inte alls från Ljunggrens sida för inte alltför länge sen när han ryckte ut till försvar för sina polare på Prime, när det avslöjats att de hade tagit emot pengar från Svenskt Näringsliv för att driva Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger:

 Jo, man kan ha synpunkter på hur dessa personer har agerat, men i så fall glöm inte vad som är grunden för det som hänt – nämligen att näringslivet är oroliga över att arbetarrörelsen inte längre har en trovärdig politik för hur de välståndsbringande krafterna ska utvecklas. (Se hans kommentar på Enn Kokks blogg)

 Och han fortsätter:

 Drygt tjugo procent av det arbetande folket röstar på arbetarepartiet nuförtiden.Detta borde socialdemokraterna oroa sig för, mer än de är förbannade över att svenskt näringsliv vill hjälpa dem att göra något åt det.

           Som Lena Sommestad påpekat tidigare: Stig-Björn Ljunggren utgår alltså här från att Svenskt Näringsliv vill arbetarrörelsens bästa!!

           Alltså, kan ngn hjälpa mig? Det finns ngt som inte riktigt stämmer. När Svenskt Näringsliv anlitar primesossar för att driva Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger, så är det ett uttryck för näringslivets omtanke om socialdemokraterna för att de ska vinna valet. Men när det handlar om Ljunggrens syn på Juholt, då är han en tillgång för Kapitalet, som helt plötsligt vill se en borgerlig valseger. Så hur ligger det till egentligen? Vill näringslivet hjälpa partiet eller inte? Svaret verkar bero på vad som passar Ljunggrens syften. Handlar det om att rädda skinnet för hans polare som delar hans uppfattning om att partiet har en tillväxtfientlig politik, så är svaret ja. Handlar det om att sänka Juholt som står för en traditionell socialdemokratisk politik, så är svaret nej. Ljunggren verkar välja argument som folk väljer kläder: han väljer vad som passar.

           Som Ljunggren påpekar, så håller inte en partiledare som inte kan leverera en valseger. Det gäller inte bara Juholt eller socialdemokraterna. Men man måste skilja mellan vad som är orsak och vad som är verkan. På tal om konspiration, är det sägande att Ljunggren erkänner att det står ”välkammade” kandidater i kulissen i väntan på att ta över efter Juholt. Men frågan är om de är en effekt av de dåliga opinionssiffror som framkallar ett behov av partiledarbyte. Eller om de förberedelser som sker bakom kulisserna för att ersätta Juholt snarare är orsaken till just detta ras i opinionssiffrorna. För även om det är sant att Juholt just nu går igenom en förtroendekris som gör att borgerligheten gärna vill att han ska vara kvar till valet (för att använda Ljunggrens egna ord), så är det inte mindre sant att ända fram till innan han blev föremål för mediedrevet så var han faktiskt en värdig utmanare till högern. Till och med borgerliga expressen talade i september om Reinfeldts skräcksiffror.

           Men sedan kom mediedrevet som startades av läckorna från vår egen socialdemokratiska riksdagsgrupp där Juholt anklagades först för att bryta mot kongressbeslut (utifrån ett ofärdigt utkast till budget) och sen för att bryta mot regler om bostadsersättning som senare visade sig inte finnas. Och sen kom kraven på avgång från en del av våra egna, som förmodligen väntat sedan i våras då Bodströms bok misslyckades med att skapa den mediala stämning som hade kunnat bana vägen för det.

           Vill vi lösa ett problem, så måste vi åtgärda dess orsaker. Frågan är om det är vår partiledare som är problemet, eller de krafter vi har internt som är beredda att motarbeta partiet för att driva igenom sin agenda. För i så fall spelar det ingen roll hur många gånger vi byter partiledare, det kommer inte att lösa någonting.

           Kul att Ljunggren inte ”tillhör dem som vill avsätta Juholt”, som han säger i sin kommentar på min blogg. Men då kanske han inte ska medverka i vinklade skriverier från Aftonbladet, som mer liknar beställningsjobb från Prime än sansade reportage med ngn form av värdighet.

Sverige är nog det enda land i väst där man kan ha en utrikesminister som kan ge sig lyxen att sitta kvar trots kopplingar till företag som bevisligen begått folkmord. I vilket annat land som helst skulle detta varit en skandal.

I dokumentärfilmen Det är upp till dig, granskar Maj Wechselmann storföretagens närvaro i krigsdrabbade områden i Sudan och Darfur, där övergrepp i form av bl a slavhandel med kvinnor och barn begåtts för att bereda väg för internationella oljebolags verksamhet. I ljuset av de övergrepp som dokumenteras i filmen, ser man tydligt att utfrågningen av Carl Bildt i konstitutionsutkottet 2007 bara rört sig på ytan.

Filmen distribueras av Folkets Bio och visas just nu på sex orter i landet, bl a Umeå.

Bilden till vänster är för övrigt inte hämtad från filmen, men nedan kan ni se en inspelad intervju med Maj Wechselmann.

Höjden av absurditet utgör Aftonbladets artikel från i förgår rubricerad Stumma av Skräck, där Juholt framställs som en börda för Socialdemokratiska Arbetarepartiet till följd av bottennoteringen i den senaste opinionsundersökningen. Att stödet för partiet minskat starkt är ju väntat med tanke på att partiledaren framställts av media som en fuskare, för att han bröt mot regler som sedan visade sig inte ens finnas. Det absurda är dock hela dramaturgin bakom processen:

          Det opinionsundersökningsföretag som anlitades för att visa raset i opinionen, som Aftonbladet sen hänvisar till för att genom Stig-Björn Ljunggren motivera nödvändigheten av ett partiledarskifte inom socialdemokratin, är självaste United Minds. Detta företag tillhör PR-byrån Prime, som tog emot 4 miljoner av Svenskt Näringsliv i ett beställningsjobb som gick ut på att driva den interna debatten inom Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger. I uppdraget ingick bl a att genomföra en valundersökning med syftet att måla ut partiet som tillväxtfientligt och peka på behovet av en högervridning. Det är alltså ett företag som har avslöjats med att genomföra valundersökningar med resultat uppgjorda på förhand som Aftonbladet nu väljer att anlita för att göra en opinionsundersökning. Är det någon som blir förvånad över att resultatet visar ett bottenrekord?

          Det finns inga tvivel om att valet av partiledare blev starkt påverkat av Primegateskandalen. De kandidater som drevs av de sossar som jobbade åt (eller blev förknippade med) United Minds och Primegruppen var efter avslöjandena inte längre aktuella för partiledarposten. Istället valdes Juholt. Niklas Nordström och hans gäng från Prime var t.o.m. föremål för en uteslutningsansökan i partiet. Men istället för att ta in en opartisk kommentator, väljer Aftonbladet Carl Melin (som jobbar åt Prime) för att uttala sig i egenskap av ”expert”: Tappet är det pris S får betala för att ha honom (Juholt) kvar som partiledare, säger han.

          PR-konsulten Stig-Björn Ljunggren har sedan avslöjandena kring Primegate varit en av de få som öppet försvarat Primegänget (se här och här). Förvånansvärt nog blir han alltså den andra proffstyckaren som Aftonbladet tar till hjälp nu för att bevisa sin tes: skulle man inte ta sig ur det här snart, får man börja förbereda för att byta partiledare, skriver han genom Aftonbladet. Kan man alltså hitta en mer vinklad rapportering kring Juholt än artikeln i Aftonbladet i förgår?

          Juholt kommer att ha svårt att övervinna den förtroendekris han går igenom, men om det finns ngn som utgör en börda för partiet, så är det inte Juholt. Snarare är det Carl Melin, Niklas Nordström, Stig-Björn Ljunggren och alla dessa femtekolonnare som kan nyttja ett helt mediemaskineri till sina egna (eller ännu värre: det privata näringslivets) intressen. De sänker hellre partiet än ser "fel" partiordförande leda partiet till valseger.

 Läs gärna även Lena Sandlins VF-ledare i samma ämne.