Det var inte jag
Det här med årstiderna âr intressant. När länder i norr som Sverige har sommar, så har länder i syd som Chile vinter. I länder vid ekvatorn, som Colombia, finns inga årstider alls. Vid sidan av de vanliga årstiderna, upplever jag i Umea även ngt jag kallar för årstider av moral panik, som refererar till ändringar i det sociala klimatet snarare än vädret. Varje sommar rapporterar media om de ”farliga” stadsdelarna ålidhem och Ersboda.
Det här med trygghet är paradoxalt: ofta finns det en stor skillnad mellan vilka platser som upplevs som tryggast och vilka som faktiskt är det. En kartläggning av centrumkärnan visar att brotten sker framför allt pa vasaplan, rådhus- och rehnmarkstorget, till skillnad fran parker och parkeringsplatser, som upplevs som mer otrygga (se rapporten från trygghetsseminariet, s. 3). Och ska man snacka om var de flesta brottslingarna bor, så är det Haga, och ålidhem, till skillnad från Östra Ersboda, där många tror.
Det finns nog en etnisk aspekt i det hela, då många sätter likhetstecken mellan invandrare och brott. Tidigare har jag skrivit om den felaktiga tolkningen av statistiken som Sverigedemokraterna gör. Enligt BRå, är sannolikheten att misstänkas för brott 2,5 ggr högre för en invandrare i jämfôrelse med en infödd svensk. Medan vissa studier förklarar detta utifrån diskriminerande processer inom rätssväsendet, sätter SD likhetstecken mellan att misstänkas och att faktiskt ha begått ett brott. Och skulle denna ekvation stämma, sa skulle detta trots allt innebära att den stora majoriteten av invandrarna inte är brottslingar.
Vad som sticker i ögonen är att även polisen spelar i händerna pa SD. 2009 startades en debatt om den utbredda rasismen inom poliskåren som jag tycker får förnyad aktualitet nu när polisen varnar boende i Huddinge för påstått inbrottsbenägna folkgrupper som sydamerikaner, rumäner, mörkhyade mfl. Såhär i efterhand får Masoud Kamali rätt i sin utredning där han påtalar behovet av att införa en vidareutbildning om diskriminering för bl a poliser.
Om vi nu som i varje sommar får uppleva en ny våg av skriverier om Ersboda och ålidhem, sa säger jag redan nu att den här gången kan man inte skylla inbrotten på mig, för även om polisen tycker att jag som sydamerikan inte bara har dansen i blodet utan även brottet, sa är jag bortrest. Och jag som brukar säga att jag faktiskt inte har dansen i blodet, så måste man nog erkänna att vem som helst har mera dans i blodet än polisen verkar ha celler i hjärnan!


Alejandro
Vad förvånad jag blir över att borgarna inte skrivit ett ord här på vk-bloggen om att de fått stryk av oppositionen i dagens omröstning i riksdagen gällande FAS 3. Nu när regeringen förlorat flera omröstningar och äntligen insett att de faktiskt bara är en minoritetsregering, är kaxigheten från deras sida liksom borta. I fråga efter fråga har de börjat backa av rädsla för att förlora en omröstning, men beträffande FAS 3 har de inte velat ge sig.
Gissa min irritation igår när jag satt vid busskuren och väntade på bussen i nästan en timme och bussjäveln kom aldrig. Jag var inte ensam, utan det stod 3 st till där, men de gick efter ett tag, medan jag satt kvar. När jag till sist lessnade och ringde till Länstrafiken så svarade de: ”du har väl inte gått efter tidtabellen för vardagar, va? Idag är det söndag”. Vaddå söndag? Tänkte jag! Det var ju fan en måndag! Sen föll det för mig att det var sjätte juni: nationaldagen ;P.

Första maj för 2 år sen glömmer jag aldrig. Bland alla de plakat som folk bar på i vårat förstamajtåg, fanns det ett som skilde sig från alla andra. Till skillnad från alla andra plakat, som handlade om försämringar som den borgerliga regeringen genomfört, var det här plakatet riktat mot våran egen kommunledning. På det stod det att läsa: Yttrandefrihet för våra busschaufförer!