Ibland så har jag undrat om borgerliga debattörer skriver sina egna bloggar eller om de får allt sitt material för publicering skickat från centralt håll, eftersom det är förvånansvärt ofta som alla de skriver samma sak precis samtidigt. Lite roligt blir det när en av dem har fel i och med att de kopierar från varandra, för då blir det fel i alla andra led.

          Det är med förtjusning som jag t ex läser i Paul Redstigs (M),  Veronica Kerrs (Kd) och Inger Johanssons bloggar som alla med hänvisning till samma källa påstår att utanförskapet har minskat under den tid som borgarna styrt i regeringen. Äntligen har de hittat ett räknefel som socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson ska ha gjort, varpå de firar med ironiska kommentarer som ifrågasätter hennes matematiska kunskaper.

          Vad handlar det hela om egentligen? Baserat på en rapport som regeringens utredningstjänst (RUT) har släppt ut har Socialdemokraterna påpekat att utanförskapet har ökat med 20 000 personer sen borgarna vann valet i slutet av 2006. Men Expressen skriver:

”Attacken byggde på en felräkning. 103 000 heltidsstudenter som sökt arbete hade räknats in två gånger om i utanförskapet och det gjorde att siffran för december 2011 blev för hög. Utredningstjänsten har tagit på sig missen och bett om ursäkt”.

          Låt oss granska då siffrorna som de presenteras av Expressens räknenisse Fredrik Sjöhult:

          Som vi ser så har utanförskapet ökat markan inom varje kategori förutom i två, nämligen de som bär sjukpenning och de som bär sjuk- och aktivitetsersättning, som snarare minskat rejält. Antalet sjukskrivna har minskat så rejält att det vida överstiger ökningen av de övriga kategorierna och det är detta som förklarar att totalsiffran för utanförskapet är mindre dec 2011 än dec 2006. Trots att antalet arbetslösa och undersysselsatta ökat rejält, så har alltså statistiken över utanförskapet minskat i storlek eftersom antalet utförsäkrade ökat ännu mer. De senare räknas inte in i begreppet utanförskap eftersom de försvinner från statistiken.

          Som jag ser det så har borgarna och Expressen rätt om att Magdalena Andersson (s) har fel: utanförskapet har inte ökat med 20’000, den har ökat med många fler!! Såvida inte det är så att minskningen av antalet sjukskrivna innebär en ökning av antalet friska, det vill säga. I så fall har flera tusen blivit friska och då borde Reinfeldt och Borg i så fall få nobelpriset i medicin, eller åtminstone i trolleri då de har lyckats få alla dessa människor friska genom en ändring i sjukförsäkringens regelverk utan att behöva förskriva ett enda läkemedel.

          Det krävs en fantasifull tolkning av statistik för att utifrån det sifferunderlag som presenteras påstå att utanförskapet minskat. Vad Expressen gör är inget annat än att fiffla med statistik.

Har varit sjuk sen i söndags och inte orkat laga min egen mat, utan förkylningen har jag använt som den perfekta ursäkten för att köpa färdiglagad mat. Ngn jävla fördel måste det ju finnas med att man blir sjuk ;). Konsumbutiken här på Ålidhem har infört två helt automatiserade kassor där kunden själv kan skanna sina varor och slippa köa, och jag kunde inte undvika att tänka på detta idag när jag var på väg hem från affärn. Konsum är inte unik med att införa självskanning. Även andra affärer har det och det minskar köerna väsentligt, men man märker också att behovet av kassapersonal minskar.

          För en stund sen läste jag om ett forskningsprojekt från Vasa Yrkeshögskola som vill få till stånd totalt obemannade bybutiker. För mig är det svårt att föreställa mig ngt sånt då det händer ibland att man behöver hjälp av personal för att hitta rätt, men i småbyar kanske kan en obemannad butik vara lösningen på små personalresurser. Vem vet?

          Men är inte tanken läskigt att maskiner håller på att ersätta människorna? Nja.. det skulle inte vara ngt nytt fenomen. Den teknologiska utvecklingen har under lång tid gjort att hela yrkeskårer och produktionsbranscher försvunnit utan att det för den sakens skull lett till ngn katastrof. När rakhyveln uppfanns försvann alla barberare. När den automatiska hissen uppfanns, försvann alla hisskötare (ni vet, snubbarna som drog i spakarna när man gick in i hissen på den tid hissar var manuella och saknade knappar). Men det är inte som att barberarna och hisspojkarna gick och hängde sig utan de fick nya jobb. Så är det med strukturomvandlingen: den teknologiska utvecklingen gör att vissa jobb försvinner och nya jobb uppkommer. Hade vi inte haft det så, skulle vi fortfarande gå till barberaren och plogat jorden med oxar istället för traktorer.

          Problemet är att strukturomvandlingen inte sker av sig själv. För att nya och modernare jobb ska kunna ersätta gamla, lågavlönade jobb, måste folk kunna skola om sig. Men istället väljer regeringen att skära ner antalet komvuxplatser och avskaffa högskolebehörigheten för de som går yrkesförberedande gymnasielinjer. Samtidigt så slaktas arbetslöshetsförsäkringen ner. Med så jäkla hög arbetslöshet som vi har i landet, borde det vara absurt att det samtidigt finns branscher som lider av brist på arbetskraft. Men tar man i beaktande att regeringen gjort det svårare för arbetslösa att skola om sig, borde inte detta förvåna oss.

          Under dessa förutsättningar är det inte konstigt att människor upplever den teknologiska utvecklingen som ett hot snarare än en möjlighet. Om trenden håller i sig kan vi därför förvänta oss stigande arbetslöshet. Då kommer det inte att kännas lika kul att gå in på en obemannad bybutik.

För inte så länge sedan sommartalade herr statsministern i Gustavsberg. Ganska imponerande, måste alla moderater ha tyckt att talet var, eftersom det var det enda de bloggade om kring det datumet (20nde augusti). Och väldigt imponerande, måste jag säga: efter att herr statsministern hade rest runt och träffat unga, hade han ett väldigt tydligt budskap, nämligen att unga vill jobba och skaffa sig en egen inkomst. No shit, Sherlock!

          Det tog alltså över ett år för våran statsminister att förstå detta! Den officiella linjen från alliansens sida har sedan Reinfeldts anförande i Svenskt Näringslivs stämma för ett år och tre månader sen varit att ungdomsarbetslösheten bara är en skapad synvilla. I blogg efter blogg skrev alliansens företrädare att ungdomsarbetslösheten inte alls var hög, utan det bara handlade om trixande med statistik från EU:s sida, vilket konstigt nog inte stoppade dem från att föreslå åtgärd efter åtgärd för att ge jobb till ungdomar: som att sänka deras löner (som Centern förespråkade), undanta dem från LAS (även föreslaget av Centern), sänka deras a-kasseersättning mer än övrigas (som regeringen faktiskt gjorde) och sänka deras arbetsgivaravgift (också genomfört av regeringen). En hel del åtgärder för att lösa ett problem som bara var en synvilla, va?

          Borgerlighetens inställning till ungdomsarbetslösheten ändras oftare än en kameleont byter färg. Ibland är ungdomsarbetslösheten bara en synvilla, medan andra gånger är den högst reellt. Ibland är den ungdomarnas eget fel, som när Anders Borg påstod att ungdomarna hellre spelar tv-spel än söker jobb, och andra gånger, som i Reinfeldts sommartal, så är det inte ungas fel eftersom de faktiskt vill ha jobb

          Om nu regeringen vill minska ungdomsarbetslösheten, varför minskar den mögligheten till omskolning? Antalet Komvuxplatser har skurits ner rejält. Yrkesförberedande gymnasielinjer ger inte längre behörighet till högre studier. Långtidsarbetslösa skickas till FAS 3, där de inte får vare sig delta i praktik eller i ngn arbetsmarknadsutbildning. Och arbetsförmedlingen förbjuds att hjälpa ungdomar under de första 3 månader de är arbetslösa, då de behöver hjälpen som mest innan de blir långtidsarbetslösa.

          När regeringen sviker ungdomar, satsar däremot socialdemokraterna och vänstern 80 miljoner av Umeås kommunala budget på ungdomsjobb, många inom offentlig sektor. Ungdomar får inte bara en fot på arbetsmarknaden, utan de bidrar till att minska den tunga arbetsbördan i den underbemannade välfärdssektorn. Seriösa heltidsjobb med kollektivavtal, till skillnad från jobben inom hushållsnära sektorn och krogbranschen, som regeringens rut-avdrag och restaurangmomsen syftar till att skapa.

Tidningen Kommunalarbetaren har publicerat en intressant artikel om jobbskatteavdraget i sitt senaste nummer (13/2011), som visar på de problematiska antaganden som ligger bakom påståendet att denna reform faktiskt skulle skapat några jobb. Finansdepartementet hävdar att det på sikt kommer att ge 105 000 fler arbetstillfällen. Skulle detta stämma, så rör det sig alltså om de mest dyrköpta jobben i sysselsättningsspolitikens historia och ett slöseri med resurser utan motstycke: de 80 miljarder kr som hela kalaset (bara i år) kostar samhället i form av uteblivna skatteintäkter motsvarar lönekostnader för cirka 240 000 kommunalare! Skulle dessa pengar investeras inom offentlig sektor, skulle de därför skapa minst dubbelt så många arbetstillfällen!

          Men problemet är inte bara det högst ineffektiva sätt varpå jobbskatteavdraget skapar jobb. Framför allt är problemet att vi faktiskt inte vet om det ALLS skapar några jobb, eftersom de bedömningar som Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet (KI) gör, baseras på modeller som grundar sig på orealistiska antaganden, ngt som Thomas Andrén som gjorde analysen för KI själv erkänner.

 Hela tanken med jobbskatteavdraget är att en skattesänkning gör det mer lönsamt att arbeta än att välja ”bidrag”, varpå fler kommer att välja att arbeta. Om arbetslösa kan välja bort ”bidrag” och börja jobba, då antar man att alla arbetslösa får a-kassa eller försörjningsstöd. Sanningen är att 60% är inte berättigade till a-kassa, och för att få försörjningsstöd kan socialkontoret ställa krav som inte alla är beredda att godta. Vidare antar man att deltidsansarbetande kan välja att gå upp i heltid, när verkligheten är att bara 1 tredje del av de deltidsanställda LO-medlemmar har själva valt att jobba deltid. Och det mest problematiska av alla antaganden är att sänkta skatter ger fler jobb, när den långsiktiga trenden i Sverige visar att sysselsättningen ökat i takt med att skatterna höjdes för att bygga ut den offentliga sektorn, vilket möjliggjorde för många kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden.

          Regeringens trovärdighet vad gäller jobbskatteavdraget blir inte bättre av att det femte steget nu blir uppskjuten med hänsyn till "det kritiska läget i världen". Om jobbskatteavdraget faktiskt skapar många jobb, så vore det en perfekt åtgärd för att mildra krisen. Alltså tvivlar regeringen själv på jobbskatteavdragets jobbskapande effekter. Som jag nämnt tidigare, så innebar 90-tals krisen att 330 000 offentliga anställda förlorade sitt jobb. Högkonjunkturen som följde ledde aldrig till att man anställde lika många tillbaka, utan idag utför vi samma jobb inom offentlig sektor men fördelat på 330 000 färre anställda. Arbetsbelastningen är därför orimlig. Med detta som bakgrund tycker jag att SSU:s krav om att skapa minst 200 000 nya jobb inom offentlig sektor ter sig som ngt av mkt högre prioritet än en skattesänkning vars effekter inte bara är högst osäkra utan dessutom extremt ineffektiva vad gäller antalet jobb det påstås kommer skapar.
 

För ovanlighetens skull hade jag tänkt dela med mig av ett matrecept som jag hittade på kylskåsdörren hemma hos min kompis Jim. Soppan kryddas med utförsäljning av statliga bolag och privatisering av sjukhus. Ju fler kockar, desto sämre soppa! Vilket Sverige vill du leva och bo i? Ett Sverige som är mer rättvist för Alla? Eller ett Sverige där allt fler måste koka sin soppa på en spik?!

Vill du ha fler borgerliga matrecept, kolla gärna det här gamla inlägget.

Se gärna följande inslag också

http://blogg.vk.se/alejandro/2010/08/25/alliansens-jobbcoachbluff-185166

Under telefonväkteriet fick Reinfeldt en rolig fråga från ett barn. Barnet undrade vad han skulle ha blivit om han inte blivit statsminister och han svarade att han kanske möjligen hade blivit psykolog, för han läste mycket psykologi som ung. Men nu, menade han, hade livets tåg gått och även om han skulle få kicken av väljarna nästa år är det försent att sätta sig på skolbänken igen för att bli psykolog.

Så Reinfeldt vägrar ens tänka tanken på omskolning? Men det är ju precis det kravet regeringen ställer på arbetslösa och sjukskrivna. Själv sitter han i den positionen att han kan skratta åt tanken på att behöva starta om igen.

Så föds politikerföraktet.

Göran Grejder, 2009-12-01

http://www.metro.se/2009/11/30/77650/sa-fods-politikerforakt/

Som bekant har jag i tidigare inlägg undrat vad de borgerliga ungdomsförbunden håller på med när de gaddar ihop sig för att kräva lägre löner åt ungdomar. Även centerpartiets ordförande Maud Olofsson varit inne på samma bana: först av alla egentligen. Men ingen av de varit tydlig och talat om för oss hur lågt alliansen tycker att ungdomarnas lön ska få sänkas. Ett tydligt besked får vi dock nu från Folkpartiet som för 2 veckor sen joinat övriga i kravet på lönesänkningar för ungdomar. Partiledaren Jan Björklunds (Fp) önskemål är att 19åringar ska tjäna hälften av vad vuxna gör.

          Hallå?! Är inte 19åringar vuxna? Jag vet att 1962 när Jan Björklund föddes så var det 21 år som gällde som myndighetsålder men idag går gränsen vid 18 år, om han inte upptäckt det än. Ngt annat som han och hans kamrater från alliansen inte lyckats upptäcka är att ungdomar, som jag tidigare påpekat, redan tjänar rejält mkt lägre än andra. Bara inom handeln så tjänar t.ex. en 35åring i snitt 27% högre timlön än en 18åring. Räknar vi månadsinkomsten är skillnaden ännu större: 132%. Om det är som alliansen påstår att låga löner minskar arbetslösheten, borde då inte ungdomsarbetslösheten vara lägre än den totala arbetslösheten?

          Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar? Oj, vänta.. det har borgarna VISST gjort: riksdagskandidaten Johnny Munkhammar (m) förespråkar lägre löner och sämre anstälningsvillkor för invandrare. Och i likhet med hur borgerligheten resonerar om ungdomar, så menar han att syftet är att minska invandrarnas överrepresentation i arbetslöshetsstatistiken... som om invandrare inte redan tjänade lägre löner!!!

          Borgerligheten måste ha en originell människosyn när de tycker det är helt fel att diskriminera döda ting som företag men helt rätt att diskriminera människor (om det förstås ligger i företagens intresse).

Det här är en intervju med Marian Radetzki, som talar klarspråk när han beskriver den typ av arbetsmarknadspolitik han förespråkar. Radetzki är forskare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) som är en tankesmedja med kopplingar till arbetsgivareförening Svenskt Närngsliv som bl a finansierar Nya "Arbetarpartiet" Moderaterna. Vad Radetzki beskriver i den här intervjun är ju helt enkelt tanken bakom den arbetsmarknadspolitik som "nya" moderaterna stegvis inför genom finansministern Anders Borg (m) och arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin (m), även om de sistnämnde inte talar samma klarspråk som Radetzki.