Som jag nämnde i tisdags, skulle man kunna skriva en hel avhandling om vilka förfinade tekniker som kommentatorerna på den här bloggen tar i bruk när deras argument tar slut. Man kan skönja ett tydligt mönster.

Det börjar med en sund diskussion där vardera sida erbjuder argument och motargument. Men när borgerligheten argumenterats sönder och man tror att den inte längre har något att komma med, så har den alltid kommunistkortet den liksom ett äss i rockärmen kan lägga fram. Problemet med att spela det kortet är att det lätt kan vändas mot spelaren själv. Exempel: givet att det gällde statlig och kommunal monopol inom välfärdssektorn fram till 90-talet i Sverige, måste någon som Edward Riedl (m) som jämför en negativ syn på privatiseringar med Sovjet och Nordkorea, stå ut med den obekväma frågan om han menar att efterkrigstidens Sverige var som Sovjet och Palme som Stalin. Pinsamt.
I fallet med kommunistkortet bemöter inte längre spelaren motståndarens argument utan snarare fabricerade åsikter han/hon tillskriver motståndaren. Men än värre är när debattörer inte ens angriper åsikter, utan i brist på argument ser sig tvungna att angripa personliga egenskaper. Min favorit är signaturen Glenn som ber mig ta tag i mitt liv och raka mig. Och rakat har jag, men inte skägget. Fast inte för dig, Glenn. Tyvärr ;)

En påhittig knep är att utge sig för att vara sosse. Då kan man slänga ur sig vad man vill för att sossarna ska få skulden för det. Men jag kan ärligt talat inte säga att det inneburit något större bekymmer för mig, eftersom borgerliga skojare tydligen inte förstått att om man nu ska dra en sådan vals så får man se till att den blir trovärdig. Inte som signaturen Partivän som påstår sig vara aktiv medlem i partiet, men inte ens kan svara på vad ordf. i de 3 mest kända lokala utskotten heter. Eller Glenn som först skriver att ”ni” sossar uppmuntrar folk att suga på statens bidragspengar, och 9 timmar och 33 minuter senare påstår att han varit medlem i socialdemokraterna i över 30 år. Det var då en snabb behandlad ansökan om medlemskap, måste jag säga. Och vilka korta 30 år!
Någon som däremot uppenbarligen fått bekymmer med skojare är Edward Riedl (m), som svarade tack när en viss Bengt Gustaf skrev a propå kvinnan som tog sitt liv när hon blev nekad sjukersättning:
Jag fattar inte hela den här hysterin pga den stackars jäveln som tog livet av sig. Nu försöker de röda göra politik av det. Det är klart att regler är regler, och de ska följas. Jag har också ngn gång blivit nekad pengar, men har jag begått självmord? NÄ! Är less på alla de här fuskarna som framställs som offer. Har alltid röstat moderat och kommer alltid att göra det. Kör på Edward, du är grym!
Det var först 6 och en halv timme senare som Riedl insåg vad han egentligen hade sagt tack till, när han svarade på signaturen Kjell D som undrade om också Riedl tyckte att denna kvinna var en stackars jävel som hade fuskat.

Ett smart sätt att slippa bemöta kritik är att vända fokus från denna genom att uppmana motståndaren att istället avslöja vad hon har för alternativ till det hon kritiserar. Detta var fallet när Riedl (m) och Tommy i anslutning till mitt inlägg om Kd frågade mig om sossarnas politik är så fattig att mina inlägg endast måste handla om smutskastning av andras. Annat kunde han inte säga då det i princip var omöjligt för honom att försvara Kd från mina anklagelser om homofobi, när jag ändå visat att de i uttalande efter uttalande jämför homosexualitet med sjukdom, pedofili, maffia och våldsbrott. Det är nog moderat språk för ”när jag nu inte kan bemöta din kritik, ber jag dig byta diskussionsämne till vilken politik du egentligen förespråkar”.
Det är inte bara intressant av den anledning att jag anser mig fram till då skrivit om vilken politik jag förespråkar här, här, här, här, här, här, här, och här. Framför allt är det intressant för att det visar att för moderaterna är det inte Kd som smutskastar de homosexuella när de utmålas på ett så fördomsfullt sätt, utan det snarare är Kd som blir smutskastad när detta påpekas.
Men men.. Riedl får sköta vad han skriver på sin blogg, så sköter jag vad jag skriver på min.