Lite lustigt att folkpartiets representant i Landstingsfullmäktige Marianne Normark påstår att Folkpartiet är måna om att patienter med tyngre vårdbehov inte ska prioriteras ned.Väldigt märkligt med tanke på att det var Fp tillsammans med övriga borgerliga partier som införde Kömiljardsreformen, som inneburit att landsting över hela Sverige har låtit patienter med lättare vårdbehov som närmar sig vårdgarantins gräns gå före patienter med tyngre vårdbehov, med ökade väntetider för kroniskt sjuka som följd.

Resurser har omfördelats från patienter med tyngre vårdbehov till friskare patienter, tvärtemot de etiska prioriteringar som Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver.

Bra gjort, Marianne!

Man märker att avtalsrörelsen dragit igång på allvar när de borgerliga partierna börjar tävla sinsemellan om vem som uttrycker starkast stöd för arbetsgivarsidan.

Just nu står Marianne Normark från Folkpartiet i talarstolen på landstingsfullmäktige och påstår att Folkpartiet blivit personalens parti..

Ja, Marianne, om ni på FOlkpartiet vill värna om arbetarnas intressen så kanske ni ska börja med att kasta förslaget om sänkta löner för ungdomar i papperskorgen.

Har precis kommit hem efter en lång dag. Först har jag varit och hållit i en facklig grundutbildning för medlemmar för Kommunal och andra LO-förbund. Det är kul att se att intresset för det fackliga ökar ;). Det var en hel dags utbildning och efter det har jag varit och hållit i mitt första styrelsemöte som ordförande för Kommunals s-förening. Det var rikitigt kul, men vid arbetsdagens slut känner man sig trött efter så mycket aktivitet.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa vk-bloggarna. En del av dem är faktiskt underhållande. Läs gärna Britt-Marie Lövgrens (FP) blogginlägg idag. Hon har sen ett tag sen varit aktiv i att skapa opinion för att Umeå Kommun ska anställa ungdomar för 75% av ingångslönen. Det är som att Folkpartiet inte kan släppa det här! Sedan 2010 har de förespråkat lönesänkningar för ungdomar. Först av alla var dock Centerpartiet. Men även moderaterna har haft ett finger med i spelet. Den aktive moderaten Nicklas Sandström har öppet förespråkat lönesänkningar för ungdomar.

Trots sin unga ålder (29 år gammal) är han redan landstingsråd inom Västerbottens Läns Landsting. Eftersom han förespråkat lönesänkningar för ungdomar, så trodde jag att han som ungt landstingsråd var för en sänkning av sitt eget arvode. Jag har därför väntat på att han ska motionera i frågan på landstingsfullmäktige, eftersom han i så fall kan få mitt fulla stöd, men inte ens ett svar har jag fått :(.

Men åter till Britt-Marie Lövgren och henne blogginlägg. Hon förespråkar att ungdomar som anställs ska få 75% av ingångslönen istället för att, som det är idag, få en hel lön. Och sedan har hon mage att påstå att det inte handlar om en lönesänkning!! Men jisses, vilken värld lever hon i? Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar så att de ska kunna få jobb? Förr i tiden försvarade man att kvinnor skulle ha lägre löner för att annars skulle ingen vilja anställa dem när man ändå kan anställa en man. Idag skulle ingen våga resonera på det här sättet, men när det gäller ungdomar är det konstigt nog legitimt för borgerligheten att komma med sådana utspel.

TIllgänglig statistik visar att låga löner inte leder till mindre arbetslöshet. Ungdomar har redan lägre löner än övriga och ändå har de en högre arbetslöshet. LO:s regionala ungdomskommitté i Västerbotten och Norrbotten har skrivit en lysande insändare ang ungdomsarbetslöshet och varför de åtgärder regeringen vidtagit bara har förvärrat den. Jag rekommenderar den: Ge oss ungdomar jobb och utbildning.

Bara en månad efter attentatet i Utöja med högerextrema och islamfientliga motiv där minst ett 70-tal unga socialdemokrater mördades, arrangerar Sverigedemokraternas Ungdomsförbund (SDU) en demonstration i Norrköping mot ett moskébygge och det de kallar för islamisering. Sverigedemokraternas distrikt i Östergötland har av strategiska skäl valt att dra sig tillbaka från arrangemanget och försökt att det ska skjutas på framtiden, men deras ungdomsförbund står fast. I och med detta väljer alltså SDU att följa den danska linjen att inte tona ner sin islamofobiska retorik.

          Sverigedemokraternas reaktioner på massakern i Utöja liknar fallet med Hagamannen. Innan hagamannens identitet var känd, användes han flitigt av sverigedemokraterna i sina kampanjer för att sammankoppla våldtäkter med invandrare.. tills det blev känt att hagamannen var svensk. På samma sätt försökte en del sverigedemokrater använda massakern i Utöja för att vända debatten i en mer invandringsfientlig riktning och göra budskapet om islamiseringen och det islamistiska hotet mottaligt för en svensk publik.. tills det blev känt att terroristen var en före detta medlem i Fremskrittpartiets (det norska motsvarigheten till SD) som dessutom jobbat många år för deras ungdomsförbund. I Norge ledde detta till att detta parti rannsakade sig själv offentligt och erkände behovet av att tona ner den aggressiva retoriken, ngt som även norska moderaternas ungdomsförbund Unge Höyre valt att göra. Danska motsvarigheten till SD (Danske Folkeparti) har dock kritiserat detta, och även deras finska motsvarighet Sannfinnländarna vägrar bestämt ändra vare sig sin retorik eller politik med anledning av terrordådet, trots att det blivit känd att en av de främsta företrädarna för Sannfinnländarna, Jussi Halla-aho, varit en inspirationskälla för Breivik, som utförde terrordådet.

          Så frågan är vilken linje SD tänker välja: den norska eller den dansk-finska? Länge har Sverige varit skonad av det extremt rasistiska debattklimatet som präglat våra skandinaviska grannar, även om det finns otaliga försök att ändra på det. SDU:s demonstration mot det sk muslimska hotet kan ses mot bakgrund av det. Till skillnad från vad många tror, så står islamistisk terror för bara 6% av alla terrorattentat i Europa, medan merparten (90,17%) av attentaten har etno-nationalistiska förtecken. Frågar ngn mig, så tycker jag att SD och SDU utgör alltså en mkt större hotbild än det som de själva demonstrerar mot.

För nästan ett år sedan skrev jag om Lars Leijonborg som efter sin avgång som partiledare för Fp har nu i stort sett fallit i glömskan. Det är inte längre ngn här i Sverige som vet vem han är, men som jag skrev tidigare så ryktas det om att han är riktigt stor i England: 

Vi som fortfarande minns honom har länge undrat vad han ev gör därborta, för ledare för Liberal Democrats är han då inte. Men nu tack vare klippet nedan behöver vi inte längre undra, för av allt att döma verkar han ha gett sig in musikbranschen. Det här är verkligen rätt man på rätt plats, för han är nog tusen ggr mkt bättre på att dansa än han är på politik. Och jag gillar hans artistnamn:

Man undrar vad som gick fel när politiken helt plötsligt började handla om fantasifrågor istället för verkliga problem. Jag hade en diskussion iförgår om Folkpartiets förslag om burkaförbud som påminner alldeles för mkt om de felprioriteringar inom rättsväsendet jag skrev om igår på bloggen.

          Hela jäkla augusti handlade den politiska debatten om huruvida heltäckande slöjor skulle förbjudas i skolan eller inte. Till en början möttes Björklunds förslag med skepticism från hans egna partikamrater, men när Reinfeldt gav klartecknet genom att själv ta ställning i frågan till Björklunds fördel, växte antalet borgerliga röster för ett burkaförbud som svampar på den svenska hösten. Dagligen ploppade det upp flera nya debattinlägg i frågan. Här på VK-bloggen var det Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) som tog på sig ”ansvaret” att ta den svenska jämställdheten till försvar genom att bilda opinion mot burka och niqab i skolan. Genom sina aktiva insatser i frågan, och med stöd av herr Björklund (Fp) och Reinfeldt (m) som är för ett lagstadgat förbud, kommer de nog säkert rädda jättemånga flickor från den typ av patriarkalt tvång från främmande kulturer som inte riktigt hör hemma här i Sverige. Det ser vi ju från antalet fall anmälda till skolinspektionen förra året rörande problem med elever/lärare som envisats bära heltäckande slöja: 1 fall (att jämföra med de 1'549 andra anmälningar som handlade om ngt annat som myndigheten tog emot). Det är ju jävulskt många som förslaget berör: Ett fall!! Det lukar inte alls populism.

          Jag föreslår en applåd till Björklund (Fp), Reinfeldt (m), Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) för sina insatser för jämställdhet. Deras kamp mot heltäckande slöjor på skolan betyder så mkt mer för jämställdheten än rätten till heltid (som alliansen är helt emot), barnomsorgen (som får minskade resurser efter att vårdnadsbidraget införts) och småföretagens skyldighet att genomföra lönekartläggningar och jämställdhetsplaner (som alliansen är emot).

          Ojämställda löner, skillnader i anställningsvillkor för män och kvinnor, att pussla ihop familje- och arbetsliv. Det är inga riktiga problem, men burka på skolan däremot.. ojojoj. Borgerligheten hade inte kunnat prioritera bättre.

I de här tiderna av hög ungdomsarbetslöshet, hörs det alltfler röster för att sänka ungdomarnas löner. Vare sig teknikarbetsgivarna eller regeringen är särskilt bekymrade. I flera år har de tjatat om att de vill sänka ungdomarnas löner, och den höga ungdomsarbetslösheten blir för dem en ypperlig ursäkt att införa det. Bl a har regeringen nu tänkt införa sk lärlingslöner, som ett första steg i denna riktning.

          Jag tänker inte upprepa vad jag tycker om det här vansinnet, utan det får ni läsa här. Men nämna tänker jag att om ett lågavlönat jobb är bättre än inget jobb, så är en dålig arbetsmarknad bättre än ingen arbetsmarknad. På samma sätt så är löneslaveri bättre än inget slaveri, och ett dåligt argument bättre än inget argument.

Hur FAN tänker de egentligen?

Igår hade vi mandatperiodens första landstingsfullmäktigesammanträde, och redan då hände en hel del grejer. Vi valde för första gången i det här landstingets historia en kvinna till fullmäktigeordförande. Socialdemokrat förstås ;). Det var på tiden.

          Sedan skulle ledamöterna fotograferas, som man brukar göra i början på varje mandatperiod, och då fick jag veta att jag är första landstingsfulläktigeledamot i Västerbottens Läns Landstings historia att bli fotograferad med kepsen på. Tiderna förändras. Socialdemokraterna skriver historia ;).

          Hade fullmäktigesalen varit ett klassrum, hade jag nog fått arga blickar från folkpartisterna, för visst var det utbildningsministern Jan Björklund (Fp) som sagt att man inte ska få ha kepsen på i klassrummet?  Medan sossarna strävar framåt, så strävar Fp bakåt. Hade Björklund fått bestämma, så hade han säkert också infört kvarsittning, söndagsskola, skoluniformer, barnaga.. disciplin, disciplin, disciplin. Det är såna hittepåfrågor Folkpartiet tvingats till när de gått så långt till höger att de inte längre kan skiljas från moderaterna och därför tvingas hitta på ngt annat att profilera sig med än den socialliberalism de inte längre vill kännas vid.

Det här kallar jag för stockholmsfixering. Tror Folkpartiet verkligen att de kommer vinna röster här uppe i Norrland med såna affischer?

          Till vänster har vi en affisch som propagerar för kärnkraft. Ja, här i Västerbotten som är känt för det jämförelsevis starka inflytande som Centern har på glesbygden.. samma Center som har byggt upp sin identitet kring motståndet mot kärnkraft!! Maudan (c) har det inte alls lätt numera, då hon tappat massivt med stöd från sina egna när hon lierade sig med stureplanshögern och sedan kompromissade bort kärnkraftsmotståndet (som är Centerns viktigaste fråga) i utbyte mot en ministerpost. Tror alliansen att det blir då lättare att genom såna affischer ständigt påminna centerväljaren att en röst på alliansen är en röst mot det hon brinner mest för?

          Till höger har vi en till affisch från Folkpartiet som propagerar för Euro!!! Det må funka där nere i Sthlm, men här uppe skrämmer det ba bort väljare, då det i stort sett är bara studenter från Handelshögskolan (varav hälften inte ens brytt sig om att skriva in sig i Umeå medan den andra hälften ska rösta moderat) som faktiskt brinner för EMU.

Jag säger bara Lycka Till ;P

Nu har jag åkt iväg från Gotland. Det var en rolig vistelse som jag kommer ha många minnen om. Ett av dem handlar om en föreläsning om diskriminering som arrangerats av antidiskrimineringsbyråerna, som är föreningar vars tillväxt den förra socialdemokratiska regeringen bidrog till och som därför fått rejält minskade statliga anslag sedan alliansens maktövertagande. De arbetar för mångfald, lika behandling och jämställdhet och verksamheten går ut dels på att erbjuda juridisk rådgivning till den som misstänker sig blivit diskriminerad, samt erbjuda utbildning till företag, kommuner och landsting i diskrimineringsfrågor. Som en följd av de minskade anslagen fick antidiskrimineringsbyrån i Umeå läggas ner.

          Föreläsningen var intressant. Bl a fick vi höra om ett diskrimineringsfall som socialtjänsten i Uppsala gjorde sig skyldig för. Eter en anmälan från SOC om misstänkt könsstympning hämtade polisen en 10-årig flicka från skolan och förde henne till sjukhus där hon mot sin vilja utsattes för en gynundersökning. Skälet till anmälan var inget annat än familjens somaliska ursprung och därför dömdes socialtjänsten av diskrimineringsombudsmannen (DO) att betala 60 tusen kr i skadestånd, men de traumatiska ärren får vi inte veta ngt om.

          Jag blir påmind om Nyamko Sabuni som år 2006 gick ut och föreslog obligatorisk gynundersökning för flickor i högstadiet. Samma år blir hon utnämnd av alliansregeringen till jämställdhets- och integrationsminister, ett uppdrag hon fortfarande innehar. I samma veva gick hennes partikamrat och dåvarande integrationspolitisk talesman för Folkpartiet Mauricio Rojas ut och föreslog att gynundersökningen bara skulle göras på tjejer med muslimsk bakgrund, då det är bara de som kan misstänkas bli könsstympade.

          Det som DO finner som diskriminering, finner Folkpartiet som meriterande för integrationspolitiska uppdrag. Hur tänker Folkpartiet egentligen?

Ibland leker jag med tanken på en upp-och-ner-vänd verklighet, som man stundtals kan få intrycket att borgarna lever i och från vilka de hämtar sina förslag. I denna verklighet så måste man genomgå ett språktest som villkor för att få bli borgare. Då ska man visa att man behärskar borgarsvenska, där bidragslinje heter arbetslinje, företagare heter arbetare, sjuk heter fuskare, och piga heter rut.

          Det skulle faktiskt inte låta konstigt i mina öron om det hade varit därifrån Folkpartiet kom på idén under förra valrörelsen att fiska röster genom förslaget om krav på språktest för invandrare som vill bli MEDborgare. Med tanke på de språkliga problem som jag tidigare visat att borgarna har uppvisat, så undrar jag om de själva överhuvudtaget skulle klara ett sådant prov.

          Det kanske vore befogat att skapa en kurs med SFI (Svenska för Invandrare) som förebild. Det skulle kunna heta SFB = Svenska för Borgare. Där skulle de t ex få lära sig att det finns ett särskilt ord på svenska för att beteckna den handling man utför när man olovligen tar andras pengar. Jag vet inte vad borgarna har för ord för att beteckna det faktum att de för att finansiera sina skattesänkningar tagit de pengar, som löntagarna betalat in till socialförsäkringssystemet för att kunna få tillbaka dem i framtiden i händelse av sjukdom, arbetslöshet, mm, men på svenska heter det då STÖLD.

          Ja, hur de än vrider och vänder på det, så är det stöld.

 Idag såg jag en svensk dokumentärfilm vid namn Bananas!*, som handlar om bananföretaget Dole, som på 70-talet besprutade sina plantager med gift som orsakade sjukdomar och dödsfall bland många av deras arbetare i Nicaragua. Regissören är Fredrik Gertten, som stämdes av fruktjätten Dole anklagad för förtal som ett försök att stoppa filmen. Filmen stoppades aldrig och Dole drog tillbaka sin stämning.

Jävlar vilket kalabalik det blivit för att Holmlund kallade centerpartiet för högerextremt. I blogg efter blogg skriker borgerliga politiker sig hesa och kräver en offentlig ursäkt. Jag måste nog hålla med Holmlund om att centern övergivit sin folkrörelsekaraktär till förmån för Stureplanshögerns nyliberala människosyn, och i det avseendet är partiet extremt höger: partiledaren Maud Olofsson har gjort sig känd för sina utspel mot lagen om anställningsskydd (som hon tycker inte ska gälla för ungdomar), mot fackets rätt till stridsåtgärder, och för en sänkning av ingångslönerna.

          Däremot att centern skulle vara högerextremt (ihop skrivet) kan diskuteras. Jag tycker att centerpartisten Sven-Olov Edvinsson sätter fingret på själva problemet, när han på sin blogg skriver att ”Orden högerextremt parti är i svenska språket förknippat med nazistsika partier eller militarisktiska partier i latinamerika.”

          Detta är intressant. Inte för att partiet mellan 20- och 40-talet tog tydlig ställning för antisemitismen. Den tiden är ju ändå förbi. Det som jag fäster uppmärksamheten vid är den andra delen av Edvinssons definition av högerextremism som kopplas till militärkupper i Latinamerika.

          Varför är detta intressant? Såväl Center- som Folkpartiet ingår som medlemmar i Liberala Internationalen (LI), som precis valt som vice-ordf Roberto Micheletti, eller Goriletti som han kallas i Latinamerika sedan han sommaren -09 införde en militaristisk regim i Honduras genom en statskupp som fördömts av FN, OAS och EU. Ordf för LI Hans van Baalen har öppet försvarat statskuppen som motiverades av anklagelser mot den avsatte presidenten Zelaya för brott mot konstitutionen, som än idag inte har bevisats.

          Dessa partier har varken lämnat LI eller ens protesterat mot det märkliga valet av vice-ordf. Folkpartiets internationalle sekreterare Fredrik Svensson skyller på Zelaya, och från Centerpartiet är det tyst om saken.

          Så hur var det nu igen med centerpartiet och högerextremism?

För att inte folkpartister ska börja höra av sig till mig och klaga på att jag bara ger tips för en trovärdig jämställdhetspolitik till moderater, har jag sparat lite tips till er på Folkpartiet också:

          För det första måste ni förstå att en jämställdhetsministers uppgift är att främja jämställdhet och inte att bekämpa den! Och detta måste ni förklara för jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (Fp) så hon slutar t.ex. gå omkring och kräva att företag med mindre än 25 anställda ska få slippa göra lönekartläggningar och upprätta jämställdhetsplaner. Om hon nu tycker att det där är ett led i att förenkla regelverket för småföretagare, så kan hon åtminstone se till att förklara hur i hela fridens namn det kan vara svårare för ett företag med få anställda att kartlägga sina löner än för ett företag med många anställda. Man tycker att det borde vara svårare ju fler anställda som finns. Fem myror är trots allt fler än fyra elefanter.

          För det andra, framställ inte konkurrensutsättningen av den offentliga sektorn som en jämställdhetsreform. Ni kan tjata hur mkt ni vill om om hur mkt lönerna kommer stiga när kommunala arbetsgivare konkurrera med privata, men vi som är fackligt aktiva inom Kommunal vet att lönesnittet är lägre inom privatentreprenader eftersom dessa försöker vinna upphandlingar genom att lägga lägre anbud. Det här tipset kan egentligen hela alliansen dra nytta av.

          I övrigt kan ni även tillämpa de tips jag gav till moderaterna i gårdagens inlägg, då det passar in på hela alliansen. Men det viktigaste rådet av alla är: rösta inte på er själva, det far jämställdheten bara illa av!

Under det här decenniet har socialförsäkringssystemet varit offer för en smutskastningskampanj inom de etablerade medierna. Nyhet efter nyhet har vi fått höra om stigande sjukskrivningar, skenande kostnader, fuskande norrlänningar, bidragsberoende mm.

Den massmediala debatten gav upphov till en moralpanik, som sen kom att utnyttjas av de borgerliga under förra valrörelsen. Folkpartiet gick ut och föreslog inrättandet av en antifusksminister samt strängare villkor i sjukförsäkringen, och moderaterna menade att arbetslöshetsförsäkringens (a-kassans) höga ersättningar gjorde att folk hellre stannade hemma än gick ut och jobbade.

Det fanns bara en liten detalj med det hela: belägg för det ökande fusket saknade förankring i fakta, som snarare talade för det motsatta. Visserligen ökade statens kostnader för socialförsäkringen. Men förklaringen var enkel: socialförsäkringarna är inkomstrelaterade. Stiger befolkningens inkomster, så stiger utbetalningarna automatiskt. Men på motsvarande sätt stiger också inbetalningarna. Kostnaderna för socialförsäkringarna har stigit i absoluta tal, men inte som andel av BNP. År 2004 då moralpaniken var som värst, var utgifterna för socialförsäkringarna som andel av BNP tillbaka på 1980-talets nivå (16,5%) (se RFV analyserar: 2004:3).

Men inte nog med det. Kostnaderna har inte bara sjunkit i förhållande till inkomstutvecklingen. De har också sjunkit i förhållande till inbetalningarna. Vi betalar in mycket mer än det vi får ut. Systemet är alltså överfinansierat. Det har med andra ord aldrig funnits fog för massmedias påståenden om skenande kostnader och ökande fusk som låg bakom de strängare villkoren som alliansen sedan införde i socialförsäkringssystemen. Bluffen var avslöjad!

Idag är moralpaniken över. Det är därför häpnadsväckande hur VK fortfarande inte släppt det. Den 7 januari skriver den ett stort reportage om den ”enorma” sjukfrånvaron i Norrland (se t. ex. här och här). För det första påstås att kostnaderna ökade ”dramatiskt” i början på 2000-talet. För det andra sägs det finnas ”kulturella orsaker” till att Norrland har den högsta sjukfrånvaron, något som inget annat är än ett diplomatiskt -men inte för den delen mindre korkat- sätt att säga att det handlar om fusk.

Sjukförsäkringen har sedan år 2003 gått med rejäl överskott, som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder. Sjukfrånvaron innebär ingen som helst belastning, och det finns således ingen anledning att göra så jävla mkt väsen av det, och än mindre skäl att påstå att det skulle bero på fusk. Har inte VK viktigare nyheter att skriva om?