Alejandro Caviedes (s)
Visar inlägg med etikett kriminalitet
Visa träffar från alla bloggar

Anton Abele (m) förklarar

 Tänk vad mycket man lä sig från Anton Abeles youtube-klipp. Det är inte konstigt att den här unge moderaten från Stockholm blev invald i riksdan med tanke på alla nya och smarta saker han säger. Man får en såndär Aha-upplevelse när man lyssnar på honom. Nedan har jag lagt ett klipp från hans personvalskampanj, som samlar de klokaste orden han någonsin sagt. Jag vill också återge en del av vad han sagt och kommentera det:

          Klippet inleds med att Abele visar ett ex av tidningen Metro och säger att ”Deras huvudnyhet handlar om att polisen slog till mot en barnliga”. Vidare förklarar Abele att: ”När man läser vidare i artikeln så förstår man att barnligan: det är alltså ett kriminellt nätverk eller ett kriminellt gäng där barn ingår”.

          Tänk att detta är vad ”barnliga” är för nånting. Det är jättebra att Abele förklarar detta, för det är inte alldeles självklart. Jag menar.. vissa kanske tror att en barnliga istället är typ en fotbollsliga där barn ingår eller ngt i den stilen.. fast varför skulle polisen slå till en fotbollsliga för barn? Ja, men det är bra att vi får veta att en barnliga är ett kriminellt gäng med barn som medlemmar.

          Vidare förklarar Abele: ”Alltså människor under 18 år”. No way! Är det som ordet barn betyder? Varför fick jag inte lära mig detta i skolan alltså?

          Det finns mycket mer nyttigt som Abele förklarar, men det viktigaste tycker jag är hans otroligt stora kunskap om lagstiftningen. Han förklarar att:

Som barn och ungdom så finns det till och med lagar och regler om att man ska kunna hålla sig från kriminalitet tills man blir 18 år gammal.”

..och jag som trodde att det var olagligt för oss vuxna att begå kriminella gärningar. Tänk så många brott som jag hade kunnat begå fram till idag om jag bara fått vetat att jag som vuxen faktiskt får begå brott! Jäklar vad jag gått miste om!

 

Rasistiska lögner i SvD

 I inlägget nedan sammanfattar jag en artikel som jag skrev och som kom att publiceras i tidningarna Uppmana och ETC och som utgör svaret på SvD:s ledarskribent Per Gudmundsons rasistiska artikel från 25 juni ang den sk invandrarbrottsligheten. Den som vill gräva djupare i problematiken hänvisas till orihinalartikeln i Uppmana eller ETC.

 
SvD som i Svenska Dagbladet eller som i SVerigeDemokraterna?
 
Den journalistiska sensationalismen har med SvD:s ledarskribent Per Gudmundson nått en ny rekord. I SvD:s ledarsida den 2011/06/25 skriver han att de etablerade partierna i Sverige borde oroas av invandrarnas brottslighet. Som stöd för sin tes, hänvisar han till brottsförebygganderådets undersökningar från 1996 och 2005, vars resultat han inte drar sig ifrån att förvanska. Faktum är att hans sätt att tolka gällande forskning på området inte skiljer sig nämnvärt från Sverigedemokraternas trixande med statistik.
I sin artikel påstår Gudmundson att “Den senaste svenska mätningen gav vid handen att överrepresentationen i registrerad brottslighet för utrikes födda var 2,5.” Denna siffra, och fler han anger, återfinns förvisso i BRÅ 2005:17, men Gudmundson utelämnar en liten men viktig detalj: de refererar till misstanke om brott. Problemet är att han tar för givet att misstanke om brott är ett adekvat mått på den faktiska brottsbenägenheten hos olika grupper. Dock betonas i BRÅ 2005:17 att det är “viktigt att vara medveten om osäkerheten när det gäller hur stor roll en eventuell selektion kan spela. Mot denna bakgrund bör resultaten tolkas med försiktighet” (s. 24). I BRÅ:s egen senare rapport från 2008, kan man t.o.m. läsa att datamaterialet visar “att det finns informella koder och förhållningssätt inom rättsväsendet som negativt påverkar minoritetsgruppers förutsättningar i rättsprocessen” (BRÅ 2008:4, s. 9).
Som Gudmundson påpekar, får socioekonomiska faktorer ingen större betydelse bland resultaten från BRÅ 2005:17. I ljuset av nyare forskning, bör denna uppfattning dock revideras. Kriminologiprofessorn och tillika ordförande för Scandinavian Research Council for Criminology, Jerzy Sarnecki, har tillsammans med sina kollegor från Stockholms Universitet funnit i sin studie utgiven i år, att socioekonomiska faktorer faktiskt står för merparten av överrisken bland inrikesfödda med utlandsfödda föräldrar (sk andragenerationens invandrare). Orsaken till att BRÅ 2005:17missar detta är att den bara analyserar faktorer som refererar till omständigheter kring de studerade individerna, medan Stockholms Universitets nyare studie från 2011 studerar faktorer knutna till individernas uppväxt (Sarnecki et al, 2011, s. 33). Skillnaden som återstår efter att man kontrollerar för socioekonomiska faktorer förklaras i studien av diskriminerande processer och mätfel.
Ska man dra några slutsatser med relevans för det politiska samtalet, så är det att enbart förslag med syfte att åtgärda diskriminering och ojämlika socioekonomiska villkor kan ha effekt. Förslag på hårdare invandrings- och flyktingspolitik får Gudmundson driva tillsammans med Sverigedemokraterna i SvD, men de får knappast stöd av gällande forskning.
 

Det var inte jag

Det här med årstiderna âr intressant. När länder i norr som Sverige har sommar, så har länder i syd som Chile vinter. I länder vid ekvatorn, som Colombia, finns inga årstider alls. Vid sidan av de vanliga årstiderna, upplever jag i Umea även ngt jag kallar för årstider av moral panik, som refererar till ändringar i det sociala klimatet snarare än vädret. Varje sommar rapporterar media om de ”farliga” stadsdelarna ålidhem och Ersboda.

          Det här med trygghet är paradoxalt: ofta finns det en stor skillnad mellan vilka platser som upplevs som tryggast och vilka som faktiskt är det. En kartläggning av centrumkärnan visar att brotten sker framför allt pa vasaplan, rådhus- och rehnmarkstorget, till skillnad fran parker och parkeringsplatser, som upplevs som mer otrygga (se rapporten från trygghetsseminariet, s. 3). Och ska man snacka om var de flesta brottslingarna bor, så är det Haga, och ålidhem, till skillnad från Östra Ersboda, där många tror.

          Det finns nog en etnisk aspekt i det hela, då många sätter likhetstecken mellan invandrare och brott. Tidigare har jag skrivit om den felaktiga tolkningen av statistiken som Sverigedemokraterna gör. Enligt BRå, är sannolikheten att misstänkas för brott 2,5 ggr högre för en invandrare i jämfôrelse med en infödd svensk. Medan vissa studier förklarar detta utifrån diskriminerande processer inom rätssväsendet, sätter SD likhetstecken mellan att misstänkas och att faktiskt ha begått ett brott. Och skulle denna ekvation stämma, sa skulle detta trots allt innebära att den stora majoriteten av invandrarna inte är brottslingar.

          Vad som sticker i ögonen är att även polisen spelar i händerna pa SD. 2009 startades en debatt om den utbredda rasismen inom poliskåren som jag tycker får förnyad aktualitet nu när polisen varnar boende i Huddinge för påstått inbrottsbenägna folkgrupper som sydamerikaner, rumäner, mörkhyade mfl. Såhär i efterhand får Masoud Kamali rätt i sin utredning där han påtalar behovet av att införa en vidareutbildning om diskriminering för bl a poliser.

          Om vi nu som i varje sommar får uppleva en ny våg av skriverier om Ersboda och ålidhem, sa säger jag redan nu att den här gången kan man inte skylla inbrotten på mig, för även om polisen tycker att jag som sydamerikan inte bara har dansen i blodet utan även brottet, sa är jag bortrest. Och jag som brukar säga att jag faktiskt inte har dansen i blodet, så måste man nog erkänna att vem som helst har mera dans i blodet än polisen verkar ha celler i hjärnan!

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Prioriteringar à la Mario Kart

Det är väl få som har undgått nyheten om 23-åringen som nyligen dömts till böter efter att han i september togs fast av polisen när han med sprayburkar ritade stjärnor och bananer längst Svingen. Många har reagerat på detta med förvåning, och jag tycker mig kunna dela dem i två grupper. De ena, som känner igen stjärnorna och bananerna från det berömda tv-spelet Mario Kart, finner dem roliga och förvånas över att killen nu ska behöva betala böter för det. Den andra gruppen består däremot av personer som trots sina dagliga promenader och cykelturer på Svingen inte ens hade lagt märke till de små krumelurerna och därför blivit tagna på sängen när de får läsa i tidningen att en ”bananvandal” -som VK skriver- tagits fast för skadegörelse.

Jag kan inte plädera för att ngn som har begått ett brott inte ska bestraffas, men man undrar i.a.f. om det just var för att haffa folk som ritar krumelurer ingen bryr sig om som polisen en gång i tiden bildades. Det jag vill lyfta upp är vikten av prioritering.

För inte länge sen fick man se hur många människor som helst skriva på sin facebooklogg följande meddelande:

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr. Skadestånd för våldtäkt på 14-flicka: 50.000 kr. Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor. Kopiera detta om ni tycker: SVenska rättssystemet är korrupt och idiotiskt!!

De 46 miljoner Pirate Bay dömts att betala har en koppling till de ekonomiska förluster som bolagen gjort, och domstolarna har dömt i enlighet med gällande lagstiftning. Med nerladdning försvinner behovet att köpa skivor, och det är en utveckling vi ska bejaka, på samma sätt som vi bejakade uppfinningen av bilen när den ersatte häst och vagn. Att lagstiftningen i många fall är mer anpassad efter storkapitalets snarare än samhällets behov gör inte rättssystemet korrupt. Det gör rättssystemet framstegsfientligt.

Det reser frågan om prioriteringar, och jag måste säga att denna fråga ska framför allt ställas till borgerligheten, som gjort opinionsbildning kring icke-frågor till sin heltidssysselsättning. Fler poliser och skärpta straffsatser har alltid varit en av deras profilfrågor. Edward Riedl (m) har t ex skrivit hela 7 blogginlägg om ämnet, som om fulla fängelser vore det ultimata tecknet på en lyckad kriminalpolitik.

Om vi idag har dubbelt så många fångar som 1976, och 3 gånger så många livstidsdömda som 1993, fast brottsnivån i samhället i stort sett ligger oförändrat, så måste var och en fatta att den strängare kriminalpolitiken inte gett några som helst resultat. Om detta är den samlade kriminalforskningen enig. Men genom att förespråka batongpolitiken så ger politikerna en falsk illusion av handlingskraft: populism, med andra ord. Jag ser hellre satsningar på förebyggande insatser än en borgerlig hårdatagspolitik som i brist på seriösa förslag går ut på att egga väljarkåren mot t ex klottrare.

 

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Glöm Hells Angels!

Glöm Hells Angels, Glöm Bandidos... det finns ett farligare gäng som härjar i stan.

 

Myten om den farliga invandraren

Man undrar om Sverigedemokraterna inte fastnat i tiden. För dem verkar det vara första april varje dag. När jag läste på sverigedemokraten Timothy Wiklunds blogg att invandringen kostar 260 miljarder årligen, kollade jag datumet, eftersom det lät som ett första-aprilskämt. Men nä: snubben menade det på allvar.

          Efter att jag bemötte denna osanning, så tog det ändå inte slut. Han måste ju ha brutit rekord på hur mkt svammel man kan slänga ur sig per dag. Inlägg efter inlägg fylldes med påhittad statistik och vinklade fakta om invandrare. Bl a att de flesta av dem begår brott.

          Till sitt försvar hänvisade han till brottsförebygganderådets rapport (BRÅ 2005:17). Vad han inte nämnde är att rapporten själv erkänner (på sidan 5) att den inte mäter brottslighet utan risken att misstänkas för brott!! Invandrare är således överrepresenterade inom statistiken om misstanke om brott (inte brottslighetsstatistiken). Som jag visat tidigare så visar forskningen att detta är ett resultat av diskriminerande strukturer inom rättsväsendet snarare än invandrares faktiska benägenhet för brott.

          Men om det nu vore så att vi begår fler brott än inrikesfödda, kan vi ändå undra vad vitsen är med detta konstaterande. Det är 2,5 ggr vanligare för en invandrare att bli misstänkt för brott än ngn född i Sverige (s. 8). Men det är t.ex. 3,5 ggr vanligare för män att bli misstänkta jämfört med kvinnor (s. 9). Men jag ser inga sverigedemokrater föra ngt stort väsen av det. Inte heller av att 95% av invandrarna enligt samma rapport inte är misstänkta (s. 42).

          Om SD nu ska påstå att de faktiskt är för alla människors lika värde, får de väl vänta till 1 april. Det är inte så länge kvar ändå liksom.

 

Populistisk batongpolitik

Trots att statliga utredningar som SOU 2008:85 (s. 258) visar att strafflängden inte påverkar brottsnivån i samhället, envisas moderaterna med att driva sin lika populistiska som verkningslösa batongpolitik. Nu senast var det Umeås moderata kommunalråd Anders Ågren som på sin blogg jubblade över att regeringen skärpt straffen.

          Alltså, om vi idag har dubbelt så många fångar som 1976, och 3 gånger så många livstidsdömda som 1993, fast brottsnivån i samhället i stort sett ligger oförändrat, så måste var och en fatta att den strängare kriminalpolitiken inte gett några som helst resultat. Om detta är den samlade kriminalforskningen enig. Men genom att förespråka batongpolitiken så ger politikerna en falsk illusion av handlingskraft: populism, med andra ord.

          Som Johanna Storbjörk (s) skulle ha sagt: Fulla fängelser är inget tecken på en lyckad kriminalpolitik.