"Långt liv till lägre kostnad" är rubriken på en av artiklarna i dagens VK. Första sidan är än mer specifik. I stora rubriker kan man läsa: "Ny studie: Äldre lever längre i privat vård". Och läser man underrubriken till artikeln på s. 6 så står det att "Äldre lever längre i den privata vården visar forskning".

Efter att man läst den långa artikeln som redovisar undersökningens resultat, så avslutas artikeln med att studien inte har genomgått den granskning av andra forskare som då krävs. Med tanke på att studien inte genomgått den granskning som krävs, känns de stora rubrikerna liiiiiiiiite oproportionerliga.

          Det är intressant att studien genomförts av nationalekonomer. Olika discipliner kan visst bidra med nya insikter, men rent spontant undrar jag hur nationalekonomiska begrepp och analysverktyg lämpar sig för en studie om äldrevård. Inte för att jag skulle ha något särskilt emot nationalekonomer. På samma sätt skulle man kunna undra om en professor i medicin skulle vara den bäst lämpade att forska om inflation, eller en sociolog den bäst lämpade att undersöka växternas fortplantning t ex.

          Därmed inte sagt att en nationalekonom inte skulle kan bidra till nya insikter i det ämne vi berör här, men vi ska ha klar för oss att forskarens disciplin påverkar vilka frågor hon ställer, vilket fokus hon lägger, och indirekt vilka svar hon hittar. T ex så har nationalekonomiska studier av sjukskrivningsmönster en tendens att dra slutsatsen att förbättringar i sjukförsäkringen leder till högre sjuktal (se t ex Henreksson och Persson*, samt Sjöberg och Bäckman*), samtidigt som medicinska studier t ex visar att försämringar som karensdagen kan leda till högre sjuktal (se t ex Bergström mfl*). Intressant är sociologen Walter Korpis studie från 90-talet* som visade att de höga sjuktalen i de nordiska länderna inte berodde på de generösa villkoren i sjukförsäkringen som rådde då, utan på det faktum att arbetskraftsdeltagande från kvinnor, äldre och funktionshindrade var högre i Norden än i andra länder.

          Olika discipliner har olika studieobjekt, och de har därför olika begrepp och analysverktyg som är särskilt lämpade för det specifika studieobjekt de riktar sig på. Och det gäller inte bara vetenskapen. En skomakare kan inte laga mat med sina verktyg på samma sätt som en kock inte kan laga skor med sina knivar.

          I den här artikeln från VK gör man alltså stora rubriker av en slutsats som tidningen helt okritiskt förmedlar som en objektiv sanning utan att problematisera det minsta. Politisk propaganda vill jag gärna läsa på ledarsidor och insändarsidor, men i övriga delar av tidningen vill jag hellre ha granskande journalistik av kvalité.

Referenser:

*Bergström, Gunnar, Sickness Presenteeism Today, Sickness Absenteeism Tomorrow? A prospective Study on Sickness Presenteeism and Future Sickness Absenteeism.

*Henreksson, Magnus & Persson Mats, The Effects on Sick Leave of Changes in the Sickness Insurance System

*Sjöberg, Ola & Bäckman,  Olof, Incitament och arbetsutbud – En discussion och kunskapsöversikt

Med anledning av att flera hört av sig till mig och undrat varför jag inte bloggat på länge, så tänkte jag börja igen från och med idag. Jag måste erkänna att det känns rätt kul att så många har hört av sig och att det alltså inte bara är Riedl och Sandström som följer min blogg. Som en av mina vänner sa, så verkar jag ha en tendens att alltid ta en paus från bloggandet när saker och ting behöver kommenteras som mest. Dagens inlägg får således handla om valet av partiledare inom socialdemokratin.

          Jag kan tycka det är synd att nu när partiet efter över hundra år äntligen får en kvinna som partiledare, så vill man nu kort därefter återgå till en man. Lena Sommestad hade jag gärna sett leda partiet, men skulle hon väljas så vore detta för bra för att vara sant. Med tanke på de senaste partiledare vi haft så blir man i alla fall glad över att äntligen få en riktig sosse i sossetäten, som som Åsa Linderborg uttryckte det när hon kommenterade valberedningens förslag Håkan Juholt.

          När Lars-Anders Häggström och Janne Rudén, förbundsordförande i Handels resp. Seko, i början på oktober 2008 skrev att vi skulle förlora valet om vi fortsatte gå till höger, var det ingen som tog dem på allvar eftersom vi låg på 45,7% i väljarstöd och ledde opinionsundersökningarna tillsammans med Mp och V med 19 procentenheter. Men så rätt de fick alltså!! Och detta kan ju inte påpekas eftersom det blivit tabu att inom vårt parti prata om höger och vänster eftersom vi alla ändå är sossar. Men jag tycker det är dags att bekänna färg och bestämma oss för vad vi är:

Är vi ett mitten- eller ett vänsterparti?

Är vi ett socialliberalt eller ett socialistiskt parti?

Strävar vi efter Per Albin Hanssons vision om det klasslösa samhället eller efter Tony Blairs nyliberala tredje väg?

          Vi måste utifrån ett sådant ideologiskt ställningsstagande vara konsekventa när vi driver sakfrågor och bestämma oss för om vi:

-liksom LO står för inkomstbortfallsprincipen eller om vi liksom Mona anammar alliansens koncept med stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

-vill bekämpa ungdomsarbetslösheten med offentliga investeringar i jobb, utbildning och arbetsmarknadsåtgärder eller om vi liksom Löfwén köper Centerpartiets resonemang att sänkta löner ger fler jobb.

-står för en solidarisk beskattning efter bärkraft eller om vi liksom Damberg ska lovorda pigavdraget och regeringens avskaffande av förmögenhetsskatten.

          Jag tycker valberedningen indirekt tagit ställning i de här frågorna genom sitt förslag på Juholt, och jag hoppas att partiet agerar i samma riktning när innehållet i vår politik bestämms.

I de här tiderna av hög ungdomsarbetslöshet, hörs det alltfler röster för att sänka ungdomarnas löner. Vare sig teknikarbetsgivarna eller regeringen är särskilt bekymrade. I flera år har de tjatat om att de vill sänka ungdomarnas löner, och den höga ungdomsarbetslösheten blir för dem en ypperlig ursäkt att införa det. Bl a har regeringen nu tänkt införa sk lärlingslöner, som ett första steg i denna riktning.

          Jag tänker inte upprepa vad jag tycker om det här vansinnet, utan det får ni läsa här. Men nämna tänker jag att om ett lågavlönat jobb är bättre än inget jobb, så är en dålig arbetsmarknad bättre än ingen arbetsmarknad. På samma sätt så är löneslaveri bättre än inget slaveri, och ett dåligt argument bättre än inget argument.

Hur FAN tänker de egentligen?