För 2 veckor sen skrev jag om avtalsrörelsen. Nu när facken enats om avtalskraven, blir det spännande att se vad det blir för motstånd från arbetsgivarhåll och vad utfallet av den dragkampen blir. Denna fråga avgörs dock centralt och för oss aktiva i Kommunal på lokal nivå, gäller att försöka påverka arbetsgivarna lokalt för att de ska gå med på extra påslag utöver vad förbund och arbetsgivareorganisation avtalar om centralt.

          Merparten av Kommunals medlemmar är offentligt anställda. De jobbar i politiskt styrda verksamheter, vilket innebär att Kommunal måste se till att även utöva politiskt inflytande ute i kommunerna för att få igenom beslut som gagnar medlemmarnas löneutveckling och anställningsvillkor. Under senaste valrörelse var vi därför optimistiska då Socialdemokraterna i Umeå lovade att genomföra en satsning för att höja lönerna inom kommunens kvinnodominerade låglönesektorer (se deras kommunalpolitiska handlingsprogram s. 9). Även Vänsterpartiet gjorde ett liknande löfte (se deras program på s. 5).

          I och med att det röda blocket vann kommunvalet så har vi sett fram emot den utlovade låglönesatsningen. Men den har vi än idag inte sett röken av. Vare sig i årets som i förra årets lönehöjningar, har kommunen gett nämntvärt mer till Kommunals medlemmar än vad det centrala avtalet tvingar kommunen till. Vid 2 tillfällen har alltså den röda kommunledningen haft chansen att visa vad den går för, och båda gånger har den låtit denna chans passera.

          Kommunen gick dessutom inte ens med på någon individgaranti i år. Ingen var garanterad en lägsta lönehöjning, vilket innebär att en del faktiskt fick INGEN löneökning!

          Att borgarna är nöjda förvånar oss inte. Lokala företrädare för Fp som Britt-Marie Lövgren har förespråkat lönesänkningar för ungdomar och Centern har företrätt samma linje centralt. Ordf för SKL:s förhandlingsdelegation Ingela Gardner Sundström (m) applåderar dessutom borttagandet av individgarantin som ett första steg till sifferlösa avtal i framtiden (borgerlighetens våta dröm).

          En förhandling innebär ett givande och tagande. Kommunal fick inte igenom någon individgaranti i det centrala avtalet med SKL (som sedan valet 2006 varit borgerligt styrd). Men det centrala avtalet utgör ett golv och varje kommun är fri att erbjuda bättre villkor. För en röd kommun som Umeå finns ingen anledning att skrota individgarantin, såvida den inte liksom moderatledda SKL strävar efter sifferlösa avtal i framtiden, vilket jag har svårt att tro. Umeås väljare har inte röstat fram S och V för att kommunen ska driva en borgerlig lönepolitik!

          Halva mandatperioden har gått nu och S och V har 2 år på sig att visa att de håller vad de lovar. Återinför individgarantin och gör en rejäl satsning på de lågavlönade. Låt inte chansen gå förlorad att visa vad ni går för!

Med LO-repskapets beslut för 2 veckor sen om vilka gemensamma avtalskrav fackförbunden inom LO-familjen ska driva, kan man nu säga att avtalsrörelsen har börjat. I ett sådant läge är det bra att kolla hur det gått i tidigare lönerörelser för att se om det finns något fackföreningsrörelsen kan lära sig inför kommande löneförhandlingar.

          Årets lönerapport från LO har analyserat löneutvecklingen för avtalsperioden 2010-2011. Den visar att den faktiska löneökningen för arbetare inom kommun- och landstingssektorn var mycket lägre än vad fack och arbetsgivare hade avtalat. Enligt kollektivavtalen skulle lönerna ökat med 4,7% under perioden 2010-2011, men i själva verket ökade de med bara 3,8% inom kommun och 3,6% inom landting enligt SCB:s lönestrukturstatistik.

          Det är klart att som förtroendevald inom Kommunal blir jag häpnad. Hur är det möjligt? Är inte detta ett avtalsbrott? Den största (dock inte den enda) förklaringen är att SCB:s statistik inbegriper även icke-fackligt anslutna arbetare, och dessa drar ner statistiken rejält. Kommunals medlemmar fick en faktisk löneökning på 4,2% (att jämföra med totalen för arbetare inom kommun som är 3,8 och landsting som är 3,6). De som är med i facket tenderar således att få en mycket bättre löneutveckling.

          Men även om de fackanslutna fick högre lön än övriga, så fick de ngt lägre än vad de borde fått enligt avtalet (4,2 istället för 4,7). Jag kanske är ute och cyklar men Kommunals största misstag var att en gång i tiden gå med på individuell lönesättning. Finns det tydliga kriterier utifrån antal år i yrket, utbildning och andra objektiva mått är det väldigt lätt att avgöra vad som är en skälig lön. Men med individuell lönesättning öppnar man upp för godtycke.

          Min erfarenhet av kontakt med medlemmar i Umeå Kommun är att sambandet mellan lönekriterierna och den lönehöjning man får är närmast obefintligt. När man utifrån lönekriterierna inte kan avgöra vad var och en ska ha, är det svårt att kunna säga vad som är rättvis lön för en enskild medlem och detta försvårar den fackliga organisationens möjligheter att bevaka sina medlemmars intressen.

          Jag läser i KA att Kommunal ser över lönemodeller och att nästa års kongress kommer att besluta om förbundets framtida lönepolitik. Jag ser framemot att kongressen omvärderar förbundets syn på individuell lönesättning och ändrar linje i den här frågan.

Inom vård och omsorg är stress så vanlig att det hör till ovanligheterna att få läsa om goda exempel. Därför blir jag nästan tårögd när jag läser Erik Laaksos oerhört opartiska beskrivning av sin arbetsgivare (eller måhända uppdragsgivare?), som visar vilket oerhört socialt ansvar den tagit på sig! Vi får veta att detta boende är största arbetsplatsen i hans kommun. Den stora mängden anställda bidrar med stora summor skattemedel. Även lokala butiker gynnas eftersom det bor 70 brukare som konsumerar i mängder, och för många ungdomar är detta boende deras första kontakt med arbetslivet. Tydligen är detta företag det bästa som hade kunnat hända de anställda, kommunen och och det lokala näringslivet.

          Den fantastiska arbetsgivaren Laakso beskriver är ingen annan än, hör och häpna: Carema Care! Dess framgångsrecept heter vinstsyfte, ”som utgör drivkraft för att företaget ska skapa hög kvalitet och ökad kundnöjdhet”. För facket borde dessutom företaget vara en ”underbar förhandlingspart”, eftersom höga vinster möjliggör högre löner.

          Med glädje välkomnar jag Laaksos nyväckta fackliga intresse. Med tanke på att han tidigare anklagat LO för att vara kapat av trotskistiska infiltratörer, kunde man inte tro att han ville facket väl, men kolla!

          Givetvis ger överskott utrymme för att anställa fler och höja löner. Men hela vitsen med att driva en verksamhet i vinstsyfte är att DELA UT vinsten och då måste pengarna tas någonstans ifrån. Eftersom företag verksamma inom skola, vård och omsorg inte kan ta betalt av elever eller vårdtagare, tas alltså pengarna från verksamheten. Följden blir mindre pengar till bemanning och löneutbetalningar. Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Men istället påstår Laakso att ett vinstförbud inom välfärdsområdet skulle leda till lägre skatteintäkter, sämre löneökningar och minskad sysselsättning. Han menar t.o.m. att det skulle leda till kommunism!!

          På fullaste allvar påstår Laakso att ett vinstförbud inom skattefinansierade verksamheter skulle leda till att hans boende skulle stänga, eftersom ”det finns ingen kommun som kan ta över sådan här verksamhet på egen hand”. Laakso vet mycket väl att det är kommunen som står för kostnaderna! Vad är det som gör kommunen, som uppenbarligen har råd att finansiera verksamheten, till oförmögen att ta över? Överallt där Carema pga vanvårdsskandalerna förlorat sina upphandlingar, så har berörda kommuner övertagit verksamheten. De personalnedskärningar han varnar för saknar förankring i verkligheten.

          Laaksos skrämselpropaganda går förmodligen hem i USA där minsta krav på socialreform anses som kommunism, men på hemmaplan, framstår han snarare som huvudpersonen i fabeln om pojken och vargen, som skrämmer upp folk i onödan med risken att inte bli tagen på allvar den dag han skulle börja tala sanningen.

Kollektivavtalsdagen 17 mars

Har precis kommit hem efter en lång dag. Först har jag varit och hållit i en facklig grundutbildning för medlemmar för Kommunal och andra LO-förbund. Det är kul att se att intresset för det fackliga ökar ;). Det var en hel dags utbildning och efter det har jag varit och hållit i mitt första styrelsemöte som ordförande för Kommunals s-förening. Det var rikitigt kul, men vid arbetsdagens slut känner man sig trött efter så mycket aktivitet.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa vk-bloggarna. En del av dem är faktiskt underhållande. Läs gärna Britt-Marie Lövgrens (FP) blogginlägg idag. Hon har sen ett tag sen varit aktiv i att skapa opinion för att Umeå Kommun ska anställa ungdomar för 75% av ingångslönen. Det är som att Folkpartiet inte kan släppa det här! Sedan 2010 har de förespråkat lönesänkningar för ungdomar. Först av alla var dock Centerpartiet. Men även moderaterna har haft ett finger med i spelet. Den aktive moderaten Nicklas Sandström har öppet förespråkat lönesänkningar för ungdomar.

Trots sin unga ålder (29 år gammal) är han redan landstingsråd inom Västerbottens Läns Landsting. Eftersom han förespråkat lönesänkningar för ungdomar, så trodde jag att han som ungt landstingsråd var för en sänkning av sitt eget arvode. Jag har därför väntat på att han ska motionera i frågan på landstingsfullmäktige, eftersom han i så fall kan få mitt fulla stöd, men inte ens ett svar har jag fått :(.

Men åter till Britt-Marie Lövgren och henne blogginlägg. Hon förespråkar att ungdomar som anställs ska få 75% av ingångslönen istället för att, som det är idag, få en hel lön. Och sedan har hon mage att påstå att det inte handlar om en lönesänkning!! Men jisses, vilken värld lever hon i? Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar så att de ska kunna få jobb? Förr i tiden försvarade man att kvinnor skulle ha lägre löner för att annars skulle ingen vilja anställa dem när man ändå kan anställa en man. Idag skulle ingen våga resonera på det här sättet, men när det gäller ungdomar är det konstigt nog legitimt för borgerligheten att komma med sådana utspel.

TIllgänglig statistik visar att låga löner inte leder till mindre arbetslöshet. Ungdomar har redan lägre löner än övriga och ändå har de en högre arbetslöshet. LO:s regionala ungdomskommitté i Västerbotten och Norrbotten har skrivit en lysande insändare ang ungdomsarbetslöshet och varför de åtgärder regeringen vidtagit bara har förvärrat den. Jag rekommenderar den: Ge oss ungdomar jobb och utbildning.

Hur märker man att en moderat varit i kylskåpet? Jo, facken är borta!

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs. Vi tycker att det ska löna sig lika bra att vårda gamla och sjuka som att reparera bilar.

Detta är vad Kommunals förbundsordförande, Annelie Nordström, säger till LO-tidningen apropå avsikten från Livs, GS och IF Metall att inte ställa sig bakom LO:s beslut att driva kravet på jämställdhetspotter inför kommande avtalsrörelse (Jämställdhetspott splittrar LO, LO-tidningen, 2011-09-05).

          Det är bra att Nordström tar tydlig ställning för LO-kollektivets lågavlönade medlemmar, men var fanns denna kampvilja när hon i våras avvisade Pappers mfl:s kritik mot industriavtalet? Trots varningar från alla hål om att det nya industriavtalet kunde hota såväl LO-samordningen som kravet på jämställdhetspotter, stödde Kommunals ordförande det nya industriavtalet när det diskuterades i LO-styrelsen. Ställningstagandet från LO-styrelsen blev att det nya industriavtalet är förenlig med LO-samordning, ett beslut som Transport reserverade sig mot. Pappers vägrade att teckna avtalet och även Byggnads och Elektrikerna var starkt kritiska. Såhär uttalade sig SEF:s förbundsordförande Jonas Wallin:

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten. (Industriavtalet ett svek mot kvinnorna, KA 2011-05-20).

          Även arbetsgivarsidan har tolkat avtalet som oförenligt med krav på en jämställdhetspott. Men trots detta valde Kommunal, Handels och HRF att stödja IF Metalls linje i den frågan, och nu ser vi konsekvenserna av detta när avtalsrörelsen kommer igång. Det är ingen slump att det är GS, If Metall och Livs som reserverar sig mot LO:s beslut att driva kravet om jämställdhetspotter. Det är ju precis samma förbund som tecknade det nya industriavtalet, och nu måste de leverera till motparten. Visst fick exempelvis Kommunal en högre procentuell höjning under senaste avtalsrörelse medan industriarbetarna fick stå tillbaka med anledning av finanskrisen. Men hur länge har inte kvinnorna inom vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurangbranschen fått stå tillbaka?

          Varken If Metall, GS eller Livs är emot jämställdhetspotten, sägs det, utan de är bara emot nivån på den. Men är man för en jämställdhetspott värd namnet, då förespråkar man inte en nivå på 50 eller 60 kr, som de gjorde. Vill man däremot slippa driva kravet på jämställdhetspott utan att behöva erkänna det, då lägger man ett förslag som man vet att de andra förbund inte kommer att godta.

          Det nya industriavtalet var ett svek mot LO-kollektivets kvinnor och det är lite för sent för Kommunals ordförande att ställa sig kritisk mot samma förbund som hon i våras stödde i sina ansträngningar att få LO att ställa sig bakom det avtal som nu ligger till hinder för att driva kravet på jämställdhetspott.

Första gången glömmer jag aldrig. Detta var vad som stod på våra tröjor när ett stort gäng fackliga ungdomsansvariga demonstrerade i somras i Stockholm för att uppmärksamma de dåliga arbetsvillkor som många ungdomar jobbar under. Första gången glömmer jag aldrig är nog ngt vi alla kan säga om vårt första sommarjobb. Som grön och oerfaren kan det vara svårt att veta vad som gäller och man litar ofta på att det arbetsgivaren säger stämmer. Därför är det inte ovanligt att man accepterar orimliga villkor.

          Ett exempel på det är Sommacaféet i Umeå, där de anställda bara fick betalt när det var bra väder. Tänk om man också kunde betala hyran för sin sommarstuga bara när det var soligt. Denna jämförelse gör Arijan Kan, ordf i Ung Vänster i Umeå, i sin insändare om ämnet. Förvånande nog får han ett svar från sommarcaféets ägare Peter Arkhult, där han påstår att Ung Vänster vill upphäva deras fackliga avtal. Men till saken hör att det fanns inget fackligt avtal på den arbetsplatsen. Arkhult har inte tecknat kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket.

          Kollektivavtalet anger vilken minimilön du ska ha, hur mkt du minst ska få för övertidsarbete, att du har rätt till raster och hur långa. K-avtalet försäkrar dig utifall du skadar dig på jobbet, eller på väg till eller från jobbet. Med andra ord anger k-avtalet vilka rättigheter du har, sen får din chef gärna ge dig mer om hon vill: K-avtalet anger bara ett golv. Genom att inte teckna k-avavtal, säger alltså Peter Arkhult att hans anställda inte är värda några rättigheter. Detta är tyvärr det sätt varpå många arbetsgivare ser på ungdomar.

          Vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet i Sverige, som regeringen konsekvent har vägrat att göra någonting åt. I en sådan situation så nöjer sig ungdomar tyvärr med vad som helst bara de får jobb och detta utnyttjas hänsynslöst. Medan regeringen sitter med armarna i kors, har socialdemokraterna däremot starta en satsning i Umeå genom att avsätta 80 miljoner av den kommunala budgeten som är öronmärkta för ungdomsjobb.Två hundra ungdomar kommer att få jobb på det här sättet. Vi har även startat en höstkampanj för at informera allämänheten om problematiken med den höga ungdomsarbetslösheten. I Umeå gör vi åtminstone ngt mot det här problemet.

Det finns inget samband mellan andelen arbetslösa unga vuxna (20-24 år) och lägstlönens nivå. Det finns heller inget samband mellan sysselsättningsgraden och nivån på kollektivavtalens lägsta löner. Detta slås fast i LO:s senaste rapport

, som bygger på internationella jämförelser. Länken nedan visar ett kort videoklipp som sammanfattar resultaten:

http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/63F1E6F18062B20EC1257887003A50FA

Nu har LO-tidningen publicerat resultatet av senaste undersökning om medlemmarnas inställning till den facklig-politiska samverkan med Socialdemokraterna. Röster har ständigt höjts emot vår samverkan med socialdemokratin, men tvärtemot vad många tror, så kommer de oftast från borgerligheten snarare än våra medlemmar. Detta visas svart på vitt i den undersökning som SIFO genomfört.

          Om vi tar hela LO, så är enbart 22% av medlemmarna emot att vi stödjer ett politiskt parti medan 21% har inte tagit ställning. Resterande 67% är för att vi ska ha en facklig-politisk samverkan, helst med socialdemokraterna: hela 30% av de svarande vill att LO ENBART ska stödja socialdemokraterna, medan 19,6% vill att LO förutom socialdemokraterna även ger sitt stöd till andra partier, företrädesvis Vänsterpartiet. Bara 7,35% anger att de inte vet vilket annat parti LO borde stödja.

          Siffrorna talar sitt tydliga språk: flertalet medlemmar tycker att det är viktigt med facklig-politisk samverkan, helst med socialdemokraterna. Men andelen medlemmar som vill att vi bara ska stödja SAP har sjunkit till 30% och då måste partiet ta sig en funderare över varför LO-kollektivet börjat se sig omkring på jakt efter alternativ.

          Enligt professorn i historia Lars Ekdahl, speglar detta ett missnöje bland medlemmar mot att LO blivit så otroligt lojalt mot partiet. På Rudolf Meidners tid, var LO däremot en självständig kraft som förmådde peka med hela handen och partiet följde efter. Det kanske är detta som krävs för att återupprätta förtroendet för socialdemokratin inom LO-kollektivet: att LO-medlemmarna känner att partiet faktiskt lyssnar på LO. Eller?

Sofia Rasmusson från Färnebo Folkhögskola är bjuden av LO och Socialdemokraterna för att diskutera om hushållsarbetarnas sociala, ekonomiska och rättsliga situation i Sydafrika utifrån ett fackligt perspektiv. Kan vi dra några lärdomar från detta beträffande hushållssektorn i Sverige med tanke på regeringens införande av rutavdraget?

Allmänheten bjuds till den här diskussionskvällen.

Tid och Plats: 3 november kl 18,30 på LO-fackens Hus, Norrlandsgatan 11B i Umeå

PS: Vi bjuder på fika.

Läste för 2 veckor sen att 5 vietnamesiska bärplockare häktats misstänkta för att ha låst in och misshandlat sina vietnamesiska arbetsledare i samband med ett upplopp på en gård i Särna i Dalarna. Det är klart att man inte ska försvara misshandel, men påpeka ska man att det måste vara en sjuk lagstiftning som straffar offren medan bärföretagen i Sverige tillåts tjäna storkorvan genom att sänka sina lönekostnader med hjälp av utländska bemanningsföretag som lurar hit bärplockare på falska premisser.

          Så mkt hyckleri har jag aldrig skådat tidigare. De svenska bärföretagen skyller ifrån sig och lägger skulden på bemanningsföretagen som för att kringgå kollektivavtalen tar betalt av sina anställda för resan, boende mm. Bärplockarna kommer hit för att tjäna pengar men reser tillbaka till sitt hemland skuldsatta. I själva verket är det alltså inte bemanningsföretagen som betalar sina anställda, utan de anställda som betalar till bemanningsföretagen. Sjukt ja, men ännu sjukare av de svenska bärföretagen som för att slippa utnyttja bärplockarna själva anlitar bemanningsföretag att göra det.

          Inget svenskt bärföretag är naivt nog för att tro att det kan minska sina kostnader genom att anlita en mellanhand som ska va med och dela på vinsterna, om inte denna mellanhand tänkt sig dumpa lönerna för sina anställda. Det är vad en underentreprenör är till för: den får göra smutsjobbet som företaget inte vågar stå för. Det har vi t ex sett när staten pressar ner priserna i samband med upphandlingar, eller när kommuner som inte själva vågar dra ner på personal lägger ut sina verksamheter på entreprenad.

          Och nu beklagar sig borgerliga politiker som Edward Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) över vad som skett bärplockarna och lägger skulden på bemanningsföretagen. Men sanningen är att dessa företag inte hade kunnat göra detta, om inte alliansregeringen öppnat dörrarna för det genom lagstiftning. Tidigare behövdes en samlad bedömning från arbetsmarknadens parter för att rekrytera arbetskraft utanför Europa, men sen 2008 får företag ensidigt avgöra detta utan att samråda med facket. Men detta har varken Riedl (m) eller Lövgren (Fp) några invändningar mot.

          Så jag frågar än en gång: när ska Riedl (m) sluta hyckla?

Jag måste erkänna att moderaternas gruppledare i landstinget Edward Riedl är beundransvärd. Det finns ingen som med större ihärdighet envisas med att ständigt använda samma argument med vilka han varenda gång får stryk i debatten.

          Roligast bland moderaterna är Mikael Sundling från Vindeln, vars oförmåga att hantera kritik lett till att han nu vägrar läsa min blogg. Hade det varit Mikael, som uppenbarligen tycks leva i illusionen att om han blundar för kritik så kanske den försvinner, hade jag förstått varför han ignorerar den kritik han får. Men Edward Riedls inlägg från igår där han går till angrepp mot Kommunals turné, publicerat direkt efter min inbjudan till turnébilen, avslöjar att herr Riedl faktiskt följer min blogg och tar del av den kritik som han låtsas aldrig läst ngt om – hur smärtsamt det än är för honom att erkänna det (se t ex kommentaren 13 mars 2010 kl 15:57). För det han skriver nu är inget annat än samma gamla skåpmat som jag bl a bemött här och här.

          Att, liksom regeringen gjort, avskaffa skattesubventionen för fackligt medlemskap och ha kvar skattesubventionen för medlemskap i en arbetsgivareförening är dubbelmoral. Men att från moderathåll kritisera fackföreningsrörelsens stöd till socialdemokratin helt medveten om de miljoner som moderaterna tar emot från Svenskt Näringsliv (SN) är inte dubbelmoral.. det är HYCKLERI! Till skillnad från moderaterna, som inte redovisar för hur mkt pengar de får från SN och enskilda företag, är LO öppet med sitt samarbete med socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP).

          Man undrar vad herr Riedl tycker om föreningsfriheten när han förespråkar politiskt neutrala fackföreningar. Om inte Riedl har förstått det, så är facket ingen myndighet. Det är en förening, oberoende från staten, och som sådan har de rätt att bestämma vad de ska använda sina pengar till. Denna rättighet saknar fackföreningar i t ex Kina eller Nordkorea, som saknar den föreningsfrihet som Riedl är motståndare till. Kommunal är en demokratisk organisation: Vill herr Riedl att Kommunal upphör att stödja SAP, får han väl för det första gå med i Kommunal och sen skicka en motion till nästa kongress! Men då får han va beredd att avstå från att köpa städhjälp och börja städa själv hos andra istället, för det är i stort sett vad vi kommunalare jobbar med (om han inte hellre vill köra buss, släcka bränder, laga mat eller sköta djur, för det kan han också jobba med som kommunalare.. bara han inte går sönder, det vill säga).

          Jag önskar Riedl lycka till med att övertyga medlemmarna om att överge den facklig-politiska samverkan som på lokal nivå bl a gett ossrätt till heltid och ett vallöfte om införandet av meddelarfrihet i samband med upphandlingar. På nationell nivå har den gett oss rösträtt, 25 dagars semester, 40 timmars arbetsvecka, gratis skolmåltider, barnbidrag och annat som moderaterna genom tiderna röstat Nej till.

Lycka till, Ed!

Nedan kan ni se ett kort nyhetsreportage om LO-kampanjen Facket på Sommarjobbet, som vi körde i Umeå för ett par veckor sen:

http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/umea?videoId=1.1697180

Nu närmar vi oss Almedalsveckan och jag befinner mig redan i Visby. Jag tillbringade dagen igår med att turista runt i stan och ta lite bilder här och där. Gissa min glädje när jag mitt på torget ser LO:s tält med några tjejer som kampanjade för Fackets Hjälptelefon. Här i Visby kör de tydligen Facket på Sommarjobbet ngt annorlunda än vi gör i Umeå. Här är regeln att man träffar ungdomarna som går förbi på torget och informerar dem om deras rättigheter, snarare att söka upp de på arbetsplatserna.

Sedan gick jag förbi det som måste vara ungmoderaternas favoritställe: systembolaget. Moderata Ungdomsförbundet (MUF) är ju ökänd för att värva medlemmar med sprit, och nu när både valet och politikerveckan närmar sig och alla partier är på hugget så hade jag inte blivit förvånad om jag hade sett MUF kampanja inne på systemet .. typ Högern på Sommarlovet. Men nä, det närmsta jag kom till en sån situation är ett flak Carlsberg med inskriptionen www.smurffittkappa.se på undersidan, som min kompis köpte. Jag har inte sett så många referenser till sex som här i Visby. På Clas Ohlson, så hittade vi en skylt mitt bland alla kepsar där det stod: ”Visningsex”. Det första man tänkte på var ”herregud! Barn handlar ju för fan här också”.. det tog ett tag innan jag förstod att det var "visnings-ex" de menade.

Man märker faktiskt att Gotland är högerstyrd. Vi gick in på ett lokalt museum och så märkte vi att de tog fan entréavgift! Vi alla var typ: ”Vafan! Äre inte gratis och gå in på muséer?” Det var så jag förstod att det var en högerstyrd kommun, för det var borgarna som avskaffade den fria entrén på statliga muséer, så då kan man föreställa sig vad de gör med lokala muséer där de styr. Tillgång till kultur tycker de nog ska vara en klassfråga.

Och jäklar vad många får man hittar här. Alltså, inte riktiga, men figurer. Har Tele2 köpt upp hela ön? Alltså, det skulle inte förvåna mig med tanke på att borgerligheten brukar sälja ut allt där de styr. Det här stället får väl vara fullt av sheep, men det är absolut inte cheap. En bussbiljet kostar ju fan 35 för en vuxen.. och här är man vuxen redan vid 23års åldern!! Det här stället är hur fint som helst, det är så synd att borgarna förtör en hel del av dess charm.

Nu är vi inne på fjärde dagen av kampanjen Facket på Sommarjobbet, då ungdomar från LO far runt över hela Umeå och besöker arbetsplatser för att få kontakt med framför allt sommarjobbande ungdomar, för att informera om deras rättigheter och vad facket är till för. Framför allt gör vi reklam för numret nedan:

020-56 00 56

          Detta är fackets hjälptelefon, dit vem som helst -såväl medlemmar som icke-medlemmar- kan ringa gratis och ställa frågor om vad som egentligen gäller: har jag fått rätt lön? Får arbetsgivaren verkligen göra si? Vilket fack ska jag gå med i?

          Precis som i tidigare år handlar många av de samtalen, som personalen på hjälptelefonen får, om gratis jobb. Det är otroligt vanligt att arbetsgivare lurar ungdomar att arbeta gratis under en prövotid med löfte om att de kommer få betalt jobb sen om de visar sig klara jobbet.

          Ofta är ungdomarna positiva när vi träffar dem på arbetsplatserna. De uppskattar att facket syns på detta sättet och informerar dem om deras rättigheter. Och det händer att vi hittar oegentligheter. I år har vi stött på en del ungdomar som inte fått anställningsbevis, ungdomar som fått fel lön, jordgubbsförsäljare som enligt lagen är för unga för att jobba ensamma och ha ansvar över kassan (med den rånrisk som det förknippas med) men framför allt som inte ens får möjlighet till rast. Även arbetsgivare som inte tyckt deras anställda är värda kollektivavtalade löner och försäkringar har vi också stött på.

          På frågan om de är med i facket svarar många Nej. En del för att de ba jobbar över sommarn och tror sig därför inte behöva facket. Tyvärr är det just dem som är i störst behov av facket då det är dem som råkar ut för de flesta oegentligheterna. En annan del tvingas prioritera mellan a-kassan och facket nu när regeringen höjt a-kasseavgiften. Tack vare detta kommer nog alliansen att kamma hem en hel del röster.. från de arbetsgivare vi stött på som inte sköter sig.

Några av deltagarna på Facket på Sommarjobbet

Förhandla själv? Hah!

Jag har tidigare berört frågan om varför facket samverkar med Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP), men jag tror inte det finns ngn förklaring som kan vara så övertygande som bilden nedan som jag hittade i tidningen Info utgiven av IF-Metall.

          Förklaringen är inte svårare än att arbetsgivareföreningarnas centralorganisation Svenskt Näringsliv (SN) samarbetar med Moderaterna. SN pumpar en hel del pengar i moderaternas partikassa för att se till att när de väl vunnit valet så ska de agera i arbetsgivarnas intressen för att öka deras privilegier på bekostnad av arbetarna. Fackets svar på detta är att stödja ett starkt arbetarparti med realistiska möjligheter att vinna val som sen kan stärka arbetarnas ställning på bekostnad av kapitalets privilegier. Tack vare detta har vi fått 5-veckors semester, 40-timmars arbetsvecka, rösträtt, gratis skolmåltider, barnbidrag, anställningsskydd mm.

          När Riedl (m) lägger sig i vad som inte angår honom genom att kräva av LO att kapa sina band med socialdemokratin, söker han inget annat än att förinta den enda realistiska motvik vi har till arbetsgivarnas politiska makt. Men LO är en demokratisk organisation: Vill herr Riedl att LO upphör att stödja SAP, får han väl skicka en motion till nästa LO-kongress. Men då måste han gå med i ett LO-förbund och för detta krävs att han kliver ner från sin piedestal och skaffar sig ett arbetarjobb: det räcker inte att ta av sig slipsen för att bli arbetare, för det är inte i kläderna det sitter.

Den här har varit en intensiv vecka för mig. Halva veckan har jag jobbat och andra halvan har jag hållit i Fackets grunder: en facklig grundkurs där medlemmar från olika LO-förbund lär sig om facket, kollektivavtalet, arbetsrättslagar, försäkringar och annan matnyttig kunskap man behöver i arbetslivet.

          En vanlig reaktion från deltagarna var frågan "Varför har man aldrig fått lära sig det här i skolan?". Den frågan ställer jag mig varenda gång jag får kommentarer på min blogg som grundar sig på felaktiga uppfattningar om facket. Som jag påpekat tidigare garanterar inte lagen ngn minimilön, utan den regleras av kollektivavtalet: en överenskommelse mellan fack och arbetsgivare kring löner, arbetstider, försäkringar och andra villkor. Eftersom dessa villkor gäller för samtliga anställda på arbetsplatsen, så åker de som inte är med i facket snålskjuts, eftersom de utan att betala medlemsavgiften tar del av de löneförhöjningar facket förhandlat fram.

          Detta är inget som facket skulle bestämt för att ha kontroll över arbetarna, som Johan Karlsson påstått i en kommentar på min blogg. Det är lagstiftningen som tvingar arbetsgivaren att inte skilja mellan medlem och icke-medlem i samband med lönesättning. Och det finns ett skäl till detta: om arbetsgivaren får betala lägre lön till icke-medlemmar, så kommer hon inte vilja anställa medlemmar. Detta skulle urholka föreningsfriheten och skicka oss tillbaka till 1800-talet, då fackligt aktiva svartlistades av arbetsgivare och var tvungna att åka till USA för att överhuvudtaget få jobb.

          De som väljer att inte va med i facket är som de som vägrar betala skatt. Båda har rätt att ta del av det som pengarna finansierar, men de vill få det betalt av andra. Och ju färre som är med och betalar desto mindre blir kakan som alla ändå ska va med och dela på, och därmed den bit som var och en får. Till sist så är det bara så få medlemmar kvar att styrkan inte räcker till för att ens förhandla upp lönen.

Märkte ikväll när jag gick igenom fackets nya hemsida inför valet att de har ett videoklipp på mig. Det är www.facketvinnervalet.nu som lanserats inför valet av LO-distrikten i Norrbotten och Västerbotten ..har fått nyligen lära mig att man inte ska säga Norr- och Västerbotten, för då blir man sur i Norrbotten ;). Jag ska tydligen börja blogga där, så det blir kul :). Jag måste ba sätta mig in i hur man gör, men det fixar jag nog när jag får tid i veckan.

Hur som helst så finns det tydligen ett gammalt klipp som jag spelade in med andra fackliga i somras som reklamfilm till försvar för LAS. Det bjuder jag på idag:

Idag har LO manifesterat utanför restauranger som saknar kollektivavtal.

          De flesta av oss känner ngn ungdom som utnyttjats i restaurangbranschen. Det kan handla om att man fått jobba gratis en helg på krogen med löftet att man kommer få jobba mer om man visar att man klarar av jobbet. Sen tar krögaren in nästa ungdom som också får jobba gratis, och nästa, och nästa, och nästa. Eller så kan det handla om att man fått jobba tillsammans med en annan och delat på lönen.

          Detta är bara toppen på isberget i en bransch där laglöshet sprider sig. Utan fackliga medlemmar står vi egentligen hjälplösa, eftersom arbetsgivaren finner oss så utbytbara att vi inte kan ställa några krav. Är man inte nöjd, så får man söka ett annat jobb, eller? Det finns ju alltid ngn arbetslös som är beredd att ta ditt jobb om inte du vill jobba kvar. För ngn rätt till en minimilön har du inte enligt svensk lagstiftning...

          ...såvida inte din arbetsgivare tecknat kollektivavtal med facket. K-avtalet anger vilken minimilön du ska ha, hur mkt du minst ska få för övertidsarbete, att du har rätt till raster och hur långa. K-avtalet försäkrar dig utifall du skadar dig på jobbet, eller på väg till eller från jobbet. Med andra ord anger k-avtalet vilka rättigheter du har, sen får din chef gärna ge dig mer om hon vill. K-avtalet anger bara ett golv.

          Utan fack eller k-avtal har man ingen chans att kräva rättigheter, för arbetsgivaren kan alltid ta en arbetslös som är villig att göra jobbet om man inte är nöjd. Vill du veta om restaurangen du besöker har k-avtal, gå in på www.schystavillkor.se