Det är väl få som har undgått nyheten om 23-åringen som nyligen dömts till böter efter att han i september togs fast av polisen när han med sprayburkar ritade stjärnor och bananer längst Svingen. Många har reagerat på detta med förvåning, och jag tycker mig kunna dela dem i två grupper. De ena, som känner igen stjärnorna och bananerna från det berömda tv-spelet Mario Kart, finner dem roliga och förvånas över att killen nu ska behöva betala böter för det. Den andra gruppen består däremot av personer som trots sina dagliga promenader och cykelturer på Svingen inte ens hade lagt märke till de små krumelurerna och därför blivit tagna på sängen när de får läsa i tidningen att en ”bananvandal” -som VK skriver- tagits fast för skadegörelse.

Jag kan inte plädera för att ngn som har begått ett brott inte ska bestraffas, men man undrar i.a.f. om det just var för att haffa folk som ritar krumelurer ingen bryr sig om som polisen en gång i tiden bildades. Det jag vill lyfta upp är vikten av prioritering.

För inte länge sen fick man se hur många människor som helst skriva på sin facebooklogg följande meddelande:

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr. Skadestånd för våldtäkt på 14-flicka: 50.000 kr. Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor. Kopiera detta om ni tycker: SVenska rättssystemet är korrupt och idiotiskt!!

De 46 miljoner Pirate Bay dömts att betala har en koppling till de ekonomiska förluster som bolagen gjort, och domstolarna har dömt i enlighet med gällande lagstiftning. Med nerladdning försvinner behovet att köpa skivor, och det är en utveckling vi ska bejaka, på samma sätt som vi bejakade uppfinningen av bilen när den ersatte häst och vagn. Att lagstiftningen i många fall är mer anpassad efter storkapitalets snarare än samhällets behov gör inte rättssystemet korrupt. Det gör rättssystemet framstegsfientligt.

Det reser frågan om prioriteringar, och jag måste säga att denna fråga ska framför allt ställas till borgerligheten, som gjort opinionsbildning kring icke-frågor till sin heltidssysselsättning. Fler poliser och skärpta straffsatser har alltid varit en av deras profilfrågor. Edward Riedl (m) har t ex skrivit hela 7 blogginlägg om ämnet, som om fulla fängelser vore det ultimata tecknet på en lyckad kriminalpolitik.

Om vi idag har dubbelt så många fångar som 1976, och 3 gånger så många livstidsdömda som 1993, fast brottsnivån i samhället i stort sett ligger oförändrat, så måste var och en fatta att den strängare kriminalpolitiken inte gett några som helst resultat. Om detta är den samlade kriminalforskningen enig. Men genom att förespråka batongpolitiken så ger politikerna en falsk illusion av handlingskraft: populism, med andra ord. Jag ser hellre satsningar på förebyggande insatser än en borgerlig hårdatagspolitik som i brist på seriösa förslag går ut på att egga väljarkåren mot t ex klottrare.