Blogginlägget jag skrev i förgår med rubriken Vad kostar Stig-Björn Ljunggren måste ha väckt en hel del uppmärksamhet eftersom bloggen registrerade ovanligt många besök. En av dem som var och läste den var tydligen Stig-Björn Ljunggren själv, som lämnade en kommentar, som jag lovade att svara på. I grund och botten kan hans svar sammanfattas med hans avslutande ord, som avfärdar min kritik som en ren konspirationsteori:

 Dina konspirationsteorier om att femtekollonnare är betalda av Kapitalet för att avsätta Håkan Juholt är rent nonsens. Alla på högerkanten jag känner vill att han ska vara kvar till valet. Vad kan det bero på tror du?

           Liksom Ljunggren, så bedömer jag det också osannolikt att det privata näringslivet skulle anlita sossar för att de ska se till att få Juholt avsatt. Det var nämligen inte vad jag skrev, men innan jag går in på en vidareutveckling av det, så vill jag ändå kommentera dessa ord, eftersom de säger en hel del.

           Underförstått erkänner Ljunggren att det privata näringslivet (Kapitalet) vill se en borgerlig valseger. Ljunggren sätter alltså likhetstecken mellan näringslivet och högern. Och mycket riktigt! Högern är ju det politiska uttryck för Kapitalet. Men så lät det inte alls från Ljunggrens sida för inte alltför länge sen när han ryckte ut till försvar för sina polare på Prime, när det avslöjats att de hade tagit emot pengar från Svenskt Näringsliv för att driva Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger:

 Jo, man kan ha synpunkter på hur dessa personer har agerat, men i så fall glöm inte vad som är grunden för det som hänt – nämligen att näringslivet är oroliga över att arbetarrörelsen inte längre har en trovärdig politik för hur de välståndsbringande krafterna ska utvecklas. (Se hans kommentar på Enn Kokks blogg)

 Och han fortsätter:

 Drygt tjugo procent av det arbetande folket röstar på arbetarepartiet nuförtiden.Detta borde socialdemokraterna oroa sig för, mer än de är förbannade över att svenskt näringsliv vill hjälpa dem att göra något åt det.

           Som Lena Sommestad påpekat tidigare: Stig-Björn Ljunggren utgår alltså här från att Svenskt Näringsliv vill arbetarrörelsens bästa!!

           Alltså, kan ngn hjälpa mig? Det finns ngt som inte riktigt stämmer. När Svenskt Näringsliv anlitar primesossar för att driva Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger, så är det ett uttryck för näringslivets omtanke om socialdemokraterna för att de ska vinna valet. Men när det handlar om Ljunggrens syn på Juholt, då är han en tillgång för Kapitalet, som helt plötsligt vill se en borgerlig valseger. Så hur ligger det till egentligen? Vill näringslivet hjälpa partiet eller inte? Svaret verkar bero på vad som passar Ljunggrens syften. Handlar det om att rädda skinnet för hans polare som delar hans uppfattning om att partiet har en tillväxtfientlig politik, så är svaret ja. Handlar det om att sänka Juholt som står för en traditionell socialdemokratisk politik, så är svaret nej. Ljunggren verkar välja argument som folk väljer kläder: han väljer vad som passar.

           Som Ljunggren påpekar, så håller inte en partiledare som inte kan leverera en valseger. Det gäller inte bara Juholt eller socialdemokraterna. Men man måste skilja mellan vad som är orsak och vad som är verkan. På tal om konspiration, är det sägande att Ljunggren erkänner att det står ”välkammade” kandidater i kulissen i väntan på att ta över efter Juholt. Men frågan är om de är en effekt av de dåliga opinionssiffror som framkallar ett behov av partiledarbyte. Eller om de förberedelser som sker bakom kulisserna för att ersätta Juholt snarare är orsaken till just detta ras i opinionssiffrorna. För även om det är sant att Juholt just nu går igenom en förtroendekris som gör att borgerligheten gärna vill att han ska vara kvar till valet (för att använda Ljunggrens egna ord), så är det inte mindre sant att ända fram till innan han blev föremål för mediedrevet så var han faktiskt en värdig utmanare till högern. Till och med borgerliga expressen talade i september om Reinfeldts skräcksiffror.

           Men sedan kom mediedrevet som startades av läckorna från vår egen socialdemokratiska riksdagsgrupp där Juholt anklagades först för att bryta mot kongressbeslut (utifrån ett ofärdigt utkast till budget) och sen för att bryta mot regler om bostadsersättning som senare visade sig inte finnas. Och sen kom kraven på avgång från en del av våra egna, som förmodligen väntat sedan i våras då Bodströms bok misslyckades med att skapa den mediala stämning som hade kunnat bana vägen för det.

           Vill vi lösa ett problem, så måste vi åtgärda dess orsaker. Frågan är om det är vår partiledare som är problemet, eller de krafter vi har internt som är beredda att motarbeta partiet för att driva igenom sin agenda. För i så fall spelar det ingen roll hur många gånger vi byter partiledare, det kommer inte att lösa någonting.

           Kul att Ljunggren inte ”tillhör dem som vill avsätta Juholt”, som han säger i sin kommentar på min blogg. Men då kanske han inte ska medverka i vinklade skriverier från Aftonbladet, som mer liknar beställningsjobb från Prime än sansade reportage med ngn form av värdighet.

Höjden av absurditet utgör Aftonbladets artikel från i förgår rubricerad Stumma av Skräck, där Juholt framställs som en börda för Socialdemokratiska Arbetarepartiet till följd av bottennoteringen i den senaste opinionsundersökningen. Att stödet för partiet minskat starkt är ju väntat med tanke på att partiledaren framställts av media som en fuskare, för att han bröt mot regler som sedan visade sig inte ens finnas. Det absurda är dock hela dramaturgin bakom processen:

          Det opinionsundersökningsföretag som anlitades för att visa raset i opinionen, som Aftonbladet sen hänvisar till för att genom Stig-Björn Ljunggren motivera nödvändigheten av ett partiledarskifte inom socialdemokratin, är självaste United Minds. Detta företag tillhör PR-byrån Prime, som tog emot 4 miljoner av Svenskt Näringsliv i ett beställningsjobb som gick ut på att driva den interna debatten inom Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger. I uppdraget ingick bl a att genomföra en valundersökning med syftet att måla ut partiet som tillväxtfientligt och peka på behovet av en högervridning. Det är alltså ett företag som har avslöjats med att genomföra valundersökningar med resultat uppgjorda på förhand som Aftonbladet nu väljer att anlita för att göra en opinionsundersökning. Är det någon som blir förvånad över att resultatet visar ett bottenrekord?

          Det finns inga tvivel om att valet av partiledare blev starkt påverkat av Primegateskandalen. De kandidater som drevs av de sossar som jobbade åt (eller blev förknippade med) United Minds och Primegruppen var efter avslöjandena inte längre aktuella för partiledarposten. Istället valdes Juholt. Niklas Nordström och hans gäng från Prime var t.o.m. föremål för en uteslutningsansökan i partiet. Men istället för att ta in en opartisk kommentator, väljer Aftonbladet Carl Melin (som jobbar åt Prime) för att uttala sig i egenskap av ”expert”: Tappet är det pris S får betala för att ha honom (Juholt) kvar som partiledare, säger han.

          PR-konsulten Stig-Björn Ljunggren har sedan avslöjandena kring Primegate varit en av de få som öppet försvarat Primegänget (se här och här). Förvånansvärt nog blir han alltså den andra proffstyckaren som Aftonbladet tar till hjälp nu för att bevisa sin tes: skulle man inte ta sig ur det här snart, får man börja förbereda för att byta partiledare, skriver han genom Aftonbladet. Kan man alltså hitta en mer vinklad rapportering kring Juholt än artikeln i Aftonbladet i förgår?

          Juholt kommer att ha svårt att övervinna den förtroendekris han går igenom, men om det finns ngn som utgör en börda för partiet, så är det inte Juholt. Snarare är det Carl Melin, Niklas Nordström, Stig-Björn Ljunggren och alla dessa femtekolonnare som kan nyttja ett helt mediemaskineri till sina egna (eller ännu värre: det privata näringslivets) intressen. De sänker hellre partiet än ser "fel" partiordförande leda partiet till valseger.

 Läs gärna även Lena Sandlins VF-ledare i samma ämne.

Såväl Andreas Lundgren (s) som jag har vid olika tillfällen uttryckt vår besvikelse över att partistyrelsen konsekvent vägrat uttala sig mot primegateaffären, där Svenskt Näringsliv infiltrerat partiet via namnkunniga socialdemokrater anställda på PR-byrån Primes. I den mån man kan säga att partiledningen uttalat sig om händelsen, så är det en otydlig kommentar från partisekreterarens sida som snarare riktar kritik mot oss partimedlemmar som reagerat mot att Svenskt Näringsliv köpt sig inflytande i partiet. Men nu har Umeå Arbetarkommun fått nog. Som svar på en interpellation ställd av Andreas Lundgren och mig, har Umeå Arbetarkommun antagit följande skrivelse författad av Åsa Ögren (ordf) och Helen Pettersson (viceordf) som sin egen, för att skicka en tydlig signal uppåt om vår hållning här uppe bland Umeås Socialdemokrater. Vi kräver att tystnaden bryts, partistyrelsen måste komma med besked. Nedan kan ni läsa skrivelsen:

          Med anledning av den diskussion som varit kring det socialdemokratiska partiet och PR-byrån Prime känner vi ett behov av att markera mot den typen av arbetssätt som Svenskt Näringsliv och Prime har ägnat sig åt. Det ska inte råda någon som helst tvivel om att det är helt oacceptabelt att försöka köpa sig till inflytande i vårt parti.

          Efter två valförluster i rad är det nog inte många som lyfter på ögonbrynen då det Socialdemokratiska partiet med självrannsakan analyserar och vill veta vad som gick snett. Det tillsätts en kriskommission, vår partiledare väljer att avgå och det kallas till extra partikongress. Inget konstigt alls. Det konstiga och fullständigt oacceptabla är att flera månader efter valnederlaget via media få kännedom om Svenskt Näringslivs infiltrering i genomförandet av vår Socialdemokratiska valrörelse.

          Vi, den svenska arbetarrörelsen, är en folkrörelse. För det Socialdemokratiska partiet innebär det en omfattande dialog inom hela rörelsen. Partikongressen året före valet var en uppvisning i folkrörelse. Efter ett brett rådslagsarbete fastslog den interna representativa demokratin de politiska riktlinjer som vi var överens om att gå till val på. Därför blev många förvånade då vi i valrörelsen inte alltid kände igen budskapet. 

          För Svenskt Näringsliv var det säkert billigt med 4 miljoner kronor. En PR-byrå där många sossar jobbar, en del av dem namnkunniga och därmed också medialt intressanta, nog kan man förstå hur Svenskt Näringsliv tänkte. Dom är en intresseorganisation med uppgift att främja näringslivets snäva ekonomiska intressen. Men hur tänkte Niklas Nordström?

          Det är för oss fullständigt obegripligt och oacceptabelt att han utnyttjar sina nätverk, sina gamla vänner och låter Svenskt Näringsliv infiltrera folkrörelsen mot betalning. Beväpnad med färdigskrivna debattartiklar, med mötesaktiviteter och tillhandahållande av argument som ledde partikamrater rakt in i onyanserade ställningstaganden om tillväxtpolitik långt från partikongressens ställningstaganden. Även eftervalsanalysen har präglats av Primes argumentation, till och med under själva valnatten satt Nordström i TV-sofforna som socialdemokratisk analytiker.

          Vi Socialdemokrater måste stå upp för vår folkrörelse. Därför förutsätter vi att det är sista gången enskilda partikamrater eller grupper inom arbetarrörelsen låter sig köpas. Kommunikationskonsulent Niklas Nordström har utan tvekan agerat omdömeslöst och hans förtroende är förbrukat. Detta är dock inte en personfråga utan en fråga om var och på vilket sätt som den Socialdemokratiska valrörelsen organiseras och styrs. 

          Vis av erfarenheten går vi nu vidare och ser fram emot den extra partikongressen. Med ny partiledning och ny styrka plockar vi fram partikongressens beslut om politiska riktlinjer och tar oss återigen an den politiska vardagen med den ideologiska kraft i folkrörelsen som vårt parti har.

Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun, enligt repskapsbeslut 2011-01-31.

Jag blir ärligt talat bestört när jag ser hur en del av våra egna företrädare i partiet försöker lägga locket på primegateaffären. Än idag har inte partiledningen uttalat sig om händelsen, om vi nu inte ska räkna partisekreterarens (icke-)uttalande, där han snarare än att ta tydligt avstånd från primesossarnas agerande, kritiserar medlemmarna för att de krävt åtgärder.

          Det som Niklas Nordström & Co gjorde var att låta vår motpart Svenskt Näringsliv köpa sig inflytande i partiet. De har kartlaggt partimedlemmar som de tycker har obekvämma åsikter, de har skrivit debattartiklar på uppdrag åt Svenskt Näringsliv och låtit höga partiföreträdare skriva under, de har genomfört valundersökningar vars resultat redan var uppgjort på förhand i syfte att vrida partiets politik i den riktning Svenskt Näringsliv betalat för. De har alltså låtit Svenskt Näringsliv infiltrera vårt parti. Och det enda vi hört från partiledningen kring detta är tystnad.

          Ingen av primesossarna har dementerat de här uppgifterna, och Niklas Nordström själv har i en artikel i Aftonbladet erkänt vad som skett, även om han ser det som ett hälsosämt sätt att "stärka kontakterna mellan näringslivet och socialdemokratiska företrädare".

          Det finns många förseelser av mindre allvar som partiet varit mkt snabbt att ta avstånd ifrån, men det här är man helt tyst om. Även SSU:s ordf. Jytte Gutelands agerande är väldigt märkligt. Efter flera veckors tystnad väljer hon att, liksom Baylan, tolka reaktionerna efter skandalens avslöjande som en falangstrind mellan höger och vänster, för att uppmana till lugn och ro och undvika en splittring av partiet. Ja! Samma Jytte Guteland som direkt efter valförlusten går ut och kräver hela partiledningens avgång, ska nu prata om splittring!

          Även Lennart Holmlund hakar på. Ngt fördömande av primegateaffären från hans sida lyser med sin frånvaro, men vad han tycker om medlemmarnas reaktioner är däremot tydligt, då han på sin blogg också kopplar dem till falangstriderna från SSU. För det första så är de här falangstriderna ingenting som kommer från SSU, utan de har alltid funnits sedan partiets bildande och har snarare spridits till SSU, där de varit som starkast. Den som känner till sitt partis historia, vet om detta. Och för det andra -vilket är mkt viktigare- så handlar inte den uppståndelse som uppstått efter primegate om politik, det handlar om moral.

          Det här har INGENTING med höger och vänster att göra. Det handlar om partiets interna demokrati som tagit skada av primegate och partiledningens ovilja att ta tag i detta. Partiets interna demokrati är en angelägenhet för alla, så sluta göra det till en fråga om höger och vänster.

Den stora faran är inte människornas ondska utan de goda människornas tystnad.

Ja, jag tänker på primegate!

När Aftonbladet avslöjade näringslivets infiltreringsförsök i Socialdemokratiska Arbetarpartiet, blev jag förvånad. Inte för att jag skulle förväntat mig ngt annat av Nordström, Batljan och andra s-märkta moderater än att de skulle låta sig köpas av högst bjudande. Jag var snarare förvånad över att Svenskt Näringsliv alls ansåg sig behöva betala för den tjänsten.

          Visserligen bidrog Nordströms och Melins sk valundersökning till att vrida den interna debatten i partiet till höger. Utifrån ett underlag på 16 personer som svarade att de röstade på (s) 2006 men bytte block 2010 pga socialdemokratins samarbete med V, 14 personer som också röstade likadant pga socialdemokraternas negativa inställning till pigavdraget, och 11 pers som också valde att byta till det blåa blocket pga socialdemokraternas inställning i kärnkraftsfrågan, så drar denna sk undersökning slutsatsen att samarbetet med V och Mp liksom partiets motstånd till pigavdraget var stora orsaker till valnederlaget.

          Trots att undersökningen pga dessa brister sågats rejält av flera skribenter, så blev dessa påståenden till självklara sanningar i debatten. Många är dem som glömt varför det rödgröna samarbetet alls inleddes. Miljöpartiets vacklande mellan höger och vänster och de bittra minnen från försämringarna i LAS och andra reformer borgarna fått igenom med hjälp av Mp, gjorde att (s) ville försäkra sig om Mp:s stöd genom att bilda ett samarbete. När Mona Sahlin sen går ut och meddelar att Vänsterpartiet utestängs från samarbetet, uppstår starka protester inom (s) som tolkar detta som en högervridning. Partiet upplever det största tappet ett parti på bara en månad kan drabbas av: hela 6,3 procentenheter. Och därför tar man in Vänsterpartiet.

          Det är klart att samarbetet med V skrämde bort en hel del röster, men frågan är om det alls var fler röster än dem partiet skulle förlorat om V aldrig tagits med i koalitionen. Man kan också spekulera om hur många röster vi hade kunnat locka om vi hade utestängt Mp, men hade vi då kunnat vara säkra på att vi hade fått det passiva stöd från Mp som hade krävts för att bilda en minoritetsregering?

          Allt detta var helt plötsligt bortglömt, och snabbt blev det rödgröna samarbetet liksom partiets avsaknad av tillväxtpolitik huvudförklaringen till valnederlaget. Allt enligt avtalet med Svenskt Näringsliv, som beställt en kärnkraftsvänlig socialdemokrati negativt inställd till förmögenhets- och fastighetsskatten som påstods vara tillväxthämmande. Men frågan är om Svenskt Näringsliv ens hade behövt betala för det här? För näringslivet har hur som helst ett starkt inflytande över opinionsbildningen i allmänhet och partiledningens ekonomiska åsikter i synnerhet. Högervridningen inom partiet är mkt äldre än primeaffären. Det var långt före den här skandalen som kommunstyrelsens s-märkta ordföringar i Sundbyberg, Nynäshamn och Sigtuna krävde tillsammans med N Nordström försämringar i LAS. Varken Damberg eller Nordström var mindre högervridna i sina unga år när de ledde SSU-förbundet än de är idag. Och Mona Sahlin, som redan på 90-talet förespråkade införandet av pigavdraget, gav nu ett ”tillväxtvänligt” avgångstal där hon är för privatisering, jobbskatteavdrag samt stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

          Så problemet i vårat parti är inte att näringslivet anlitar några sossar för att vrida partiet till höger, utan snarare att våra företrädare gör det helt gratis utan att ens va medvetna om att de går näringslivets ärenden. Men framför allt är problemet att vi inte märker att vi själva står för en högerpolitik förrän vi får veta att den blivit beställd av våran motpart.