Apropå den privata vårdgivaren som drog tillbaka sin ansökan om att få etablera sig i Skellefteå, så säger moderate landstingsrådet Nicklas Sandström vid dagens interpellationsdebatt på fullmäktige att "Vårdgivare etablerar sig inte för att tjäna pengar. De etablerar sig för att erbjuda vård".

Varför privata vårdgivare etablerar sig i Umeå och inte i andra delar av Västerbotten är för att de tycker att det är mer lönsamt att etablera sig i tätorten. Det är där det går att tjäna pengar.

Välkommen till verkligheten, Nicklas Sandström.

Vad var det jag sa? Snacka om att vara förutsägbar. Bara en halv dag efter att jag bloggade om att Riedl varje vinter lägger skulden för alla tågförseningar på snön, så  skriver Riedl på sin blogg att regeringen satsar stora summor pengar för väg och underhåll.

Det är pinsamt. Hur länge kommer Riedl att förneka problemet med järnvägstraffiken? Det känns minst sagt ironiskt med tanke på vars han sitter. Är han verkligen lämpad för att sitta i riksdagens traffikutskott?

Vissa saker kan man alltid förutse. T ex årstiderna. Vintern är här och den har inte kommit som en överraskning precis. Varje år vet vi att vintern kommer tillbaka. En annan sak som vi också kan förutse är de omfattande förseningar som tågpassagerarna kommer drabbas av nu. Men om det finns ngt som är mer förutsägbart än årstiderna eller SJ:s förseningar, så är det Edward RIedls (m) blogg. Varje vinter kan vi se hur Riedl bloggar om det otroligt "extrema" vädret som kännetecknar Sverige och som orsakar tågförseningar.

          Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det är för jävligt att man inte kan förbereda sig på stora snömängder i ett land med snö varje vinter. Att skylla tågförseningarna på vintern är minst sagt löjligt. Norge har samma väderförhållanden som Sverige utan att drabbas av den typen av extrema tågförseningar som vi råkar ut för i Sverige. Och alla som är födda före 2000-talet vet att det är först under det här decenniet, som det här problemet uppstått (trots att vi alltid haft vinter varje år).

          Man måste vara väldigt naiv för att tro att SJ:s trafikkaos har med vintern att göra och inte med det faktum att spår, underhåll och trafik efter alla privatiseringar inte längre ligger under samma huvudman utan sköts av konkurrerande aktörer som inte har varandras behov att ta hänsyn till.

         Men i Riedls värld, finns ingen annan regering som satsat så mkt pengar på järnvägsunderhåll. Se t ex hans blogg inlägg den 30 aug, 9 nov och 15 nov, där han upprepar denna ståndpunkt (snacka om att återvinna gamla blogginlägg). Jadu, Ed, väderförhållandena i Sverige måste vara världens extremaste när tågförseningarna blir bara värre och värre trots de "stora" summor regeringen satsar på järnvägsunderhåll.

          Jag tror inte man behöver ha fått högst antal poäng på ett IQ-test precis för att förstå att tågtraffikens problem inte går att reducera till en fråga om väder. Mitt råd till Ed: snälla, var inte så förutsägbar, skyll inte på vintern det här året igen.
 

Igår joinade Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun den växande skara socialdemokrater som kräver att partiet ska ta tydlig ställning mot vinstuttag i välfärdssektorn. Detta skedde i samband med gårdagens representantskapsmöte, där ombuden ställde sig bakom kravet att partistyrelsen ska få uppdraget att  "föreslå lagstiftning, regleringar eller åtgärder som starkt begränsar eller förhindrar att privata vinster genereras via skattefinansierad vård, skola eller omsorg bedriven i privat regi".

          Umeå Arbetarekommun är inte ensam. Samma kväll fattade Malmös Socialdemokratiska Arbetarekommun beslut om att ställa sig bakom en motion till partikongressen som tydligt pläderar för att socialdemokratin -i linje med LO:s kongressbeslut- ska verka för att en ickevinst-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg. Enligt TV4 ska även Socialdemokraterna i Helsingborg och Växjö anslutit sig till samma linje.Reaktionerna låter sig inte väntas. Debattören Erik Laakso tar till kommunistkortet och skriver på sin facebookprofil:

 Malmö Socialdemokratiska Arbetarekommun antog bland annat denna att sats i går kväll:

"Att: Socialdemokratin tillsammans med LO initierar ett långsiktigt arbete för att identifiera sektorer som på grund av deras centrala funktion för vår gemensamma välfärd bör undandras marknadsekonomin och underställas demokratisk kontroll, samt utarbeta strategier för hur denna demokratiska kontroll ska utövas och hur dessa sektorer ska organiseras för att bidra till största möjliga samhällsnytta."

Sossarna i Malmö ansluter sig till kommunismen. Bra jobbat!

          Laakso har även tidigare försökt dra ner privatiseringskritiska socialdemokrater i smutsen genom att förknippa dem med trotskistiska enterister. Han pekar på budkavlen mot vinster i välfärden, ett brett initiativ som samlar alltifrån kommunister till socialdemokrater. Tycka vad man vill om partitillhörigheten hos många av initiativtagarna till budkavlen (många av dem till vänster om vänsterpartiet), men Göran Grejder och de andra socialdemokratiska initiativtagarna har i alla fall kört med öppna kort. För ingen är det en hemlighet vilka som ligger bakom. Detsamma kan dock inte sägas om Erik Laakso. När Aftonbladet i dec 2010 avslöjade att Svenskt Näringsliv i hemlighet hade anlitat pr-byrån Primes för att driva Socialdemokraterna till höger, visade det sig att Erik Laakso var inblandad i det. Att anklaga andra för enterism känns i ett sådant sammanhang lite befängt. Kanske dags att sopa rent framför egen dörr?

          Med tanke på Laaksos roll i primegateskandalen blir det därför svårt att betrakta hans reaktion som annat än dubbelmoral. På ett sätt förvånar det inte. Även andra från Prime kör samma linje. T ex så har Janerik Larsson, tidigare vd för Svenskt Näringsliv och numera seniorkonsult på Prime, gått ut och anklagat LO för att vara styrd av kommunistiska drömmare i vinstfrågan. Men till skillnad från vad såväl Laakso som Larsson påstår finns det ett starkt folkligt stöd bakom åsikten att skattepengar inte ska gå till privata vinster. Enligt Novus senaste opinionsundersökning så anser enbart 12% av väljarna att vinstuttag ska vara tillåtet inom välfärdssektorn.

          Högern har inte ändrats sedan 1848. Redan då frågade Marx i Kommunistiska Manifestet <<Var finns det oppositionsparti, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som kommunistiskt?>> Idag, 164 år senare, är denna fråga fortfarande aktuell.

Kommunal Västerbotten sektion 5, som organiserar anställda inom de områden som ligger under Umeå Kommuns socialtjänsts ansvar, tar tydlig ställning mot privatiseringar. Nedan följer ett uttalande som antogs förra veckan:

Äldreomsorgen berör oss alla - därför ska den vara gemensamt ägd och driven!

Efter de senaste veckornas debatt och avslöjanden om vanvård råder det inga tvivel om att vinstintresset inom äldreomsorgen har gått för långt. Argumenten för konkurrensutsättningen av vård och omsorg var att valfriheten skulle bli större, kvaliteten skulle höjas och människor skulle få det bättre. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev fallet och att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för att konkurrens, kvalitet och effektivitet skulle gå hand i hand.

          Försvarslinjen från både högern och delar av Socialdemokratin har länge varit att politikerna måste bli bättre på att upphandla, ställa kvalitetskrav och utvärdera. Att tro att lösning ligger i mer övervakning och mer blanketter att fylla i är mer en lovligt naivt. Den typen av argumentation visar endast att privatisering innebär mer byråkrati och inte tvärtom som det brukar låta. Verkligheten har hunnit ifatt. Det är dags att inse att det inte går att kombinera bra omsorg med höga avkastningskrav. Det ska inte vara möjligt att leka affär med våra pengar, erbjuda en usel produkt och kalla det för valfrihet samt dessutom föra ut vinsterna ur landet för att slippa beskattning. Den typen av förskingring av redan ansträngda offentliga resurser kommer att leda till fler vårdskandaler framöver, oavsett om det handlar om blöjor, medicinsk utrustning eller personal.

          Det är dags att stoppa privatiseringen och införa meddelarfrihet för de anställda. Genomför en ordentlig utvärdering och analys av konsekvenserna av marknadsanpassningen inom vård och omsorg. Fokus måste läggas på en bättre omsorg, verklig valfrihet för de äldre och bättre anställningsvillkor för personalen. Den ”marknad” som från början kanske var tänkt att öppna upp för personalkooperativ och mindre enheter som satte de äldre i centrum och som automatiskt skulle sortera bort oseriösa företag har kommit att bli en ”äldreindustri”. En industri där stora riskkapitalbolag konkurrerar genom att hålla nere kostnaderna och lägga anbud som kräver minsta möjliga resurser.

          Vi i Kommunal sektion 5 uppmanar härmed politiker i Umeå, samt i övriga landet, att vika av från den inslagna vägen. Stoppa privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Låt oss behålla och utveckla vår kommunala äldreomsorg, istället för att skicka pengar till skatteparadis.

Sektion Umeå socialtjänsten (sektion 5)
Kommunal Västerbotten

Mkt bra dokumentär om Carema och vinstdrivande företag inom äldreomsorgen:

Nu är vintern här. Få se nu om det blir kaos i tågtrafiken igen. Det är för jävligt att man inte kan förbereda sig på stora snömängder i ett land med snö varje vinter. Vi har haft värre vintrar än den förra utan att de för den sakens skull orsakat trafikkaos på järnvägen. Är det verkligen ngn som tror att förra trafikkaos hade med vintern att göra och inte med det faktum att spår, underhåll och trafik efter alla privatiseringar inte längre ligger under samma huvudman utan sköts av konkurrerande aktörer som inte har varandras behov att ta hänsyn till?

          Vad jag skäms för är att de privatiseringar som nu borgerligheten genomfört inte varit möjliga utan den bolagisering av Statens Järnvägar som mitt eget parti Socialdemokraterna satte igång 1988.

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

          När Per Albin Hansson (s) uttryckte ovanstående ord 1928 i sitt berömda folkhemstal hade Sverige precis infört allmän rösträtt (1919). För Per Albin var det viktigt att visa att allmän rösträtt bara utgör en begränsad form av demokrati: politisk demokrati. Men sålänge det rådde fattigdom fanns det ingen social demokrati, och så länge det ekonomiska livet styrdes av marknaden (snarare än folkets demokratiskt fattade beslut) fanns det ingen ekonomisk demokrati.

          Arbetarrörelsens kamp för social demokrati har förts i konflikt mot kapitalet genom att ta från kapitalet de arenor där vi förvägrats tillträde. När privatskolor var regeln och kommersiella intressen stängde ut oss från utbildningsmöjligheter bildade vi ABF och folkhögskolor, men framför allt tog vi makten över politiken och stiftade in gratis utbildning för alla i offentlig regi. Genom solidarisk skattefinansiering av skolor, sjukhus, äldreboenden och andra sociala sfärer befriade vi dessa från kommersiella intressen för att kunna garantera allas rätt att på jämlika villkor ta del av dem.

          Även politisk demokrati fick vi i konflikt mot kapitalet, som styrde det politiska livet genom ett rösträttssystem där enbart de förmögna (och företagen) hade rätt att rösta. Genom införandet av allmän rösträtt tog vi politiken ifrån kapitalet och gjorde den till allmän egendom, med jämlika villkor för deltagande.

          Det vi står inför idag är kapitalets revansch, som försöker ta tillbaka förlorad mark. Vinstdrivande friskolor, sjukhus mm är alla uttryck för de kommersiella intressens intrång i vår välfärdssektor. Men inte bara den sociala demokratin är hotad. När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att vi ska välkomna initiativ från privatpersoner som Krister Olsson från Balticgruppen som skänkte 20 miljoner till kommunen för att skapa sysselsättning. Men kan vi lita på att Balticgruppen inte förväntar sig någonting tillbaka av kommunens politiska ledning?

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Om den här utvecklingen fortsätter kan vi komma att förlora den politiska demokratin innan vi ens hunnit uppnå den ekonomiska. Och då är vi tillbaka på ruta noll, som t.o.m. Per Albin 1928 hade lämnat bakom sig.

I VK kritiserar Lennart Holmlund (s) hur lokala media springer borgerlighetens ärenden. Vi socialdemokrater som inte har massmedia till vår tjänst (vad Reinfeldt än påstår), måste själva informera om det pågående arbete med vår framtida kommunpolitik.

          Jag tänker fokusera här på kravet på meddelarfrihet som villkor för upphandlingar, som partiets fackliga utskott föreslagit. Inom den privata sektorn råder den s.k. lojalitetsplikten, som innebär att du som anställd inte får uppträda ilojal mot arbetsgivaren offentligt. Att t.ex. tipsa Uppdrag Granskning om att Ica fuskar med datummärkning för att få folk att köpa gammalt kött -som en anställd gjorde för 2 år sen- klassas alltså som ett sakligt skäl för uppsägning.

          Inom offentlig sektor råder däremot meddelarfrihet. Lojalitetsplikten gäller här också, men inte när en anställd uttalar sig i media. Den friheten förlorar de anställda när en verksamhet upphandlas, då den inte längre betraktas som offentlig, vilket försvårar att missförhållanden läcker ut. När nu landstinget skriver in meddelarfrihet i sina avtal med entreprenörer, varför ska inte kommunen göra det?

          Moderaternas inställning till lojalitetsplikt resp. meddelarfrihet är intressant. På sin blogg menar herr Riedl (m) att meddelarfrihet är viktig inom offentlig sektor då den utgör ett kvalitetsinstrument. Men inom privatsektor menar han att anställda ska vara lojala. Miljonfrågan blir då: på vilket sätt blir kvalité oviktig inom den privata sektorn?

          Om herr Riedl (m) nu tycker om att äta gammalt kött är väl ingenting jag lägger mig i, men personligen vill jag ha min mat färsk (varför jag hellre handlar på Konsum). Ok att man som anställd inte ska få avslöja företagshemligheter, men lojalitetsplikten som den fungerar används som ett sätt att lägga munkavle på personalen!

Vinstkravet styr primärt verksamheten i enlighet med vad som är lönsamt för producenten, inte i enlighet med vad som är behoven hos konsumenten [...] elever och föräldrar vägs hela tiden på en lönsamhetsvåg, [...] service blir inte längre en rättighet. Olof Palme, 1985

I en kommentar på mitt tidigare blogginlägg kallar Edward Riedl min negativa inställning till privata företag som bedriver skattefinansierade välfärdstjänster för företagsfientlig. Med tanke på att han drar paralleller till Sovjet, Kuba och Nordkorea vill jag påpeka följande: Det var först under regeringen Bildt (m) på 90-talet som man öppnade för offentlig finansiering av privata älfärdstjänster. Före det gällde (med få undantag) statlig och kommunal monopol på välfärdssektorn, och Palme själv såg till att lagstiftningen höll privata kommersiella inslag borta. Menar då Riedl (m) att efterkrigstidens Sverige fram till 90-talet var som Sovjet? Kan han verkligen inte skilja mellan Stalin och Palme?

En sak är då säkert: Stalin hade nog varit gladare än Palme om han hade fått den FRA-lag som moderaterna klubbat igenom med hjälp av de övriga borgerliga allianspartierna.

Vem tror moderaterna att de lurar när de kallar sig för det nya arbetarpartiet egentligen? De anstränger sig inte ens i sina försök att dölja att de agerar på beställning av storkapitalet.

Idag förfasar sig Edrward Riedl (M) på sin blogg över att det finns socialdemokrater som anser att det är fel att det finns privata företag som gör vinster på skattepengar. Enligt honom handlar det om avundsjuka.

Det är ngt märkligt i denna dubbelmoral. I den privata sektorn anses det helt i sin ordning att de vinster företag gör går till finansiärerna: om man genom sitt aktieinnehav tillför investeringskapital, så får man sen en del av vinstutdelningar. Om företag som bedriver skattefinansierad verksamhet gör vinst, varför ska då inte dessa vinster gå tillbaka till skattebetalarna i form av skattesänkningar?

Offentlig verksamhet bedrivs enligt självkostnadsprincipen. Skattebetalarna ska betala vad det kostar och inget mer. Om en skattefinansierad verksamhet får ett överskott, så ska det återinvesteras i verksamheten. Annars så sänks skatten. Men när offentlig verksamhet drivs av privata företag, då tycker inte moderaterna (som annars är för skattesänkningar) att självkostnadsprincipen ska gälla.. utan då är det helt ok med för höga skatter som går direkt till företagarens privata fickor istället för att finansiera verksamhet.

Enligt moderaterna ska inte kommunen bedriva näringsverksamhet för då konkurrerar man mot det privata näringslivet, men privata vinstdrivande företag ska minsann få bedriva kommunal verksamhet.

Ni moderater är inte ett dugg intresserade av den offentliga sektorns väl och ve. Ni agerar på beställning av det privata näringslivet som bara ser i den offentliga sektorn en marknad att göra stora pengar på.