Man märker att avtalsrörelsen dragit igång på allvar när de borgerliga partierna börjar tävla sinsemellan om vem som uttrycker starkast stöd för arbetsgivarsidan.

Igår fick vi lyssna på en spännande radiodebatt mellan SSU Umeås företrädare Veronika Engelmann och Moderaternas företrädare Edward Riedl om Umeås Socialdemokraters krav på 6-timmars arbetsdag.

Det är på inget sätt oväntat att Moderaterna är emot en arbetstidsförkortning till 6-timmars arbetsdag. De röstade också emot 8-timmars arbetsdag när den infördes 1919 och mot 5-dagars arbetsveckan, när den infördes 1971 (innan dess jobbade man 6 dagar i veckan). Och det handlade precis om samma argument:

-vi har inte råd

-det leder till en lönesänkning

-det finns viktigare prioriteringar

Lite intressant att moderaterna använder exakt samma argument idag som 1919 eller 1971. Vi arbetar betydligt mindre idag än då, men lik förbannat har vi ändå högre lön. Det visade sig att vi faktiskt hade råd. Veronika Engelmann förklarar skälet till detta i intervjun, som ni får lyssna på här:

Nu har den borgerliga debattören Maria Skiddi gjort det igen! På sin blogg kallar hon Umeås socialdemokratiska kommunalråd Lennart Holmlund för främlingsfientlig. Anledningen: han gillar inte att kommentarer på hans blogg publiceras utan hans godkännande.

          Vad gäller vilka kommentarer som behöver godkännas innan publicering, så är det som Skiddi säger. Inloggade bloggare kan lämna kommentarer hos andra utan förmoderering, eftersom de inte kan gömma sig bakom en pseudonym. Sorry, Holmlund, men så är det. Det är ingenting nytt. Jag är kritisk till hur lätt hänt det verkar va’ för en del politiker att vägra publicera kommentarer, men att på basis av det kalla Holmlund för främlingsfientlig är ju.. ja, typiskt Skiddi.

          Det är inte som att Skiddi skulle gjort sig känd här på VK-bloggen för att hålla en saklig politisk diskussionsnivå. Liksom Riedl, har hon svårt att hålla sig till sanningen. Förra gången hon var ute i blåsväder, var det för att hon under valrörelsen hade påstått att fackförbundet Kommunal hade sänkt hennes lön med 250 spänn i månaden. Vad hon inte hade räknat med var att hennes lön som kommunanställd är offentlig, och det var därför ingen match att kolla upp om detta stämde. Istället för en lönesänkning, hade hon ju haft en lönehöjning! Moget!

          På frågan om varför hon kallar Holmlund för främlingsfientlig, svarar hon att anonyma på nätet är ju främlingar som Holmlund är fientlig mot. Ok..?? Hon är mkt väl medveten om att främlingsfientlig i själva verket betyder rasist. Och det är ju väldigt lågt att med hänvisning till en sådan ursäkt motivera ett sådant sätt att kalla en politisk motståndare för. Men om hon nu vill envisas med att främlingsfientlig faktiskt bara är ngn som är fientlig mot främlingar, får hon väl leva i fantasin om att högskola också bara är en skola som är hög, sverigedemokrat bara en demokrat från Sverige, och slutsats just satsen som kommer ut på slutet.

          Skiddi får väl tycka vad hon vill om huruvida Holmlund kan kallas främlingsfientlig eller ej men jag tycker läsarna ska ta saken i egna händer och dra sin egen slutsats (och nej, Skiddi, med slutsats så menar jag inte vad du nog tror ;P).

Kort finns av olika slag. Det finns t ex körkort, id-kort, kreditkort, bankkort, och sim-kort. Men bland alla sorters kort finns det en, som borgarna på sistone blivit särskilt förtjusta i och som jag tanker skriva om idag: SD-kortet.

Efter omröstningen den 1 juli, då oppositionen lyckades mot alliansregeringens vilja få igenom bl a att förtidspensionärer som nollklassats ska få tillbaka sin tidigare ersättning, anklagade Reinfeldt Socialdemokraterna för att ge Sverigedemokraterna inflytande. Detta är också kontentan i Riedls blogginlägg igår. Väldigt lågt med tanke på att SD I 94% av fallen röstar med regeringen. Hyckleri?

Enligt Riedl finns det en grundläggande skillnad mellan när SD röstar med regeringen och när de röstar med oppositionen. På Facebook skriver han helt öppet:

Det här är ju sandlådenivå: hans argument kan lika gärna användas mot honom själv, då man på samma sätt kan invända att oppositionen också hade kunnat vinna alla omröstningar om inte de borgerliga partierna samarbetade med varandra. Inte ens den mest vågade logiska kullerbytan hade kunnat förläna en förklaring till varför det skulle vara så som Riedl påstår, att när SD röstar med oppositionen så betyder det att denna ger SD inflytande, medan det helt plötsligt inte alls betyder att alliansen ger SD inflytande när de röstar med alliansen.

Det är sällan SD kommer med egna förslag de röstar på. Iställer pendlar de mellan att rösta med regeringen och oppositionen. Därav epitetet vågmästarroll, om inte Riedl har förstått det! Regeringen är alltså lika beroende av SD för att få igenom sin politik som oppositionen är det. Detta inflytande som SD har, har varken S eller M gett till dem. Det är tyvärr väljarna som gjort det. Men faktum är att SD röstar så ofta med regeringen (94% av fallen) att det vore befängt att kalla SD för opposition.

SD-kortet är alltså borgerlighetens senaste leksak: ett kort de numera börjat spela när de i brist på argument känner sig trängda i ett hörn i den politiska debatten.

Vad förvånad jag blir över att borgarna inte skrivit ett ord här på vk-bloggen om att de fått stryk av oppositionen i dagens omröstning i riksdagen gällande FAS 3. Nu när regeringen förlorat flera omröstningar och äntligen insett att de faktiskt bara är en minoritetsregering, är kaxigheten från deras sida liksom borta. I fråga efter fråga har de börjat backa av rädsla för att förlora en omröstning, men beträffande FAS 3 har de inte velat ge sig.

          På FAS 3 hamnar arbetslösa efter 450 dagars deltagande i den sk jobb- och utvecklingsgarantin (som är allt annat än en garanti på att man får jobb). För en ersättning som är lägre än a-kassan, tvingas de att jobba med arbetsuppgifter som inte annars skulle ha utförts.. eller så är tanken. I praktiken används FAS 3 av oseriösa företag för att slippa anställa. Den som går på FAS 3 kostar inte arbetsgivaren någonting, eftersom ingen lön betalas ut. Istället är det arbetsgivaren som får betalt. Även när den arbetslöse som deltar i FAS 3 utför arbetsuppgifter som anställda inte utför, så råder det aktivitetsförbud: man får inte delta i ngt utbildningsprogram, man får inte ansöka om starta-eget-bidrag, man får inte praktisera på ett ställe där praktiken kan sedan övergå till en anställning, osv. Hur fan ska man få jobb då?

          Efter förslag från oppsitionen (S+V+Mp) har regeringen getts i uppdrag att stoppa anvisningen av arbetslösa till FAS 3 i väntan på att regeringen ska komma med förslag på ändringar av FAS 3. Eftersom SD ställde sig bakom förslaget, förlorade regeringen omröstningen. Men till skillnad från alla andra gånger har varken Riedl (m) eller Ågren (m) ondgjort sig på sina vk-bloggar över att Oppositionen gör "gemensam sak" med Sverigedemokraterna. Kan det vara för att de är less på att bli påminda om att Sverigedemokraterna i 90% av fallen faktiskt röstar med alliansen? Det är skrämmande att t.o.m. ett främlingsfientligt parti som SD är emot FAS 3, men inte alliansen!

En del kommer fortfarande ihåg skäggduellen mellan mig och den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl (m), då jag blev framröstad till snyggaste skägget. Synd att den inte är lika känd som Mustaschkampen, som arrangeras av cancerfonden för att samla pengar till forskning om prostatacancer. Martin Wååk, som lyckades samla in 72'335 kr, har utsetts till mustaschmästare 2011. Men min mustasch är nog mkt charmigare. Såväl Juholt som Mario skulle nog hålla med ;).

Tänk dig att du är på en offentlig toalett och på väg ut träffar du någon som erbjuder dig en servett i utbyte mot dricks. En orealistisk situation? Kanske i Sverige, men inte i USA, där man på lyxhotell dessutom stöter på ett annat yrke som inte funnits i Sverige på decennier: hisskötare.  När den teknologiska utvecklingen ersatte de manuella hissarna med moderna, blev hisskötaryrket överflödigt: man kan trycka själv på knappen!!

          Så är det med teknikutvecklingen. Gamla industrier ger vika för modernare jobb som är tillräckligt lönsamma för att betala ut rimliga löner. Det kallas för strukturomvandling, och underlättas av fackliga krav på högre löner. Om facket ger vika för olönsamma arbetsgivares krav på sänkta löner för att rädda jobben, skulle vi ha en arbetsmarknad präglad av omoderna yrken som i dagens Sverige hör till historiska museiutställningar. Men detta kräver en a-kasseersättning värd namnet och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Har man en låg a-kassa att leva på och inga möjligheter till omskolning, som det blivit idag, skapas det ett tryck från medlemmarnas sida till att istället gå med på lönesänkningar, vilket t.ex. redan nu hänt när IF Metall tecknade krisavtalet.

          Mitt första jobb i Sverige fick jag inom äldreomsorgen i Ullatti. Många av mina vårdtagare berättade att de i unga år hade jobbat som piga, ofta hos olika familjer för att få pengarna att räcka till. De passade överklassens barn och gamla, men sina egna barn och gamla fick de själva ta hand om. 70 år senare, tack vare utbyggnaden av äldreomsorgen, är det istället de som får hjälp med städning och matlagning, medan den unga överklassen får städa och laga maten själv då pigan som yrke har nästan försvunnit.

          Men de senaste fyra åren har mkt hänt. Genom att subventionera hushållsnära tjänster, stimulerar regeringen tillväxten av en bransch präglad av deltider, låga löner och ottrygga anställningsformer. Genom nedskärningar inom offentlig sektor i kombination med sänkt restaurangmoms, minskar regeringen antalet relativt trygga offentliga anställningar för att uppmuntra nya jobb inom den lågavlönade och otrygga restaurangbranschen. Med sin kampanj ”alla jobb behövs”, under förevändningen att inga jobb är skitjobb, rättfärdigar moderater åtgärder som skickar Sverige tillbaka till den epok vi genom folkhemsbygget hade lämnat bakom oss. Är det dit vi vill igen?

Moderaterna pissar på välfärden. Inte bokstavligen, som det verkar på bilden till vänster, tagen när Riedl blir utbuad då han försvarar försämringarna i sjukförsäkringen. Snarare i en djupare mening då företrädare för moderater, utan att känna ngn skam i kroppen envisas med att försvara försämringarna i sjukförsäkringen.

          Den som gått längst i detta avseende är Edward Riedl. När det inte bara är den politiska oppositionen som protesterar utan även läkare och nu senast t.o.m. kyrkan, då har den moderatledda regeringen i allmänhetens ögon förlorat all trovärdighet i fråga om sina avsikter med den nya sjukförsäkringen. Cancersjuka som blir av med sin ersättning, multisjuka som hänvisats till socialbidrag, självmordsfall med anknytning till att man utförsäkrats, för att inte nämna det totala antalet utförsäkringsfall, som beräknas vara uppe på 77'000 år 2014.

           Som företrädare för alliansen, skakar Riedl ifrån sig all kritik och väljer att angripa kyrkan för att den enligt hans tycke inte ska lägga sig i politik. Men han verkade inte särskilt missnöjd när han förra året fick möjligheten att hålla tal tillsammans med folkpartisten Anna Steele-Karlström för stadskyrkan i samband med förintelsens minnesdag. DÅ hade han inga problem med att blanda in kyrkan och politik! Bara det att kyrkan fördömer nazismen är i sig en politisk handling. Så vitt jag vet var nazisterna ingen schackklubb, utan de var ett parti!

          Att ta ställning för alla människors lika värde, kräver oundvikligen att man tar ställning i politiska frågor. Att, som Riedl gör, anklaga S och V för att ha kapat kyrkan är befängt! Man behöver inte vara socialist för att ha vett att förstå att det nya sjukförsäkringssystemet förstört så många människors liv. Släpp för fan prestigen! Gör om, gör rätt!
 

Ser med vilken gädje Umeås moderate kommunalråd Anders Ågren skriver att han varit på studiebesök på Umeva. Det är viktigt att politikerna deltar i olika studier som är nödvändiga för att de ska genomföra sina förtroendeuppdrag. Ibland så måste man ta ledigt från jobbet för att fara på dessa uppdrag och då kan man stödja sig på grundlagen för att hävda denna rättighet.

          Men av ngt mysteriöst skäl, så verkar inte borgarna tycka det är lika viktigt med fackliga uppdrag, för de är inte bara helt ointresserade av att underlätta det, utan regeringen rent av sätter allt fler käppar i hjulet för detta. Nu senast är det regeringens föreslagna ”förenklingar” i studieledighetslagen. Förra gången de genomförde ”förenklingar”, så var det i semesterlagen, med följden att långtidssjukskrivna förlorar 13 semesterdagar, och arbetsskadade blir av med 25 semesterdagar.

          Att ordet ”förenkling” är en omskrivning av begreppet ”försämring” vet vi alltså sedan länge. Moderatsvenskan är inte ett lätt språk att lära sig, som jag tidigare påpekat. Regeringen använder exakt samma ord som finns i svenskan men de laddas med en helt motsatt innebörd. Utförsäkring kallas Omförsäkring, och att dra in sjukersättningen för cancersjuka kallas för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbete. Men i fallet med ”förenklingarna” i studieledighetslagen, så får jag medge att det faktiskt handlar om en förenkling: det blir enklare för arbetsgivaren att neka ledigt åt sina anställda som vill gå fackliga kurser.

          Det är på fackliga kurser man lär sig vilka rättigheter man har på sitt jobb. Detta är ingenting man lär sig i skolan eller av arbetsgivaren. Men nu ska man enligt förslaget ha varit anställd i 6 månader för att ha rätt att gå på facklig kurs, eller 12 månader de senaste 2 åren. Där faller flertalet visstidsanställda bort, som faktiskt är de som mest behöver dessa kurser. I den kategorin hittar vi bl ungdomar inom restaurangbranschen som luras till gratis provjobb, anställda på butiker som betygsätts utifrån utseende, vikarier inom äldreomsorgen som inte rings in trots att de fått företrädesrätt osv. Och som om det inte vore nog så ska du söka 6 månader i förväg för att arbetsgivaren inte ska kunna skjuta upp din ledighet.. för en kurs på bara 3 dagar för vilken man tycker att arbetsgivaren faktiskt kan hitta en vikarie med 2 veckors varsel!

          Om nu moderater som Riedl menar allvar med att de anser att facket uppfyller en viktig roll, så kan de gärna förklara för oss fackliga medlemmar varför regeringen klubbar igenom lag efter lag som försämrar det fackliga arbetet. Det här dubbla spelet där högern officiellt säger sig inte ha ngt emot facket, men motarbetar fackföreningsrörelsen under bordet är ingenting annat än hyckleri!

Idag fyller Riedls blogg sitt 2-årsjubileum. Eftersom han nog inte märkt det själv, så tar jag mig friheten att fira den åt han. Det är alltså idag för två år sen som hans första blogginlägg skrevs på VK. Sen dess har den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl varit en flitig bloggare med flera inlägg om dan. Bland mina favoritinlägg på hans blogg kan man finna:

          -Vi moderater vill inte sälja Lycksele Lasarett, där Riedl förnekar moderaternas avsikter att sälja ut lasarettet i Lycksele efter att VK dagen innan avslöjat att moderaterna lovat en utförsäljning av Lycksele Lasarett i det valmanifest de lanserade inför landstingsvalet.

          -Sjukvård ska betalas gemensamt via skatten, där Riedl påstår att moderaterna vill att sjukvården ska finansieras genom skatter och hävdar att sossarna bedriver en skrämselpropaganda när vi säger att detta inte stämmer. I så fall kommer denna skrämselpropaganda från moderaterna själva, som på sin egen hemsida själva erkänner att de är för privatfinansierade "alternativ" till den skattefinansierade sjukvården. Särskilt positiva är de till barnsjukhuset Martina, där ett läkarbesök kan gå på 1'400 spänn.

          -Facket sänker medlemsavgifterna - inte utan att man funderar, där Riedl påstår att If Metall hade en hög medlemsavgift för att socialdemokraterna skulle vinna valet och att de efter valet därför sänkte den. Intressant i det här fallet är att det inte var medlemsavgiften som sänktes, utan a-kasseavgiften, vars storlek inte bestäms av facket utan av regeringen.

          -Sjukförsäkringen, där Riedl påstår att förändringarna (läs försämringarna) i sjukförsäkringssystemet var nödvändiga eftersom sjuktalen innebar en kostnadsbelastning för systemet. Hur ett överskott på 48 miljarder kan utgöra en kostnadsbelastning, förblir en gåta.

          Men det avsolut bästa på Riedls blogg är faktiskt en kommentar som han skriver i anslutning till sitt inlägg Uppdrag Granskning: Sjukförsäkringen:

          Ni läste inte fel: Han säger faktiskt Tack.

Många är de som med spänning väntat på den här dagen då jag publicerar resultaten från omröstningen om sexigaste skägget. Resultaten var oväntade. Inte för att jag vann omröstningen, för såååå hård konkurrens hade jag inte, om man ska va ärlig. Jag ser väl ut som en vanlig ålidhemsbo ;). Oväntat däremot var det extrema gapet i resultaten: 94% av respondenterna tyckte att jag var sexigare än Riedl, mot 6%, som tyckte att hans vältrimmade skägg var sexigare än mitt!!

          Men intressant i sammanhanget är att trots de 1'043 besök till min blogg den dagen, så var det bara 176 som svarade på enkäten. Riedl och jag kan alltså vårda våra skägg hur mkt vi vill, men inte ens en bråkdel av våra läsare tycker vi är snygga för det ;). I alla fall inte tillräckligt snygga för att orka lägga en röst på ngn av oss.

          Av hela grejen kan man dra flera slutsatser. Och nej, att Riedl visslar i talarstolen är inte en av dem. Och debatten på landstingsfullmäktige handlade inte om älgjakt, om det var ngn som undrade. Ni som däremot lagt märke till att Riedl har börjat bära slips igen har alldeles rätt. De centrala direktiven från moderaternas partitopp, enligt vilka moderaterna inte fick bära slips offentligt, gäller inte längre nu när valet är över och de inte längre behöver se ut som vanligt folk. Ja skojar inte: de behöver tydligen instruktioner om hur vanligt folk ser ut.

          Men det var inte det jag syftade på. Antalet besök på bloggen ökade rejält till i runda slantar 1'000 under omröstningen. Så många besök har jag bara haft 2 ggr tidigare: när jag skämtade om moderaternas dörrknackningskampanj på facebook och när jag la ut Littorinhumppan. Vill vi nå ut med vårt budskap till fler än klubben för inbördesbeundran, kan vi inte skriva tråkigt och obegripligt. Vi måste prata som folk, skratta som folk och lida med folk. Skratta när de skrattar och lida när de lider. Inte lida när de skrattar -som när RIedl gör en stor grej av ett facebookskämt- eller skratta när de lider -som när borgarna applåderar i riksdagen för att de vunnit omröstningen som gjort sjukförsäkringen omänsklig.

          Det är detta som var poängen med inlägget...

          ...detta och att man inte behöver trimma skägget flera timmar varje dag som Riedl för att vara sexig ;)

Omröstningen i inlägget nedan är avslutad.

Tack för er medverkan.

Resultaten kommer att publiceras på den här bloggen. Håll utkik de närmaste dagarna ;)

Jag måste erkänna det: ibland kan Edward Riedl (m) skriva vettiga blogginlägg.. även om det händer sällan.. ytterst sällan. Och igår kväll var det ett sådant tillfälle: med utgångspunkt i en enkät från Aftonbladet tar han fasta på att skäggiga män är sexigare. Bara han inte håller sig till politik, så kan det vara rätt smarta grejer han kan säga faktiskt ;).

Eftersom både han och jag är skäggiga gubbar, så tänker jag låta läsarna få avgöra vem av oss som är snyggare. Så sätt igång och rösta!

Jag är en klant!! Än en gång har jag glömt en viktig födelsedag: min bloggs! Den här bloggen föddes förra året den 20nde december, och sen dess har den varit ett kontroversiellt ämne. Älskad bland vissa, och hatad bland andra, har den lyckats med att med några få undantag hålla sig dagligen i gång, trots dataintrång och barnsliga mediautspel från moderater.

          Om jag nu med anledning av bloggens födelsedag ska ägna några rader åt the best of min blogg, borde jag börja med att skriva just om inlägget med titeln Svarta Gänget, som var den mest gillade över hela vk den 23 juli.

          Jan Nilsson (m) har ju aldrig ”tid” att svara på mina frågor om hans politik (se de tre inläggen som förblivit obesvarade här, här och här), men min musiksmak har han däremot all tid i världen att diskutera. I anslutning till Svarta Gänget förfasar han sig över videoklippet nedan med låten med samma namn från Björn Afzelius. Indignerad frågar han: Är det här socialdemokratisk polemik och politik? Står (S) för jämförelse med t.ex. Hitler och statsministern i Sverige? Det skulle jag vilja veta.

          Nej, det är inte socialdemokratisk polemik. Det är min musiksmak. Om inte Jan gillar den, kan han i sedvanlig ordning be herr Riedl (m) skicka ett pressmeddelande. Vi står inte för en jämförelse med Hitler och Reinfeldt (även om moderaterna har ett mörkt förflutet, vilket är vad Afzelius syftar på). Däremot har hans partikamrat herr Riedl jämfört mig med Sovjet. Står moderaterna för det? Det skulle jag vilja veta.

          På min fråga får vi inledningsvis inget svar, utan bara en kommentar på mitt svar där han gör en kovändning. Helt plötsligt är det inte min musiksmak utan bildsekvenserna han stör sig på. Såhär skriver han: Top5, har inte sagt ett ljud om musiken. […] Det jag talar om är fotomontaget som ligger långt under nivån för en som säger sig vara demokratisk socialist och särskilt när man står på en (S)-lista. Att till "Svarta gänget" mixa bilder av Hitler, Mussolini, avrättningar, Reinfeldt och andra välfärdsdemokrater är lågt. Ingen regering har heller satsat mer pengar på välfärden.

Hur Jan säger sig inte ha ngt emot val av låt, som kallar moderaterna för bästisar med rasisterna, på samma gång som han reagerar mot bilden på Hitler, förblir nog en gåta för mig. Men Jan har helt rätt: bilden på Hitler var inte alls passande. Jag hade hellre lagt en bild på Malan, som grundade apartheidregimen som moderaterna stödde på 60-talet, men nu är det inte jag som gjort kollaget. Och jag som äntligen blir glad att Jan för en gångs skull vill diskutera politik när han skriver att ingen regering har satsat mer pengar på välfärden än alliansen, blir dock väldigt besviken när jag aldrig får ngt svar om hur detta kan påstås med bakgrund av de skattesänkningar på 100 miljarder som alliansen hade gjort. För vad jag förstår så finansieras väl inte välfärden med luft?

          Efter flera påpekanden om att han inte svarat på frågan om huruvida moderaterna står för den jämförelse mellan mig och Sovjet som Riedl gjort, känner inte Jan att han längre kan undvika frågan: Alejandro, du fick ett svar om jämförelserna, men VK tog tydligen inte in det. Förstår faktiskt inte varför. […] I mångt och mycket känns det kanske som om du tänker mer som kommunist än socialdemokrat. Eller har jag fel?

Nu får vi alltså se det gamla hederliga kommunistkortet, som varje moderat som är värd namnet alltid spelar när han i brist på argument inte vet vad han ska säga. Men än roligare är påståendet om att VK skulle tagit bort hans svar. Kommentarer som skrivs av inloggade användare (som Jan och jag) passerar aldrig ngt filter, utan de kommer upp direkt. Därför kan inte VK ha spärrat hans svar som han påstår, om det inte var så att han skulle skrivit det oinloggad som t ex anonym signatur. Avslöjad?

          Under bloggens ettåriga existens har jag fått se många sjuka kommentarer. Vissa roliga, andra mindre roliga. Men de här tar ju priset!

För nästan 2 månader sen undrade jag vad Aftonbladet höll på med när de i stora rubriker skrev att SD hade tänkt rösta med sossarna i en del frågor. Jävligt märkligt eftersom SD i 99% av fallen röstar med alliansen utan att det blir ngn nyhet av det. Och än en gång blir detta en nyhet när sossarna med stöd av SD får igenom besparingar i riksdagskansliet, som sedan borgarnas maktövertagande svält till oproportionerliga dimensioner. Rena ramaskri blir det från borgerligt håll som ingenting har emot att göra besparingar på a-kassan, sjukförsäkringen och stöden till kommuner och landsting som står för välfärden, men jävlar om ngn rör i deras riksdagskansli för där ska det minsann inte göras några nedskärningar.

          Som ett försök att plocka billiga poäng, så tar Reinfeldt fasta på att SD röstade med den rödgröna oppositionen för att säga att sossarna tillsammans med SD skickar de här besparingarna som en julhälsning till personalen på kansliet. Men för precis 5 dagar sen blev den rödgröna oppositionens förslag om förbättringar i sjukförsäkringen nedröstad av alliansen, och gissa med stöd av vem.. och blev det några stora rubriker då? Tack vare alliansen och SD föblir sjukförsäkringen inhuman.

          Men eftersom det är jul, så får jag väl be Edward Riedl (m) skicka en julhälsning från mig till herr Reinfeldt. Så nästa gång du ser honom, Ed, så får du visa honom fingret och hälsa att det är från mig.

För inte länge sen kommenterade jag borgerlighetens förslag till landstingsplan inför nästa år, som inte ens centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom till fullo ville stå för när budgeten debatterades på senaste fullmäktige. Antingen så har minnet börjat svika han, eller så har han lärt sig från sin fd landstingskollega Edward Riedl (m) att förneka vad han står för, eftersom han på senaste fullmäktige blånekade att den plan han själv var med och utformade föreslog att hela allmän service skulle konkurrensutsättas.. trots att det står klart och tydligt.

          Vad gäller Lycksele Lasarett vill inte heller borgerligheten kännas vid sitt eget förslag. Redan före valet hade VK avslöjat moderaternas avsikt att privatisera sjukhuset, vilket de klart och tydligt talade om i sitt valmanifest. Men som Riedl (m) ofta brukar, så gick han själv och dementerade det. Och det är klart han måste göra det, för annars får han på skallen av Centerpartiet, som är rädd att tappa röster om de förknippas med ett sånt förslag. Denna splittring var jävligt tydligt i alliansens förslag till landstingsplan där man skriver att:

Alternativa driftsformer av hälso- och sjukvård ska därför prövas. Vår ambition är att utveckla Lycksele lasarett med utökad vårdproduktion. (Se s. 24 i den digitala föredragningslistan)

          Vad fan betyder det egentligen? Definiera ”alternativa driftsformer”. Handlar det om bolagisering? Upphandlingar? Frivilliga insatser? Ska sjukhuset säljas ut, upphandlas bort eller - som man gjort med kommunala verksamheter i borgerligt styrda stockholmskommuner: skänkas bort? Detta får man inte veta, för alliansen är inte överens inbördes. En sak är trots allt säkert: det handlar om privat drift.

          Läser man hela planen så ser man klart och tydligt att konkurrensutsättning ses som universallösning på allt. Ska man höja kvalitén: konkurrensutsätt! Ska man sänka kostnader: konkurrensutsätt! Ska man förbättra personalvillkor: konkurrensutsätt! Det är ba ett förslag som utgör ngt nytt: att nobelpriset ska gå till Norrlands Universitetssjukhus. Yeah, sure, som om NUS kommer få nobelpriset för att vi på fullmäktige fattar beslut om det. Och jag som trodde att det var nobelförsamlingen vid Karonlinska Institutet som bestämde vart nobelpriset i medicin ska gå. I planen står dock ingenting om hur vi ska lyckas få NUS att vinna priset, men låt mig gissa: konkurrensutsättning!!!

Man undrar vad som gick fel när politiken helt plötsligt började handla om fantasifrågor istället för verkliga problem. Jag hade en diskussion iförgår om Folkpartiets förslag om burkaförbud som påminner alldeles för mkt om de felprioriteringar inom rättsväsendet jag skrev om igår på bloggen.

          Hela jäkla augusti handlade den politiska debatten om huruvida heltäckande slöjor skulle förbjudas i skolan eller inte. Till en början möttes Björklunds förslag med skepticism från hans egna partikamrater, men när Reinfeldt gav klartecknet genom att själv ta ställning i frågan till Björklunds fördel, växte antalet borgerliga röster för ett burkaförbud som svampar på den svenska hösten. Dagligen ploppade det upp flera nya debattinlägg i frågan. Här på VK-bloggen var det Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) som tog på sig ”ansvaret” att ta den svenska jämställdheten till försvar genom att bilda opinion mot burka och niqab i skolan. Genom sina aktiva insatser i frågan, och med stöd av herr Björklund (Fp) och Reinfeldt (m) som är för ett lagstadgat förbud, kommer de nog säkert rädda jättemånga flickor från den typ av patriarkalt tvång från främmande kulturer som inte riktigt hör hemma här i Sverige. Det ser vi ju från antalet fall anmälda till skolinspektionen förra året rörande problem med elever/lärare som envisats bära heltäckande slöja: 1 fall (att jämföra med de 1'549 andra anmälningar som handlade om ngt annat som myndigheten tog emot). Det är ju jävulskt många som förslaget berör: Ett fall!! Det lukar inte alls populism.

          Jag föreslår en applåd till Björklund (Fp), Reinfeldt (m), Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) för sina insatser för jämställdhet. Deras kamp mot heltäckande slöjor på skolan betyder så mkt mer för jämställdheten än rätten till heltid (som alliansen är helt emot), barnomsorgen (som får minskade resurser efter att vårdnadsbidraget införts) och småföretagens skyldighet att genomföra lönekartläggningar och jämställdhetsplaner (som alliansen är emot).

          Ojämställda löner, skillnader i anställningsvillkor för män och kvinnor, att pussla ihop familje- och arbetsliv. Det är inga riktiga problem, men burka på skolan däremot.. ojojoj. Borgerligheten hade inte kunnat prioritera bättre.

Det är väl få som har undgått nyheten om 23-åringen som nyligen dömts till böter efter att han i september togs fast av polisen när han med sprayburkar ritade stjärnor och bananer längst Svingen. Många har reagerat på detta med förvåning, och jag tycker mig kunna dela dem i två grupper. De ena, som känner igen stjärnorna och bananerna från det berömda tv-spelet Mario Kart, finner dem roliga och förvånas över att killen nu ska behöva betala böter för det. Den andra gruppen består däremot av personer som trots sina dagliga promenader och cykelturer på Svingen inte ens hade lagt märke till de små krumelurerna och därför blivit tagna på sängen när de får läsa i tidningen att en ”bananvandal” -som VK skriver- tagits fast för skadegörelse.

Jag kan inte plädera för att ngn som har begått ett brott inte ska bestraffas, men man undrar i.a.f. om det just var för att haffa folk som ritar krumelurer ingen bryr sig om som polisen en gång i tiden bildades. Det jag vill lyfta upp är vikten av prioritering.

För inte länge sen fick man se hur många människor som helst skriva på sin facebooklogg följande meddelande:

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr. Skadestånd för våldtäkt på 14-flicka: 50.000 kr. Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor. Kopiera detta om ni tycker: SVenska rättssystemet är korrupt och idiotiskt!!

De 46 miljoner Pirate Bay dömts att betala har en koppling till de ekonomiska förluster som bolagen gjort, och domstolarna har dömt i enlighet med gällande lagstiftning. Med nerladdning försvinner behovet att köpa skivor, och det är en utveckling vi ska bejaka, på samma sätt som vi bejakade uppfinningen av bilen när den ersatte häst och vagn. Att lagstiftningen i många fall är mer anpassad efter storkapitalets snarare än samhällets behov gör inte rättssystemet korrupt. Det gör rättssystemet framstegsfientligt.

Det reser frågan om prioriteringar, och jag måste säga att denna fråga ska framför allt ställas till borgerligheten, som gjort opinionsbildning kring icke-frågor till sin heltidssysselsättning. Fler poliser och skärpta straffsatser har alltid varit en av deras profilfrågor. Edward Riedl (m) har t ex skrivit hela 7 blogginlägg om ämnet, som om fulla fängelser vore det ultimata tecknet på en lyckad kriminalpolitik.

Om vi idag har dubbelt så många fångar som 1976, och 3 gånger så många livstidsdömda som 1993, fast brottsnivån i samhället i stort sett ligger oförändrat, så måste var och en fatta att den strängare kriminalpolitiken inte gett några som helst resultat. Om detta är den samlade kriminalforskningen enig. Men genom att förespråka batongpolitiken så ger politikerna en falsk illusion av handlingskraft: populism, med andra ord. Jag ser hellre satsningar på förebyggande insatser än en borgerlig hårdatagspolitik som i brist på seriösa förslag går ut på att egga väljarkåren mot t ex klottrare.

Att högerns ledare Holmberg kräver att jag ska avgå är inte så märkvärdigt. Det är hans yrke. Men när han kräver att jag ska avgå därför att en ambassadör rest hem, då framstår han som ett alltför villigt, tjänstvilligt offer för en inbillad påtryckning från en främmande makt. Nu är min avgång inte lika aktuell säger Holmberg, ty ambassadören kommit tillbaka. Sannerligen är detta en logikens triumf över vettet. Låt oss bygga en vakttur åt Holmberg ute på Arlanda. Där kan han sitta och se ambassadörerna komma och gå, räkna in ambassadörer och räkna ut vad han skall tycka. Men låt oss i höstens val se till att Holmberg inte får något ansvar för den svenska utrikespolitiken.

                                                                                    Olof Palme, 1 maj 1968

           Länge har högern kännetecknats av en total avsaknad av kritisk insikt i vad USA gör ute i världen. Det gällde då 1968 när moderatledaren Ynge Holmberg tyckte att Palme skämde ut Sverige när Palmes krav till USA att lämna Vietnam ledde till att USA:s ambassadör lämnade Sverige. Och det gäller även nu år 2010 när moderaternas riksdagsledamot från Umeå Edward Riedl tycker på sin blogg att kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skämmer ut Umeå när han kräver att USA:s ambassadpersonal ska skickas tillbaka till USA när det avslöjats att ambassaden gjort sig skyldiga för spioneri mot Sverige.

          Samtidigt som Riedl erkänner att det är oacceptabelt att USA spionerar mot oss, invänder han att frågan kvarstår "hur omfattande detta varit och i vilket syfte". Och då är min enkla fråga: i vilket syfte och i vilken omfattning spioneri från en främmande makt som USA måste vara enligt herr Riedl för att vi ska låtsas som om ingenting har hänt och låter ambassadören stanna kvar i Sverige för att göra det han inte har ngn rätt att göra här? Det är inte första gången USA gör sig skyldig för spioneri. När får det vara nog?

Nu är det svart på vitt! För inte länge sen antydde den moderate riksdagsledamoten från Umeå Edward Riedl att flertalet sjukskrivna missbrukar systemet, när han påstod att Sverige före borgarnas maktövertagande hade den högsta sjukskrivningsstatistiken trots en av världens friskaste befolkning. Tidigare har han varit tydligare och sagt explicit att det handlar om fusk. Och i sitt senaste inlägg om ämnet, erkänner han att de genomförda försämringarna i sjukförsäkringen hade som syfte att minska de påstått höga kostnaderna som enligt honom hotade vår samhällsekonomi.

          Nu har Försäkringskassans kontrollenhet räknat ut siffran: 0,04% av utbetalningarna klassas som fusk, och då är det även andra socialförsäkringar inkluderade. Själva kontrollenheten kostar mer än det som staten förlorar pga bidragsfusk!!!

          Företagens skattefusk är däremot omfattande: uppemot 133 miljarder årligen förlorar staten på det. Pengar som skulle gått till äldreomsorg, utbildning, vägar, och annat. Ändå får småföretagen slopad revisionsskyldighet, medan sjukskrivna får svårare att få ut ersättning.

Känns det som en rätt prioritering?

Efter många misslyckade försök att sluta med sockret, har jag till sist bestämt mig för att ge upp helt. Nu ska jag motionera istället. Jag dumpar bussen och ska köpa en cykel, men jag behöver lite råd när jag ska välja. Och finns det ngn bättre att fråga råd kring detta än Edward Riedl med tanke på hur ofta han är ute och cyklar?

          Nu senast var det igår på vk-bloggen där han påstår att försämringarna i sjukförsäkringen var nödvändiga för att sjukskrivningstalen utgjorde en kostnadsbelastning som höll på att rasera vår samhällsekonomi. Han menar t.o.m. att ”Hade vi inte åtgärdat detta hade vi inte klarat den globala finanskrisen så bra som vi nu gjort”.

          Som han påpekar så var sjuktalen i Sverige höga i internationell jämförelse när moderaterna tog över 2006, samtidigt som befolkningen var en av världens friskaste. Var det måhända -som Riedl tidigare varit inne på- för generösa villkor i sjukförsäkringen, som gjorde att folk missbrukade systemet? I alla fall fram tills Superreinfeldt kom till makten och räddade oss ur finanskrisen genom utförsäkringen av alla onda snyltare som hotade vår samhällsekonomi?

          Nä, länge har vi haft höga sjuktal trots en relativt bra hälsa i Sverige. Men vi har sedan 90-talet vetat från forskningen att förklaringen ligger i att Sverige har en högre andel kvinnor, funktionshindrade och äldre i arbetskraften, vilka har en högre sjukskrivningsstatistik (SOU 1993:16 bilaga 2). Hade andra länder varit lika framgångsrika med att få in dessa grupper i arbete, hade de förmodligen haft ännu högre sjukskrivningstal än de vi hade 2006 innan regeringen införde den stupstock som kastade ut 35 tusen pers från sjukförsäkringen.

          Sjukförsäkringens intäkter har sedan 2003 överstigit kostnaderna och skapat ett överskott som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder. Är det på detta sätt moderaterna menar att sjukkostnaderna utgör ett hot mot samhällsekonomin? Intäkterna överstiger fan utgifterna!!!

Man undrar om det är med ironi som Jimmy Lindberg, enligt egen utsago moderat, kallar sig för den skarpaste kniven i lådan på sin blogg, där han i sin iver för att kasta skit på fackföreningsrörelsen agerar språkrör åt sverigedemokraterna i sin syn på fackligt medlemskap.

          Såväl Transportarbetareförbundet som Akademikerförbundet SSR har uteslutit medlemmar för att de är aktiva i sverigedemokraterna. Andra fack är skeptiska till det här sättet att hantera frågan, som vissa menar gör sverigedemokrater till martyrer. Jag är beredd att hålla med, men vilket förhållningssätt facket än intar, så är det upp till förbundet i fråga att själva fatta beslut om saken.

          Den ”skarpaste” kniven i lådan, Jimmy Lindberg, menar dock i kommentartråden att man i ett demokratiskt land inte ska uteslutas från facket pga de politiska åsikter man har.

          Facket är ingen myndighet, det är en FÖRENING. I en förening är det medlemmarna som bestämmer genom demokratiska beslut. Bedömer medlemmarna via sin demokratiskt valda styrelse eller via de beslut de demokratiskt fattar på sina kongresser, att medlemskap i SD är oförenligt med de stadgar medlemmarna demokratiskt fattat beslut om, så ska sverigedemokrater kunna uteslutas från facket. VAD i detta är odemokratiskt? Ska man nu också tycka att ett parti inte ska kunna utesluta en medlem när hennes politiska åsikter strider mot partiets stadgar och ideologi? Så ska nu kristdemokrater få vara med i Vänsterpartiet och moderater i Socialdemokraterna? Ja, hans svar på detta är förvånansvärt: JA.

          Om nu Jimmy är den skarpaste kniven i den borgerliga lådan, kan ni tänka er hur pass skarpa Riedl, Kling, Skiddi och alla andra ”knivar” i den lådan är.

Det är inte utan att flina som man läser borgerliga bloggar på VK. Allvarligt talat, vad krävs det för att få utrymme i ett borgerligt parti? Edward Riedl (m) kan inte ens skilja mellan fack och a-kassa... och utifrån den kunskapen tänker karln stifta lagar i riksdan.

Vad gäller Centerpartiets företrädare kan man tycka att det minsta som kan krävas av dem är att de ska veta vad de snackar om när de så envist går till angrepp mot LAS. Ngt förvirrad skriver Centerpartiets ombudsman Johan Kling från Teg om SSU:s utspel, där man kräver att riksdagsledamöter som suttit för länge inte ska få sitta hur länge som helst utan ska släppa nya och yngre kandidater. Enligt honom rimmar detta ”illa med LAS-kramandet och sist in, först ut man vurmade så hårt för i valrörelsen”.

Alltså, är det här seriöst? LAS är till för att skydda anställda från att sägas upp godtyckligt. Med tydliga kriterier, kan inte arbetsgivaren använda sitt maktövertag för att spela ut anställda mot varandra så de sänker sina löneanspråk av rädsla att förlora jobbet till den som bjuder sig för minst. LAS är inte till för att skydda mäktiga politiker från att väljas bort från uppdrag de tycker sig ha rätt att sitta på livstid. Fattar inte snubben att det är ett förtroendeuppdrag att vara riksdagsledamot och inte en anställning?

Ännu mer förvånad blir man av kunskaperna kring valsystemet. Den absoluta merparten av väljarna röstar på ett parti, inte en person. Det är ytterst ovanligt att en person får så många kryss att hon kryssar sig förbi de kandidater som hennes parti bestämt ska komma före henne i fråga om ett uppdrag. Därmed är det alltså partierna (och inte väljarna) som bestämmer vilka av sina kandidater som ska inneha de mandat partiet får. Lik förbannat så påstår då Kling att SSU med sitt utspel underkänner väljarnas beslut???

Vilken verklighet lever han i?

Jävlar vad kyligt det var igår när jag spelade brännboll. Det känns att hösten är här. Synd faktiskt! Med hösten försvinner en massa djur :(. Harar blir allt mer sällsynta, igelkottarna ser man inte längre till, fjärilarna försvinner... Jag har alltid varit fascinerad av fjärilar. Det här att de föds som larver, och sedan bildar en puppa för att sen förvandlas till någonting helt annat: en vacker fjäril som inte alls liknar den äckliga larv den föddes som.

          Denna radikala omvandling kallas metamorfos, men hos en del insekter är den ofullständig. Det betyder att de inte går igenom alla fyra stadier: ägg, larv, puppa, vuxen. T ex hos kackerlackor kläcks ur ägget en larv, kallad nymf, som blir vuxen utan att gå igenom puppstadiet. Exakt som moderaterna, som aldrig bildat ngn puppa när de gått från gamla till nya. Edward Riedl (m) illustrerar processen: som gammal moderat så uttrycker han sina innersta åsikter när han påstår att sjukskrivna i själva verket fuskar. Men detta sätt att uttrycka sig lämnar han bakom sig allt eftersom månaderna går och han förvandlas till ny moderat, som är medveten om att försämringen i sjukförsäkringen är lättare att sälja om den istället lindas in i formuleringar i stil med hans inlägg från förra veckan där han säger att man drar in ersättningen från sjukskrivna för att hjälpa dem tillbaka till arbetslivet.

          Men den gamla moderaten försvinner aldrig, utan den finns kvar hos varje moderat i väntan på en chans att komma ut. Och den chansen ges av möjligheten att gömma sig bakom en anonym signatur, vars uttalanden man inte behöver ta ngt ansvar för. Min favorit är signaturen Mr Cool, som hårdknackat hävdar på min blogg att flertalet sjukskrivna fuskar. Som bevis anger han att den vanligaste sjukskrivningsdagen är fredag, som han påstår bevisas av en utredning genomförd av ett företag med rötter i Holland vars publicering stoppades av facket.

          Vad lägligt! Vem skrevs utredningen av? Mållgan möjligtvis? På den frågan svarar Mr Cool genom hänvisning till en annan utredning, den här gången av Riksförsäkringsverket. Enda problemet är att den inte anger fredagen som den dag då de flesta sjukskrivningsfallen inleds, utan måndag, för att de som blir sjuka under helgen ofta sjukskriver sig på måndag då de inte jobbar helgen. Således finns det en logisk förklaring till varför måndagen sticker ut: den är summan av sjukfallen från lördag, söndag och måndag, som var för sig inte nödvändigtvis har fler sjukskrivningsfall än ngn annan veckodag.

          Ska man hänvisa till utredningar så får man åtminstone se till att läsa dem innan!

För några månader sen så skrev jag på min blogg att om det finns ngt jag håller med politiker från den mörka sidan om, så är det vad Edward Riedl (m) skrivit på sin blogg: att vi behöver alla få oss en skrattstund. Och på vilket bättre sätt än att dagligen läsa hans blogg? Detta är lika aktuellt idag som när jag skrev det då.

          Ta t ex hans inlägg från i tisdags där han beklagar sig över att vi socialdemokrater i samband med det han kallar för vulgärdebatten om sjukförsäkringen framställer moderater som onda människor som vill andra illa. Men vänta nu.. var det inte Riedl själv som anklagade socialdemokraternas ordförande i Umeå, Åsa Ögren, för att önska livet ur Reinfeldt när hon skrev ett skämt på facebook?

          Jag kan inte undvika le varenda gång jag kommer ihåg det :). Efter vem vet hur många timmar av snokande, hittar herr Riedl (m) ett skämt skrivet av Åsa Ögren (s) på sin facebook, som han skyndar sig att ta ett kort på och lägga ut på sin blogg för att -i brist på argument mot socialdemokraternas politik- äntligen kunna ha ngt att smutskasta socialdemokraterna med:

          Sedan skriver han såväl på bloggen som i ett pressmeddelande till media:

Jag måste säga att det är anskrämligt av en ledande socialdemokrat att önska livet ur Sveriges statsminister! Är det på denna ytters låga nivå vi ska ha valrörelsen?

          Och sen har han mage att komma och påstå att det är vi sossar som framställer moderater som onda? Alltså, det är lika roligt varenda gång jag tänker på det! Jag tror herr Riedl (m) på allvar borde överväga göra en karriär inom ståuppkomedi.

          Men nu på allvar: över 35'000 personer har fått sin sjukersättning indragen och kastats ut på arbetsmarknaden för att nu mitt i en lågkonjunktur konkurrera om jobb med friska arbetslösa. En del av dem, som Annica Holmquist, tvingas sälja sin lägenhet för att få socialbidrag. Andra, som Erik Edvardsson, tvingas leva på loppispengar för att klara ekonomin. Marie Louise, 61, hanterade det genom att ta livet av sig, och hon är tydligen inte den enda. Jag tror att detta gör det befogat att ställa sig frågan om huruvida Riedl och andra moderater, om inte onda, åtminstone kanske saknat empati för alla offer som deras sjukförsäkringsreform orsakat.

          Jag tror jag låter Riedl själv svara på den frågan genom att hänvisa till hans egen kommentar på sin blogg:

          Ni såg inte fel: han svarar faktiskt Tack.

För första gången på flera år äger jag en växt. Jag brukar inte ha växter eftersom jag alltid glömmer bort att vattna dem, men nu har jag fått en kaktus i present. Tydligen så behöver man inte vattna den lika ofta, och så är den dessutom rak. Att vara rak är en egenskap jag alltid har uppskattat men som är väldigt sällsynt hos politiker. Dock finns det undantag, som när umemoderaten Edward Riedl uttalade sig i början på året om varför a-kassan och sjukpenningen sänktes:

          Det där kallar jag att vara rak och ärlig. Utan att linda in sina åsikter i vackra ord vågade han vara rak och säga vad han tyckte om sjukskrivna och arbetslösa, nämligen att de är rationella människor som sjukskriver sig för att ersättningsnivåerna är höga och inte för att de skulle vara sjuka (och att arbetslösa stämplar för att de tjänar på det och inte för att de har svårt att hitta jobb). Och han tvekar inte en sekund på att det handlar om fusk.

          Jag hoppas dock att min kaktus förblir rak över tiden i takt med att den växer. Inte som herr Riedl (m) som sedan han blivit riksdagsman inte längre kan uttala sig lika rakt, utan har börjat linda in sina åsikter i en mer lättköpt förpackning som döljer vad han innerst inne tänker. Nu heter det inte längre att man försämrat sjukförsäkringen för att tvinga fuskare att söka jobb. Istället så skriver Riedl (m) nu på sin blogg att de sjukskrivna blir av med sin ersättning för att hjälpas tillbaka till arbetslivet. Samma människor som han förut menade helt frivilligt tog emot sjukersättning för att slippa söka jobb, kallar han nu för ”människor som innan förändringarna i sjukförsäkringen förtidspensionerades mot sin vilja”.

          En av dem som faller inom den kategorin är Annica Holmquist, som är oförmögen att arbeta pga en sjukdom som gör att hennes kroppsdelar växer till onormala proportioner. Hon måste ha tagit emot sjukersättning mot sin vilja för nu ska hon hjälpas tillbaka till arbetslivet genom indragen sjukersättning. För att få socialbidrag tvingas hon nu sälja sin lägenhet.

          Hon är säkert tacksam för den hjälp hon fått av de nya reglerna i sjukförsäkringen som Ed Riedl (m) vurmar för. Grattis till din riksdagsplats, Ed. Du kommer säkert hjälpa många människor.

Helvete vilken dag det var igår alltså! Från och med idag har 50-öringen slutat gälla, och jag hade samlat alla mina 50-öringar i en kopp för att gå och handla bort dem igår och så glömde jag. Typiskt!!! Jaja.. jag får skylla mig själv när jag alltid skjuter upp saker och ting.

          Att 50-öringen upphört att gälla är dock inte det enda av betydelse som skedde igår. Nu rapporterar nyheterna om moderaternas senaste utspel, där man tillkännager att muf:aren Niklas Sandström (vars viktigaste politiska fråga varit att krogarna ska ha öppet till 05.00) nu gjorts till moderaternas gruppledare i landstinget.

          Intressant i sammanhanget är att det var Liv Granbom som moderaterna lanserade som sitt första namn till landstinget. Men helt plötsligt så läckte det till SVT att det var Niklas som var påtänkt att bli moderaternas nästa gruppledare i landstinget efter valet. Då var Riedl snabbt ute i media för att dementera det: "Hon (Liv Granbom) står till väljarnas förfogande, både till landstingsfullmäktige och som gruppledare i gruppen". Det var Liv som förekom i alla valaffischer tillsammans med Edward Riedl (m) och Anders Ågren (m), medan Niklas Sandström (m) fick hålla låg profil.

          Det är inte svårt att förstå varför Riedl ville få väljarna att tro att en röst på moderaterna var en röst på Liv Granbom som gruppledare. Hennes popularitet var långt större än Niklas Sandströms: Liv fick 1'544 personkryss medan Niklas ba fick 359. Allting var alltså ett spel för galleriet. Det är ju tredje gången i år som Riedl blir påkommen när han ljuger. Det här kan ju inte va normalt! Kan man verkligen ljuga såhär mkt utan att vara mytoman? För så jävla svårt kan det väl inte vara att vara ärlig. Eller?

Den här veckan har vi på Kommunal haft fullt upp. Vi har besökt våra medlemmar på arbetsplatser, delat ut information utanför Coop Forum, och deltagit på arbetsmarknadsdagen, för att bara nämna några aktiviteter.

          Arbetsmarknadsdagen var ett arrangemang riktat till arbetslösa, som ägde rum i måndags på Folkets Hus. Vi gjorde vårt bokbord i ordning kl 10, när vi helt plötsligt ser moderaternas gruppledare på landstinget Edward Riedl komma fram till oss. Min första tanke när jag såg honom var: ”Va?! Nää! Är Riedl arbetslös? Varför skulle en arbetslös vara moderat?” Det kan då inte vara för regeringens jobbpolitik. Låt oss ta en titt på den. För att skapa jobb har alliansen framför allt gjort 2 saker:

-Dels sänkt a-kasseersättningen. Tanken är att om arbetslösa får mindre pengar så tvingas de att söka jobb. Problemet är att, om de nu ska tvinga folk att söka jobb, så måste det finnas jobb att tvinga folk till. Men för det andra så undrar man varför man ska betala till en arbetslöshetsförsäkring vars ersättning är så låg att man inte skyddas från att tvingas ta ett jobb med lägre lön? Då kan man lika gärna vara utan.

-Dels sänkt skatten. Tanken är att skatterna är så höga att folk enligt alliansen hellre går på ”bidrag” än jobbar eftersom "hela" lönen äts upp av skatten. Arbetslösheten ligger på den rekordhöga siffran 9%. Om man i Sverige tjänat mer på att vara arbetslös, som alliansen påstår, uppstår då frågan hur den 91% av arbetskraften som trots allt har arbete är så jävla blåst att de inte hellre gått på ”bidrag”?

          Varken den sönderslitna a-kassan eller de 100 miljarder i skattesänkningar (vars merpart gick till höginkomsttagare) har gett några jobb. Så, varför skulle en arbetslös vilja vara moderat? Bilden klarnade när Riedl (m) kom fram till oss och hälsade. Jag hade fel. Tydligen var han där för att föreläsa för de arbetslösa om regeringens s.k. jobbpolitik. Men han fick vända tillbaka eftersom ingen hade dykt upp. Innan han gick, kollade han dock snabbt på oss och sa ngt i stil med:

Det finns ju inga arbetslösa här! Men det är klart, regeringens jobbpolitik är så bra att det inte finns ngn arbetslöshet

          Ähh.. var han ironisk mot sin egen politik?

Läste iförgår i VK att moderaternas första namn i Västerbotten Edward Riedl försökt föra väljarna bakom ljuset. På sin blogg förnekar han moderaternas avsikter att privatisera Lycksele Lasarett, men VK som har tagit del av moderaternas valmanifest visar att det faktiskt är vad moderaterna går till val på.

          Det måste vara pinsamt för moderaterna i Västerbotten att ha en mytoman som första namn och riksdagskandidat. Det är inte första gången karln blir påkommen med att ljuga offentligt. I fredags påstod han att moderaterna faktiskt vill att sjukvården ska finansieras via skatten, och att vi socialdemokrater bedriver skrämselpropaganda när vi påstår att de vill tillåta privat finansiering av sjukvården. Men låt oss kolla på moderaternas hemsida:

          Ja, moderaterna står för en skattefinansiering av sjukvården, men inte av all sjukvård utan av den OFFENTLIGA sjukvården. På frågan om vad moderaterna anser om det helt privatfinansierade barnsjukhuset Martina ger hemsidan ett tydligt svar:

          Martina är ett privat barnsjukhus i Stockholm, där statsministerns fru Filippa Reinfeldt (m) styr landstinget. Ett läkarbesök dit kostar 1400 kr, men man har möjlighet att teckna en privat försäkring... om man är frisk, vill säga. Till skillnad från den statliga sjukförsäkringen -som inte gäller för Martina- kräver privata försäkringar att man fyller i en hälsodeklaration om man ska teckna avtal, så man kan sålla bort barn med kroniska sjukdomar.

          Genom alliansens massiva skattesänkningar kan inte offentlig sjukvård upprätthålla en bra kvalité, vilket öppnar dörrarna för privat finansierad sjukvård som överklassen kan nyttja för att gå före i kön. Detta är moderat sjukvårdspolitik.

Läste för 2 veckor sen att 5 vietnamesiska bärplockare häktats misstänkta för att ha låst in och misshandlat sina vietnamesiska arbetsledare i samband med ett upplopp på en gård i Särna i Dalarna. Det är klart att man inte ska försvara misshandel, men påpeka ska man att det måste vara en sjuk lagstiftning som straffar offren medan bärföretagen i Sverige tillåts tjäna storkorvan genom att sänka sina lönekostnader med hjälp av utländska bemanningsföretag som lurar hit bärplockare på falska premisser.

          Så mkt hyckleri har jag aldrig skådat tidigare. De svenska bärföretagen skyller ifrån sig och lägger skulden på bemanningsföretagen som för att kringgå kollektivavtalen tar betalt av sina anställda för resan, boende mm. Bärplockarna kommer hit för att tjäna pengar men reser tillbaka till sitt hemland skuldsatta. I själva verket är det alltså inte bemanningsföretagen som betalar sina anställda, utan de anställda som betalar till bemanningsföretagen. Sjukt ja, men ännu sjukare av de svenska bärföretagen som för att slippa utnyttja bärplockarna själva anlitar bemanningsföretag att göra det.

          Inget svenskt bärföretag är naivt nog för att tro att det kan minska sina kostnader genom att anlita en mellanhand som ska va med och dela på vinsterna, om inte denna mellanhand tänkt sig dumpa lönerna för sina anställda. Det är vad en underentreprenör är till för: den får göra smutsjobbet som företaget inte vågar stå för. Det har vi t ex sett när staten pressar ner priserna i samband med upphandlingar, eller när kommuner som inte själva vågar dra ner på personal lägger ut sina verksamheter på entreprenad.

          Och nu beklagar sig borgerliga politiker som Edward Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) över vad som skett bärplockarna och lägger skulden på bemanningsföretagen. Men sanningen är att dessa företag inte hade kunnat göra detta, om inte alliansregeringen öppnat dörrarna för det genom lagstiftning. Tidigare behövdes en samlad bedömning från arbetsmarknadens parter för att rekrytera arbetskraft utanför Europa, men sen 2008 får företag ensidigt avgöra detta utan att samråda med facket. Men detta har varken Riedl (m) eller Lövgren (Fp) några invändningar mot.

          Så jag frågar än en gång: när ska Riedl (m) sluta hyckla?

Gissa min förvåning när jag i torsdags såg Edward Riedl (m) komma fram till oss på Kommunal när vi kampanjade vid Mimerskolan. Jag satt och intervjuade Peter Olofsson (socialdemokraternas landstingsrådskandidat) inför en publik av kommunalarbetare och förbipasserande, när jag helt plötsligt får syn på Ed. Min första tanke var: Tog han verkligen på allvar min uppmaning till honom att gå med i Kommunal? Vi behöver folk på hemtjänsten, men har han verkligen lyckats från en dag till en annan ta ett jobb som typ vårdbiträde? Om han nu skulle börja på mitt jobb t ex och chefen skulle beordra mig skola in han, kommer jag klara att lära en man som tycker överklassen inte ska behöva städa sin egen skit (så varför andras?) att städa hos vårdtagarna?

          Men nä, det visade sig att han var förbi för att ta lite kort till sin blogg. Synd att han inte stannade längre. Med tanke på att han ifrågasatt varför ett fackförbund som Kommunal samverkar med socialdemokraterna, hade jag gärna berättat för honom vad detta samarbete lett till i vår kommun:

-Rätten till heltid har införts för kommunanställda och även privatanställda inom äldreomsorgen (trots protester från alliansen). Många anställda väljer dock bort heltid när det ibland innebär försämrade arbetstider eller att pendla mellan olika arbetsplatser. Men detta är socialdemokraterna medvetna om, och går till val på att arbetsförhållandena ska anpassas för att rätten till heltid ska kunna garanteras i praktiken.

-Socialdemokraterna i kommunen fortsätter jobba för höjda löner inom kvinnodominerade yrken.

-I det nya upphandlingsregementet kommer meddelarfrihet att ställas som krav i samband med upphandlingar. Även de som jobbar inom privata företag som får sin finansiering av kommunen, ska alltså ha rätt att gå ut offentligt och avslöja missförhållanden.

-För att sätta stopp på företag som gör vinst på skattepengar genom att sänka sina personalkostnader via skattefusk, lägre bemanning, lägre lönenivåer och försämrad arbetsförhållanden ska krav ställas på allmän insyn i deras verksamhet som villkor för upphandling.

-Även drift i offentlig regi ska prioriteras inom skola, vård och omsorg. Socialdemokraterna tänker inte bidra till ytterligare konkurrensutsättning på de områdena.

          Det här var ett axplock på krav som Kommunal ställt och socialdemokraterna antingen redan infört eller kommer införa när vi vunnit valet. Vårat samarbete med (s) har gett oss kommunalarbetare ett inflytande över vår arbetsgivare som saknar motstycke.

Jag måste erkänna att moderaternas gruppledare i landstinget Edward Riedl är beundransvärd. Det finns ingen som med större ihärdighet envisas med att ständigt använda samma argument med vilka han varenda gång får stryk i debatten.

          Roligast bland moderaterna är Mikael Sundling från Vindeln, vars oförmåga att hantera kritik lett till att han nu vägrar läsa min blogg. Hade det varit Mikael, som uppenbarligen tycks leva i illusionen att om han blundar för kritik så kanske den försvinner, hade jag förstått varför han ignorerar den kritik han får. Men Edward Riedls inlägg från igår där han går till angrepp mot Kommunals turné, publicerat direkt efter min inbjudan till turnébilen, avslöjar att herr Riedl faktiskt följer min blogg och tar del av den kritik som han låtsas aldrig läst ngt om – hur smärtsamt det än är för honom att erkänna det (se t ex kommentaren 13 mars 2010 kl 15:57). För det han skriver nu är inget annat än samma gamla skåpmat som jag bl a bemött här och här.

          Att, liksom regeringen gjort, avskaffa skattesubventionen för fackligt medlemskap och ha kvar skattesubventionen för medlemskap i en arbetsgivareförening är dubbelmoral. Men att från moderathåll kritisera fackföreningsrörelsens stöd till socialdemokratin helt medveten om de miljoner som moderaterna tar emot från Svenskt Näringsliv (SN) är inte dubbelmoral.. det är HYCKLERI! Till skillnad från moderaterna, som inte redovisar för hur mkt pengar de får från SN och enskilda företag, är LO öppet med sitt samarbete med socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP).

          Man undrar vad herr Riedl tycker om föreningsfriheten när han förespråkar politiskt neutrala fackföreningar. Om inte Riedl har förstått det, så är facket ingen myndighet. Det är en förening, oberoende från staten, och som sådan har de rätt att bestämma vad de ska använda sina pengar till. Denna rättighet saknar fackföreningar i t ex Kina eller Nordkorea, som saknar den föreningsfrihet som Riedl är motståndare till. Kommunal är en demokratisk organisation: Vill herr Riedl att Kommunal upphör att stödja SAP, får han väl för det första gå med i Kommunal och sen skicka en motion till nästa kongress! Men då får han va beredd att avstå från att köpa städhjälp och börja städa själv hos andra istället, för det är i stort sett vad vi kommunalare jobbar med (om han inte hellre vill köra buss, släcka bränder, laga mat eller sköta djur, för det kan han också jobba med som kommunalare.. bara han inte går sönder, det vill säga).

          Jag önskar Riedl lycka till med att övertyga medlemmarna om att överge den facklig-politiska samverkan som på lokal nivå bl a gett ossrätt till heltid och ett vallöfte om införandet av meddelarfrihet i samband med upphandlingar. På nationell nivå har den gett oss rösträtt, 25 dagars semester, 40 timmars arbetsvecka, gratis skolmåltider, barnbidrag och annat som moderaterna genom tiderna röstat Nej till.

Lycka till, Ed!

Ibland hittar jag riktigt kula grejer på andras bloggar. Igår när jag läste moderaternas gruppledare på landstinget Edward Riedls blogg hittade jag en intressant kommentar från signaturen Lars Gidlöf riktad till Riedl:

Jag har en fråga till dig som landstingspolitiker. Nu privatiserar Ni borgare mer och mer av sjukvården och dessa privata bolag gör miljonvinster. Varför ska skatte medel gå till privata perrsoner, skulle inte dessa miljoner göra bättre nytta i sjukvården?

Tyvärr fick inte Lars ngt svar. Istället skriver Riedl följande kommentar:

Du berör en fråga som tar längre tid att besvara än vad bloggen ger utrymme till. Planekonomierna var kända för en sak - Att hushålla mycket dåligt med pengarna trots att nästan allt var offentligt drivet. Att förklara mekanismerna som gör att vi människor hellre arbetar ihop egna vinster än vinster till det offentliga tar som sagt tid. Den fråga du ställer är intressant och i grunden avgörande för ett samhälles förmåga att bygga ekonomiska överskott.

Enkelt svar på din fråga: Vinster måste skapas innan de kan fördelas.

Frågan har aldrig varit varför vinster måste skapas. Frågan är snarare varför vinster som kommer från våra gemensamma skattemedel inte ska investeras i vår gemensamma sektor utan snarare tas ifrån vår gemensamma sektor och fördelas till privata företag. Svaret tycker jag är mkt enklare än vad Riedl påstår. Vinster som skapats av våra skattepengar ska gå till privata fickor för att privata vårdföretag -som f ö genom sitt medlemskap i Svenskt Näringsliv är med och finansierar Moderaterna- ska kunna tjäna pengar på bekostnad av de sjuka och de behövande. Då blir alla glada utom de sjuka, de behövande och skattebetalarna. Är det ett sånt samhälle vi vill ha?

Det går inte att missa den fascination som de lokala tidningarna känner för hur politikerna uppträder på facebook. Vad man som politiker skriver på sin logg, vilka bilder man laddar upp och vilka vänner man addar är nog ingenting som går journalisterna förbi som härmed gett begreppet ”grävande journalistisk” en helt ny innebörd. Ja, en innebörd som ligger närmare det som i helt andra sammanhang skulle gå under begreppet ”snoka”.

          Med teknikens utveckling kan alla nu betrakta sig som journalister. Singlar som loggar in på facebook för att leta efter den person de nyss spanat in på en fest behöver inte längre skämmas för att de håller på med facebook-stalking, eftersom de numera kan stolt säga att det de sysslar med är grävande journalistik. Kärt barn har många namn ;).

 Jag skriver med anledning av torsdagens ”nyhet” på VK:s hemsida med titeln ”Politikers facebooksida fylld av lättklädda tjejer”, där man ”avslöjar” att en ledande miljöpartist i länet addat lättklädda tjejer på sin vänlista. Moderaternas gruppledare på landstinget Edward Riedl, som i samband med den här typen av händelser alltid annars brukar skicka pressmeddelanden för att plocka billiga politiska poäng, missade den här gången sin chans mitt i allt midsommarfirande och frieri som han under helgen ägnat sig åt (stort grattis till dig Ed, för övrigt).

          Ngn som däremot var snabb att utnyttja det här var sverigedemokraten Henrik Agerhäll, som anklagar VK för att ge en positiv särbehandling till invandrare i samband med nyhetsrapportering. Såhär skrev Agerhäll den 25 juni kl 20:11* på facebooksidan Valet 2010 Umeå:

Rasistiska hänsyn hos VK? VK har i en stort uppslagen artikel synpunkter på Nasser Moslehs facebookkontakter. Varför nämner de inte Mosleh vid namn? Är det på grund av hans etnicitet man låter bli? Vad tror ni?

          Vilken syn på kvinnor våra politiker har är en relevant fråga att diskutera, men det är inget som avgörs av vilka användare man släpper in i sin vänlista med tanke på att vi offentliga personer brukar acceptera alla som skickar en vänförfrågan (vilket förklarar varför jag kan ha Edward Riedl (m) på min vänlista, eller varför Agerhäll (Sd) inte har fler än ett 40-tal vänner på sin).

 Jag vet inte vad som är mer patetiskt: att VK gör en stor grej av vilka personer som en politiker addar till sin vänlista, eller att Agerhäll (Sd) gör en stor grej av att VK inte anger namnet på politikern. Att det skulle finnas en konspiration i media för att skydda invandrare, som SD gör gällande, är lika långsökt som att -liksom Hitler gjorde- påstå att kapitalismen utgjorde en judisk konspiration. När Riedl (m) anklagade mig för att "hacka mig in" i en moderat facebokgrupp, blev jag själv föremål för VK:s granskning som skrev om min blogg och min facebook utan att dölja min identitet, och jag är väl inte mindre invandrare än Nasser Mosleh (mp).

*Anmärkning i efterhand: Agerhälls kommentar är numera borttagen från facebook.

Snubblade på följande valklipp från moderaterna när jag var och snokade i Edward Riedls (m) blogg. Kom att tänka på den gången när Umeås moderate kommunalråd Anders Ågren undrade på sin blogg varför moderaterna inte lockar några kvinnliga väljare. Med tanke på klippet nedan är inte detta konstigt med tanke på att moderaterna som nu vill locka arbetarröster inte verkar ha insett att alla arbetare inte är män.

 Jag gillar särskilt texten som dyker upp på slutet: "alla vet kanske inte att vi har förändrats". Är inte detta en slogan som skulle passa bättre på centerpartiet?

Eftersom lokala media vägrar ta in pressmeddelanden som inte kommer från Edward Riedl (m) eller andra politiker från eliten, publicerar jag ett pressmeddelande från SSU Umeå som tidningarna struntade i att uppmärksamma:

SSU kräver offentlig ursäkt från moderaterna

SSU Umeå vill härmed fördöma den låga nivå som Västerbottens moderater uppenbarligen är beredda att driva sin valrörelse på. Att bristen på vettig politik från alliansens sida lett till att borgerligheten fokuserat på att mosa Mona är vida känt, men att sitta i timmar framför face-book i väntan på att socialdemokratiska motståndare skriver något skämt moderaterna kan blåsa upp i media är att smutsa ner valrörelsen på en helt annan nivå.

Vi skriver detta med anledning av moderaten Edward Riedls utspel igår där han anklagar Umeå arbetarkommuns ordförande Åsa Ögren för att önska livet ur Fredrik Reinfeldt för att hon på sin facebooklogg skrivit ett skämt. I samlad trupp går moderaterna Paul Redstig, Anders Ågren, Elisabeth Björnsdotter och Jan Nilsson på sina respektive bloggar och fördömer Åsas agerande.

Men var fanns de när deras partikamrat Niklas Wykman, ordförande för MUF, på sin facebook försvarade Israels dödliga attack mot fredskonvojen Ship to Gaza som krävde uppemot 10-tal liv och ett 60-tal skadade? Som ordförande för MUF sitter Niklas Wykman i moderaternas partistyrelse, och så länge inte moderaterna kräver hans avgång, så legitimerar de hans ställningsstagande, som tyvärr inte ens var menat som skämt. Men denna gång väljer Riedl & Co att se mellan fingrarna. Moderaternas oförmåga att skilja mellan skämt och allvar dras till sin spets när Riedl mfl väljer att ignorera det som ska tas på allvar och att ta på allvar det som bara är menat som ett skämt.

Det här är inte första gången som Edward Riedl försöker plocka billiga poäng genom att blåsa upp ett skämt till oproportionerliga dimensioner i sina politiska pajkastningsförsök. Förmodligen inte sista gången heller. SSU kräver Niklas Wykmans avgång och en offentlig ursäkt från Moderaterna.

Peter Burström, 8 juni 2010                                                                                                    ordf SSU Umeå

Jag har tidigare berört frågan om varför facket samverkar med Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP), men jag tror inte det finns ngn förklaring som kan vara så övertygande som bilden nedan som jag hittade i tidningen Info utgiven av IF-Metall.

          Förklaringen är inte svårare än att arbetsgivareföreningarnas centralorganisation Svenskt Näringsliv (SN) samarbetar med Moderaterna. SN pumpar en hel del pengar i moderaternas partikassa för att se till att när de väl vunnit valet så ska de agera i arbetsgivarnas intressen för att öka deras privilegier på bekostnad av arbetarna. Fackets svar på detta är att stödja ett starkt arbetarparti med realistiska möjligheter att vinna val som sen kan stärka arbetarnas ställning på bekostnad av kapitalets privilegier. Tack vare detta har vi fått 5-veckors semester, 40-timmars arbetsvecka, rösträtt, gratis skolmåltider, barnbidrag, anställningsskydd mm.

          När Riedl (m) lägger sig i vad som inte angår honom genom att kräva av LO att kapa sina band med socialdemokratin, söker han inget annat än att förinta den enda realistiska motvik vi har till arbetsgivarnas politiska makt. Men LO är en demokratisk organisation: Vill herr Riedl att LO upphör att stödja SAP, får han väl skicka en motion till nästa LO-kongress. Men då måste han gå med i ett LO-förbund och för detta krävs att han kliver ner från sin piedestal och skaffar sig ett arbetarjobb: det räcker inte att ta av sig slipsen för att bli arbetare, för det är inte i kläderna det sitter.

När ska jag lära mig att tömma fickorna innan jag startar tvätten? När jag öppnade tvättmaskinen idag så hittade jag en blöt oöppnad kondom. Jag undrar om det fortfarande går att använda. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Jag har inte kunnat bestämma mig mellan följande tre alternativ:

a) aids

b) oönskad graviditet

c) ett pressmeddelande från Riedl

          Jag vet ärligt talat inte vad anledningen skulle vara till att Edward Riedl (m) skulle vilja skriva ett pressmeddelande om detta, men farhågan är realistisk med tanke på att frånvaro av en vettig anledning är ingenting som herr Riedl verkar bry sig om när han ska skriva pressmeddelanden. Mitt favorit är gårdagens där Riedl påstår att Åsa Ögren (s) önskar livet ur Fredrik Reinfeldt när hon i följande rader skämtar på sin facebookstatus:

Käre Gud, i år tog du ifrån mig min favoskådis Patrick Swayze. Du tog ifrån mig min favohårdrockare Dio. Du tog ifrån mig min favosångare Michael Jackson. Så nu vill jag bara att DU ska veta att min favoritpolitiker är Fredrik Reinfeldt... AMEN!

          Alltså, är det här seriöst? Tror verkligen Riedl att Åsa önskar livet ur Reinfeldt? Jag har bara en fråga till Riedl: var var du när din partikamrat Niklas Wykman, ordf för MUF och med i moderaternas partistyrelse, försvarade Israels massaker på passagerarna i Ship to Gaza på sin facebook? Det blev en stor nyhet, men inte fick man se ngt pressmeddelande från Ed Riedls sida. Skillnaden var att Niklas Wykmans utspel inte var ett skämt.

          När Riedl anklagade mig för att ha ”hackat” mig in på en moderat facebookgrupp (som var öppen för allmänheten), visade han på sin oförmåga att tåla skämt. Men denna oförmåga att skilja mellan skämt och allvar dras nu till sin spets när Riedl väljer att ignorera det som ska tas på allvar och att ta på allvar det som bara är menat som ett skämt.

Under alla de åren jag varit fackligt aktiv, så har jag stött på arbetsgivare som tror sig ha rätt att bestämma vem på arbetsplatsen som ska representera facket och vad den personen ska driva. Det tycks finnas en del arbetsgivare som har svårt att förstå att facket är arbetarnas egen organisation. Vilka företrädare medlemmarna väljer och vad de ska driva har arbetsgivaren ingenting med att göra. Men när t.o.m. borgerliga politiker lägger sig i detta, ..där går min gräns.

          Därför blir jag så förbannad när moderaternas gruppledare i Västerbottens landsting Edward Riedl i artikel efter artikel går till angrepp mot LO och kräver att vi drar in stödet till Socialdemokratiska Arbetarpartiet (SAP). Frågan om fackföreningsrörelsen ska samarbeta med politiska partier eller förhålla sig neutralt är en viktig fråga för medlemmarna att diskutera, och det gör vi ständigt. Men, som den privatförening vi är, har vi rätt att stödja vilket parti vi vill. Det innebär ingalunda att vi inte representerar våra medlemmar som röstar moderat. Vi tar även fajten för dem på arbetsplatser och de löner vi förhandlar gäller också för dem. Men som i varje förening är det majoritetsbesluten som gäller, och vår samverkan med SAP utgör just ett sådant.

          Om moderaterna inte krävde låga löner för våra ungdomar som redan är de lägst betalda; om moderaterna inte erbjöd sig att agera strejkbrytare för att knäcka Handels; om den moderatledda regeringen inte hade tagit pengar från arbetslöshetsförsäkringen för att finansiera sina skattesänkningar, vilket innebär en stöld mot löntagarna som hade betalat in dessa pengar för att få tillbaka dem i händelse av arbetslöshet; med andra ord: om inte moderaterna ständigt motarbetade oss löntagare.. skulle vi kanske stödja det partiet. Men även Riedl (m) måste förstå att vi inte med trovärdighet kan hävda våra medlemmars intressen gentemot arbetsgivaren om vi samtidigt stödjer moderaterna, som styrs av pengar från arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv.

           Om det finns ngt jag håller med politiker från den mörka sidan om, så är det vad Edward Riedl (m) skrivit på sin blogg: att vi behöver alla få oss en skrattstund. Och på vilket bättre sätt än att dagligen läsa hans blogg? Det är omöjligt att hålla sig för skratt när man t ex läser där att nya ”arbetarpartiet” moderaterna ska ha sin länsförbundsstämma i april.

          Till en början undrar man hur ett parti som är känt moståndare till facket kan kalla sig för arbetarparti, men bilden börjar klarna när man slår upp ordet arbetare i ett moderat lexikon. Moderatsvenskan är det språk jag haft svårast att lära mig, för moderaterna använder exakt samma ord som finns i svenskan, fast de menar ngt helt annat. Och det här gäller hela alliansen. Vi som visste att alliansen med "arbetare" i själva verket menar "företagare", förstod redan 2007 när regeringen utlyste tävlingen "Årets arbetare", att ingen arbetare skulle ha en chans att vinna priset. Och mkt riktigt.. för det var en företagare som vann.

 Alliansen verkar ha en närmast fetischistisk fixering vid företag. I tidigare inlägg har jag visat hur borgerlig politik bryr sig mer om företag än den bryr sig om människor. Nu senast var det flera moderater som på sina bloggar gjort en stor grej av att de träffats och diskuterat företagsklimatet i Umeå (se här och här). Jag förstår inte vad som är så speciellt med just den träffen, för är det inte företag och företagsklimat det enda de pratar om när de träffas?

 Missförstå mig rätt. Det är inget fel att diskutera företagsklimatet. Givetvis är det viktigt att skapa förutsättningar för investeringar. Men med tanke på de usla arbetsvillkor som vi vet många arbetar under, förstår jag inte hur ARBETSklimatet inte är en mer prioriterad fråga. Vi vet om de stressiga villkoren inom offentlig sektor, om årliga arbetsplatsolyckor inom byggbranschen, om asylsökande som utnyttjas för svältlöner inom restaurangbranshen och utbytesstudenter som utnyttjas på samma sätt inom reklamutdelningsbranschen. Så varför snackas det aldrig om arbetsklimatet i Umeå? Varför är företag så viktiga men inte dess anställda?

          Företagande är för alliansen lösningen till alla problem. Ta t ex jämställdhetsproblematiken.  Borgarna med Britt-Marie Lövgren (Fp) i spetsen motsatte sig införandet av rätten till heltid för anställda inom äldreomsorgens privatentreprenader. Motivering: Det skulle bi svårare för kvinnor att starta eget inom sektorn om de måste anställa på heltid. Hallå! Det finns många fler kvinnor inom äldreomsorgen som vill ha heltid än de som vill starta eget! Men de finns ju tydligen inte. För alliansen finns det inga andra människor än företagare.

          Inte ens det gamla bondeförbundet Centerpartiet överraskar i detta avseende. När det var dags i år att dela ut en tårta den 8nde mars till en kvinna som gjort ngt extraordinärt, såsom Centerpartiet gör årligen i Vilhelmina, så gick priset helt ”oväntat” till.. en bonde? Nej, en företagare! I didn't see it coming.

           Vad alliansen än pratar om -arbetare, kvinnor, u name it- så menar de egentligen företagare. Det var nog ingen större förlust för landets arbetare att ingen av dem utsågs till årets arbetare, eftersom priset var att äta middag med Littorin. För vem kan garantera att alliansen med middag inte menade företagare? Jag vet inte Littorin, men jag personligen hade velat äta ngt annat.

Idag när jag var till Konsum kom jag att tänka på inflationen igen. Konsum bildades en gång i tiden när arbetarna tröttnade på att arbetsgivaren, som oftast ägde ortens matbutik, höjde matpriserna varenda gång arbetarna fick en löneförhöjning. Detta är, som jag skrivit tidigare, vad som i grund och botten ligger bakom inflationen: den allmänna lönehöjning som löntagarkollektivet får, försöker arbetsgivarna som kollektiv ta tillbaka genom årliga prishöjningar.

          I Sverige har vi en unik situation där arbetsgivarna och löntagarna själva kommer överens om vilka löner som ska gälla. Så är det inte överallt. I länder med svaga fackföreningar är det staten som reglerar minimilönerna. Här i Sverige skulle det vara katastrof med tanke på att alliansregeringen inte skulle missa sin chans att sänka lönenivåerna. Men i Venezuela där arbetarrörelsen sen -98 sitter vid makten, har minimilönen ökat med runt 2'100%, och då snackar vi alltså om de lägsta lönerna, inte de mittersta eller högsta. Sedan 2008 är minimilönen den högsta i Latinamerika, och fattigdomen har minskat från 48.7% 1999 till 23% 2009 enligt OAS och Världsbanken.

          Men vad tjänar en löneförhöjning till om företagarna ändå reagerar med att höja priserna? Inflationen har blivit ett problem i Venezuela, och då har regeringen gått in för att styra priserna. Alla länder har ngn form av prisreglering. I Sverige har staten genom apoteksmonopolet styrt priset på läkemedel t ex. Även avgifter inom sjukvården, äldreomsorgen och andra viktiga samhällsfunktioner regleras av stat och kommun. Vad som anses som viktiga samhällsfunktioner som ska regleras varierar från land till land, och utgör en grundbult i den nationella suveräniteten, ett begrepp som moderaten Edward Riedl inte förstår.

          Det är inget annat än höjden av ignorans när Riedl på sin blogg anklagar Venezuela för att vara en auktoritär regim, för att presidenten Chavez föreslår en lagändring för att konfiskera de affärer som bryter mot lagen. I Venezuela har vi en situation där det inte ens hjälper att skicka varken polis eller militär att inspektera butikerna, för de höjer priserna igen dagen efter. Hur gör vi i Sverige när ett företag som Carnegie bryter mot lagen? Det konfiskeras av självaste alliansregeringen.

          Lagen är till för att följas, såväl i Sverige som i Venezuela.

Jag önskar en trevlig påsk till er alla!

En särskild påskhälsning till mina rivaler Edward Riedl och Urban Bengtsson. Utan er skulle inte min blogg vara vad den är. Glad påsk!

Det var en kul dag idag måste jag säga. Det blev så mkt gjort. Först ägnade jag mig åt min favoritsport: reta gallfebern på moderaterna. Först var det Riedl som grinade, följd av Vindeln-moderaten herr Redstig.

          Sen var det årsmöte med Kommunal sektion 5, som organiserar kommunalarbetarna under socialtjänsten i Umeå Kommun. Vi har vårdbiträden, undersköterskor, personliga assistenter, boendehandledare, you name it. Såväl vikarier som tillsvidareanställda. De flesta av dem offentliga anställda men även en hel del privatanställda, och även arbetslösa. Det gick hur bra som helst. Vi föryngrade styrelsen rejält. Bl. a. valdes jag in som ordinarie ledamot.

          Det var kul som fan. Det första jag gjorde när jag kom in i salen var att lägga märke på en keps som låg på bordet. Då sa jag till min arbetskamrat som satt bredvid mig på årsmötet: ”Oj, ska de dela ut kepsar ikväll? jag skulle behöva en”. ”Nej, jag tror att det där är ett pris som de ska lotta”, sa hon. Och precis! På slutet så lottar de kepsen och gissa vem som fick den. Herreguuud!

          Och så sist på kvällen var det firande med en macka på Subway!.. fast snyggingen var inte där, men äsch! Fast särskilt gott var det inte... en frihet som jag kan ta mig att säga eftersom jag, till skillnad från Federley (c), inte får pengar från varken Subway eller andra företag för de blogginlägg som jag skriver. Fast vid närmare eftertanke ska jag nog inte hacka på Federley, eftersom det ju är Ursula som får betalt ;)

YES! Som ni märkt så är jag tillbaks! Efter nio bloggfria dagar kunde jag inte längre låta bli, och idag har jag tänkt förklara för moderater som Edward Riedl vad skillnaden mellan sidouppdrag och muta är.

På hemtjänsten där jag jobbar får vi inte ta emot gåvor från brukarna. Brukaren befinner sig i en beroendeställning som inte vi ska utnyttja. Att ta emot gåvor kan även skapa en press hos den anställde att kanske behandla den brukaren på ett bättre sätt än övriga.

På samma sätt är det med riksdagsledamöter och företag. Att som riksdagsledamot ta emot summor eller låta sig bjudas på dyra resor av företag är att försätta sig i en position där företag kan diktera vilka lagar man ska verka för. Om man vill framstå som en seriös politiker vars roll i riksdan inte är att agera marionett åt företag, så ska man inte göra som Fredrick Federley, riksdagsledamot från centerpartiet, som låter sig och sin pojkvän bjudas på lyxresa till Kanarieöarna av ett tio-tal företag och sedan skyller på att det inte var han utan Ursula, som han kallar sig när han klär ut sig till kvinna (inte Mållgan om ngn undrar). Det blir för uppenbart.

          Istället ska man göra som moderaterna som förbjuder sitt parti att ta emot pengar från företag och sen låter samma företag annonsera i partiets medlemstidning för ovanligt höga kostnader. Då blir det lättare att hålla fasaden. Partiet kan ta emot över 60 miljoner på 10 år från Svenskt Näringsliv och enskilda företag via medlemstidningen (som man gjorde mellan -96 och 2006), samtidigt som moderater som Riedl skryter om att deras parti sedan -76 inte tar emot bidrag från företag (bidraget kommer egentligen från tidningen, som fått pengarna från företagen).

          Riedl (m) som följer min blogg vet att jag inte är ngn vidare beundrare av Thomas Bodström (s). Men Federleys (eller Ursulas?) olämpliga beteende handlar inte om att han, liksom Bodström, skulle haft ett sidouppdrag, som Riedl påstår. Det handlar om att han ger företag inflytande över riksdan genom den tacksamhetsskuld han försätter sig i genom att låta sig bjudas på lyxresor.

När ska moderaterna lära sig att en lögn inte blir sann bara för att de liksom papegojor envisas med att gång på gång upprepa den? Trots att sjukförsäkringen sedan år 2003 gått med rejält överskott som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder, fortsätter moderaterna att spela på myten om att sjuktalen skulle vara så pass höga att utbetalningarna utgör en belastning för välfärden.

          Dels har vi den lokala stjärnan Edward Riedl (m), som i en kommentar på sin blogg menar att sjukförsäkringssystemet som den utformats av socialdemokraterna är så generöst att det uppmuntrar till missbruk. Och nu är det Umeås moderata kommunalråd Anders Ågren som ansluter sig till moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns uppfattning kring alliansregeringens förändringar i sjukförsäkringen, där de är stolta med att de beräknar spara 15 miljarder kronor fram till 2014 genom att minska antalet sjukskrivna med 180'000 personer. Detta jämför de med de rödgrönas motförslag som kostar 3 miljarder, och som Ågren och Schlingmann menar att vi saknar finansiering för.

          Ursäkta, men om sjukförsäkringen har ett överskott på 48 miljarder så finns det väl utrymme för en reform på 3 miljarder, eller? Med ett sådant överskott är det en gåta för mig varför man ska spara 15 miljarder genom att kasta ut 180'000 personer från sjukförsäkringen. Det minsta man kan kräva av ett kommunalråd är ju att han ska kunna räkna ...även om han är moderat, tycker jag. Eller är det för mycket begärt?

I VK kritiserar Lennart Holmlund (s) hur lokala media springer borgerlighetens ärenden. Vi socialdemokrater som inte har massmedia till vår tjänst (vad Reinfeldt än påstår), måste själva informera om det pågående arbete med vår framtida kommunpolitik.

          Jag tänker fokusera här på kravet på meddelarfrihet som villkor för upphandlingar, som partiets fackliga utskott föreslagit. Inom den privata sektorn råder den s.k. lojalitetsplikten, som innebär att du som anställd inte får uppträda ilojal mot arbetsgivaren offentligt. Att t.ex. tipsa Uppdrag Granskning om att Ica fuskar med datummärkning för att få folk att köpa gammalt kött -som en anställd gjorde för 2 år sen- klassas alltså som ett sakligt skäl för uppsägning.

          Inom offentlig sektor råder däremot meddelarfrihet. Lojalitetsplikten gäller här också, men inte när en anställd uttalar sig i media. Den friheten förlorar de anställda när en verksamhet upphandlas, då den inte längre betraktas som offentlig, vilket försvårar att missförhållanden läcker ut. När nu landstinget skriver in meddelarfrihet i sina avtal med entreprenörer, varför ska inte kommunen göra det?

          Moderaternas inställning till lojalitetsplikt resp. meddelarfrihet är intressant. På sin blogg menar herr Riedl (m) att meddelarfrihet är viktig inom offentlig sektor då den utgör ett kvalitetsinstrument. Men inom privatsektor menar han att anställda ska vara lojala. Miljonfrågan blir då: på vilket sätt blir kvalité oviktig inom den privata sektorn?

          Om herr Riedl (m) nu tycker om att äta gammalt kött är väl ingenting jag lägger mig i, men personligen vill jag ha min mat färsk (varför jag hellre handlar på Konsum). Ok att man som anställd inte ska få avslöja företagshemligheter, men lojalitetsplikten som den fungerar används som ett sätt att lägga munkavle på personalen!

Som jag nämnde i tisdags, skulle man kunna skriva en hel avhandling om vilka förfinade tekniker som kommentatorerna på den här bloggen tar i bruk när deras argument tar slut. Man kan skönja ett tydligt mönster.

          Det börjar med en sund diskussion där vardera sida erbjuder argument och motargument. Men när borgerligheten argumenterats sönder och man tror att den inte längre har något att komma med, så har den alltid kommunistkortet den liksom ett äss i rockärmen kan lägga fram. Problemet med att spela det kortet är att det lätt kan vändas mot spelaren själv. Exempel: givet att det gällde statlig och kommunal monopol inom välfärdssektorn fram till 90-talet i Sverige, måste någon som Edward Riedl (m) som jämför en negativ syn på privatiseringar med Sovjet och Nordkorea, stå ut med den obekväma frågan om han menar att efterkrigstidens Sverige var som Sovjet och Palme som Stalin. Pinsamt.

          I fallet med kommunistkortet bemöter inte längre spelaren motståndarens argument utan snarare fabricerade åsikter han/hon tillskriver motståndaren. Men än värre är när debattörer inte ens angriper åsikter, utan i brist på argument ser sig tvungna att angripa personliga egenskaper. Min favorit är signaturen Glenn som ber mig ta tag i mitt liv och raka mig. Och rakat har jag, men inte skägget. Fast inte för dig, Glenn. Tyvärr ;)

          En påhittig knep är att utge sig för att vara sosse. Då kan man slänga ur sig vad man vill för att sossarna ska få skulden för det. Men jag kan ärligt talat inte säga att det inneburit något större bekymmer för mig, eftersom borgerliga skojare tydligen inte förstått att om man nu ska dra en sådan vals så får man se till att den blir trovärdig. Inte som signaturen Partivän som påstår sig vara aktiv medlem i partiet, men inte ens kan svara på vad ordf. i de 3 mest kända lokala utskotten heter. Eller Glenn som först skriver att ”ni” sossar uppmuntrar folk att suga på statens bidragspengar, och 9 timmar och 33 minuter senare påstår att han varit medlem i socialdemokraterna i över 30 år. Det var då en snabb behandlad ansökan om medlemskap, måste jag säga. Och vilka korta 30 år!

          Någon som däremot uppenbarligen fått bekymmer med skojare är Edward Riedl (m), som svarade tack när en viss Bengt Gustaf skrev a propå kvinnan som tog sitt liv när hon blev nekad sjukersättning:

Jag fattar inte hela den här hysterin pga den stackars jäveln som tog livet av sig. Nu försöker de röda göra politik av det. Det är klart att regler är regler, och de ska följas. Jag har också ngn gång blivit nekad pengar, men har jag begått självmord? NÄ! Är less på alla de här fuskarna som framställs som offer. Har alltid röstat moderat och kommer alltid att göra det. Kör på Edward, du är grym!

          Det var först 6 och en halv timme senare som Riedl insåg vad han egentligen hade sagt tack till, när han svarade på signaturen Kjell D som undrade om också Riedl tyckte att denna kvinna var en stackars jävel som hade fuskat.

          Ett smart sätt att slippa bemöta kritik är att vända fokus från denna genom att uppmana motståndaren att istället avslöja vad hon har för alternativ till det hon kritiserar. Detta var fallet när Riedl (m) och Tommy i anslutning till mitt inlägg om Kd frågade mig om sossarnas politik är så fattig att mina inlägg endast måste handla om smutskastning av andras. Annat kunde han inte säga då det i princip var omöjligt för honom att försvara Kd från mina anklagelser om homofobi, när jag ändå visat att de i uttalande efter uttalande jämför homosexualitet med sjukdom, pedofili, maffia och våldsbrott. Det är nog moderat språk för ”när jag nu inte kan bemöta din kritik, ber jag dig byta diskussionsämne till vilken politik du egentligen förespråkar”.

          Det är inte bara intressant av den anledning att jag anser mig fram till då skrivit om vilken politik jag förespråkar här, här, här, här, här, här, här, och här. Framför allt är det intressant för att det visar att för moderaterna är det inte Kd som smutskastar de homosexuella när de utmålas på ett så fördomsfullt sätt, utan det snarare är Kd som blir smutskastad när detta påpekas.

          Men men.. Riedl får sköta vad han skriver på sin blogg, så sköter jag vad jag skriver på min.