Ibland så har jag undrat om borgerliga debattörer skriver sina egna bloggar eller om de får allt sitt material för publicering skickat från centralt håll, eftersom det är förvånansvärt ofta som alla de skriver samma sak precis samtidigt. Lite roligt blir det när en av dem har fel i och med att de kopierar från varandra, för då blir det fel i alla andra led.

          Det är med förtjusning som jag t ex läser i Paul Redstigs (M),  Veronica Kerrs (Kd) och Inger Johanssons bloggar som alla med hänvisning till samma källa påstår att utanförskapet har minskat under den tid som borgarna styrt i regeringen. Äntligen har de hittat ett räknefel som socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson ska ha gjort, varpå de firar med ironiska kommentarer som ifrågasätter hennes matematiska kunskaper.

          Vad handlar det hela om egentligen? Baserat på en rapport som regeringens utredningstjänst (RUT) har släppt ut har Socialdemokraterna påpekat att utanförskapet har ökat med 20 000 personer sen borgarna vann valet i slutet av 2006. Men Expressen skriver:

”Attacken byggde på en felräkning. 103 000 heltidsstudenter som sökt arbete hade räknats in två gånger om i utanförskapet och det gjorde att siffran för december 2011 blev för hög. Utredningstjänsten har tagit på sig missen och bett om ursäkt”.

          Låt oss granska då siffrorna som de presenteras av Expressens räknenisse Fredrik Sjöhult:

          Som vi ser så har utanförskapet ökat markan inom varje kategori förutom i två, nämligen de som bär sjukpenning och de som bär sjuk- och aktivitetsersättning, som snarare minskat rejält. Antalet sjukskrivna har minskat så rejält att det vida överstiger ökningen av de övriga kategorierna och det är detta som förklarar att totalsiffran för utanförskapet är mindre dec 2011 än dec 2006. Trots att antalet arbetslösa och undersysselsatta ökat rejält, så har alltså statistiken över utanförskapet minskat i storlek eftersom antalet utförsäkrade ökat ännu mer. De senare räknas inte in i begreppet utanförskap eftersom de försvinner från statistiken.

          Som jag ser det så har borgarna och Expressen rätt om att Magdalena Andersson (s) har fel: utanförskapet har inte ökat med 20’000, den har ökat med många fler!! Såvida inte det är så att minskningen av antalet sjukskrivna innebär en ökning av antalet friska, det vill säga. I så fall har flera tusen blivit friska och då borde Reinfeldt och Borg i så fall få nobelpriset i medicin, eller åtminstone i trolleri då de har lyckats få alla dessa människor friska genom en ändring i sjukförsäkringens regelverk utan att behöva förskriva ett enda läkemedel.

          Det krävs en fantasifull tolkning av statistik för att utifrån det sifferunderlag som presenteras påstå att utanförskapet minskat. Vad Expressen gör är inget annat än att fiffla med statistik.

För inte så länge sedan sommartalade herr statsministern i Gustavsberg. Ganska imponerande, måste alla moderater ha tyckt att talet var, eftersom det var det enda de bloggade om kring det datumet (20nde augusti). Och väldigt imponerande, måste jag säga: efter att herr statsministern hade rest runt och träffat unga, hade han ett väldigt tydligt budskap, nämligen att unga vill jobba och skaffa sig en egen inkomst. No shit, Sherlock!

          Det tog alltså över ett år för våran statsminister att förstå detta! Den officiella linjen från alliansens sida har sedan Reinfeldts anförande i Svenskt Näringslivs stämma för ett år och tre månader sen varit att ungdomsarbetslösheten bara är en skapad synvilla. I blogg efter blogg skrev alliansens företrädare att ungdomsarbetslösheten inte alls var hög, utan det bara handlade om trixande med statistik från EU:s sida, vilket konstigt nog inte stoppade dem från att föreslå åtgärd efter åtgärd för att ge jobb till ungdomar: som att sänka deras löner (som Centern förespråkade), undanta dem från LAS (även föreslaget av Centern), sänka deras a-kasseersättning mer än övrigas (som regeringen faktiskt gjorde) och sänka deras arbetsgivaravgift (också genomfört av regeringen). En hel del åtgärder för att lösa ett problem som bara var en synvilla, va?

          Borgerlighetens inställning till ungdomsarbetslösheten ändras oftare än en kameleont byter färg. Ibland är ungdomsarbetslösheten bara en synvilla, medan andra gånger är den högst reellt. Ibland är den ungdomarnas eget fel, som när Anders Borg påstod att ungdomarna hellre spelar tv-spel än söker jobb, och andra gånger, som i Reinfeldts sommartal, så är det inte ungas fel eftersom de faktiskt vill ha jobb

          Om nu regeringen vill minska ungdomsarbetslösheten, varför minskar den mögligheten till omskolning? Antalet Komvuxplatser har skurits ner rejält. Yrkesförberedande gymnasielinjer ger inte längre behörighet till högre studier. Långtidsarbetslösa skickas till FAS 3, där de inte får vare sig delta i praktik eller i ngn arbetsmarknadsutbildning. Och arbetsförmedlingen förbjuds att hjälpa ungdomar under de första 3 månader de är arbetslösa, då de behöver hjälpen som mest innan de blir långtidsarbetslösa.

          När regeringen sviker ungdomar, satsar däremot socialdemokraterna och vänstern 80 miljoner av Umeås kommunala budget på ungdomsjobb, många inom offentlig sektor. Ungdomar får inte bara en fot på arbetsmarknaden, utan de bidrar till att minska den tunga arbetsbördan i den underbemannade välfärdssektorn. Seriösa heltidsjobb med kollektivavtal, till skillnad från jobben inom hushållsnära sektorn och krogbranschen, som regeringens rut-avdrag och restaurangmomsen syftar till att skapa.

Jag har haft fullt upp de senaste dagarna med att förbereda och hålla i en facklig kurs för ungdomar i Skellefteå, så jag har inte riktigt haft tid att skriva nå mkt på bloggen :(. Men jag lägger upp ett klipp så ni har ngt roligt att se på i alla fall. Enjoy ;P

Idag mår jag faktiskt mkt bättre. Jag har varit förkyld hela veckan, men nu verkar det som att förkylningen gett med sig. I rättan tid eftersom semestern är över och alla möten börjar dra igång. Utöver det vanliga, så har jag klippt mig i måndags. Det är första gången på 9 år som jag låter mig klippas med sax. Snål som jag är brukar jag ta rakapparaten själv istället för att gå till frisören, men nu var det en kompis som klippte mig. Jag är nöjd med den nya frillan, men jag kanske ser lite för snäll ut.

          Jaja, idag hade jag i alla fall tänkt tipsa om 2 intressanta artiklar i VF. I gårdagens ledarsida, kan man läsa om det antal jobb som halveringen av restaurangmomsen tänks ge enligt regeringens utredningstjänst (RUT), nämligen 3000. Måndagens ledarsida är ännu mer precis när den säger att åtgärden dessutom kommer kosta 5,4 miljarder. Det är alltså ett halvt jobb per miljon kr.

          Från uträkningar som tidningen Kommunalarbetaren gjort, vet vi att 80 miljarder kr motsvarar lönekostnaden för 240'000 kommunalarbetare, vilket innebär alltså 3 årsabetare per miljon kr (att jämföra med de 0,5 jobb per miljon kr som sänkningen av restaurangmomsen ger). Om nu regeringen Reinfeldt menar allvar med att den vill skapa jobb, vore det inte lättare att investera skattepengarna inom offentlig sektor, istället för gå via en omväg och sänka restaurangmomsen för att därmed skapa 1 sjättedel av det antal jobb som hade kunnat skapas om pengarna istället investerats direkt i offentliga anställningar?

          Medan våra medlemmar i Kommunal springer ihjäl sig på jobbet för att kommuner och landsting inte har råd med att anställa tillräckligt med personal, så sänker Reinfeldt skatterna för restauranger och krogar hellre än att satsa pengarna på att öka bemanningen inom skola, vård och omsorg. Krogen verkar vara viktigare än välfärden, och skattesänkningar viktigare än jobben.

Tänk dig att du är på en offentlig toalett och på väg ut träffar du någon som erbjuder dig en servett i utbyte mot dricks. En orealistisk situation? Kanske i Sverige, men inte i USA, där man på lyxhotell dessutom stöter på ett annat yrke som inte funnits i Sverige på decennier: hisskötare.  När den teknologiska utvecklingen ersatte de manuella hissarna med moderna, blev hisskötaryrket överflödigt: man kan trycka själv på knappen!!

          Så är det med teknikutvecklingen. Gamla industrier ger vika för modernare jobb som är tillräckligt lönsamma för att betala ut rimliga löner. Det kallas för strukturomvandling, och underlättas av fackliga krav på högre löner. Om facket ger vika för olönsamma arbetsgivares krav på sänkta löner för att rädda jobben, skulle vi ha en arbetsmarknad präglad av omoderna yrken som i dagens Sverige hör till historiska museiutställningar. Men detta kräver en a-kasseersättning värd namnet och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Har man en låg a-kassa att leva på och inga möjligheter till omskolning, som det blivit idag, skapas det ett tryck från medlemmarnas sida till att istället gå med på lönesänkningar, vilket t.ex. redan nu hänt när IF Metall tecknade krisavtalet.

          Mitt första jobb i Sverige fick jag inom äldreomsorgen i Ullatti. Många av mina vårdtagare berättade att de i unga år hade jobbat som piga, ofta hos olika familjer för att få pengarna att räcka till. De passade överklassens barn och gamla, men sina egna barn och gamla fick de själva ta hand om. 70 år senare, tack vare utbyggnaden av äldreomsorgen, är det istället de som får hjälp med städning och matlagning, medan den unga överklassen får städa och laga maten själv då pigan som yrke har nästan försvunnit.

          Men de senaste fyra åren har mkt hänt. Genom att subventionera hushållsnära tjänster, stimulerar regeringen tillväxten av en bransch präglad av deltider, låga löner och ottrygga anställningsformer. Genom nedskärningar inom offentlig sektor i kombination med sänkt restaurangmoms, minskar regeringen antalet relativt trygga offentliga anställningar för att uppmuntra nya jobb inom den lågavlönade och otrygga restaurangbranschen. Med sin kampanj ”alla jobb behövs”, under förevändningen att inga jobb är skitjobb, rättfärdigar moderater åtgärder som skickar Sverige tillbaka till den epok vi genom folkhemsbygget hade lämnat bakom oss. Är det dit vi vill igen?

Kommunal svänger och är nu för rut-avdraget, skrev den moderate riksdagsledamoten från Umeå Edward Riedl här om dagen, för att Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström uttalade sig i positiva termer om Reinfeldts förslag att utveckla rut-avdraget för att bidra till att kvinnor ska kunna jobba heltid. Maken till vinklat inlägg har jag aldrig ngnsin skådat, med tanke på att Annelie själv skriver explicit i Kommunalarbetaren att det handlar om hennes personliga åsikter och inte Kommunals.

          På frågan om varför han vinklar fakta, då svarar herr Riedl att han ska kolla närmare på sakligheten i mitt bloggskrivande och lovar bättra sig efter det. Men inte utan at han lägger till att han hoppas att jag förstår ironin så det inte blir några missförstånd. Jag kan försäkra Riedl om att det ironiska i hans svar har inte passerat obemärkt, för det finns inte en enda själ som på allvar skulle tro att han nånsin skulle vilja bättra sig och börja skriva sakligt.

          Trots detta så väcker Riedls inlägg frågor kring vår egen förbundsordförande inom Kommunal, som visar hur lite hon förstått sig på rut-reformen när hon skriver att hon vill ”lätta lite på den moralkakan som ligger över det här med rut”. Varför vi är emot rut-avdraget har ingenting att göra med att vi dömer folk som istället för att städa efter sin egen skit vill anlita andra att göra det. Det lägger vi oss inte i. Det handlar snarare om att hushållsnära tjänster är en bransch som kännetecknas av låga löner, otrygga villkor, stor andel deltider och svårigheter till facklig organisering. På vilket sätt blir det heltider när villkoret för att en LO-kvinna ska kunna höja sin sysselsättningsgrad till heltid är att ta in en annan kvinna på deltid att städa hennes hem?

          Vad har det här med moral att göra? Folk får väl anlita hushållsnära tjänster om de vill, men varför ska det stimuleras med skattelättnader? Om nu Kommunal ska börja tro att Reinfeldt med utvecklingen av rut-avdraget vill bidra till heltidsjobb, då är vi inne på en farlig väg. För hela tanken med avdraget för hushållsnära tjänster är att stimulera tillväxten av en låglönebransch som näringslivet kan tjäna stora pengar på.

          Läs gärna inlägget från Kristina Björk, ordf Kommunal Västerbotten, med förslag för att bidra till fler heltider.

Känner ni igen den här känslan att helt plötsligt vakna och inte veta var man är? Det händer mig ofta när jag övernattar ngn annanstans än hemma. Man öppnar ögonen och så känner man inte igen nånting tills det går ett par minuter och man kommer ihåg vars man är. En liknande känsla fick jag dan före julafton:

          Jag vaknade hemma som vanligt, men när jag då ser i Aftonbladet att Reinfeldt tycker att fler kvinnor borde jobba heltid, tappar jag tidsuppfattningen totalt. Under hela valrörelsen angrep han vårt förslag om rätten till heltid, och nu helt plötsligt så tycker han att kvinnor ska få jobba heltid? Är det första april? tänkte jag. Helt förvirrad kollar jag på datumet och så är det 23/12. Men där upphörde inte min förvirring.

          Bl a har han tänkt sig "ett förslag om jämställdhetsbonusar, vilket innebär att de föräldrar som delar på föräldraledigheten får ett skatteavdrag". Som om inte detta redan fanns! Redan 2008 visade Försäkringskassan i sin utvärdering att denna reform inte gett några effekter. Håller Reinfeldt på att bli dement? Eller är det jag som sett fel på årtalet? Jag såg i Aftonbladet att det var 23 december, men det kanske inte var 2010 utan ett annat år, kanske före reformens införande. Men nä! Det var 2010. Snacka om förvirring!

          Förutom detta så nämner Reinfeldt en förbättring av förskolan. Då kanske han borde ta bort vårdnadsbidraget som tar ju resurser från barnomsorgen, men höjden av förvirringen kommer när jag läser att Reinfeldt menar att pigavdraget måste växa, så att kvinnor ska ha tid att jobba heltid när de anlitar andra att städa hemma. Och de som städar då? Anlitas de på heltid?

          En sak hade varit om han hade vänt i frågan när han nu insett att hans inställning till jämställdhet inte går hem hos väljarna. Att han vänder kappan efter vinden är man ju van vid. Men istället för att lagstifta om rätten till heltid så tänker han införa reformer som redan finns och inte fungerat, samt låta överklassfamiljer på Södermalm där man redan jobbar heltid anlita andra kvinnor på deltid att städa deras skit. På vilket sätt blir det fler heltider av det?

Nature has placed mankind under the governance of two sovereign masters, pain and pleasure... They govern us in all we do, in all we say, in all we think.

                                                                             Jeremy Bentham

Det är inte svårt att se den liberala ideologien bakom högerregeringens politik. Den kan sammanfattas med de ovan sagda orden av 1700-talsfilosofen Jeremy Bentham, som betraktas som utilitarismens fader. Utilitarismen, som utgör kärnan i den liberala ideologien, utgår ifrån antagandet att människan i grund och botten är lat. Enbart viljan att öka sin lycka (eller nytta, som borgerliga ekonomer brukar säga) och att minska sitt lidande (eller kostnad, om vi ska prata som högerekonomer) utgör drivkraften bakom människans handlingar. Om människan inte har någonting att vinna, så gör hon ingenting. Ska vi förmå henne att agera, så ska hon antingen erbjudas en morot, eller piskas till handling.

          Det roliga är att piskan inte verkar gälla alla. För vissa gäller bara morot. Ta t ex frågan om hur arbete skapas. Förmögenhetsskatten avskaffas och arbetsgivaraviften halveras för företag som har anställda ungdomar. Denna morot får företag för att kunna investera. Men för arbetslösa finns det ingen morot, för dem gäller piskan: sänkt a-kasseersättning. Detsamma för sjukskrivna: efter att de varit nog länge sjukskrivna så blir de av med sin ersättning och så ut på arbetsmarknaden.

          Men även bland de arbetslösa skiljer man på folk och folk. För Rut som less på de sexuella trakasserier hon utsätts för säger upp sig själv från sitt lågavlönade städjobb hemma hos von Löwenknorring, erbjuder regeringen 7 karensdagar och skyldigheten att söka jobb i hela landet för att få a-kasseersättning som trappas ner allteftersom. För fd arbetsmarknadsminister Littorin som helt frivilligt avgår efter misstankar om sexköp, gäller dock 100% ersättning under ett helt år utan villkor.

          Det är detta som regeringen avser med allt sitt tjat om incitament hit och incitament dit.

Kom förbi ikväll, vi bjuder på fika ;)

Sofia Rasmusson från Färnebo Folkhögskola är bjuden av LO och Socialdemokraterna för att diskutera om hushållsarbetarnas sociala, ekonomiska och rättsliga situation i Sydafrika utifrån ett fackligt perspektiv. Kan vi dra några lärdomar från detta beträffande hushållssektorn i Sverige med tanke på regeringens införande av rutavdraget?

Allmänheten bjuds till den här diskussionskvällen.

Tid och Plats: 3 november kl 18,30 på LO-fackens Hus, Norrlandsgatan 11B i Umeå

PS: Vi bjuder på fika.

Igår skrev jag på bloggen om hur Reinfedlt (m) och Maud Olofsson (c) torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform. Pigavdraget (eller rut-avdraget, som borgarna så fint kallar det) innebär skattelättnader för den som anlitar hushållsnära tjänster, och är tänkt att skapa jobb inom hushållssektorn.

Borgerlighetens standardargument när vi kritiserar avdraget är en anklagelse om att vi från vänsterhåll ser ner på städjobben. Ingenting är mindre sant än detta. Jag själv som bl a städar på mitt jobb som vårdbiträde, tillhör de starkaste mtoståndarna till pigadraget. Det handlar om 2 saker:

-För det första innebär pigavdraget en omfördelning av resurser, där skatter som annars hade kunnat gå till skola, vård eller omsorg (som alla medborgare kan ha nytta av oavsett inkomst), istället går till överklassens lyxkonsumtion.

-För det andra innebär det också att staten medveten stimulerar tillväxten av en lågavlönad bransch med låg facklig anslutnigsgrad där det är svårt att garantera trygga anställningsvillkor. Pigbranschen var utbredd i början av förra seklet, men med tiden kom den att nästan utrotas i takt med välfärdstatens uppkomst. Vill vi verkligen vrida klockan tillbaka?

Nu visar forskaren Anna Gavanas, på Institutet för Framtidsstudier, att anställda inom hushållstjänstesektorn är särskilt utsatta för sexuella trakasserier. Många förlorar sitt jobb när de vägrar gå med på krav på sex, och i en del fall har de t.o.m förvägrats lön. Alla konsumenter av hushållsnära tjänster missköter sig inte, men problemet är att jobb inom den sektorn är av sådan art att man som anställd knappt kan ställa några krav, då arbetsplatsen är uppdragsgivarens hem och han därför kan göra sig av med den anställde när han vill.

Är det inte ironiskt att borgerligheten torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform?

Som jag skrivit förut var söndagskvällen ingen rolig kväll. Fast inte för alla. Förutom Sverigedemokraterna, som firade att de tog sig in i riksdagen, firade även den borgerliga alliansen sin valseger. Inte bara för att moderaterna äntligen kan börja bära slips igen när de inte längre har en valrörelse att anpassa sina kläder efter och kan strunta i sin partilednings slipsförbud, utan också för att de nu får sin chans att genomföra allt det de inte vågade första mandatperioden.

          Tyvärr är det också en del socialdemokrater som gladeligen mottog den nationella valförlusten. Liksom Löwenhöök (m) som inte ens kunde vänta på att rösterna var färdigräknade för att ta på sig sin slips, kunde varken Niklas Nordström (fd ssu-ordf) eller Ilija Batljan (s) ens vänta en dag efter valförlusten för att nyttja denna till sina egna syften. Båda var snabba på att gå ut i media och förorda en förnyelse av partiet. Men var det inte detta Mona Sahlin skulle göra när vi förlorade förra valet och skulle profilera oss som ett småföretagarparti? Och var det inte förnyelse Göran Persson gick ut till val på första gången han blev invald och såg till att leda partiet in i Tony Blairs Tredje Väg?

          Hur mkt vi än förnyar oss, är vi alltid gammalmodiga för Nordström, Batljan och andra som aldrig kommer vara nöjda förrän vi förändrat oss tillräckligt för att på allvar konkurrera med moderaterna om vem som är mest höger. För ska man prata klarspråk så är det en vilja att gå till höger som döljer sig bakom allt snack om förnyelse. Med glädje ifrågasätter de det rödgröna samarbetet, men de bortser totalt ifrån att första gången partiet upplevde ett extremt ras i opinionssiffrorna var när Mona gick ut och annonserade att man skulle stänga ut Vänsterpartiet från det samarbete man skulle inleda med Mp. Och så ska man nu skylla valförlusten på V?

         Lika absurt är att påstå att vi skulle förlorat röster på att vara emot pigavdraget, när inte ens en betydande del av höginkomsttagare nyttjade den (7%) - för att inte nämna motsvarande siffra för låginkomsttagare: 0,06%. Centern som gjorde pigavdraget till sin hjärtefråga gick t.o.m. back. Men diskussionen tar sig barnsliga undertoner när man även skyller på vårt löfte att återinföra förmögenhetsskatten. Ska vi snacka dåliga förslag från vår sida, så får vi snacka butlertjänster för fan!

Läs gärna Andreas inlägg i frågan liksom Lars Bodéns inlägg den 22/9 och 23/9.

I tidigare inlägg har jag kommenterat regeringens sk jobbpolitik. Jag fokuserade på sänkningen av a-kasseersättningen och jobbskatteavdraget, men det vore synd att inte granska alla övriga reformer som alliansregeringen misslyckats skapa jobb med och som de förvånande nog fortfarande går till val på.

          Skulle man utlysa en tävling om vilken reform som varit som mest värdelös, tror jag att konkurrensutsättningen av arbetsförmedlingen tar priset. En jobbcoach får 20'000 kr för varje arbetslös hon tar emot. Men vad spelar det för roll när det ändå inte finns nå jobb att coacha till?

          En majoritet av långtidsarbetslösa ungdomar tillhör kategorin lågutbildade. Istället för att minska antalet komvuxplatser, som regeringen gjort, vill de rödgröna skapa 44'000 utbildningsplatser, samt avskaffa aktivitetsförbudet som gör att en arbetslös ungdom måste vänta 3 månader innan hon får gå praktik eller en arbetsmarknadsutbildning. Totalt blir det 100'000 jobb, utbildning- och praktikplatser.

          Förutom jobbskatteavdraget har regeringen genomfört andra skattesänkningar. En av dem är pigavdraget. Tanken är att om överklassen får sänkt skatt för att anlita andra att städa åt dem, så skapas det nya jobb. Frågan är varför man hellre tar pengar från den offentliga sektorn med följden att 25'000 offentliga anställda måste sägas upp, för att istället satsa pengar på lågavlönade jobb? Varför sänka skatterna så att hemtjänsten inte kan anställa ngn som kan städa åt Agda (78) för att Riedl, Löwenhöök eller Bildt ska kunna slippa städa själva?

          Istället för skattesänkningar (som till största del gått till höginkomsttagare) vill de rödgröna investera våra gemensamma tillgångar för att utveckla den offentliga sektorn, byga ut bostäder och infrastruktur. Ska vi minska köerna inom vården, barngrupperna i skolan, eller bygga Norrbotniabanan måste vi kunna ha skattepengar att anställa folk med. Istället för lågavlönade deltidsjobb hemma hos herr Riedl, vill de rödgröna skapa jobb med lön som går att leva på. A-kassan höjs till 80% så man inte tvingas sänka sina löneanspråk för att kunna få ett jobb, och stupstocken i sjukförsäkringen tas bort så att sjuka inte tvingas konkurrera med friska arbetslösa om jobb. Offentliga medel ska satsas på kommuner och landsting för att förverkliga rätten till heltid.

          Detta, om ngt, är en politik för full sysselsättning.

Läste idag en nyhetsartikel från SVT som handlar om städföretag som börjat fundera på vilka de ska varsla om de rödgröna vinner valet. Alltså, det här är ju rena utpressningsmetoder! Branschorganisationen Almega som organiserar dessa företag har under hela valrörelsen aktivt kampanjat för en borgerlig valseger, bl a med hjälp av vinklade rapporter med siffror på hur många arbetstillfällen de utan några belägg påstår att pigavdraget har skapat. Innan valet ens startat, börjar alltså medlemsföretagen nu att göra listor på vilka anställda de ska varsla om sossarna vinner valet. Snacka för fan om utpressning!

Ska det gå till på det här sättet? Tycker borgerligheten -som tar emot stöd från Almega- att det här är ett schysst sätt att bedriva valrörelse på?

Gissa min förvåning när jag i torsdags såg Edward Riedl (m) komma fram till oss på Kommunal när vi kampanjade vid Mimerskolan. Jag satt och intervjuade Peter Olofsson (socialdemokraternas landstingsrådskandidat) inför en publik av kommunalarbetare och förbipasserande, när jag helt plötsligt får syn på Ed. Min första tanke var: Tog han verkligen på allvar min uppmaning till honom att gå med i Kommunal? Vi behöver folk på hemtjänsten, men har han verkligen lyckats från en dag till en annan ta ett jobb som typ vårdbiträde? Om han nu skulle börja på mitt jobb t ex och chefen skulle beordra mig skola in han, kommer jag klara att lära en man som tycker överklassen inte ska behöva städa sin egen skit (så varför andras?) att städa hos vårdtagarna?

          Men nä, det visade sig att han var förbi för att ta lite kort till sin blogg. Synd att han inte stannade längre. Med tanke på att han ifrågasatt varför ett fackförbund som Kommunal samverkar med socialdemokraterna, hade jag gärna berättat för honom vad detta samarbete lett till i vår kommun:

-Rätten till heltid har införts för kommunanställda och även privatanställda inom äldreomsorgen (trots protester från alliansen). Många anställda väljer dock bort heltid när det ibland innebär försämrade arbetstider eller att pendla mellan olika arbetsplatser. Men detta är socialdemokraterna medvetna om, och går till val på att arbetsförhållandena ska anpassas för att rätten till heltid ska kunna garanteras i praktiken.

-Socialdemokraterna i kommunen fortsätter jobba för höjda löner inom kvinnodominerade yrken.

-I det nya upphandlingsregementet kommer meddelarfrihet att ställas som krav i samband med upphandlingar. Även de som jobbar inom privata företag som får sin finansiering av kommunen, ska alltså ha rätt att gå ut offentligt och avslöja missförhållanden.

-För att sätta stopp på företag som gör vinst på skattepengar genom att sänka sina personalkostnader via skattefusk, lägre bemanning, lägre lönenivåer och försämrad arbetsförhållanden ska krav ställas på allmän insyn i deras verksamhet som villkor för upphandling.

-Även drift i offentlig regi ska prioriteras inom skola, vård och omsorg. Socialdemokraterna tänker inte bidra till ytterligare konkurrensutsättning på de områdena.

          Det här var ett axplock på krav som Kommunal ställt och socialdemokraterna antingen redan infört eller kommer införa när vi vunnit valet. Vårat samarbete med (s) har gett oss kommunalarbetare ett inflytande över vår arbetsgivare som saknar motstycke.

Iförrgår var jag på sightseeing här i Visby, och gissa vad jag hittade: äkta ungdomar från alliansen! Det är inte ngt man ser varje dag faktiskt, i alla fall om man inte hänger på Stureplan. De flesta kom inte från Gotland utan var bara där på Almedalsveckan och de bar kassar som propagerade för skattesubventionerade hushållsnära tjänster.

Men kom igen alliansgrabbar! Orkar ni ragga på Stureplan så orkar ni nog också städa era egna rum själva. Behöver ni verkligen ta från våra skattepengar till det?

Det är roligt hur borgarna kan tro att lite trixande med statistik kan få folk att blunda för det som är uppenbart. Först misslyckas de med att "bevisa" att pigavdraget skulle varit till nytta för lågavlönade kvinnor. Trodde de verkligen att väljarna inte har förstått att avdraget för hushållsnära tjänster utgör ett sätt att göra det billigt för höginkomsttagande män att anlita pigor för att slippa ta ansvar för städning?

          När de nu misslyckats med detta, vill de nu istället ”visa” oss att medlemstappet i a-kassan på 430 '000 medlemmar från 2006 fram till förra året inte beror på regeringens avgiftshöjning. Och de tror verkligen att det går hem.

          Centerpartisten Olle Edblom från Umeå är en av dem som åtar sig denna uppgift. På sin blogg påpekar han att 165 tusen av dem 405 tusen medlemmar som gick ur mellan 2006 och 2007 är 55 år eller äldre. I polemik mot Lena Sandlin, menar han att antalet medlemmar i åldersgruppen 30-55 år som lämnade a-kassan under samma period är 172 tusen och inte 240 tusen som Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation (SO) påstår.

          Does anybody gives a damn? Av de 430 tusen medlemmar som gick ur mellan 2006 och 2009, hade så gott som 405 tusen (dvs 94%) gjort sitt avhopp ngn gång mellan 2006 och 2007, dvs kring tidpunkten för regeringens avgiftshöjning. Så vad spelar det för roll om majoriteten av de som lämnat a-kassan är över 55 eller mellan 30 och 55 bast, när vi vet att det stora flertalet som lämnade a-kassan under den senaste mandatperioden gjorde det precis när regeringen höjde avgiften?

          Det är nog bara Olle Edblom (C) som tycker det var en slump.

Idag har jag fått användning av min nya disktrasa. Jag har städat toan alldeles själv, utan att skicka notan till skattebetalarna, som vissa andra gör (och som utgör den 5% av befolkningen som tjänar mest). Eller ja, alldeles själv var jag inte.. Maudan hjälpte mig. Och hur mkt skit jag än torkade upp med hennes ansikte, så log hon hela tiden :).

Självkritik utgör en styrka för vår folkrörelse.

Som ni ni säkert sett så har alliansen systematiskt försökt göra valrörelse på pigavdraget de senaste veckorna. För dem som inte vet vad pigavdraget är, så heter det i själva verket RUT-avdraget, och innebär en skattereduktion man får när man anlitar ngn som utför hushållsnära tjänster.

          Det finns en del osanningar i debatten som jag tänker bemöta i det här inlägget. För det första så har rutavdraget framställts som en arbetsmarknadsåtgärd eftersom den har skapat en hel del jobb inom städbranschen. Rut-avdraget i sig skapar inte jobb, eftersom den finansieras av skattepengar som annars hade gått till den offentliga sektorn och skapat jobb där istället.

          Pigavdraget är kontroversiellt, och det har att göra med att den utgör en klassfråga. Till största del är det överklassen som tagit del av det, och skattebetalarna har alltså stått för notan. Bara 0,06% av låginkomsttagare har nyttjat skattereduktionen, medan motsvarande siffra för höginkomsttagare är 7%. Jobb inom den offentliga sektorn har alltså offrats för att finansiera överklassens lyxkonsumtion.

          Och visst har pigavdraget skapat jobb, men frågan är vilka slags jobb. För är det ngn som på allvar tror att dessa städjobb alliansen skapat utgör heltida tillsvidareanställningar? Det är ju lågavlönade deltidsjobb inom branscher med låg facklig anslutningsgrad. Om det finns ngn som inte vill tro på att alliansen är ute efter att skapa en låglönemarknad inom den privata tjänstesektorn, så ska hon inte läsa expressens avslöjande av alliansens interna dokument som bekräftar detta. Jag rekommenderar den starkt.

 Moderaternas gruppelare i landstinget Edward Riedl är kanske den mest hårdföre försvararen av pigavdraget. När det visat sig att det finns socialdemokrater som fått anlitat hushållsnära tjänster, är han minsann snabb med att peka på denna dubbla moral.

Ok, men om man nu inte får använda de lagar och beslut man själv varit emot, ska detta i konsekvensens namn inte bara gälla sossar:

-Moderaterna röstade nej till rätten till 2-veckors semester 1938, 3-veckors semester 1951, 4-veckors semester 1963 och 5-veckors semester 1976. Då ska moderaterna FAN i mig inte ta ngn betald semester.

-Moderaterna röstade 1946 Nej till fria skolmåltider. Då ska de FAN börja betala tillbaka för alla måltider de fått i skolan.

-1947 röstade Moderaterna Nej till införandet av allmänna barnbidrag. Då ska alla moderater betala tillbaka det de fått i barnbidrag.

-1970 röstade Moderaterna nej til 40-timmars arbetsvecka. Då ska de fan jobba 6 dagar i veckan som det var innan.

Jag hade gärna fortsat, men listan är lång. Ni hajar i alla fall.

Tydligen är det pigavdraget som nu utgör den borgerliga alliansens hetaste valfråga, för det är i stort sett det enda som borgare från alla schatteringar bloggat om de senaste veckorna här på VK. Det roligaste av alla är blogginlägget från landstingsrådet Olle Edblom (c), som redovisar siffror som ska bevisa att det är låg- och medelinkomsttagare som dragit mest nytta av pigavdraget, och inte den elitistiska överklassen som är för fin i kanten för att städa sin egen skit (och som sen skickar en del av notan till skattebetalarna).

*Olle Edblom felciterar sin källa dessutom. Dels så anger han antalet personer som nyttjat pigavdraget som antal hushåll. Om man tar hänsyn till att de med högsta inkomster oftast bor med partners med höga inkomster, så är det alltså en större andel av höginkomsttagare som nyttjar pigavdraget. Dels skriver han att det är 43'134 av dem som nyttjar tjänsten som tjänar mellan 200'000 och 400'000 kr/året, men det är i själva verket 499'000 kr/året.

En låt av In Benny We Trust:

Kommer ni ihåg?