Kommunal svänger och är nu för rut-avdraget, skrev den moderate riksdagsledamoten från Umeå Edward Riedl här om dagen, för att Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström uttalade sig i positiva termer om Reinfeldts förslag att utveckla rut-avdraget för att bidra till att kvinnor ska kunna jobba heltid. Maken till vinklat inlägg har jag aldrig ngnsin skådat, med tanke på att Annelie själv skriver explicit i Kommunalarbetaren att det handlar om hennes personliga åsikter och inte Kommunals.

          På frågan om varför han vinklar fakta, då svarar herr Riedl att han ska kolla närmare på sakligheten i mitt bloggskrivande och lovar bättra sig efter det. Men inte utan at han lägger till att han hoppas att jag förstår ironin så det inte blir några missförstånd. Jag kan försäkra Riedl om att det ironiska i hans svar har inte passerat obemärkt, för det finns inte en enda själ som på allvar skulle tro att han nånsin skulle vilja bättra sig och börja skriva sakligt.

          Trots detta så väcker Riedls inlägg frågor kring vår egen förbundsordförande inom Kommunal, som visar hur lite hon förstått sig på rut-reformen när hon skriver att hon vill ”lätta lite på den moralkakan som ligger över det här med rut”. Varför vi är emot rut-avdraget har ingenting att göra med att vi dömer folk som istället för att städa efter sin egen skit vill anlita andra att göra det. Det lägger vi oss inte i. Det handlar snarare om att hushållsnära tjänster är en bransch som kännetecknas av låga löner, otrygga villkor, stor andel deltider och svårigheter till facklig organisering. På vilket sätt blir det heltider när villkoret för att en LO-kvinna ska kunna höja sin sysselsättningsgrad till heltid är att ta in en annan kvinna på deltid att städa hennes hem?

          Vad har det här med moral att göra? Folk får väl anlita hushållsnära tjänster om de vill, men varför ska det stimuleras med skattelättnader? Om nu Kommunal ska börja tro att Reinfeldt med utvecklingen av rut-avdraget vill bidra till heltidsjobb, då är vi inne på en farlig väg. För hela tanken med avdraget för hushållsnära tjänster är att stimulera tillväxten av en låglönebransch som näringslivet kan tjäna stora pengar på.

          Läs gärna inlägget från Kristina Björk, ordf Kommunal Västerbotten, med förslag för att bidra till fler heltider.

Känner ni igen den här känslan att helt plötsligt vakna och inte veta var man är? Det händer mig ofta när jag övernattar ngn annanstans än hemma. Man öppnar ögonen och så känner man inte igen nånting tills det går ett par minuter och man kommer ihåg vars man är. En liknande känsla fick jag dan före julafton:

          Jag vaknade hemma som vanligt, men när jag då ser i Aftonbladet att Reinfeldt tycker att fler kvinnor borde jobba heltid, tappar jag tidsuppfattningen totalt. Under hela valrörelsen angrep han vårt förslag om rätten till heltid, och nu helt plötsligt så tycker han att kvinnor ska få jobba heltid? Är det första april? tänkte jag. Helt förvirrad kollar jag på datumet och så är det 23/12. Men där upphörde inte min förvirring.

          Bl a har han tänkt sig "ett förslag om jämställdhetsbonusar, vilket innebär att de föräldrar som delar på föräldraledigheten får ett skatteavdrag". Som om inte detta redan fanns! Redan 2008 visade Försäkringskassan i sin utvärdering att denna reform inte gett några effekter. Håller Reinfeldt på att bli dement? Eller är det jag som sett fel på årtalet? Jag såg i Aftonbladet att det var 23 december, men det kanske inte var 2010 utan ett annat år, kanske före reformens införande. Men nä! Det var 2010. Snacka om förvirring!

          Förutom detta så nämner Reinfeldt en förbättring av förskolan. Då kanske han borde ta bort vårdnadsbidraget som tar ju resurser från barnomsorgen, men höjden av förvirringen kommer när jag läser att Reinfeldt menar att pigavdraget måste växa, så att kvinnor ska ha tid att jobba heltid när de anlitar andra att städa hemma. Och de som städar då? Anlitas de på heltid?

          En sak hade varit om han hade vänt i frågan när han nu insett att hans inställning till jämställdhet inte går hem hos väljarna. Att han vänder kappan efter vinden är man ju van vid. Men istället för att lagstifta om rätten till heltid så tänker han införa reformer som redan finns och inte fungerat, samt låta överklassfamiljer på Södermalm där man redan jobbar heltid anlita andra kvinnor på deltid att städa deras skit. På vilket sätt blir det fler heltider av det?

Igår skrev jag på bloggen om hur Reinfedlt (m) och Maud Olofsson (c) torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform. Pigavdraget (eller rut-avdraget, som borgarna så fint kallar det) innebär skattelättnader för den som anlitar hushållsnära tjänster, och är tänkt att skapa jobb inom hushållssektorn.

Borgerlighetens standardargument när vi kritiserar avdraget är en anklagelse om att vi från vänsterhåll ser ner på städjobben. Ingenting är mindre sant än detta. Jag själv som bl a städar på mitt jobb som vårdbiträde, tillhör de starkaste mtoståndarna till pigadraget. Det handlar om 2 saker:

-För det första innebär pigavdraget en omfördelning av resurser, där skatter som annars hade kunnat gå till skola, vård eller omsorg (som alla medborgare kan ha nytta av oavsett inkomst), istället går till överklassens lyxkonsumtion.

-För det andra innebär det också att staten medveten stimulerar tillväxten av en lågavlönad bransch med låg facklig anslutnigsgrad där det är svårt att garantera trygga anställningsvillkor. Pigbranschen var utbredd i början av förra seklet, men med tiden kom den att nästan utrotas i takt med välfärdstatens uppkomst. Vill vi verkligen vrida klockan tillbaka?

Nu visar forskaren Anna Gavanas, på Institutet för Framtidsstudier, att anställda inom hushållstjänstesektorn är särskilt utsatta för sexuella trakasserier. Många förlorar sitt jobb när de vägrar gå med på krav på sex, och i en del fall har de t.o.m förvägrats lön. Alla konsumenter av hushållsnära tjänster missköter sig inte, men problemet är att jobb inom den sektorn är av sådan art att man som anställd knappt kan ställa några krav, då arbetsplatsen är uppdragsgivarens hem och han därför kan göra sig av med den anställde när han vill.

Är det inte ironiskt att borgerligheten torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform?

I tidigare inlägg har jag kommenterat regeringens sk jobbpolitik. Jag fokuserade på sänkningen av a-kasseersättningen och jobbskatteavdraget, men det vore synd att inte granska alla övriga reformer som alliansregeringen misslyckats skapa jobb med och som de förvånande nog fortfarande går till val på.

          Skulle man utlysa en tävling om vilken reform som varit som mest värdelös, tror jag att konkurrensutsättningen av arbetsförmedlingen tar priset. En jobbcoach får 20'000 kr för varje arbetslös hon tar emot. Men vad spelar det för roll när det ändå inte finns nå jobb att coacha till?

          En majoritet av långtidsarbetslösa ungdomar tillhör kategorin lågutbildade. Istället för att minska antalet komvuxplatser, som regeringen gjort, vill de rödgröna skapa 44'000 utbildningsplatser, samt avskaffa aktivitetsförbudet som gör att en arbetslös ungdom måste vänta 3 månader innan hon får gå praktik eller en arbetsmarknadsutbildning. Totalt blir det 100'000 jobb, utbildning- och praktikplatser.

          Förutom jobbskatteavdraget har regeringen genomfört andra skattesänkningar. En av dem är pigavdraget. Tanken är att om överklassen får sänkt skatt för att anlita andra att städa åt dem, så skapas det nya jobb. Frågan är varför man hellre tar pengar från den offentliga sektorn med följden att 25'000 offentliga anställda måste sägas upp, för att istället satsa pengar på lågavlönade jobb? Varför sänka skatterna så att hemtjänsten inte kan anställa ngn som kan städa åt Agda (78) för att Riedl, Löwenhöök eller Bildt ska kunna slippa städa själva?

          Istället för skattesänkningar (som till största del gått till höginkomsttagare) vill de rödgröna investera våra gemensamma tillgångar för att utveckla den offentliga sektorn, byga ut bostäder och infrastruktur. Ska vi minska köerna inom vården, barngrupperna i skolan, eller bygga Norrbotniabanan måste vi kunna ha skattepengar att anställa folk med. Istället för lågavlönade deltidsjobb hemma hos herr Riedl, vill de rödgröna skapa jobb med lön som går att leva på. A-kassan höjs till 80% så man inte tvingas sänka sina löneanspråk för att kunna få ett jobb, och stupstocken i sjukförsäkringen tas bort så att sjuka inte tvingas konkurrera med friska arbetslösa om jobb. Offentliga medel ska satsas på kommuner och landsting för att förverkliga rätten till heltid.

          Detta, om ngt, är en politik för full sysselsättning.

Läste idag en nyhetsartikel från SVT som handlar om städföretag som börjat fundera på vilka de ska varsla om de rödgröna vinner valet. Alltså, det här är ju rena utpressningsmetoder! Branschorganisationen Almega som organiserar dessa företag har under hela valrörelsen aktivt kampanjat för en borgerlig valseger, bl a med hjälp av vinklade rapporter med siffror på hur många arbetstillfällen de utan några belägg påstår att pigavdraget har skapat. Innan valet ens startat, börjar alltså medlemsföretagen nu att göra listor på vilka anställda de ska varsla om sossarna vinner valet. Snacka för fan om utpressning!

Ska det gå till på det här sättet? Tycker borgerligheten -som tar emot stöd från Almega- att det här är ett schysst sätt att bedriva valrörelse på?

Det är roligt hur borgarna kan tro att lite trixande med statistik kan få folk att blunda för det som är uppenbart. Först misslyckas de med att "bevisa" att pigavdraget skulle varit till nytta för lågavlönade kvinnor. Trodde de verkligen att väljarna inte har förstått att avdraget för hushållsnära tjänster utgör ett sätt att göra det billigt för höginkomsttagande män att anlita pigor för att slippa ta ansvar för städning?

          När de nu misslyckats med detta, vill de nu istället ”visa” oss att medlemstappet i a-kassan på 430 '000 medlemmar från 2006 fram till förra året inte beror på regeringens avgiftshöjning. Och de tror verkligen att det går hem.

          Centerpartisten Olle Edblom från Umeå är en av dem som åtar sig denna uppgift. På sin blogg påpekar han att 165 tusen av dem 405 tusen medlemmar som gick ur mellan 2006 och 2007 är 55 år eller äldre. I polemik mot Lena Sandlin, menar han att antalet medlemmar i åldersgruppen 30-55 år som lämnade a-kassan under samma period är 172 tusen och inte 240 tusen som Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation (SO) påstår.

          Does anybody gives a damn? Av de 430 tusen medlemmar som gick ur mellan 2006 och 2009, hade så gott som 405 tusen (dvs 94%) gjort sitt avhopp ngn gång mellan 2006 och 2007, dvs kring tidpunkten för regeringens avgiftshöjning. Så vad spelar det för roll om majoriteten av de som lämnat a-kassan är över 55 eller mellan 30 och 55 bast, när vi vet att det stora flertalet som lämnade a-kassan under den senaste mandatperioden gjorde det precis när regeringen höjde avgiften?

          Det är nog bara Olle Edblom (C) som tycker det var en slump.