Kolla gärna på den här reklamfilmen från Unga Elektrikerna. Den sammanfattar på ett bra sätt vilka framgångar som fackföreningsrörelsen gjort för oss alla, och vilka faror som hotar vår välfärd.

Idag är det min sjätte dag här på Gotland. Det har varit en underbar vistelse som gett mig möjlighet till avkoppling och reflektion. De flesta av oss tar vår semester för given, men den är långt ifrån självklar. Jan Nilsson (m) skriver på sin blogg om hur härligt han tycker det är med de förenklingar av lagen som alliansregeringen genomfört, men det finns en ”förenkling” som han ”lämpligt” nog glömmer att nämna på sin blogg: ”förenklingen” av semesterlagen.

          De 25 semesterdagar om året vi har rätt till är ingen vi bör ta för givet. Under 1900-talet förlängdes antalet semesterdagar successivt fram till 1991, då vi haft som mest: 5 veckor och 2 dagar. Tack vare sitt samarbete med socialdemokratin som innehaft regeringsmakten under det mesta av denna period har facket kunnat driva igenom denna utveckling. Moderaterna har däremot stått i vägen för detta. När rätten till semester förlängdes till 2 veckor 1938, till 3 veckor 1951, till 4 veckor 1963 och till 5 veckor 1976, röstade moderaterna vid samtliga tillfällen Nej. När borgarna sen kom till makten 1991, dröjde det inte ens två år innan de 1993 sänkte antalet semesterdagar till dagens nivå: 5 veckor.

          Men historien är inte slut där. Den första april i år trädde en ny lag i kraft, som med förevändningen att förenkla regelverket, gör att långtidssjukskrivna förlorar 13 semesterdagar, och att arbetsskadade blir av med 25 semesterdagar.

Detta är vad alliansen kallar för ”förenkling”.