När Aftonbladet avslöjade näringslivets infiltreringsförsök i Socialdemokratiska Arbetarpartiet, blev jag förvånad. Inte för att jag skulle förväntat mig ngt annat av Nordström, Batljan och andra s-märkta moderater än att de skulle låta sig köpas av högst bjudande. Jag var snarare förvånad över att Svenskt Näringsliv alls ansåg sig behöva betala för den tjänsten.

          Visserligen bidrog Nordströms och Melins sk valundersökning till att vrida den interna debatten i partiet till höger. Utifrån ett underlag på 16 personer som svarade att de röstade på (s) 2006 men bytte block 2010 pga socialdemokratins samarbete med V, 14 personer som också röstade likadant pga socialdemokraternas negativa inställning till pigavdraget, och 11 pers som också valde att byta till det blåa blocket pga socialdemokraternas inställning i kärnkraftsfrågan, så drar denna sk undersökning slutsatsen att samarbetet med V och Mp liksom partiets motstånd till pigavdraget var stora orsaker till valnederlaget.

          Trots att undersökningen pga dessa brister sågats rejält av flera skribenter, så blev dessa påståenden till självklara sanningar i debatten. Många är dem som glömt varför det rödgröna samarbetet alls inleddes. Miljöpartiets vacklande mellan höger och vänster och de bittra minnen från försämringarna i LAS och andra reformer borgarna fått igenom med hjälp av Mp, gjorde att (s) ville försäkra sig om Mp:s stöd genom att bilda ett samarbete. När Mona Sahlin sen går ut och meddelar att Vänsterpartiet utestängs från samarbetet, uppstår starka protester inom (s) som tolkar detta som en högervridning. Partiet upplever det största tappet ett parti på bara en månad kan drabbas av: hela 6,3 procentenheter. Och därför tar man in Vänsterpartiet.

          Det är klart att samarbetet med V skrämde bort en hel del röster, men frågan är om det alls var fler röster än dem partiet skulle förlorat om V aldrig tagits med i koalitionen. Man kan också spekulera om hur många röster vi hade kunnat locka om vi hade utestängt Mp, men hade vi då kunnat vara säkra på att vi hade fått det passiva stöd från Mp som hade krävts för att bilda en minoritetsregering?

          Allt detta var helt plötsligt bortglömt, och snabbt blev det rödgröna samarbetet liksom partiets avsaknad av tillväxtpolitik huvudförklaringen till valnederlaget. Allt enligt avtalet med Svenskt Näringsliv, som beställt en kärnkraftsvänlig socialdemokrati negativt inställd till förmögenhets- och fastighetsskatten som påstods vara tillväxthämmande. Men frågan är om Svenskt Näringsliv ens hade behövt betala för det här? För näringslivet har hur som helst ett starkt inflytande över opinionsbildningen i allmänhet och partiledningens ekonomiska åsikter i synnerhet. Högervridningen inom partiet är mkt äldre än primeaffären. Det var långt före den här skandalen som kommunstyrelsens s-märkta ordföringar i Sundbyberg, Nynäshamn och Sigtuna krävde tillsammans med N Nordström försämringar i LAS. Varken Damberg eller Nordström var mindre högervridna i sina unga år när de ledde SSU-förbundet än de är idag. Och Mona Sahlin, som redan på 90-talet förespråkade införandet av pigavdraget, gav nu ett ”tillväxtvänligt” avgångstal där hon är för privatisering, jobbskatteavdrag samt stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

          Så problemet i vårat parti är inte att näringslivet anlitar några sossar för att vrida partiet till höger, utan snarare att våra företrädare gör det helt gratis utan att ens va medvetna om att de går näringslivets ärenden. Men framför allt är problemet att vi inte märker att vi själva står för en högerpolitik förrän vi får veta att den blivit beställd av våran motpart.

Det märks att valrörelsen nu börjat på allvar. På nyheterna hör vi allt oftare om opinionsundersökningar och partiledardebatter. Aftonbladet skriver om Monas dyra väska, och vi kan förvänta oss att de övriga skvallertidningarna kommer haka på med andra småkula fast irrelevanta detaljer om våra politiker.

Efter åratal av socialdemokratiskt styre, förstod moderaterna att det inte går att vinna ngt val i Sverige med moderat politik. Detta blev skälet till den retoriska extreme makeover som moderaterna gick igenom inför förra valrörelse. Man bytte partiledare, man bytte partinamn. För första gången i historien hörde vi moderater säga att de står för den svenska modellen. Helt plötsligt var de nya moderaterna för allt det som socialdemokraterna historiskt varit förknippat med. Och pluff så vann de valet!

Det gällde inte bara namnet, som med Socialdemokratiska Arbetarepartiet som förebild, blev Nya Arbetarpartiet Moderaterna. T.o.m. våra valaffischer hade de nöjet att plagiera:

I moderaternas affisch ser vi exakt vad vi ser i socialdemokraternas. Det enda som skiljer sig är i stort sett märket på bilen (som naturligtvis är dyrare i moderaternas affisch), rasen på hunden och givetvis texten. Tyvärr så plagierade de aldrig vår politik.

Vad blir nästa steg? Ska moderaterna även börja handla på Konsum? ;)