Just nu står Marianne Normark från Folkpartiet i talarstolen på landstingsfullmäktige och påstår att Folkpartiet blivit personalens parti..

Ja, Marianne, om ni på FOlkpartiet vill värna om arbetarnas intressen så kanske ni ska börja med att kasta förslaget om sänkta löner för ungdomar i papperskorgen.

Har precis kommit hem efter en lång dag. Först har jag varit och hållit i en facklig grundutbildning för medlemmar för Kommunal och andra LO-förbund. Det är kul att se att intresset för det fackliga ökar ;). Det var en hel dags utbildning och efter det har jag varit och hållit i mitt första styrelsemöte som ordförande för Kommunals s-förening. Det var rikitigt kul, men vid arbetsdagens slut känner man sig trött efter så mycket aktivitet.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa vk-bloggarna. En del av dem är faktiskt underhållande. Läs gärna Britt-Marie Lövgrens (FP) blogginlägg idag. Hon har sen ett tag sen varit aktiv i att skapa opinion för att Umeå Kommun ska anställa ungdomar för 75% av ingångslönen. Det är som att Folkpartiet inte kan släppa det här! Sedan 2010 har de förespråkat lönesänkningar för ungdomar. Först av alla var dock Centerpartiet. Men även moderaterna har haft ett finger med i spelet. Den aktive moderaten Nicklas Sandström har öppet förespråkat lönesänkningar för ungdomar.

Trots sin unga ålder (29 år gammal) är han redan landstingsråd inom Västerbottens Läns Landsting. Eftersom han förespråkat lönesänkningar för ungdomar, så trodde jag att han som ungt landstingsråd var för en sänkning av sitt eget arvode. Jag har därför väntat på att han ska motionera i frågan på landstingsfullmäktige, eftersom han i så fall kan få mitt fulla stöd, men inte ens ett svar har jag fått :(.

Men åter till Britt-Marie Lövgren och henne blogginlägg. Hon förespråkar att ungdomar som anställs ska få 75% av ingångslönen istället för att, som det är idag, få en hel lön. Och sedan har hon mage att påstå att det inte handlar om en lönesänkning!! Men jisses, vilken värld lever hon i? Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar så att de ska kunna få jobb? Förr i tiden försvarade man att kvinnor skulle ha lägre löner för att annars skulle ingen vilja anställa dem när man ändå kan anställa en man. Idag skulle ingen våga resonera på det här sättet, men när det gäller ungdomar är det konstigt nog legitimt för borgerligheten att komma med sådana utspel.

TIllgänglig statistik visar att låga löner inte leder till mindre arbetslöshet. Ungdomar har redan lägre löner än övriga och ändå har de en högre arbetslöshet. LO:s regionala ungdomskommitté i Västerbotten och Norrbotten har skrivit en lysande insändare ang ungdomsarbetslöshet och varför de åtgärder regeringen vidtagit bara har förvärrat den. Jag rekommenderar den: Ge oss ungdomar jobb och utbildning.

<<Var finns det oppositionsparti, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som kommunistiskt?>> skrev Karl Marx i Kommunistiska Manifestet. Tänk att dessa ord skrivna 1848 fortfarande är aktuella. Men nu är det inte bara aktiva moderata politiker som Edward Riedl och Jan Nilsson som skriker ”Kommunist!” varenda gång de saknar argument för att bemöta kritik, utan tydligen också deras bundsförvanter på arbetsmarknaden. Ordförande för Företagarna i Västerbotten Robert Salomonsson t ex kallar det för en <<”O”lysande politisk analys>> när man påpekar att arbetslöshetssiffrorna motsäger tesen om att sänkt arbetsgivaravgift skulle leda till fler jobb.

          Ngt trevligare upplever jag Roberts kollega Torbjörn Halvardsson, regionchef för Företagarna Västerbotten, som i tidigare blogginlägg underhållit oss med sina talanger som trollkarl. Gång på gång har han hävdat att det skulle finnas forskningsbelägg som visar att sänkt arbetsgivaravgift ger fler jobb, men den enda undersökning han hänvisar till är en enkät där flertalet respondenter anger att de TYCKER att sänkt arbetsgivaravgift är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen.

           Om jag ingick i nobelpriskommittén skulle jag faktiskt nominera Halvardsson. Tänk att så många vetenskapsmän har lagt så mycket arbete i onödan när de för att nå fram till sina forskningsresultat samlat på sig massa data som de på ett systematiskt sätt använt för att testa sina hypoteser. Med Halvardssons metodik kan man spara massor med tid genom att strunta i allt det och helt enkelt beställa en opinionsundersökning. Sanningen avgörs som i en av livlinorna i Postkodmiljonären / Vem vill bli miljonär : man frågar publiken!

           Handels utredningsgrupp har dock gått den svåra vägen och systematiskt samlat statistik i en rapport som visar att sysselsättningen för ungdomar under 26 år sjönk inom handeln och hotell- och restaurangbranschen efter att regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för dem. Den högervinklade organisationen Svenskt Näringsliv (SN) har anklagat rapporten för att inte ta hänsyn till den ekonomiska utvecklingen under undersökningsperioden (2006-2009). Visst, arbetslösheten sköt i höjden när finanskrisen kom 2008, men vad SN inte nämner är att dessa två branscher inte drabbades. Tvärtom fortsatte sysselsättningen att öka inom dem. T.o.m. Ica-Handlarna, som knappast kan anklagas för att vara en vänstervriden organisation, skryter om ökad sysselsättning även under finanskrisen! Men andelen unga sjunker i branschen under samma period.. trots att deras arbetsgivaravgift sänktes!

           Det är klart att sänkt arbetsgivaravgift ger sänkta lönekostnader. Men företagen har bevisligen inte anställt fler människor för det! De har istället stoppat pengarna i egen ficka! Och detta är precis vad Företagarna vill: högre vinster till dem på bekostnad av våra socialförsäkringar.

Försöker organisationen Företagarna leda folk bakom ljuset? Detta är det intryck man får när man läser de osanningar som organisationen spridit för två veckor sedan genom en insändare rubricerad ”Sätt fart på arbetslinjen med sänkta avgifter” publicerad den 2011-11-02 i VK samt många fler lokaltidningar över hela landet. I sin iver att plädera för sänkt arbetsgivaravgift framställs denna som en straffskatt på jobb och tillväxt, vilket inte kunde stå ännu längre ifrån sanningen.

          Låt oss börja med att reda ut begreppet. Det något missvisande ordet arbetsgivaravgift är för det första ingen skatt, utan snarare en social avgift som lönearbetarna avstår i lön, för att kunna få tillbaka det i form av ersättning i samband med sjukskrivning, arbetslöshet, pension, arbetsskada eller föräldraledighet. En sänkning av arbetsgivaravgiften skulle därmed innebära en lönesänkning. I det avseendet är organisationer som Almega, Svenskt Näringsliv, eller Folkpartiet mycket ärligare när de öppet förordar lönesänkningar. Men Företagarna verkar inte ens ha mage att stå för det, utan istället går de hellre en omväg genom att föreslå en åtgärd som till syvende och sist ger samma effekt.

          Till sitt försvar påstår Företagarna att sänkt arbetsgivaravgift skulle ge fler jobb. Som stöd till detta hänvisar de till en opinionsundersökning de beställt av You Gov, där 65 % av de tillfrågade anser att lägre arbetsgivaravgift är det mest effektiva sättet att sänka arbetslösheten. Det intressanta med detta är att – förutom ”vet ej”- så hade respondenterna enbart 2 alternativ att välja mellan på frågan om vilken åtgärd som var mest effektiv för att sänka arbetslösheten: lägre arbetsgivaravgifter eller lägre inkomstskatter. Jobbskatteavdraget har då trots konjunkturuppgången inte lett till en lägre arbetslöshet än den som rådde under förra högkonjunkturen kort innan borgarnas maktövertagande - däremot har den lett till omfattande nedskärningar. Med tanke på att regeringens massiva skattesänkningar inte verkat gett någon effekt på sysselsättningen, kan man då bli förvånad över att respondenterna väljer bort lägre inkomstskatter som svarsalternativ? Som man frågar får man alltså svar!

          Sänkningen av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som borgarna genomförde efter maktövertagandet är inte lika känt som deras massiva skattesänkningar. Dock har inte den heller gett någon effekt: trots konjunkturuppgången är inte ungdomsarbetslösheten heller lägre idag än den var under förra högkonjunkturen. Lägre arbetsgivaravgift för ungdomar har alltså inte ökat efterfrågan på deras arbetskraft. Däremot har den gett vinster i miljonstorlek till McDonalds och andra företag inom restaurangbranschen och handeln, där man redan hade en stor andel unga anställda, men som totalt sett inte anställde fler ungdomar efter denna åtgärd.

          Med facit i handen kan vi alltså säga att såväl skattesänkningar som sänkningen av arbetsgivaravgiften inte gett ett enda jobb! Vi efterlyser därför en sansad debatt där Företagarna vågar stå för sina åsikter och tala klarspråk om sina avsikter att öka företagsvinsterna på bekostnad av arbetarnas löneutveckling, istället för att linda in sitt budskap i falska föresatser om att vilja minska arbetslösheten.

Alejandro Caviedes
Robert Andersson

Igår skrev jag om den höga ungdomsarbetslösheten och den förvirring som råder inom borgerligheten beträffande hur den ska hanteras. I vulgärdebatten om ungdomsarbetslöshet, så brukar denna framställas som ungdomarnas eget fel. Ungdomar vill hellre leva på bidrag än jobba, brukar det heta. Eller så ställer de orealistiska lönekrav, som arbetsgivarna av naturliga skäl inte kan tillfredsställa. Men hur förhåller det sig egentligen? Vill ungdomar verkligen inte ha jobb?

          För att tvinga ungdomar att ta jobb istället för att leva på ”bidrag”, har regeringen ändrat i a-kassereglerna så att de får ännu lägre ersättning än övriga: Från dag 101 sänks ersättningen för ungdomar från 80% till 70% medan övriga behåller 80%s-nivån. Från dag 201 så sänks ungdomarnas ersättning från 70% till 65%, medan den sänks från 80% till 70% för övriga. Man kan fundera på hur pass bra det här överensstämmer med den nya diskrimineringsgrund som alliansen själv har infört i lagstiftningen, nämligen åldersdiskriminering, men oavsett detta är ju poängen att denna straffsänkning riktat mot ungdomar inte har minskat ungdomsarbetslösheten.

          Låt oss kolla på det andra påståendet, nämligen att ungdomar ställer för höga lönekrav och vägrar att ta jobb med rimliga löner i förhållande till den ringa arbetslivserfarenhet de har. Under alla år jag deltagit i kampanjen Facket på Sommarjobbet och Facket på Vinterjobbet, då vi från LO besökt olika arbetsplatser under sommar- och vintertid, har erfarenheten varit den motsatta. I alltför många fall, jobbar ungdomar för mindre lön än de är berättigade till enligt kollektivavtalet. Det kan handla om att de jobbar gratis övertid, inte får OB-ersättning eller –såsom det är vanligt inom restaurangbranschen- går med på att jobba gratis arbetspass i förhoppning om att bli uppringda i framtiden om det behövs personal. Hela 60% av de samtal som ringdes upp i somras till fackets hjälptelefon handlade just om fall av gratis jobb.

          Unga vuxna behandlas som andra klassens arbetstagare. De får ofta inget anställningsbevis, råkar ut för svartjobb eller får i värsta fall inte ens pengar för sitt arbete. När de ändå i brist på kunskap om sina rättigheter, går med på såna här villkor, hur kan man då skuldbelägga dem för den höga arbetslösheten genom att påstå att de ställer för höga krav? Sålänge regeringen tilämpar åtgärder på basis av det felaktiga antagandet att ungdomar inte vill ha jobb, kommer inte dessa åtgärder att lyckas minska arbetslösheten.

För inte så länge sedan sommartalade herr statsministern i Gustavsberg. Ganska imponerande, måste alla moderater ha tyckt att talet var, eftersom det var det enda de bloggade om kring det datumet (20nde augusti). Och väldigt imponerande, måste jag säga: efter att herr statsministern hade rest runt och träffat unga, hade han ett väldigt tydligt budskap, nämligen att unga vill jobba och skaffa sig en egen inkomst. No shit, Sherlock!

          Det tog alltså över ett år för våran statsminister att förstå detta! Den officiella linjen från alliansens sida har sedan Reinfeldts anförande i Svenskt Näringslivs stämma för ett år och tre månader sen varit att ungdomsarbetslösheten bara är en skapad synvilla. I blogg efter blogg skrev alliansens företrädare att ungdomsarbetslösheten inte alls var hög, utan det bara handlade om trixande med statistik från EU:s sida, vilket konstigt nog inte stoppade dem från att föreslå åtgärd efter åtgärd för att ge jobb till ungdomar: som att sänka deras löner (som Centern förespråkade), undanta dem från LAS (även föreslaget av Centern), sänka deras a-kasseersättning mer än övrigas (som regeringen faktiskt gjorde) och sänka deras arbetsgivaravgift (också genomfört av regeringen). En hel del åtgärder för att lösa ett problem som bara var en synvilla, va?

          Borgerlighetens inställning till ungdomsarbetslösheten ändras oftare än en kameleont byter färg. Ibland är ungdomsarbetslösheten bara en synvilla, medan andra gånger är den högst reellt. Ibland är den ungdomarnas eget fel, som när Anders Borg påstod att ungdomarna hellre spelar tv-spel än söker jobb, och andra gånger, som i Reinfeldts sommartal, så är det inte ungas fel eftersom de faktiskt vill ha jobb

          Om nu regeringen vill minska ungdomsarbetslösheten, varför minskar den mögligheten till omskolning? Antalet Komvuxplatser har skurits ner rejält. Yrkesförberedande gymnasielinjer ger inte längre behörighet till högre studier. Långtidsarbetslösa skickas till FAS 3, där de inte får vare sig delta i praktik eller i ngn arbetsmarknadsutbildning. Och arbetsförmedlingen förbjuds att hjälpa ungdomar under de första 3 månader de är arbetslösa, då de behöver hjälpen som mest innan de blir långtidsarbetslösa.

          När regeringen sviker ungdomar, satsar däremot socialdemokraterna och vänstern 80 miljoner av Umeås kommunala budget på ungdomsjobb, många inom offentlig sektor. Ungdomar får inte bara en fot på arbetsmarknaden, utan de bidrar till att minska den tunga arbetsbördan i den underbemannade välfärdssektorn. Seriösa heltidsjobb med kollektivavtal, till skillnad från jobben inom hushållsnära sektorn och krogbranschen, som regeringens rut-avdrag och restaurangmomsen syftar till att skapa.

Det finns inget samband mellan andelen arbetslösa unga vuxna (20-24 år) och lägstlönens nivå. Det finns heller inget samband mellan sysselsättningsgraden och nivån på kollektivavtalens lägsta löner. Detta slås fast i LO:s senaste rapport

, som bygger på internationella jämförelser. Länken nedan visar ett kort videoklipp som sammanfattar resultaten:

http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/63F1E6F18062B20EC1257887003A50FA

 -vad beror ungdomsarbetslösheten på och vad ska man göra åt saken-

Med eller utan egen majoritet, kommer den borgerliga alliansen att styra, och jag undrar vad de tänker göra åt ungdomsarbetslösheten. Som jag påpekat tidigare, så har alliansen inte varit tydlig i den här frågan. I partiledardebatten fredagen före valet, fick de sin chans att beskriva vad de tänkte göra.

          Först att svara på den frågan var Jan Björklund (Fp) som menade att 35 000 ungdomar slås ut från skolan när den ställer höga krav, vilket övriga alliansledare instämde i. Därför vill alliansen avskaffa kravet på högskolebehörighet för avslutad gymnasieutbildning på yrkesförberedande program. Ungdomar som läser till arbetaryrken -tycker alltså alliansen- inte ska ha möjlighet att plugga vidare på högskolan.

          Alliansen blir alltmer oförutsägbar. Vad gäller frågan om ungdomsarbetslöshet byter de svar lika ofta som man byter sockor. Nu helt plötsligt var det varken påstått höga ungdomslöner eller LAS som var orsaken till ungdomsarbetslösheten, som Maud Olofsson (c) brukar hävda. Och nu helt plötsligt var ungdomsarbetslösheten ett reellt problem och ingen synvilla, som Reinfeldt tidigare påstått.

          Helt plötsligt var det dåliga skolresultat. Men om alliansen nu bryr sig om de ungdomar som gått ut skola utan fullständiga betyg, varför minskade de antalet komvuxplatser så kraftigt? På vilket sätt kan de nu läsa upp sina betyg för att få jobb? Och om bristfällig gymnasieutbildning är orsaken till deras arbetslöshet, på vilket sätt blir de anställningsbara när deras utbildning blir av lägre kvalité?

          Kan ngn förklara för mig?

Som bekant har jag i tidigare inlägg undrat vad de borgerliga ungdomsförbunden håller på med när de gaddar ihop sig för att kräva lägre löner åt ungdomar. Även centerpartiets ordförande Maud Olofsson varit inne på samma bana: först av alla egentligen. Men ingen av de varit tydlig och talat om för oss hur lågt alliansen tycker att ungdomarnas lön ska få sänkas. Ett tydligt besked får vi dock nu från Folkpartiet som för 2 veckor sen joinat övriga i kravet på lönesänkningar för ungdomar. Partiledaren Jan Björklunds (Fp) önskemål är att 19åringar ska tjäna hälften av vad vuxna gör.

          Hallå?! Är inte 19åringar vuxna? Jag vet att 1962 när Jan Björklund föddes så var det 21 år som gällde som myndighetsålder men idag går gränsen vid 18 år, om han inte upptäckt det än. Ngt annat som han och hans kamrater från alliansen inte lyckats upptäcka är att ungdomar, som jag tidigare påpekat, redan tjänar rejält mkt lägre än andra. Bara inom handeln så tjänar t.ex. en 35åring i snitt 27% högre timlön än en 18åring. Räknar vi månadsinkomsten är skillnaden ännu större: 132%. Om det är som alliansen påstår att låga löner minskar arbetslösheten, borde då inte ungdomsarbetslösheten vara lägre än den totala arbetslösheten?

          Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar? Oj, vänta.. det har borgarna VISST gjort: riksdagskandidaten Johnny Munkhammar (m) förespråkar lägre löner och sämre anstälningsvillkor för invandrare. Och i likhet med hur borgerligheten resonerar om ungdomar, så menar han att syftet är att minska invandrarnas överrepresentation i arbetslöshetsstatistiken... som om invandrare inte redan tjänade lägre löner!!!

          Borgerligheten måste ha en originell människosyn när de tycker det är helt fel att diskriminera döda ting som företag men helt rätt att diskriminera människor (om det förstås ligger i företagens intresse).

Idag har jag tänkt underhålla er lite grann med mitt tal om ungdomsarbetslösheten som jag gav på apberget den 10nde december i samband med LO:s ljusmanifestation: