The revolution will not be televised, heter en dokumentär om den statskupp som Venezuelas president Hugo Chávez utsattes för 2002. Den skildrar medias inblandning i den våldsamma kuppen. Genom systematisk desinformation fördes befolkningen bakom ljuset för att få den att tro att presidenten hade frivilligt klivit av istället för att ha blivit avsatt med våld.

          Jävligt bra dokumentär. Jag kom att tänka på den igår när jag fick reda på att det inte stämde att kommunen hade infört ett snusförbud för sina anställda under arbetstid, tvärtemot vad VK och VF hade påstått. Nog har jag alltid vetat att man måste förhålla sig kritiskt till media, men här blev jag faktiskt tagen på sängen när jag fick veta att hela snacket om snusförbud bara var ett rykte som tidningarna helt enkelt hade tagit in utan att kontrollera om det stämde. Upprinnelsen till detta var ett politiskt utspel från moderaternas kommunalråd Anders Ågren, som för att plocka billiga politiska poäng, gick ut och framställde kommunens hälsofrämjande arbete som ett snusförbud infört av socialdemokraterna. Detta dementeras t.o.m. av Anders Ågrens egna kamrater från de andra borgerliga partierna. Se t ex vad Britt-Marie Lövgren (Fp) skrev på sin blogg.

          Hur tänkte moderaterna alltså? Trodde inte Ågren att Umeå Kommuns anställda förr eller senare skulle upptäcka bluffen när de gick till jobbet och märkte att inga chefer sprang och kollade vilka som snusade och vilka som inte snusade? Och varför står VF:s och VK:s numera sammanslagna nyhetsredaktion till moderaternas förfogande? Finns det ingen gräns för hur lågt man kan sjunka när det gäller att sprida skitsnack?

          Ågrens ursäkt är att man använde sig av uttrycket ”tobaksfri arbetstid”. Jaha? Betyder det förbud? Och varför gör inte Ågrens vänner från C och Fp samma tolkning som han? Vad kommer härnäst? Att vi sossar ska anklagas för att vilja bekämpa de fattiga för att vi står för fattigdomsbekämpning?

          Jag kan leva med att nyheter förmedlas utifrån än det ena, än det andra politiska perspektivet. Men när jag läser i en tidning, så ska jag inte behöva tvivla på att de fakta som nämns är sanna och inte rena påhitt. Där går ju gränsen alltså!!

Idag mår jag faktiskt mkt bättre. Jag har varit förkyld hela veckan, men nu verkar det som att förkylningen gett med sig. I rättan tid eftersom semestern är över och alla möten börjar dra igång. Utöver det vanliga, så har jag klippt mig i måndags. Det är första gången på 9 år som jag låter mig klippas med sax. Snål som jag är brukar jag ta rakapparaten själv istället för att gå till frisören, men nu var det en kompis som klippte mig. Jag är nöjd med den nya frillan, men jag kanske ser lite för snäll ut.

          Jaja, idag hade jag i alla fall tänkt tipsa om 2 intressanta artiklar i VF. I gårdagens ledarsida, kan man läsa om det antal jobb som halveringen av restaurangmomsen tänks ge enligt regeringens utredningstjänst (RUT), nämligen 3000. Måndagens ledarsida är ännu mer precis när den säger att åtgärden dessutom kommer kosta 5,4 miljarder. Det är alltså ett halvt jobb per miljon kr.

          Från uträkningar som tidningen Kommunalarbetaren gjort, vet vi att 80 miljarder kr motsvarar lönekostnaden för 240'000 kommunalarbetare, vilket innebär alltså 3 årsabetare per miljon kr (att jämföra med de 0,5 jobb per miljon kr som sänkningen av restaurangmomsen ger). Om nu regeringen Reinfeldt menar allvar med att den vill skapa jobb, vore det inte lättare att investera skattepengarna inom offentlig sektor, istället för gå via en omväg och sänka restaurangmomsen för att därmed skapa 1 sjättedel av det antal jobb som hade kunnat skapas om pengarna istället investerats direkt i offentliga anställningar?

          Medan våra medlemmar i Kommunal springer ihjäl sig på jobbet för att kommuner och landsting inte har råd med att anställa tillräckligt med personal, så sänker Reinfeldt skatterna för restauranger och krogar hellre än att satsa pengarna på att öka bemanningen inom skola, vård och omsorg. Krogen verkar vara viktigare än välfärden, och skattesänkningar viktigare än jobben.