Intressant utspel från Företagarnas vd Elisabeth Thand Ringqvist. Ena dagen förespråkar hon en sänkning av de sociala avgifterna (arbetsgivaravgiften) så att hon och de företagare hon representerar ska kunna göra högre vinster.. för att andra dagen sedan klaga på att företagarna inte alltid omfattas av skyddet från socialförsäkringarna.

Snacka om hyckleri: välfärd ska omfatta alla, men det ska inte finansieras? Uppenbarligen är inte Torbjörn Halvardsson den enda från den organisationen som tror på trolleri.

Företagarna ska tydligen bara ha och ha och ha, men de ska aldrig behöva ge. Någon kanske ska påminna dem vad som hände hunden som gapade alltför mycket.

Snubblade på det här videoklippet idag och garvade nästan ihjäl mig, men det belyser lite grann problemet med skattefusk inom restaurangbranschen. Man tar in folk och sätter dem att jobba svart. Förutom att de, som jobbar svart, inte kan sjukskriva sig, ta föräldraledigt, eller få betald semester, så blir de lurade på pengar av sin arbetsgivare.

Svart arbete förekommer i samtliga branscher. Så ska du köpa korv, glöm aldrig att kräva att få ditt kvitto. Annars får du lämna tillbaka korven ;)

"Långt liv till lägre kostnad" är rubriken på en av artiklarna i dagens VK. Första sidan är än mer specifik. I stora rubriker kan man läsa: "Ny studie: Äldre lever längre i privat vård". Och läser man underrubriken till artikeln på s. 6 så står det att "Äldre lever längre i den privata vården visar forskning".

Efter att man läst den långa artikeln som redovisar undersökningens resultat, så avslutas artikeln med att studien inte har genomgått den granskning av andra forskare som då krävs. Med tanke på att studien inte genomgått den granskning som krävs, känns de stora rubrikerna liiiiiiiiite oproportionerliga.

          Det är intressant att studien genomförts av nationalekonomer. Olika discipliner kan visst bidra med nya insikter, men rent spontant undrar jag hur nationalekonomiska begrepp och analysverktyg lämpar sig för en studie om äldrevård. Inte för att jag skulle ha något särskilt emot nationalekonomer. På samma sätt skulle man kunna undra om en professor i medicin skulle vara den bäst lämpade att forska om inflation, eller en sociolog den bäst lämpade att undersöka växternas fortplantning t ex.

          Därmed inte sagt att en nationalekonom inte skulle kan bidra till nya insikter i det ämne vi berör här, men vi ska ha klar för oss att forskarens disciplin påverkar vilka frågor hon ställer, vilket fokus hon lägger, och indirekt vilka svar hon hittar. T ex så har nationalekonomiska studier av sjukskrivningsmönster en tendens att dra slutsatsen att förbättringar i sjukförsäkringen leder till högre sjuktal (se t ex Henreksson och Persson*, samt Sjöberg och Bäckman*), samtidigt som medicinska studier t ex visar att försämringar som karensdagen kan leda till högre sjuktal (se t ex Bergström mfl*). Intressant är sociologen Walter Korpis studie från 90-talet* som visade att de höga sjuktalen i de nordiska länderna inte berodde på de generösa villkoren i sjukförsäkringen som rådde då, utan på det faktum att arbetskraftsdeltagande från kvinnor, äldre och funktionshindrade var högre i Norden än i andra länder.

          Olika discipliner har olika studieobjekt, och de har därför olika begrepp och analysverktyg som är särskilt lämpade för det specifika studieobjekt de riktar sig på. Och det gäller inte bara vetenskapen. En skomakare kan inte laga mat med sina verktyg på samma sätt som en kock inte kan laga skor med sina knivar.

          I den här artikeln från VK gör man alltså stora rubriker av en slutsats som tidningen helt okritiskt förmedlar som en objektiv sanning utan att problematisera det minsta. Politisk propaganda vill jag gärna läsa på ledarsidor och insändarsidor, men i övriga delar av tidningen vill jag hellre ha granskande journalistik av kvalité.

Referenser:

*Bergström, Gunnar, Sickness Presenteeism Today, Sickness Absenteeism Tomorrow? A prospective Study on Sickness Presenteeism and Future Sickness Absenteeism.

*Henreksson, Magnus & Persson Mats, The Effects on Sick Leave of Changes in the Sickness Insurance System

*Sjöberg, Ola & Bäckman,  Olof, Incitament och arbetsutbud – En discussion och kunskapsöversikt

Företagarna borde lära sig av den berömda sagan om hunden och köttstycket, som berättar om hur en girig hund som höll ett köttstycke i munnen tappar det i flodvattnet när den gapar efter ett större köttstycke som visade sig vara spegelbilden av sitt eget i vattnet. Så kan det gå när man gapar efter för mycket, precis som intresseföreningen Företagarna gör i debattartikeln Prioritera Företagarinjen (2012-09-06), signerad av Elisabeth Thand Ringqvist (vd) och Torbjörn Halvardsson (regionchef).

Trots att lönernas procentuella andel av BNP har sedan 1977 minskat med ca 10 procentenheter till förmån för vinsterna som ökat med motsvarande andel, så anser Företagarna att det är dyrt att anställa. De föreslår därför en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Arbetsgivaravgiften utgör - till skillnad från vad många tror - ingen skatt. Det är uppskjuten lön vi avstår idag för att få tillbaka senare som pension, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning mm. Dock finns det en del i avgiften som saknar öronmärkt finansieringssyfte, den allmänna löneavgiften, som regeringen chockhöjde till 9,21% på bekostnad av de övriga delarna av arbetsgivaravgiften som därmed sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i lön som förut, men vi får en allt mindre del av pengarna sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning!

Företagarnas förslag är att den allmänna löneavgiften tas bort, vilket skulle sänka arbetsgivaravgiften med en tredje del. Som sagt så innebär regeringens chockhöjning av den allmänna löneavgiften en ren lönesänkning. Den kan vi inte skylla Företagarna för, eftersom det inte är dem som tar del av den utan staten. Men hela vitsen med att avskaffa den allmänna löneavgiften är enligt Företagarna att sänka personalkostnaderna, och då kan den alltså inte åtföljas av att arbetarna kompenseras med en lönehöjning som motsvarar den allmänna löneavgiften som avskaffas för då skulle resultatet vara plus minus noll.

När Företagarna förespråkar avskaffandet av den allmänna löneavgiften vill de alltså inte sänka lönerna: dessa är ju redan sänkta sen regeringen chockhöjde avgiften. Vad Företagarna vill är just att vinsterna från denna redan genomförda lönesänkning snarare än att gå till staten ska gå till dem!!! Det är vad avskaffandet av den allmänna löneavgiften skulle leda till. Är detta bättre?

Att sänka socialförsäkringsavgiften ger inga fler jobb. Som rapporten ”Företagsbidrag istället för jobb” visar så har inte den halvering av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som regeringen införde lett till att företagen anställt fler ungdomar. Istället har pengarna från denna lönesänkning gått till att öka företagens vinster.

I sin rapport ”Lägre arbetsgivaravgifter ger fler jobb och nya företag” skriver Företagarna att den föreslagna avgiftssänkningen ska riktas enbart till privata företag. Att i sin debattartikel skriva att det inte handlar om särregleringar eller gräddfiler blir därmed ingenting annat än hyckleri. Varför ska det vara dyrare att anställa inom offentlig sektor? Vid upphandlingar skulle det vara omöjligt för den offentliga sektorn att hävda sig i konkurrensen, varpå alltmer av kommunala verksamheter skulle läggas ut på privat drift. När vi ställer oss frågan varför Företagarna förespråkar en åtgärd som bevisligen inte kan leda till fler jobb, så är det inte svårt att förstå att för dem handlar det om att skapa utökade möjligheter för det privata näringslivet att göra vinst på våra skattepengar.. pengar som vi betalat för att det ska gå till verksamhet, inte till privata fickor.

Regeringen har avskaffat förmögenhetsskatten, sänkt restaurangmomsen, halverat arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år, skurit ner i skatteverkets kontrollenhet mot skattefusk och slopat småföretagens revisionsskyldighet. Därmed har företagen tjänat ofantligt med pengar. Nu har regeringen dessutom aviserat en sänkning av bolagsskatten. Samtidigt går den offentliga sektorn på knäna till följd av alla dessa skattesänkningar: 36'000 offentliga anställda har förlorat sitt jobb sedan regeringsskiftet 2006!!

Med andra ord så har ingen annan regering i Sverige gett lika många gräddfiler till det privata näringslivet som den här, tyvärr på bekostnad av arbetstagarna, skattebetalarna och välfärden. Ändå är inte Företagarna nöjda, utan de skriker efter mer! Till dem vill jag bara påminna om vad som hände hunden med köttstycket: den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.

Medan borgarna bloggar om att regeringen har minskat utanförskapet, så har antalet bidragstagare ökat sedan alliansen kom till makten 2006, och det fortsätter att öka.

Lite paradoxalt är det med tanke på att försämringarna i såväl arbetslöshets- som sjukförsäkringen infördes av alliansen för att de tyckte att i Bidragssverige så lönar det sig mer att stanna hemma och få bidrag än att gå ut och söka jobb. Tydligen är det precis dessa försämringar som lett till att antalet bidragstagare ökat.

Läs gärna mer på socialstyrelsens hemsida.

Ibland så har jag undrat om borgerliga debattörer skriver sina egna bloggar eller om de får allt sitt material för publicering skickat från centralt håll, eftersom det är förvånansvärt ofta som alla de skriver samma sak precis samtidigt. Lite roligt blir det när en av dem har fel i och med att de kopierar från varandra, för då blir det fel i alla andra led.

          Det är med förtjusning som jag t ex läser i Paul Redstigs (M),  Veronica Kerrs (Kd) och Inger Johanssons bloggar som alla med hänvisning till samma källa påstår att utanförskapet har minskat under den tid som borgarna styrt i regeringen. Äntligen har de hittat ett räknefel som socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson ska ha gjort, varpå de firar med ironiska kommentarer som ifrågasätter hennes matematiska kunskaper.

          Vad handlar det hela om egentligen? Baserat på en rapport som regeringens utredningstjänst (RUT) har släppt ut har Socialdemokraterna påpekat att utanförskapet har ökat med 20 000 personer sen borgarna vann valet i slutet av 2006. Men Expressen skriver:

”Attacken byggde på en felräkning. 103 000 heltidsstudenter som sökt arbete hade räknats in två gånger om i utanförskapet och det gjorde att siffran för december 2011 blev för hög. Utredningstjänsten har tagit på sig missen och bett om ursäkt”.

          Låt oss granska då siffrorna som de presenteras av Expressens räknenisse Fredrik Sjöhult:

          Som vi ser så har utanförskapet ökat markan inom varje kategori förutom i två, nämligen de som bär sjukpenning och de som bär sjuk- och aktivitetsersättning, som snarare minskat rejält. Antalet sjukskrivna har minskat så rejält att det vida överstiger ökningen av de övriga kategorierna och det är detta som förklarar att totalsiffran för utanförskapet är mindre dec 2011 än dec 2006. Trots att antalet arbetslösa och undersysselsatta ökat rejält, så har alltså statistiken över utanförskapet minskat i storlek eftersom antalet utförsäkrade ökat ännu mer. De senare räknas inte in i begreppet utanförskap eftersom de försvinner från statistiken.

          Som jag ser det så har borgarna och Expressen rätt om att Magdalena Andersson (s) har fel: utanförskapet har inte ökat med 20’000, den har ökat med många fler!! Såvida inte det är så att minskningen av antalet sjukskrivna innebär en ökning av antalet friska, det vill säga. I så fall har flera tusen blivit friska och då borde Reinfeldt och Borg i så fall få nobelpriset i medicin, eller åtminstone i trolleri då de har lyckats få alla dessa människor friska genom en ändring i sjukförsäkringens regelverk utan att behöva förskriva ett enda läkemedel.

          Det krävs en fantasifull tolkning av statistik för att utifrån det sifferunderlag som presenteras påstå att utanförskapet minskat. Vad Expressen gör är inget annat än att fiffla med statistik.

Har varit sjuk sen i söndags och inte orkat laga min egen mat, utan förkylningen har jag använt som den perfekta ursäkten för att köpa färdiglagad mat. Ngn jävla fördel måste det ju finnas med att man blir sjuk ;). Konsumbutiken här på Ålidhem har infört två helt automatiserade kassor där kunden själv kan skanna sina varor och slippa köa, och jag kunde inte undvika att tänka på detta idag när jag var på väg hem från affärn. Konsum är inte unik med att införa självskanning. Även andra affärer har det och det minskar köerna väsentligt, men man märker också att behovet av kassapersonal minskar.

          För en stund sen läste jag om ett forskningsprojekt från Vasa Yrkeshögskola som vill få till stånd totalt obemannade bybutiker. För mig är det svårt att föreställa mig ngt sånt då det händer ibland att man behöver hjälp av personal för att hitta rätt, men i småbyar kanske kan en obemannad butik vara lösningen på små personalresurser. Vem vet?

          Men är inte tanken läskigt att maskiner håller på att ersätta människorna? Nja.. det skulle inte vara ngt nytt fenomen. Den teknologiska utvecklingen har under lång tid gjort att hela yrkeskårer och produktionsbranscher försvunnit utan att det för den sakens skull lett till ngn katastrof. När rakhyveln uppfanns försvann alla barberare. När den automatiska hissen uppfanns, försvann alla hisskötare (ni vet, snubbarna som drog i spakarna när man gick in i hissen på den tid hissar var manuella och saknade knappar). Men det är inte som att barberarna och hisspojkarna gick och hängde sig utan de fick nya jobb. Så är det med strukturomvandlingen: den teknologiska utvecklingen gör att vissa jobb försvinner och nya jobb uppkommer. Hade vi inte haft det så, skulle vi fortfarande gå till barberaren och plogat jorden med oxar istället för traktorer.

          Problemet är att strukturomvandlingen inte sker av sig själv. För att nya och modernare jobb ska kunna ersätta gamla, lågavlönade jobb, måste folk kunna skola om sig. Men istället väljer regeringen att skära ner antalet komvuxplatser och avskaffa högskolebehörigheten för de som går yrkesförberedande gymnasielinjer. Samtidigt så slaktas arbetslöshetsförsäkringen ner. Med så jäkla hög arbetslöshet som vi har i landet, borde det vara absurt att det samtidigt finns branscher som lider av brist på arbetskraft. Men tar man i beaktande att regeringen gjort det svårare för arbetslösa att skola om sig, borde inte detta förvåna oss.

          Under dessa förutsättningar är det inte konstigt att människor upplever den teknologiska utvecklingen som ett hot snarare än en möjlighet. Om trenden håller i sig kan vi därför förvänta oss stigande arbetslöshet. Då kommer det inte att kännas lika kul att gå in på en obemannad bybutik.

Sitter på landstingsfullmäktige och kan inte sluta tänka på en interpellation ställd från Folkpartiet med rubriken Hur uppnå en bättre och jämlik hälsa?.

          Det finns mkt som landstinget kan göra för att uppnå en bättre och jämlik hälsa, bl a riktat förebyggande arbete, samverkan med kommuner, patientsäkerhetsarbete mm. Men jag skulle vilja säga att grundförutsättningarna för landstingets arbete att förbättra folkhälsan i länet är beroende av ett större sammanhang.

          Forskarna Richard Wilkinsson och Kate Picket har visat i en internationellt uppmärksammad forskningsöversikt att folkhälsa samvarierar med inkomstklyftorna. Överlag så förhåller det sig så att ju större inkomstgap som råder mellan dem som tjänar mest och de som tjänar minst, desto mer utbrett är det med hälsorelaterade problem, som hög spädbarnsdödlighet, sjuklig övervikt, psykiska sjukdomar, alkohol- och drogmissbruk, kort medellivslängd mm. :

          Det intressanta med denna forskningsöversikt är att den gör gällande att det inte bara är låginkomsttagare som drabbas av hälsoproblem, utan att även höginkomsttagare uppvisar en sämre hälsa i länder med stora inkomstklyftor jämfört med länder där inkomstskillnaderna inte är lika stora.

          För mindre än 2 år sedan nämnde jag att så mkt som hälften av regeringens skattesänkningar gått till den fjärde delen av befolkningen som tjänar mest, medan så lite som 6% har gått till den fjärde delen som tjänar minst. Sen dess har skatterna sänkts ännu mer. Bl a har halveringen av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år gett restauranger som McDonalds miljonvinster men inte ett enda jobb. Samtidigt skär regeringen ner på socialförsäkringssystemen: folk kastas ut från sjukförsäkringen och de arbetslösa får ingen a-kassa. Reformer som rut-avdraget och momssänkningen har dessutom stimulerat tillväxten av en lågavlönade arbetsmarknad.

          Regeringens politik helt enkelt lett till att inkomstklyftorna ökat extremt. I grafen nedan ser vi inkomstutvecklingen för befolkningen delat upp i tiondelar utifrån hur mycket de tjänar. Stapeln längst till vänster visar inkomstutvecklingen för den tiondel av befolkningen som tjänar minst, och den längst till höger visar inkomstutvecklingen för den tiondel som tjänar mest:

Vi ser två saker. Den ena är att de rikare får en allt högre inkomst medan de fattigare får en allt mindre inkomstökning. Den andra är att det för första gången på flera decennier återfinns en grupp som alls inte fått del av inkomstökningarna i ekonomin utan som dessutom upplevt en inkomstminskning. Vart är vi på väg?

          För att återkomma till den ursprungliga frågan ställd av Folkpartiet: Hur uppnå en bättre och jämlik hälsa? Med tanke på den växande ojämlikhetens effekter på folkhälsa så måste jag svara:

 Byt för fan regering!!

Iförgår har ett hundra-tal Umebor protesterat på torget mot Reinfeldts förslag att höja pensionsåldern. Det håller på att etableras en bild av verkligheten som gör gällande att vi i framtiden kommer vara tvungna att jobba allt längre upp i åldrarna för att kunna finansiera välfärden. Resonemanget bakom är att antalet äldre ökar i befolkningen, vilket innebär att vi alltså blir allt färre som jobbar och ska försörja en allt ökande andel åldringar. För att klara försörjningsbördan måste vi som är i arbete helt enkelt jobba mer.

          Problemet med detta resonemang är, som ekonomen Daniel Ankarloo påpekar, att det utgår ifrån det felaktiga antagandet att försörjningsbördan bestäms av hur mycket vi jobbar i relation till hur många vi har att försörja. I själva verket så bestäms den av hur mycket vi tjänar i förhållande till hur mycket dem vi ska försörja kostar. Han anger en barnfamilj som exempel: det som avgör huruvida en familj kan försörja sina barn är inte hur mycket föräldrarna jobbar eller hur många barn de har, utan snarare hur mycket föräldrarna tjänar i förhållande till hur mycket deras barn konsumerar. En annan barnfamilj kan försörja ännu fler barn även om de skulle jobba mindre förutsatt att de tjänade mer. Så självklart att det inte skulle behöva påpekas, va?

När Borg-kommissionen släppte ut sin rapport fick vi se stora rubriker i allehanda tidningar som varnade för konsekvenserna av den sk ålderschocken. Som rapporten påpekar (s. 10) kommer äldre över 85 år att öka med 67 % från 2020 till 2040. Budskapet var att vi antingen måste höja skatten eller jobba mer för att finansiera välfärden. Dock finner Ankarloo att perioden mellan 1990 och 2010, också lika lång, upplevde även en liknande demografisk utveckling. Det intressanta är att antalet arbetade timmar sjönk under större delen av den här perioden (fr. 7 miljarder 1990 till 6,8 miljarder 2000 för att komma tillbaks till 1990:s nivå först år 2009), och skattekvoten t.o.m. minskade med 8 procentenheter (Välfärdsmyter, 2010, s. 80-81). Det saknas således vetenskapliga belägg för att påstå att vi måste jobba längre för att klara försörjningsbördan. Vad som man inte nämner i debatten är att det inte bara är antalet äldre som ökar, utan även BNP per capita, dvs. samhällets inkomster. Vi är färre som jobbar, men var och en som jobbar producerar helt enkelt för ett allt större värde.

          I samband med varje budgetproposition gör tjänstemännen på Finansdepartementet prognoser över de offentliga finansernas utveckling. De utgår ifrån befolkningsutvecklingen och antagandet om oförändrat arbetsmarknadsbeteende (dvs att folk jobbar lika mkt som idag utifrån kön, ålder och födelseland). I prop. 2009/10:1 bilaga 3 ser vi en sådan prognos i tabell 8 som sträcker sig till 2090. Vad vi ser är att, om den ekonomiska trenden håller i sig, så kommer vi att kunna behålla nuvarande skattekvot fram till 2090 och ändå klara de offentliga utgifterna vilka som andel av BNP i stort sett kommer förbli oförändrade TROTS att vi blir fler äldre.

          Detta får vi dock inte alls höra i media. Det är mycket lättare att sälja lösnummer på nyheter som målar upp en bild av en alarmerande framtid. Samtidigt får pensionsförsäkringsbolagen vatten på sin kvarn för att öka sin försäljning. Men även övriga företag inom välfärdssektorn får lättare att göra affärer, då bilden av en ökad försörjningsbörda som inte kan finansieras av skatter öppnar upp för ökad privatfinansiering. I fjol avslöjades t ex att den ovannämnda Borg-kommissionen var betald av företaget Magnora. Och framför allt är det lättare för näringslivet och den borgerliga regeringen att motivera förslag de annars inte kan finna folkligt stöd för, som höjd pensionsåldern eller sänkta ingångslöner för ungdomar.

          Läs gärna fil dr i ekonomi Daniel Ankarloos artikel Myten om Finansieringsproblemet eller hans senaste bok Välfärdsmyter.
 

 För två dar sen gick en dokumentär på SVT som avslöjade hur Försäkrakingskassans rutiner vid arbetskadeanmälningar drabbar kvinnor som jobbar inom vård och omsorg.

          Tydligen följer Försäkringskassan den gamla lagstiftningen som stiftades1993 när den dåvarande borgerliga regeringen skärpte regelverket, vilket har lett till att bland vårdpersonalen är det bara 1 av 10 av de som söker ersättning för sin arbetsskada som får sin anmälan godkänd - jämfört med varannan bland byggnadsarbetarna. Bland de inom vården som söker ersättning för förslitningsskador är det bara 2 av 100 som får det beviljat, jämfört med 1 av 3 bland byggnadsarbetare.  Som vi kan se i dokumentären, så försvarade den dåvarande moderata riksdagsledamoten Mona Saint Cyr det nya regelverket med att kvinnorna inte borde kommit ut på arbetsmarknaden.

          Trots att regeringen Persson (s) kom fram med ny lagstiftning år 2002 för att lösa problemet, har Inspektionen för Socialförsäkringen hittat att Försäkringskassan fortfarande idag inte följer den nya lagstiftningen. Kvinnor inom vård- och omsorgssektorn står i praktiken oförsäkrade mot arbetsskador.

          Se hela dokumentären här

<<Var finns det oppositionsparti, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som kommunistiskt?>> skrev Karl Marx i Kommunistiska Manifestet. Tänk att dessa ord skrivna 1848 fortfarande är aktuella. Men nu är det inte bara aktiva moderata politiker som Edward Riedl och Jan Nilsson som skriker ”Kommunist!” varenda gång de saknar argument för att bemöta kritik, utan tydligen också deras bundsförvanter på arbetsmarknaden. Ordförande för Företagarna i Västerbotten Robert Salomonsson t ex kallar det för en <<”O”lysande politisk analys>> när man påpekar att arbetslöshetssiffrorna motsäger tesen om att sänkt arbetsgivaravgift skulle leda till fler jobb.

          Ngt trevligare upplever jag Roberts kollega Torbjörn Halvardsson, regionchef för Företagarna Västerbotten, som i tidigare blogginlägg underhållit oss med sina talanger som trollkarl. Gång på gång har han hävdat att det skulle finnas forskningsbelägg som visar att sänkt arbetsgivaravgift ger fler jobb, men den enda undersökning han hänvisar till är en enkät där flertalet respondenter anger att de TYCKER att sänkt arbetsgivaravgift är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen.

           Om jag ingick i nobelpriskommittén skulle jag faktiskt nominera Halvardsson. Tänk att så många vetenskapsmän har lagt så mycket arbete i onödan när de för att nå fram till sina forskningsresultat samlat på sig massa data som de på ett systematiskt sätt använt för att testa sina hypoteser. Med Halvardssons metodik kan man spara massor med tid genom att strunta i allt det och helt enkelt beställa en opinionsundersökning. Sanningen avgörs som i en av livlinorna i Postkodmiljonären / Vem vill bli miljonär : man frågar publiken!

           Handels utredningsgrupp har dock gått den svåra vägen och systematiskt samlat statistik i en rapport som visar att sysselsättningen för ungdomar under 26 år sjönk inom handeln och hotell- och restaurangbranschen efter att regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för dem. Den högervinklade organisationen Svenskt Näringsliv (SN) har anklagat rapporten för att inte ta hänsyn till den ekonomiska utvecklingen under undersökningsperioden (2006-2009). Visst, arbetslösheten sköt i höjden när finanskrisen kom 2008, men vad SN inte nämner är att dessa två branscher inte drabbades. Tvärtom fortsatte sysselsättningen att öka inom dem. T.o.m. Ica-Handlarna, som knappast kan anklagas för att vara en vänstervriden organisation, skryter om ökad sysselsättning även under finanskrisen! Men andelen unga sjunker i branschen under samma period.. trots att deras arbetsgivaravgift sänktes!

           Det är klart att sänkt arbetsgivaravgift ger sänkta lönekostnader. Men företagen har bevisligen inte anställt fler människor för det! De har istället stoppat pengarna i egen ficka! Och detta är precis vad Företagarna vill: högre vinster till dem på bekostnad av våra socialförsäkringar.

Organisationen Företagarna verkar kunna det här med marknadsföring. De är väldigt bra på att anpassa sitt budskap efter målgruppen. Debatten om sänkt arbetsgivaravgift belyser det så tydligt: 

          Som jag skrivit tidigare så är arbetsgivaravgiften (eller socialförsäkringsavgift, som är en mer korrekt benämning) en del av vår lön, som vi avstår från för att kunna få tillbaks det i form av ersättning när vi blir sjukskrivna, arbetslösa, arbetsskadade, föräldralediga eller går ut i pension. Dock finns det en del i avgiften som inte har ngt öronmärkt finansieringssyfte, nämligen den allmänna löneavgiften, som chockhöjts av den borgerliga regeringen till 9,23% på bekostnad av de övriga delarna av socialförsäkringsavgiften som sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i löneutrymme som förut, men vi får en allt mindre del av de pengarna tillbaka sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning alltså!

          I olika insändarsidor förespråkar Företagarna att arbetsgivaravgiften ska sänkas. Inte ett ord säger de om den allmänna löneavgiften. Givet att arbetsgivaravgiften är en del av vår lön, som vi avstår för framtida behov, innebär en sänkning av den inget annat än en lönesänkning. Men när detta påpekas, så menar Företagarnas regionchef Torbjörn Halvardsson att de HELA TIDEN sagt att det bara är den allmänna löneavgiften de vill ska bort och inte de övriga delarna. Helt plötsligt är budskapet ett annat!

          Hur detta påverkar organisationens trovärdighet låter jag vara osagt. Men låt oss förmoda att de faktiskt talar sanningen när de säger att det bara är den allmänna löneavgiften de vill avskaffa:

          Som sagt så innebär regeringens chockhöjning av den allmänna löneavgiften en ren lönesänkning. Den kan vi inte skylla Företagarna för, eftersom det inte är dem som tar del av den utan staten. Men hela vitsen med att avskaffa den allmänna löneavgiften är enligt Företagarna själva att sänka lönekostnaderna, och då kan den alltså inte åtföljas av att arbetarna kompenseras med en lönehöjning som motsvarar den allmänna löneavgiften som avskaffas för då skulle resultatet vara plus minus noll.

          När Företagarna förespråkar avskaffandet av den allmänna löneavgiften vill de alltså inte sänka lönerna: dessa är ju redan sänkta sen regeringen chockhöjde avgiften. Vad Företagarna vill är just att vinsterna från denna redan genomförda lönesänkning snarare än att gå till staten ska gå till dem!!! Det är vad avskaffandet av den allmänna löneavgiften skulle leda till.

          Är detta bättre?

Tiderna förändras. Under medeltiden hade man samma jobb livet ut. Numera är det vanligt att man byter jobb många gånger. Det finns även dem som sysslar med mer än en sak. Till exempel Torbjörn Halvardsson, som vid sidan av sitt uppdrag som regionchef för Företagarna Västerbotten, även verkar syssla en hel del med trolleri.

          Man behöver inte vara professor i matematik för att förstå att ett företags lönekostnader består av två saker: storlek på lönen och antalet anställda. Vill ett företag sänka sina lönekostnader måste det antingen sänka lönen eller minska personalstyrkan (sysselsättningen).

          På min blogg menar dock Halvardsson att sänkta lönekostnader inte står i motsättning till höjda reallöner. Han gör alltså anspråk på att kunna minska lönekostnaden utan att vare sig sänka lönen eller ens säga upp personal. Tvärtom har han en trollformel som minskar lönekostnaderna utan att lönen sänks, och som dessutom ökar istället för att minska sysselsättningen: sänkt arbetsgivaravgift.

          Sänkt arbetsgivaravgift innebär -som jag förklarat tidigare- en lönesänkning, eftersom den utgör en del av vår lön, som vi avstår för att kunna få tillbaka i form av ersättning när vi blir sjukskrivna, arbetslösa, föräldralediga, arbetsskadade eller går i pension. Halvardssons uppfattning är dock att detta inte stämmer, eftersom den allmänna löneavgiften, som är en del av den inte har något öronmärkt finansieringssyfte.

          Ja, han har faktiskt rätt i att den allmänna löneavgiften utgör en smygskatt. Men det är faktiskt arbetsgivaravgiften, och inte just bara den allmänna löneavgiften, vars sänkning Företagarna har förespråkat genom sin insändare över hela Sverige. Den borgerliga regeringen har redan sänkt våra löner genom att de chockhöjt den allmänna löneavgiften till 9,23% på bekostnad av de övriga delarna i arbetsgivaravgiften, som sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i löneutrymme som förut, men vi får en allt mindre del av de pengarna tillbaka sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning med andra ord. Med en sänkning av arbetsgivaravgiften vill nu företagarna alltså att våra löner ska sänkas ännu mer!

          Sänka lönekostnader utan att sänka reallönen my ass!! Inte ens Harry Potter kan trolla fram ngt så absurt! Ok om Företagarna vill sänka våra löner, men då får de fan i mig stå för det!

Försöker organisationen Företagarna leda folk bakom ljuset? Detta är det intryck man får när man läser de osanningar som organisationen spridit för två veckor sedan genom en insändare rubricerad ”Sätt fart på arbetslinjen med sänkta avgifter” publicerad den 2011-11-02 i VK samt många fler lokaltidningar över hela landet. I sin iver att plädera för sänkt arbetsgivaravgift framställs denna som en straffskatt på jobb och tillväxt, vilket inte kunde stå ännu längre ifrån sanningen.

          Låt oss börja med att reda ut begreppet. Det något missvisande ordet arbetsgivaravgift är för det första ingen skatt, utan snarare en social avgift som lönearbetarna avstår i lön, för att kunna få tillbaka det i form av ersättning i samband med sjukskrivning, arbetslöshet, pension, arbetsskada eller föräldraledighet. En sänkning av arbetsgivaravgiften skulle därmed innebära en lönesänkning. I det avseendet är organisationer som Almega, Svenskt Näringsliv, eller Folkpartiet mycket ärligare när de öppet förordar lönesänkningar. Men Företagarna verkar inte ens ha mage att stå för det, utan istället går de hellre en omväg genom att föreslå en åtgärd som till syvende och sist ger samma effekt.

          Till sitt försvar påstår Företagarna att sänkt arbetsgivaravgift skulle ge fler jobb. Som stöd till detta hänvisar de till en opinionsundersökning de beställt av You Gov, där 65 % av de tillfrågade anser att lägre arbetsgivaravgift är det mest effektiva sättet att sänka arbetslösheten. Det intressanta med detta är att – förutom ”vet ej”- så hade respondenterna enbart 2 alternativ att välja mellan på frågan om vilken åtgärd som var mest effektiv för att sänka arbetslösheten: lägre arbetsgivaravgifter eller lägre inkomstskatter. Jobbskatteavdraget har då trots konjunkturuppgången inte lett till en lägre arbetslöshet än den som rådde under förra högkonjunkturen kort innan borgarnas maktövertagande - däremot har den lett till omfattande nedskärningar. Med tanke på att regeringens massiva skattesänkningar inte verkat gett någon effekt på sysselsättningen, kan man då bli förvånad över att respondenterna väljer bort lägre inkomstskatter som svarsalternativ? Som man frågar får man alltså svar!

          Sänkningen av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som borgarna genomförde efter maktövertagandet är inte lika känt som deras massiva skattesänkningar. Dock har inte den heller gett någon effekt: trots konjunkturuppgången är inte ungdomsarbetslösheten heller lägre idag än den var under förra högkonjunkturen. Lägre arbetsgivaravgift för ungdomar har alltså inte ökat efterfrågan på deras arbetskraft. Däremot har den gett vinster i miljonstorlek till McDonalds och andra företag inom restaurangbranschen och handeln, där man redan hade en stor andel unga anställda, men som totalt sett inte anställde fler ungdomar efter denna åtgärd.

          Med facit i handen kan vi alltså säga att såväl skattesänkningar som sänkningen av arbetsgivaravgiften inte gett ett enda jobb! Vi efterlyser därför en sansad debatt där Företagarna vågar stå för sina åsikter och tala klarspråk om sina avsikter att öka företagsvinsterna på bekostnad av arbetarnas löneutveckling, istället för att linda in sitt budskap i falska föresatser om att vilja minska arbetslösheten.

Alejandro Caviedes
Robert Andersson

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

Första gången glömmer jag aldrig. Detta var vad som stod på våra tröjor när ett stort gäng fackliga ungdomsansvariga demonstrerade i somras i Stockholm för att uppmärksamma de dåliga arbetsvillkor som många ungdomar jobbar under. Första gången glömmer jag aldrig är nog ngt vi alla kan säga om vårt första sommarjobb. Som grön och oerfaren kan det vara svårt att veta vad som gäller och man litar ofta på att det arbetsgivaren säger stämmer. Därför är det inte ovanligt att man accepterar orimliga villkor.

          Ett exempel på det är Sommacaféet i Umeå, där de anställda bara fick betalt när det var bra väder. Tänk om man också kunde betala hyran för sin sommarstuga bara när det var soligt. Denna jämförelse gör Arijan Kan, ordf i Ung Vänster i Umeå, i sin insändare om ämnet. Förvånande nog får han ett svar från sommarcaféets ägare Peter Arkhult, där han påstår att Ung Vänster vill upphäva deras fackliga avtal. Men till saken hör att det fanns inget fackligt avtal på den arbetsplatsen. Arkhult har inte tecknat kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket.

          Kollektivavtalet anger vilken minimilön du ska ha, hur mkt du minst ska få för övertidsarbete, att du har rätt till raster och hur långa. K-avtalet försäkrar dig utifall du skadar dig på jobbet, eller på väg till eller från jobbet. Med andra ord anger k-avtalet vilka rättigheter du har, sen får din chef gärna ge dig mer om hon vill: K-avtalet anger bara ett golv. Genom att inte teckna k-avavtal, säger alltså Peter Arkhult att hans anställda inte är värda några rättigheter. Detta är tyvärr det sätt varpå många arbetsgivare ser på ungdomar.

          Vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet i Sverige, som regeringen konsekvent har vägrat att göra någonting åt. I en sådan situation så nöjer sig ungdomar tyvärr med vad som helst bara de får jobb och detta utnyttjas hänsynslöst. Medan regeringen sitter med armarna i kors, har socialdemokraterna däremot starta en satsning i Umeå genom att avsätta 80 miljoner av den kommunala budgeten som är öronmärkta för ungdomsjobb.Två hundra ungdomar kommer att få jobb på det här sättet. Vi har även startat en höstkampanj för at informera allämänheten om problematiken med den höga ungdomsarbetslösheten. I Umeå gör vi åtminstone ngt mot det här problemet.

Vad förvånad jag blir över att borgarna inte skrivit ett ord här på vk-bloggen om att de fått stryk av oppositionen i dagens omröstning i riksdagen gällande FAS 3. Nu när regeringen förlorat flera omröstningar och äntligen insett att de faktiskt bara är en minoritetsregering, är kaxigheten från deras sida liksom borta. I fråga efter fråga har de börjat backa av rädsla för att förlora en omröstning, men beträffande FAS 3 har de inte velat ge sig.

          På FAS 3 hamnar arbetslösa efter 450 dagars deltagande i den sk jobb- och utvecklingsgarantin (som är allt annat än en garanti på att man får jobb). För en ersättning som är lägre än a-kassan, tvingas de att jobba med arbetsuppgifter som inte annars skulle ha utförts.. eller så är tanken. I praktiken används FAS 3 av oseriösa företag för att slippa anställa. Den som går på FAS 3 kostar inte arbetsgivaren någonting, eftersom ingen lön betalas ut. Istället är det arbetsgivaren som får betalt. Även när den arbetslöse som deltar i FAS 3 utför arbetsuppgifter som anställda inte utför, så råder det aktivitetsförbud: man får inte delta i ngt utbildningsprogram, man får inte ansöka om starta-eget-bidrag, man får inte praktisera på ett ställe där praktiken kan sedan övergå till en anställning, osv. Hur fan ska man få jobb då?

          Efter förslag från oppsitionen (S+V+Mp) har regeringen getts i uppdrag att stoppa anvisningen av arbetslösa till FAS 3 i väntan på att regeringen ska komma med förslag på ändringar av FAS 3. Eftersom SD ställde sig bakom förslaget, förlorade regeringen omröstningen. Men till skillnad från alla andra gånger har varken Riedl (m) eller Ågren (m) ondgjort sig på sina vk-bloggar över att Oppositionen gör "gemensam sak" med Sverigedemokraterna. Kan det vara för att de är less på att bli påminda om att Sverigedemokraterna i 90% av fallen faktiskt röstar med alliansen? Det är skrämmande att t.o.m. ett främlingsfientligt parti som SD är emot FAS 3, men inte alliansen!

En bild säger mer än tusen ord.

Tänk dig att du är på en offentlig toalett och på väg ut träffar du någon som erbjuder dig en servett i utbyte mot dricks. En orealistisk situation? Kanske i Sverige, men inte i USA, där man på lyxhotell dessutom stöter på ett annat yrke som inte funnits i Sverige på decennier: hisskötare.  När den teknologiska utvecklingen ersatte de manuella hissarna med moderna, blev hisskötaryrket överflödigt: man kan trycka själv på knappen!!

          Så är det med teknikutvecklingen. Gamla industrier ger vika för modernare jobb som är tillräckligt lönsamma för att betala ut rimliga löner. Det kallas för strukturomvandling, och underlättas av fackliga krav på högre löner. Om facket ger vika för olönsamma arbetsgivares krav på sänkta löner för att rädda jobben, skulle vi ha en arbetsmarknad präglad av omoderna yrken som i dagens Sverige hör till historiska museiutställningar. Men detta kräver en a-kasseersättning värd namnet och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Har man en låg a-kassa att leva på och inga möjligheter till omskolning, som det blivit idag, skapas det ett tryck från medlemmarnas sida till att istället gå med på lönesänkningar, vilket t.ex. redan nu hänt när IF Metall tecknade krisavtalet.

          Mitt första jobb i Sverige fick jag inom äldreomsorgen i Ullatti. Många av mina vårdtagare berättade att de i unga år hade jobbat som piga, ofta hos olika familjer för att få pengarna att räcka till. De passade överklassens barn och gamla, men sina egna barn och gamla fick de själva ta hand om. 70 år senare, tack vare utbyggnaden av äldreomsorgen, är det istället de som får hjälp med städning och matlagning, medan den unga överklassen får städa och laga maten själv då pigan som yrke har nästan försvunnit.

          Men de senaste fyra åren har mkt hänt. Genom att subventionera hushållsnära tjänster, stimulerar regeringen tillväxten av en bransch präglad av deltider, låga löner och ottrygga anställningsformer. Genom nedskärningar inom offentlig sektor i kombination med sänkt restaurangmoms, minskar regeringen antalet relativt trygga offentliga anställningar för att uppmuntra nya jobb inom den lågavlönade och otrygga restaurangbranschen. Med sin kampanj ”alla jobb behövs”, under förevändningen att inga jobb är skitjobb, rättfärdigar moderater åtgärder som skickar Sverige tillbaka till den epok vi genom folkhemsbygget hade lämnat bakom oss. Är det dit vi vill igen?

Moderaterna pissar på välfärden. Inte bokstavligen, som det verkar på bilden till vänster, tagen när Riedl blir utbuad då han försvarar försämringarna i sjukförsäkringen. Snarare i en djupare mening då företrädare för moderater, utan att känna ngn skam i kroppen envisas med att försvara försämringarna i sjukförsäkringen.

          Den som gått längst i detta avseende är Edward Riedl. När det inte bara är den politiska oppositionen som protesterar utan även läkare och nu senast t.o.m. kyrkan, då har den moderatledda regeringen i allmänhetens ögon förlorat all trovärdighet i fråga om sina avsikter med den nya sjukförsäkringen. Cancersjuka som blir av med sin ersättning, multisjuka som hänvisats till socialbidrag, självmordsfall med anknytning till att man utförsäkrats, för att inte nämna det totala antalet utförsäkringsfall, som beräknas vara uppe på 77'000 år 2014.

           Som företrädare för alliansen, skakar Riedl ifrån sig all kritik och väljer att angripa kyrkan för att den enligt hans tycke inte ska lägga sig i politik. Men han verkade inte särskilt missnöjd när han förra året fick möjligheten att hålla tal tillsammans med folkpartisten Anna Steele-Karlström för stadskyrkan i samband med förintelsens minnesdag. DÅ hade han inga problem med att blanda in kyrkan och politik! Bara det att kyrkan fördömer nazismen är i sig en politisk handling. Så vitt jag vet var nazisterna ingen schackklubb, utan de var ett parti!

          Att ta ställning för alla människors lika värde, kräver oundvikligen att man tar ställning i politiska frågor. Att, som Riedl gör, anklaga S och V för att ha kapat kyrkan är befängt! Man behöver inte vara socialist för att ha vett att förstå att det nya sjukförsäkringssystemet förstört så många människors liv. Släpp för fan prestigen! Gör om, gör rätt!
 

Efter en lång paus har jag bestämt mig för att börja blogga igen. Jag lovar dock inte att det kommer ske regelbundet, eftersom jag inte alltid har tid för det, men jag ska göra mitt bästa. Idag har jag tänkt skriva lite reflektioner om gårdagen, då vi firade första maj.

          Som vanligt var det stor uppslutning, och jag fastnade framför allt för några ord som Anton Lifhjelm (s) uttalade i sitt tal på torget. Som han påpekade i sitt förstamajtal så är DET, som skiljer oss arbetare från överklassen, att denna äger allt medan vi istället har varandra, och det är detta som skrämmer den makthavande överklassen.

           Så länge borgerligheten kan ställa oss mot varandra, är det inte svårt för den att upprätthålla klassamhället:

          -Så länge den arbetande ställs mot den arbetslöse, som stämplas som snyltare som lever på dem som arbetar, är det inte svårt för regeringen att rättfärdiga försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen. Med ursäkten att de arbetslösa ska ta sig i kragen, så tar regeringen de pengar som vi betalat in till a-kassan för att finansiera skattesänkningar vars merpart går till överklassen.

          - Så länge den friske ställs mot den sjukskrivne, som stämplas som bidragsfuskare, är det inte svårt att rättfärdiga att så många kastats ut från sjukförsäkringen. Med ursäkten att de i själva verket har kvar sin arbetsförmåga, så drar man in deras sjukersättning för att kunna finansiera ytterligare skattesänkningar vars merpart också går till överklassen.

          - Så länge den infödde ställs mot invandraren, som stämplas som presumtiv brottsling och terrorist, är det inte svårt att rättfärdiga skapandet av ett övervakningssamhället à la 1984.

          -Och det är framför allt inte svårt att rättfärdiga nedskärningar inom offentlig sektor som öppnar dörrar för privata alternativ där vård och utbildning fördelas efter plånbok istället för efter behov, om den privatanställde ställs mot den offentliganställde vars arbete stämplas som improduktiv och ineffektiv.

          På första maj ska vi alla komma ihåg det som borgerligheten är så rädd för att vi ska inse: att vi i kraft av vårt högre antal blir oslagbara den dagen vi lämnar våra olikheter åt sidan och går ihop.

Med anledning av att flera hört av sig till mig och undrat varför jag inte bloggat på länge, så tänkte jag börja igen från och med idag. Jag måste erkänna att det känns rätt kul att så många har hört av sig och att det alltså inte bara är Riedl och Sandström som följer min blogg. Som en av mina vänner sa, så verkar jag ha en tendens att alltid ta en paus från bloggandet när saker och ting behöver kommenteras som mest. Dagens inlägg får således handla om valet av partiledare inom socialdemokratin.

          Jag kan tycka det är synd att nu när partiet efter över hundra år äntligen får en kvinna som partiledare, så vill man nu kort därefter återgå till en man. Lena Sommestad hade jag gärna sett leda partiet, men skulle hon väljas så vore detta för bra för att vara sant. Med tanke på de senaste partiledare vi haft så blir man i alla fall glad över att äntligen få en riktig sosse i sossetäten, som som Åsa Linderborg uttryckte det när hon kommenterade valberedningens förslag Håkan Juholt.

          När Lars-Anders Häggström och Janne Rudén, förbundsordförande i Handels resp. Seko, i början på oktober 2008 skrev att vi skulle förlora valet om vi fortsatte gå till höger, var det ingen som tog dem på allvar eftersom vi låg på 45,7% i väljarstöd och ledde opinionsundersökningarna tillsammans med Mp och V med 19 procentenheter. Men så rätt de fick alltså!! Och detta kan ju inte påpekas eftersom det blivit tabu att inom vårt parti prata om höger och vänster eftersom vi alla ändå är sossar. Men jag tycker det är dags att bekänna färg och bestämma oss för vad vi är:

Är vi ett mitten- eller ett vänsterparti?

Är vi ett socialliberalt eller ett socialistiskt parti?

Strävar vi efter Per Albin Hanssons vision om det klasslösa samhället eller efter Tony Blairs nyliberala tredje väg?

          Vi måste utifrån ett sådant ideologiskt ställningsstagande vara konsekventa när vi driver sakfrågor och bestämma oss för om vi:

-liksom LO står för inkomstbortfallsprincipen eller om vi liksom Mona anammar alliansens koncept med stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

-vill bekämpa ungdomsarbetslösheten med offentliga investeringar i jobb, utbildning och arbetsmarknadsåtgärder eller om vi liksom Löfwén köper Centerpartiets resonemang att sänkta löner ger fler jobb.

-står för en solidarisk beskattning efter bärkraft eller om vi liksom Damberg ska lovorda pigavdraget och regeringens avskaffande av förmögenhetsskatten.

          Jag tycker valberedningen indirekt tagit ställning i de här frågorna genom sitt förslag på Juholt, och jag hoppas att partiet agerar i samma riktning när innehållet i vår politik bestämms.

Idag fyller Riedls blogg sitt 2-årsjubileum. Eftersom han nog inte märkt det själv, så tar jag mig friheten att fira den åt han. Det är alltså idag för två år sen som hans första blogginlägg skrevs på VK. Sen dess har den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl varit en flitig bloggare med flera inlägg om dan. Bland mina favoritinlägg på hans blogg kan man finna:

          -Vi moderater vill inte sälja Lycksele Lasarett, där Riedl förnekar moderaternas avsikter att sälja ut lasarettet i Lycksele efter att VK dagen innan avslöjat att moderaterna lovat en utförsäljning av Lycksele Lasarett i det valmanifest de lanserade inför landstingsvalet.

          -Sjukvård ska betalas gemensamt via skatten, där Riedl påstår att moderaterna vill att sjukvården ska finansieras genom skatter och hävdar att sossarna bedriver en skrämselpropaganda när vi säger att detta inte stämmer. I så fall kommer denna skrämselpropaganda från moderaterna själva, som på sin egen hemsida själva erkänner att de är för privatfinansierade "alternativ" till den skattefinansierade sjukvården. Särskilt positiva är de till barnsjukhuset Martina, där ett läkarbesök kan gå på 1'400 spänn.

          -Facket sänker medlemsavgifterna - inte utan att man funderar, där Riedl påstår att If Metall hade en hög medlemsavgift för att socialdemokraterna skulle vinna valet och att de efter valet därför sänkte den. Intressant i det här fallet är att det inte var medlemsavgiften som sänktes, utan a-kasseavgiften, vars storlek inte bestäms av facket utan av regeringen.

          -Sjukförsäkringen, där Riedl påstår att förändringarna (läs försämringarna) i sjukförsäkringssystemet var nödvändiga eftersom sjuktalen innebar en kostnadsbelastning för systemet. Hur ett överskott på 48 miljarder kan utgöra en kostnadsbelastning, förblir en gåta.

          Men det avsolut bästa på Riedls blogg är faktiskt en kommentar som han skriver i anslutning till sitt inlägg Uppdrag Granskning: Sjukförsäkringen:

          Ni läste inte fel: Han säger faktiskt Tack.

För nästan 2 månader sen undrade jag vad Aftonbladet höll på med när de i stora rubriker skrev att SD hade tänkt rösta med sossarna i en del frågor. Jävligt märkligt eftersom SD i 99% av fallen röstar med alliansen utan att det blir ngn nyhet av det. Och än en gång blir detta en nyhet när sossarna med stöd av SD får igenom besparingar i riksdagskansliet, som sedan borgarnas maktövertagande svält till oproportionerliga dimensioner. Rena ramaskri blir det från borgerligt håll som ingenting har emot att göra besparingar på a-kassan, sjukförsäkringen och stöden till kommuner och landsting som står för välfärden, men jävlar om ngn rör i deras riksdagskansli för där ska det minsann inte göras några nedskärningar.

          Som ett försök att plocka billiga poäng, så tar Reinfeldt fasta på att SD röstade med den rödgröna oppositionen för att säga att sossarna tillsammans med SD skickar de här besparingarna som en julhälsning till personalen på kansliet. Men för precis 5 dagar sen blev den rödgröna oppositionens förslag om förbättringar i sjukförsäkringen nedröstad av alliansen, och gissa med stöd av vem.. och blev det några stora rubriker då? Tack vare alliansen och SD föblir sjukförsäkringen inhuman.

          Men eftersom det är jul, så får jag väl be Edward Riedl (m) skicka en julhälsning från mig till herr Reinfeldt. Så nästa gång du ser honom, Ed, så får du visa honom fingret och hälsa att det är från mig.

När Aftonbladet avslöjade näringslivets infiltreringsförsök i Socialdemokratiska Arbetarpartiet, blev jag förvånad. Inte för att jag skulle förväntat mig ngt annat av Nordström, Batljan och andra s-märkta moderater än att de skulle låta sig köpas av högst bjudande. Jag var snarare förvånad över att Svenskt Näringsliv alls ansåg sig behöva betala för den tjänsten.

          Visserligen bidrog Nordströms och Melins sk valundersökning till att vrida den interna debatten i partiet till höger. Utifrån ett underlag på 16 personer som svarade att de röstade på (s) 2006 men bytte block 2010 pga socialdemokratins samarbete med V, 14 personer som också röstade likadant pga socialdemokraternas negativa inställning till pigavdraget, och 11 pers som också valde att byta till det blåa blocket pga socialdemokraternas inställning i kärnkraftsfrågan, så drar denna sk undersökning slutsatsen att samarbetet med V och Mp liksom partiets motstånd till pigavdraget var stora orsaker till valnederlaget.

          Trots att undersökningen pga dessa brister sågats rejält av flera skribenter, så blev dessa påståenden till självklara sanningar i debatten. Många är dem som glömt varför det rödgröna samarbetet alls inleddes. Miljöpartiets vacklande mellan höger och vänster och de bittra minnen från försämringarna i LAS och andra reformer borgarna fått igenom med hjälp av Mp, gjorde att (s) ville försäkra sig om Mp:s stöd genom att bilda ett samarbete. När Mona Sahlin sen går ut och meddelar att Vänsterpartiet utestängs från samarbetet, uppstår starka protester inom (s) som tolkar detta som en högervridning. Partiet upplever det största tappet ett parti på bara en månad kan drabbas av: hela 6,3 procentenheter. Och därför tar man in Vänsterpartiet.

          Det är klart att samarbetet med V skrämde bort en hel del röster, men frågan är om det alls var fler röster än dem partiet skulle förlorat om V aldrig tagits med i koalitionen. Man kan också spekulera om hur många röster vi hade kunnat locka om vi hade utestängt Mp, men hade vi då kunnat vara säkra på att vi hade fått det passiva stöd från Mp som hade krävts för att bilda en minoritetsregering?

          Allt detta var helt plötsligt bortglömt, och snabbt blev det rödgröna samarbetet liksom partiets avsaknad av tillväxtpolitik huvudförklaringen till valnederlaget. Allt enligt avtalet med Svenskt Näringsliv, som beställt en kärnkraftsvänlig socialdemokrati negativt inställd till förmögenhets- och fastighetsskatten som påstods vara tillväxthämmande. Men frågan är om Svenskt Näringsliv ens hade behövt betala för det här? För näringslivet har hur som helst ett starkt inflytande över opinionsbildningen i allmänhet och partiledningens ekonomiska åsikter i synnerhet. Högervridningen inom partiet är mkt äldre än primeaffären. Det var långt före den här skandalen som kommunstyrelsens s-märkta ordföringar i Sundbyberg, Nynäshamn och Sigtuna krävde tillsammans med N Nordström försämringar i LAS. Varken Damberg eller Nordström var mindre högervridna i sina unga år när de ledde SSU-förbundet än de är idag. Och Mona Sahlin, som redan på 90-talet förespråkade införandet av pigavdraget, gav nu ett ”tillväxtvänligt” avgångstal där hon är för privatisering, jobbskatteavdrag samt stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

          Så problemet i vårat parti är inte att näringslivet anlitar några sossar för att vrida partiet till höger, utan snarare att våra företrädare gör det helt gratis utan att ens va medvetna om att de går näringslivets ärenden. Men framför allt är problemet att vi inte märker att vi själva står för en högerpolitik förrän vi får veta att den blivit beställd av våran motpart.

För ovanlighetens skull hade jag tänkt dela med mig av ett matrecept som jag hittade på kylskåsdörren hemma hos min kompis Jim. Soppan kryddas med utförsäljning av statliga bolag och privatisering av sjukhus. Ju fler kockar, desto sämre soppa! Vilket Sverige vill du leva och bo i? Ett Sverige som är mer rättvist för Alla? Eller ett Sverige där allt fler måste koka sin soppa på en spik?!

Vill du ha fler borgerliga matrecept, kolla gärna det här gamla inlägget.

Jag vill gärna bjuda mina läsare och allmänheten till följande föredrag av Håkan Svärdman, som är helt gratis att komma till:

Vart är socialförsäkringssystemet på väg och vilka alternativa vägar kan vi röja för att skapa trygghet?

16 December

18.30 Norrlandsgatan 11b

Vi bjuder på lussekatter och kaffe

VÄLKOMNA

LO-Umeå              

ABF Umeåregionen

Svensk SocialPolitisk Förening

Nature has placed mankind under the governance of two sovereign masters, pain and pleasure... They govern us in all we do, in all we say, in all we think.

                                                                             Jeremy Bentham

Det är inte svårt att se den liberala ideologien bakom högerregeringens politik. Den kan sammanfattas med de ovan sagda orden av 1700-talsfilosofen Jeremy Bentham, som betraktas som utilitarismens fader. Utilitarismen, som utgör kärnan i den liberala ideologien, utgår ifrån antagandet att människan i grund och botten är lat. Enbart viljan att öka sin lycka (eller nytta, som borgerliga ekonomer brukar säga) och att minska sitt lidande (eller kostnad, om vi ska prata som högerekonomer) utgör drivkraften bakom människans handlingar. Om människan inte har någonting att vinna, så gör hon ingenting. Ska vi förmå henne att agera, så ska hon antingen erbjudas en morot, eller piskas till handling.

          Det roliga är att piskan inte verkar gälla alla. För vissa gäller bara morot. Ta t ex frågan om hur arbete skapas. Förmögenhetsskatten avskaffas och arbetsgivaraviften halveras för företag som har anställda ungdomar. Denna morot får företag för att kunna investera. Men för arbetslösa finns det ingen morot, för dem gäller piskan: sänkt a-kasseersättning. Detsamma för sjukskrivna: efter att de varit nog länge sjukskrivna så blir de av med sin ersättning och så ut på arbetsmarknaden.

          Men även bland de arbetslösa skiljer man på folk och folk. För Rut som less på de sexuella trakasserier hon utsätts för säger upp sig själv från sitt lågavlönade städjobb hemma hos von Löwenknorring, erbjuder regeringen 7 karensdagar och skyldigheten att söka jobb i hela landet för att få a-kasseersättning som trappas ner allteftersom. För fd arbetsmarknadsminister Littorin som helt frivilligt avgår efter misstankar om sexköp, gäller dock 100% ersättning under ett helt år utan villkor.

          Det är detta som regeringen avser med allt sitt tjat om incitament hit och incitament dit.

Nu är det svart på vitt! För inte länge sen antydde den moderate riksdagsledamoten från Umeå Edward Riedl att flertalet sjukskrivna missbrukar systemet, när han påstod att Sverige före borgarnas maktövertagande hade den högsta sjukskrivningsstatistiken trots en av världens friskaste befolkning. Tidigare har han varit tydligare och sagt explicit att det handlar om fusk. Och i sitt senaste inlägg om ämnet, erkänner han att de genomförda försämringarna i sjukförsäkringen hade som syfte att minska de påstått höga kostnaderna som enligt honom hotade vår samhällsekonomi.

          Nu har Försäkringskassans kontrollenhet räknat ut siffran: 0,04% av utbetalningarna klassas som fusk, och då är det även andra socialförsäkringar inkluderade. Själva kontrollenheten kostar mer än det som staten förlorar pga bidragsfusk!!!

          Företagens skattefusk är däremot omfattande: uppemot 133 miljarder årligen förlorar staten på det. Pengar som skulle gått till äldreomsorg, utbildning, vägar, och annat. Ändå får småföretagen slopad revisionsskyldighet, medan sjukskrivna får svårare att få ut ersättning.

Känns det som en rätt prioritering?

När den borgerliga regeringen höjde avgiften till a-kassan och ändrade i villkoren var motiveringen att arbetslöshet beror på för höga löner. Man menade att starka fackförbund ställde för höga lönekrav och gjordet detdärmed dyrt för arbetsgivare att anställa. Förbund med hög arbetslöshet skulle därför betala en hög a-kasseavgift, så de skulle sänka sina lönekrav, medan förbund med låg arbetslöshet skulle få billigare avgift.

          Och så blev det: Hotellstäderskor, servitörer, kassörskan på Subway och andra medlemmar i Hotell- och Restaurangfacket betalar 405 kr i månaden till a-kassan. Känns det som att det är dessa grupper som har för för höga löner?

          Läkarna däremot betalar liksom andra akademiker bara 90 spänn/mån till a-kassan. Känns det som att det är dessa grupper som har låga lönekrav?

          Håller motiveringen till regeringens ändringar i a-kassan eller kan det ligga ngt annat bakom?

Efter många misslyckade försök att sluta med sockret, har jag till sist bestämt mig för att ge upp helt. Nu ska jag motionera istället. Jag dumpar bussen och ska köpa en cykel, men jag behöver lite råd när jag ska välja. Och finns det ngn bättre att fråga råd kring detta än Edward Riedl med tanke på hur ofta han är ute och cyklar?

          Nu senast var det igår på vk-bloggen där han påstår att försämringarna i sjukförsäkringen var nödvändiga för att sjukskrivningstalen utgjorde en kostnadsbelastning som höll på att rasera vår samhällsekonomi. Han menar t.o.m. att ”Hade vi inte åtgärdat detta hade vi inte klarat den globala finanskrisen så bra som vi nu gjort”.

          Som han påpekar så var sjuktalen i Sverige höga i internationell jämförelse när moderaterna tog över 2006, samtidigt som befolkningen var en av världens friskaste. Var det måhända -som Riedl tidigare varit inne på- för generösa villkor i sjukförsäkringen, som gjorde att folk missbrukade systemet? I alla fall fram tills Superreinfeldt kom till makten och räddade oss ur finanskrisen genom utförsäkringen av alla onda snyltare som hotade vår samhällsekonomi?

          Nä, länge har vi haft höga sjuktal trots en relativt bra hälsa i Sverige. Men vi har sedan 90-talet vetat från forskningen att förklaringen ligger i att Sverige har en högre andel kvinnor, funktionshindrade och äldre i arbetskraften, vilka har en högre sjukskrivningsstatistik (SOU 1993:16 bilaga 2). Hade andra länder varit lika framgångsrika med att få in dessa grupper i arbete, hade de förmodligen haft ännu högre sjukskrivningstal än de vi hade 2006 innan regeringen införde den stupstock som kastade ut 35 tusen pers från sjukförsäkringen.

          Sjukförsäkringens intäkter har sedan 2003 överstigit kostnaderna och skapat ett överskott som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder. Är det på detta sätt moderaterna menar att sjukkostnaderna utgör ett hot mot samhällsekonomin? Intäkterna överstiger fan utgifterna!!!

Kolla gärna på den här reklamfilmen från Unga Elektrikerna. Den sammanfattar på ett bra sätt vilka framgångar som fackföreningsrörelsen gjort för oss alla, och vilka faror som hotar vår välfärd.

Jävlar vad kyligt det var igår när jag spelade brännboll. Det känns att hösten är här. Synd faktiskt! Med hösten försvinner en massa djur :(. Harar blir allt mer sällsynta, igelkottarna ser man inte längre till, fjärilarna försvinner... Jag har alltid varit fascinerad av fjärilar. Det här att de föds som larver, och sedan bildar en puppa för att sen förvandlas till någonting helt annat: en vacker fjäril som inte alls liknar den äckliga larv den föddes som.

          Denna radikala omvandling kallas metamorfos, men hos en del insekter är den ofullständig. Det betyder att de inte går igenom alla fyra stadier: ägg, larv, puppa, vuxen. T ex hos kackerlackor kläcks ur ägget en larv, kallad nymf, som blir vuxen utan att gå igenom puppstadiet. Exakt som moderaterna, som aldrig bildat ngn puppa när de gått från gamla till nya. Edward Riedl (m) illustrerar processen: som gammal moderat så uttrycker han sina innersta åsikter när han påstår att sjukskrivna i själva verket fuskar. Men detta sätt att uttrycka sig lämnar han bakom sig allt eftersom månaderna går och han förvandlas till ny moderat, som är medveten om att försämringen i sjukförsäkringen är lättare att sälja om den istället lindas in i formuleringar i stil med hans inlägg från förra veckan där han säger att man drar in ersättningen från sjukskrivna för att hjälpa dem tillbaka till arbetslivet.

          Men den gamla moderaten försvinner aldrig, utan den finns kvar hos varje moderat i väntan på en chans att komma ut. Och den chansen ges av möjligheten att gömma sig bakom en anonym signatur, vars uttalanden man inte behöver ta ngt ansvar för. Min favorit är signaturen Mr Cool, som hårdknackat hävdar på min blogg att flertalet sjukskrivna fuskar. Som bevis anger han att den vanligaste sjukskrivningsdagen är fredag, som han påstår bevisas av en utredning genomförd av ett företag med rötter i Holland vars publicering stoppades av facket.

          Vad lägligt! Vem skrevs utredningen av? Mållgan möjligtvis? På den frågan svarar Mr Cool genom hänvisning till en annan utredning, den här gången av Riksförsäkringsverket. Enda problemet är att den inte anger fredagen som den dag då de flesta sjukskrivningsfallen inleds, utan måndag, för att de som blir sjuka under helgen ofta sjukskriver sig på måndag då de inte jobbar helgen. Således finns det en logisk förklaring till varför måndagen sticker ut: den är summan av sjukfallen från lördag, söndag och måndag, som var för sig inte nödvändigtvis har fler sjukskrivningsfall än ngn annan veckodag.

          Ska man hänvisa till utredningar så får man åtminstone se till att läsa dem innan!

För några månader sen så skrev jag på min blogg att om det finns ngt jag håller med politiker från den mörka sidan om, så är det vad Edward Riedl (m) skrivit på sin blogg: att vi behöver alla få oss en skrattstund. Och på vilket bättre sätt än att dagligen läsa hans blogg? Detta är lika aktuellt idag som när jag skrev det då.

          Ta t ex hans inlägg från i tisdags där han beklagar sig över att vi socialdemokrater i samband med det han kallar för vulgärdebatten om sjukförsäkringen framställer moderater som onda människor som vill andra illa. Men vänta nu.. var det inte Riedl själv som anklagade socialdemokraternas ordförande i Umeå, Åsa Ögren, för att önska livet ur Reinfeldt när hon skrev ett skämt på facebook?

          Jag kan inte undvika le varenda gång jag kommer ihåg det :). Efter vem vet hur många timmar av snokande, hittar herr Riedl (m) ett skämt skrivet av Åsa Ögren (s) på sin facebook, som han skyndar sig att ta ett kort på och lägga ut på sin blogg för att -i brist på argument mot socialdemokraternas politik- äntligen kunna ha ngt att smutskasta socialdemokraterna med:

          Sedan skriver han såväl på bloggen som i ett pressmeddelande till media:

Jag måste säga att det är anskrämligt av en ledande socialdemokrat att önska livet ur Sveriges statsminister! Är det på denna ytters låga nivå vi ska ha valrörelsen?

          Och sen har han mage att komma och påstå att det är vi sossar som framställer moderater som onda? Alltså, det är lika roligt varenda gång jag tänker på det! Jag tror herr Riedl (m) på allvar borde överväga göra en karriär inom ståuppkomedi.

          Men nu på allvar: över 35'000 personer har fått sin sjukersättning indragen och kastats ut på arbetsmarknaden för att nu mitt i en lågkonjunktur konkurrera om jobb med friska arbetslösa. En del av dem, som Annica Holmquist, tvingas sälja sin lägenhet för att få socialbidrag. Andra, som Erik Edvardsson, tvingas leva på loppispengar för att klara ekonomin. Marie Louise, 61, hanterade det genom att ta livet av sig, och hon är tydligen inte den enda. Jag tror att detta gör det befogat att ställa sig frågan om huruvida Riedl och andra moderater, om inte onda, åtminstone kanske saknat empati för alla offer som deras sjukförsäkringsreform orsakat.

          Jag tror jag låter Riedl själv svara på den frågan genom att hänvisa till hans egen kommentar på sin blogg:

          Ni såg inte fel: han svarar faktiskt Tack.

För första gången på flera år äger jag en växt. Jag brukar inte ha växter eftersom jag alltid glömmer bort att vattna dem, men nu har jag fått en kaktus i present. Tydligen så behöver man inte vattna den lika ofta, och så är den dessutom rak. Att vara rak är en egenskap jag alltid har uppskattat men som är väldigt sällsynt hos politiker. Dock finns det undantag, som när umemoderaten Edward Riedl uttalade sig i början på året om varför a-kassan och sjukpenningen sänktes:

          Det där kallar jag att vara rak och ärlig. Utan att linda in sina åsikter i vackra ord vågade han vara rak och säga vad han tyckte om sjukskrivna och arbetslösa, nämligen att de är rationella människor som sjukskriver sig för att ersättningsnivåerna är höga och inte för att de skulle vara sjuka (och att arbetslösa stämplar för att de tjänar på det och inte för att de har svårt att hitta jobb). Och han tvekar inte en sekund på att det handlar om fusk.

          Jag hoppas dock att min kaktus förblir rak över tiden i takt med att den växer. Inte som herr Riedl (m) som sedan han blivit riksdagsman inte längre kan uttala sig lika rakt, utan har börjat linda in sina åsikter i en mer lättköpt förpackning som döljer vad han innerst inne tänker. Nu heter det inte längre att man försämrat sjukförsäkringen för att tvinga fuskare att söka jobb. Istället så skriver Riedl (m) nu på sin blogg att de sjukskrivna blir av med sin ersättning för att hjälpas tillbaka till arbetslivet. Samma människor som han förut menade helt frivilligt tog emot sjukersättning för att slippa söka jobb, kallar han nu för ”människor som innan förändringarna i sjukförsäkringen förtidspensionerades mot sin vilja”.

          En av dem som faller inom den kategorin är Annica Holmquist, som är oförmögen att arbeta pga en sjukdom som gör att hennes kroppsdelar växer till onormala proportioner. Hon måste ha tagit emot sjukersättning mot sin vilja för nu ska hon hjälpas tillbaka till arbetslivet genom indragen sjukersättning. För att få socialbidrag tvingas hon nu sälja sin lägenhet.

          Hon är säkert tacksam för den hjälp hon fått av de nya reglerna i sjukförsäkringen som Ed Riedl (m) vurmar för. Grattis till din riksdagsplats, Ed. Du kommer säkert hjälpa många människor.

De flesta känner vid det här laget fallet med Annica Holmquist, 55. Efter 30 år som tandhygienist fick hon för 5 år sedan en svår sjukdom som gör henne oförmögen att arbeta. Hennes läppar, öron, käkar och fötter har växt till onormala proportioner och läkaren menar att hon aldrig kommer kunna jobba igen. Pga de nya regler i sjukförsäkringen som den borgerliga regeringen klubbade igenom förra året, blir hon av med sin sjukersättning. För att söka socialbidrag, ställer socialtjänsten som villkor att hon ska sälja sin lägenhet.

          Torsdagen den 16 sept, 3 dagar före valet, ställer Aftonbladet frågan till Reinfeldt om vad han anser om Annikas fall, men Reinfeldt lämnar intervjun utan att svara på frågan. Dagen efter får han samma fråga i en intervju med Sveriges Radio, varpå han avbryter intervjun och lämnar rummet. Senare på kvällen deltar han i en partiledardebatt där Maria Wetterstrand (Mp) frågar om han tycker det är värdigt att Annika som blir av med sin sjukersättning nu tvingas sälja sin lägenhet.

          Ändringarna i såväl arbetslöshets- som sjukförsäkringen infördes av alliansen för att de tyckte att i Bidragssverige så lönar det sig mer att stanna hemma och få bidrag än att gå ut och söka jobb. Att tvingas sälja sin lägenhet, är det detta Reinfeldt menar är att vinna på att stanna hemma och få bidrag?

          På Maria Wetterstrands fråga, svarar Reinfeldt: Nej, det är inte värdigt OM hon saknar arbetsförmåga.

          ...OM hon saknar arbetsförmåga?

           Det vore på tiden om alliansen kunde erkänna konsekvenserna av sina egna beslut och ta ansvar för dem, istället för att stämpla de utförsäkrade som fuskande bidragstagare som utnyttjar systemet.

Såhär förstör man en välfärdsregim

‎"De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar" - Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M) i SvD 15/8-07.

När jag i tidigare inlägg kommenterat alliansens sk jobbpolitik har jag av utrymmesskäl lämnat kvar en åtgärd som regeringen misslyckats med att skapa jobb med, men som den lik förbannat envisas att framställa som en succé.

          Borgerligheten har halverat arbetsgivaravgiften för anställda ungdomar. Tanken är att om ungdomar kostar mindre, så vill företag anställa dem. Vad alliansen dock inte nämner är att arb.avg. är löneutrymme som löntagaren avstår ifrån för att kunna få tillbaks den i form av pension, sjukersättning, föräldraersättning, mm när hon blir gammal, eller blir sjuk, arbetslös, får barn mm. Med sänkt arb.avg. följer alltså sänkt pension, sänkt föräldraersättning, sänkt sjukersättning mm. Det handlar alltså i grund och botten om en lönesänkning.

          Vad som alliansen inte heller nämner är att ungdomar redan tjänar mkt lägre än övriga löntagare. Bara inom handeln så tjänar t.ex. en 35åring i snitt 27% högre timlön än en 18åring. Räknar vi månadsinkomsten är skillnaden ännu större: 132%. Och så har borgarna mage att påstå att ungdomar har höga löner. Hur mkt mer tycker de att våra löner ska sänkas då? Om lägre lönekostnader per automatik ger fler jobb, som alliansen påstår, borde ungdomsarbetslösheten vara lägre än den totala arbetslösheten. Men det är precis tvärtom!

          Personligen tycker jag att offentliga investeringar såväl i utbildning som i direkta jobb ger mkt bättre resultat. Men vill man skapa jobb genom en sänkning av arb.avgiften, måste denna sänkning villkoras. Därför föreslår de rödgröna att staten ska stå för hela avgiften på villkoret att företaget i fråga anställer en arbetslös ungdom. Inte som det är nu, att arbetsgivaravgiften halveras förutsättningslöst.

Snacka om att ljuga rakt in i ansiktet på oss. Är det dessa människor vi vill ska lagstifta de lagar som sedan kommer påverka våra liv?  Är det dessa människor vi vill ge makten att styra vårt land och våra tillgångar?

Regeringen har sänkt skatterna med i runda slantar 100 miljarder. Hälften gick till den fjärdedelen av befolkningen om tjänar mest. Bara 6% gick till den fjärdedelen som tjänar minst. Samtidigt har 25'000 anställda inom offentlig sektor fått gå, eftersom verksamheterna inom skola, vård och omsorg fått mindre resurser att röra sig med pga skattesänkningarna. Dörrarna har öppnats för privata vård- och omsorgsföretag så de kan fritt etablera sig och göra vinst på skattepengar utan att behöva återinvestera den i verksamheten. Medan offentliga vårdinrättningar får svårigheter att korta ner vårdköer pga minskade resurser, får höginkomsttagare köpa sig förbi köerna genom att skaffa sig dyra privata försäkringar som ger dem tillträde till privata sjukhus.

Är det ett sådant samälle vi vill ha? Är det en sådan politik ett arbetarparti står för?

I tidigare inlägg har jag kommenterat regeringens sk jobbpolitik. Jag fokuserade på sänkningen av a-kasseersättningen och jobbskatteavdraget, men det vore synd att inte granska alla övriga reformer som alliansregeringen misslyckats skapa jobb med och som de förvånande nog fortfarande går till val på.

          Skulle man utlysa en tävling om vilken reform som varit som mest värdelös, tror jag att konkurrensutsättningen av arbetsförmedlingen tar priset. En jobbcoach får 20'000 kr för varje arbetslös hon tar emot. Men vad spelar det för roll när det ändå inte finns nå jobb att coacha till?

          En majoritet av långtidsarbetslösa ungdomar tillhör kategorin lågutbildade. Istället för att minska antalet komvuxplatser, som regeringen gjort, vill de rödgröna skapa 44'000 utbildningsplatser, samt avskaffa aktivitetsförbudet som gör att en arbetslös ungdom måste vänta 3 månader innan hon får gå praktik eller en arbetsmarknadsutbildning. Totalt blir det 100'000 jobb, utbildning- och praktikplatser.

          Förutom jobbskatteavdraget har regeringen genomfört andra skattesänkningar. En av dem är pigavdraget. Tanken är att om överklassen får sänkt skatt för att anlita andra att städa åt dem, så skapas det nya jobb. Frågan är varför man hellre tar pengar från den offentliga sektorn med följden att 25'000 offentliga anställda måste sägas upp, för att istället satsa pengar på lågavlönade jobb? Varför sänka skatterna så att hemtjänsten inte kan anställa ngn som kan städa åt Agda (78) för att Riedl, Löwenhöök eller Bildt ska kunna slippa städa själva?

          Istället för skattesänkningar (som till största del gått till höginkomsttagare) vill de rödgröna investera våra gemensamma tillgångar för att utveckla den offentliga sektorn, byga ut bostäder och infrastruktur. Ska vi minska köerna inom vården, barngrupperna i skolan, eller bygga Norrbotniabanan måste vi kunna ha skattepengar att anställa folk med. Istället för lågavlönade deltidsjobb hemma hos herr Riedl, vill de rödgröna skapa jobb med lön som går att leva på. A-kassan höjs till 80% så man inte tvingas sänka sina löneanspråk för att kunna få ett jobb, och stupstocken i sjukförsäkringen tas bort så att sjuka inte tvingas konkurrera med friska arbetslösa om jobb. Offentliga medel ska satsas på kommuner och landsting för att förverkliga rätten till heltid.

          Detta, om ngt, är en politik för full sysselsättning.

Den här veckan har vi på Kommunal haft fullt upp. Vi har besökt våra medlemmar på arbetsplatser, delat ut information utanför Coop Forum, och deltagit på arbetsmarknadsdagen, för att bara nämna några aktiviteter.

          Arbetsmarknadsdagen var ett arrangemang riktat till arbetslösa, som ägde rum i måndags på Folkets Hus. Vi gjorde vårt bokbord i ordning kl 10, när vi helt plötsligt ser moderaternas gruppledare på landstinget Edward Riedl komma fram till oss. Min första tanke när jag såg honom var: ”Va?! Nää! Är Riedl arbetslös? Varför skulle en arbetslös vara moderat?” Det kan då inte vara för regeringens jobbpolitik. Låt oss ta en titt på den. För att skapa jobb har alliansen framför allt gjort 2 saker:

-Dels sänkt a-kasseersättningen. Tanken är att om arbetslösa får mindre pengar så tvingas de att söka jobb. Problemet är att, om de nu ska tvinga folk att söka jobb, så måste det finnas jobb att tvinga folk till. Men för det andra så undrar man varför man ska betala till en arbetslöshetsförsäkring vars ersättning är så låg att man inte skyddas från att tvingas ta ett jobb med lägre lön? Då kan man lika gärna vara utan.

-Dels sänkt skatten. Tanken är att skatterna är så höga att folk enligt alliansen hellre går på ”bidrag” än jobbar eftersom "hela" lönen äts upp av skatten. Arbetslösheten ligger på den rekordhöga siffran 9%. Om man i Sverige tjänat mer på att vara arbetslös, som alliansen påstår, uppstår då frågan hur den 91% av arbetskraften som trots allt har arbete är så jävla blåst att de inte hellre gått på ”bidrag”?

          Varken den sönderslitna a-kassan eller de 100 miljarder i skattesänkningar (vars merpart gick till höginkomsttagare) har gett några jobb. Så, varför skulle en arbetslös vilja vara moderat? Bilden klarnade när Riedl (m) kom fram till oss och hälsade. Jag hade fel. Tydligen var han där för att föreläsa för de arbetslösa om regeringens s.k. jobbpolitik. Men han fick vända tillbaka eftersom ingen hade dykt upp. Innan han gick, kollade han dock snabbt på oss och sa ngt i stil med:

Det finns ju inga arbetslösa här! Men det är klart, regeringens jobbpolitik är så bra att det inte finns ngn arbetslöshet

          Ähh.. var han ironisk mot sin egen politik?

Den här valfilmen har jag hämtat från skämtprogrammet Elfte Timmen. Tänk att det ska krävas ett skämtprogram för att göra en valfilm om moderaterna som faktiskt avspeglar vad de i själva verket står för.

Det rä fan tragiskt när man försvarar en politik vars konsekvenser man inte förstår.

Läste iförgår i VK att moderaternas första namn i Västerbotten Edward Riedl försökt föra väljarna bakom ljuset. På sin blogg förnekar han moderaternas avsikter att privatisera Lycksele Lasarett, men VK som har tagit del av moderaternas valmanifest visar att det faktiskt är vad moderaterna går till val på.

          Det måste vara pinsamt för moderaterna i Västerbotten att ha en mytoman som första namn och riksdagskandidat. Det är inte första gången karln blir påkommen med att ljuga offentligt. I fredags påstod han att moderaterna faktiskt vill att sjukvården ska finansieras via skatten, och att vi socialdemokrater bedriver skrämselpropaganda när vi påstår att de vill tillåta privat finansiering av sjukvården. Men låt oss kolla på moderaternas hemsida:

          Ja, moderaterna står för en skattefinansiering av sjukvården, men inte av all sjukvård utan av den OFFENTLIGA sjukvården. På frågan om vad moderaterna anser om det helt privatfinansierade barnsjukhuset Martina ger hemsidan ett tydligt svar:

          Martina är ett privat barnsjukhus i Stockholm, där statsministerns fru Filippa Reinfeldt (m) styr landstinget. Ett läkarbesök dit kostar 1400 kr, men man har möjlighet att teckna en privat försäkring... om man är frisk, vill säga. Till skillnad från den statliga sjukförsäkringen -som inte gäller för Martina- kräver privata försäkringar att man fyller i en hälsodeklaration om man ska teckna avtal, så man kan sålla bort barn med kroniska sjukdomar.

          Genom alliansens massiva skattesänkningar kan inte offentlig sjukvård upprätthålla en bra kvalité, vilket öppnar dörrarna för privat finansierad sjukvård som överklassen kan nyttja för att gå före i kön. Detta är moderat sjukvårdspolitik.

Fy fan vad jag är förbannad. Alltså, det här håller inte!! Jag kom igår till jobbet kl 7 och så är det ett meddelande i telefonsvararen. En arbetskamrat har sjukskrivit sig, och hur ska man nu kl 7 då alla sover få tag på en vikarie när man inte ens har tid att sitta och ringa? Så det blir att vi som är på jobbet får ju utökad arbetsbörda då vi förutom vårt eget jobb måste göra det som vikarien skulle gjort. Jag har också blivit sjuk flera ggr med kort varsel utan att mina arbetskamrater kunnat ta in en vikarie för mig. Man får ju jättedåligt samvete, men vad ska man göra? Man är ju sjuk!

          Ok om sånt här bara hände då och då, men det här händer ju hur ofta som helst! Vi får sällan in vikarier när ngn blir sjuk med kort varsel. Vid det här laget borde ju kommunen räkna med det och ha ngn form av beredskap. Men nä! Förut hade vi på vårt jobb en vikariepool på vardagar men den togs bort eftersom pengarna inte räckte till.

          Socialtjänstens ekonomi bedöms som stabil och resultatet är -4 mkr för perioden januari-juli, en förbättring jämfört med motsvarande period förra året. Men det stora orosmolnet är ökningen av socialbidragsutbetalningar.

          Alltså, det finns ju ingen som helst ursäkt för detta! Sedan år 2006 har arbetslöshetsförsäkringen varit överfinansierad. Vi betalar in mer än det vi får ut. Ändå så höjde regeringen avgiften med konsekvensen att 430 tusen medlemmar gick ur. När en stor del av dem sen i krisens spår blev arbetslösa fick de gå på soc istället för a-kassa, som bar ett överskott som de faktiskt varit med och betalat till och som de hade kunnat ta del av om inte regeringen tvingat ut dem genom sin avgiftshöjning! Det är detta som är orsaken till socialtjänstens underskott, skälet till att vi på hemtjänsten måste stressa ihjäl oss, och anledningen till att våra äldre inte tycker vi har tid att vårda dem.

          Helt onödigt! Tack, alliansen, för detta!

Hur pass arbetarvänligt "arbetarpartiet" Moderaterna varit genom tiderna låter sig visas av hur de röstat i frågor som är särskilt viktiga för de flesta av oss i arbetarklassen: