Igår var det 11 september, och som förväntat bloggade flera politiker om terrorattentaten mot World Trade Center och Pentagon för 10 år sen. 2’977 dog i attentatet. Denna siffra bör ställas i jämförelse med de 4’100 amerikaner som förlorade sitt liv i den rättsvidriga invasionen av Irak, för att inte tala om det totala antalet döda (bland civila irakier beräknas mellan 86’453 – 94’325 ha mördats, och då räknar vi alltså inte in irakiska soldater).

Terrorattentatet mot Pentagon och World Trade Center var inte det enda terroristattentatet som ägde rum den 11 september. Även den CIA-planerade statskuppen 1973 mot president Allende i Chile skedde den 11 september som öppet stöddes av Sveriges moderater. Totalt dog 3’500 under Pinochets diktatur och 1500 är fortfarande försvunna. Militärjuntan utsatte mellan 300’000 och 400’000 chilenare för tortyr. Men moderaterna bloggar förstås inte om detta. Den här händelsen är som bortglömd. Idag vill de inte kännas vid att de faktiskt uttalade sitt stöd för Pinochets regim. Nu är det World Trade Center som gäller.

Vissa döda är mer värda än andra döda. Vissa terroristdåd går tydligen att fördömas, medan andra tydligen ska hyllas, och när de inte längre kan hyllas så ska de tydligen glömmas. Nedan finns det en intressant kortdokumentär om statskuppen i Chile i ljuset av terrorattentaten för tio år sen.

Bara en månad efter attentatet i Utöja med högerextrema och islamfientliga motiv där minst ett 70-tal unga socialdemokrater mördades, arrangerar Sverigedemokraternas Ungdomsförbund (SDU) en demonstration i Norrköping mot ett moskébygge och det de kallar för islamisering. Sverigedemokraternas distrikt i Östergötland har av strategiska skäl valt att dra sig tillbaka från arrangemanget och försökt att det ska skjutas på framtiden, men deras ungdomsförbund står fast. I och med detta väljer alltså SDU att följa den danska linjen att inte tona ner sin islamofobiska retorik.

          Sverigedemokraternas reaktioner på massakern i Utöja liknar fallet med Hagamannen. Innan hagamannens identitet var känd, användes han flitigt av sverigedemokraterna i sina kampanjer för att sammankoppla våldtäkter med invandrare.. tills det blev känt att hagamannen var svensk. På samma sätt försökte en del sverigedemokrater använda massakern i Utöja för att vända debatten i en mer invandringsfientlig riktning och göra budskapet om islamiseringen och det islamistiska hotet mottaligt för en svensk publik.. tills det blev känt att terroristen var en före detta medlem i Fremskrittpartiets (det norska motsvarigheten till SD) som dessutom jobbat många år för deras ungdomsförbund. I Norge ledde detta till att detta parti rannsakade sig själv offentligt och erkände behovet av att tona ner den aggressiva retoriken, ngt som även norska moderaternas ungdomsförbund Unge Höyre valt att göra. Danska motsvarigheten till SD (Danske Folkeparti) har dock kritiserat detta, och även deras finska motsvarighet Sannfinnländarna vägrar bestämt ändra vare sig sin retorik eller politik med anledning av terrordådet, trots att det blivit känd att en av de främsta företrädarna för Sannfinnländarna, Jussi Halla-aho, varit en inspirationskälla för Breivik, som utförde terrordådet.

          Så frågan är vilken linje SD tänker välja: den norska eller den dansk-finska? Länge har Sverige varit skonad av det extremt rasistiska debattklimatet som präglat våra skandinaviska grannar, även om det finns otaliga försök att ändra på det. SDU:s demonstration mot det sk muslimska hotet kan ses mot bakgrund av det. Till skillnad från vad många tror, så står islamistisk terror för bara 6% av alla terrorattentat i Europa, medan merparten (90,17%) av attentaten har etno-nationalistiska förtecken. Frågar ngn mig, så tycker jag att SD och SDU utgör alltså en mkt större hotbild än det som de själva demonstrerar mot.

Det där med att ta bort straffimmunitet, det gäller väl inte fortkörningar?, Carl XVI Gustaf apropå förslaget om avskaffad rättsimmunitet för statschefer.

Gissa min irritation igår när jag satt vid busskuren och väntade på bussen i nästan en timme och bussjäveln kom aldrig. Jag var inte ensam, utan det stod 3 st till där, men de gick efter ett tag, medan jag satt kvar. När jag till sist lessnade och ringde till Länstrafiken så svarade de: ”du har väl inte gått efter tidtabellen för vardagar, va? Idag är det söndag”. Vaddå söndag? Tänkte jag! Det var ju fan en måndag! Sen föll det för mig att det var sjätte juni: nationaldagen ;P.

          Det här med nationaldagsfirandet är intressant. I de flesta länder firar man på nationaldagen att man uppnått självständighet. I t ex USA firar man att landet befriades från det brittiska imperiet, i Colombia firar man att man befriade sig från Spanien och i Finland firar man att man gjorde sig självständig från Ryssland. Men i Sverige firar man att Gustav Vasa blev kung! Visserligen innebar detta att Sverige lämnade Kalmar Unionen (som omfattade även Norge och Danmark), men i pratkiken nyttjas dagen av Kungaparet för att glorifiera monarkin.

          Med anledning av kungens besök i Eslöv arrangerade SSU en demonstration mot monarkin. Socialism – inte feodalism, var en av parollerna. Som bekant uppstod monarkin som institution under den feodala tiden, där alla människor inte var lika inför lagen. Även om kungen idag inte har det politiska inflytande han hade då, är monarki en förlegad kvarleva som utgör ett undantag i en annars modern rättsstat. Till sin natur är monarkin odemokratisk då tronen ärvs istället för att väljas utav folket, för att inte nämna kungens straffimmunitet eller det faktum att merparten av de skattepengar som går till kungahuset står utanför offentlig insyn.

          Inte heller verkar monarkin ge oss den goda internationella marknadsföring som många tycks tro. När man åker utomlands är det sällan man träffar någon som vet vem Sveriges kung är. Om det är någon som Sverige är känd för i internationella sammanhang så är det snarare Olof Palme. Viktiga internationella affärer ingår man inte i för att man fått träffa kungen, utan sådana överväganden följer kalla ekonomiska kalkyler. Och de flesta andra länder verkar inte behöva någon kung för att hävda sig i den internationella handeln. Banderollen SSU håller slår huvudet på spiken: Vi kan representera oss själva!

Att högerns ledare Holmberg kräver att jag ska avgå är inte så märkvärdigt. Det är hans yrke. Men när han kräver att jag ska avgå därför att en ambassadör rest hem, då framstår han som ett alltför villigt, tjänstvilligt offer för en inbillad påtryckning från en främmande makt. Nu är min avgång inte lika aktuell säger Holmberg, ty ambassadören kommit tillbaka. Sannerligen är detta en logikens triumf över vettet. Låt oss bygga en vakttur åt Holmberg ute på Arlanda. Där kan han sitta och se ambassadörerna komma och gå, räkna in ambassadörer och räkna ut vad han skall tycka. Men låt oss i höstens val se till att Holmberg inte får något ansvar för den svenska utrikespolitiken.

                                                                                    Olof Palme, 1 maj 1968

           Länge har högern kännetecknats av en total avsaknad av kritisk insikt i vad USA gör ute i världen. Det gällde då 1968 när moderatledaren Ynge Holmberg tyckte att Palme skämde ut Sverige när Palmes krav till USA att lämna Vietnam ledde till att USA:s ambassadör lämnade Sverige. Och det gäller även nu år 2010 när moderaternas riksdagsledamot från Umeå Edward Riedl tycker på sin blogg att kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skämmer ut Umeå när han kräver att USA:s ambassadpersonal ska skickas tillbaka till USA när det avslöjats att ambassaden gjort sig skyldiga för spioneri mot Sverige.

          Samtidigt som Riedl erkänner att det är oacceptabelt att USA spionerar mot oss, invänder han att frågan kvarstår "hur omfattande detta varit och i vilket syfte". Och då är min enkla fråga: i vilket syfte och i vilken omfattning spioneri från en främmande makt som USA måste vara enligt herr Riedl för att vi ska låtsas som om ingenting har hänt och låter ambassadören stanna kvar i Sverige för att göra det han inte har ngn rätt att göra här? Det är inte första gången USA gör sig skyldig för spioneri. När får det vara nog?

Läste för 2 veckor sen att 5 vietnamesiska bärplockare häktats misstänkta för att ha låst in och misshandlat sina vietnamesiska arbetsledare i samband med ett upplopp på en gård i Särna i Dalarna. Det är klart att man inte ska försvara misshandel, men påpeka ska man att det måste vara en sjuk lagstiftning som straffar offren medan bärföretagen i Sverige tillåts tjäna storkorvan genom att sänka sina lönekostnader med hjälp av utländska bemanningsföretag som lurar hit bärplockare på falska premisser.

          Så mkt hyckleri har jag aldrig skådat tidigare. De svenska bärföretagen skyller ifrån sig och lägger skulden på bemanningsföretagen som för att kringgå kollektivavtalen tar betalt av sina anställda för resan, boende mm. Bärplockarna kommer hit för att tjäna pengar men reser tillbaka till sitt hemland skuldsatta. I själva verket är det alltså inte bemanningsföretagen som betalar sina anställda, utan de anställda som betalar till bemanningsföretagen. Sjukt ja, men ännu sjukare av de svenska bärföretagen som för att slippa utnyttja bärplockarna själva anlitar bemanningsföretag att göra det.

          Inget svenskt bärföretag är naivt nog för att tro att det kan minska sina kostnader genom att anlita en mellanhand som ska va med och dela på vinsterna, om inte denna mellanhand tänkt sig dumpa lönerna för sina anställda. Det är vad en underentreprenör är till för: den får göra smutsjobbet som företaget inte vågar stå för. Det har vi t ex sett när staten pressar ner priserna i samband med upphandlingar, eller när kommuner som inte själva vågar dra ner på personal lägger ut sina verksamheter på entreprenad.

          Och nu beklagar sig borgerliga politiker som Edward Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) över vad som skett bärplockarna och lägger skulden på bemanningsföretagen. Men sanningen är att dessa företag inte hade kunnat göra detta, om inte alliansregeringen öppnat dörrarna för det genom lagstiftning. Tidigare behövdes en samlad bedömning från arbetsmarknadens parter för att rekrytera arbetskraft utanför Europa, men sen 2008 får företag ensidigt avgöra detta utan att samråda med facket. Men detta har varken Riedl (m) eller Lövgren (Fp) några invändningar mot.

          Så jag frågar än en gång: när ska Riedl (m) sluta hyckla?