Det är ju tämligen väl känt att en del politiker ivrar för kvotering av bolagsstyrelser inte bara i Sverige utan i hela EU.

Dock står på andra sidan frågan om äganderätten. Den som utgör grunden i en demokrati och grunden för en fungerande marknadsekonomi. Hur långt ska politiska beslut få inskränka och urgröpa denna äganderätt?

Äganderätten är drivkraften bakom det moderna samhällets framväxt. Utan den skulle lite vara gjort. Kvoteringar av bolagsstyrelser må vi tycka olika om men den är ändå ett ingrepp i äganderätten.

För mig står äganderätten över kvoteringsivrarnas syfte.

Idag skriver Annie Lööf på sin blogg om anledningarna till att Centerpartiet inte anser att kvotering är rätt väg att gå för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, inom såväl föräldraförsäkring som bolagsstyrelser. Det här är en viktig fråga och det är bra att Annie så tydligt förklarar och motiverar partiets inställning till kvotering i sitt inlägg.

Besök gärna Annies blogg, där finns naturligtvis mer som är läsvärdt, här nedan har ni dock kvoteringsinlägget i sin helhet:

Fotograf Anna-Karin Nyman

Kvotering är inget för Centerpartiet

Jag är så otroligt stolt över Centerpartiets historia av ett jämställt ledarskap och förmågan att utan legala krav lyfta fram duktiga ledare oberoende av kön. Vi är nu inne på vår tredje kvinnliga partiledare, när en del partier inte ens lyckats vaska fram någon. Vi har också varit ledande i den politiska debatten om jämställdhet i decennier, inte minst under 70-talet. Det har vi mycket Centerkvinnorna, som fortfarande är Sveriges största kvinnoförbund, att tacka för.

Att ligga långt framme i jämställdhetsarbetet är viktigt. Lika villkor och samma förutsättningar ska gälla oavsett kön. Det är för mig en självklarhet. Och här finns det mycket att göra. Men vägen att nå fram till ökad jämställdhet ska vara med liberala, frihetliga lösningar och inte med socialistiska tvång.

I helgen skrev Gunilla Hjelm, Centerkvinnornas förbundsordförande en debattartikel med huvudsyftet att säga nej till den kvoteringsdiskussion som Moderaterna nu för gällande det svenska näringslivet. Centerpartiet och Centerkvinnorna delar samma syn. Vi ska inte genom lagar bestämma hur det fria och privata näringslivet exakt ska sätta samman sina styrelser. Både Centerpartiet och Centerkvinnorna säger nej till kvotering, både vad gäller föräldraförsäkring och bolagsstyrelser. Av den anledningen att vi gillar självbestämmande, valfrihet och frihet.

På vår partistämma fattade medlemmarna en tydlig inriktning om bolagsstyrelser:

”Det är lätt att kritisera den svaga andelen kvinnor i bolagens styrelser. Endast 22 procent av styrelseledamöterna i svenska börsbolag är kvinnor. Kvotering till börsnoterade bolagsstyrelser skulle dock innebära att staten ingriper i ett privat ägande på ett sätt som inte är förenligt med liberala ideal.”

Idag skriver tre partistyrelseledamöter en replik på Gunilla Hjelms artikel. Jag gillar att vi har högt i tak i Centerpartiet, många och spännande åsikter och en öppen debatt. Men jag kan konstatera att den inte ligger i linje med det tydliga utslaget från medlemmarna och vad Centerpartiet tycker. Centerpartiet gillar jämställdhet, vi ska fortsätta gå i bräschen i denna fråga. Men jämställdhet handlar inte bara om representationen i börsnoterade bolagsstyrelser utan det handlar om lön, möjligheter till entreprenörskap, attityder i skolan, mota våldet mot kvinnor i hemmen. Många viktiga frågor. Frågor som vi ska ge frihetliga och liberala svar på.

Annie Lööv och hennes meningsfränder lyckades hindra att C gick in för kvotering av föräldraförsäkringen. Det kallar jag en bra start.

Föräldrar och familjer har väldigt olika förutsättningar, låt dem välja! Även om det skulle fungera för de flesta också med kvotering skulle det för några vara väldigt illa, för några en smärre katastrof. Det kan vara väldigt olika hur det ser ut för olika människor vid olika tidpunkter i livet. Vår galopperande regleringslusta måste börja begränsas. På familjens och många andra områden.

På andra måste man gå väldigt varsamt fram med eventuella förändringar. Exempelvis vad gäller LAS, som också varit uppe inom C. En sak är exempelvis att ett antal nyckelpersoner borde kunna få undantas vid "LAS-listande" även i större företag. Men de liberalaste förslagen om ändringar i LAS är inte acceptabla.

Av kvotering ska man ha väldigt tunna skivor där man överhuvud taget ska använda det.

                                                                          Birgitta Mukkavaara, s-kvinnor

Det är slående hur borgerligheten och näringslivet förklarar kvinnors underrepresentation i höga poster utifrån påstådda brister i deras personliga egenskaper: de måste genom särskilda utbildningar rustas med det som krävs för att kunna tas in. För högern handlar det aldrig om diskriminering från arbetsgivarens sida, det handlar om att kvinnor saknar vad som krävs.

*skakar på huvudet*

Vi har mycket att vara stola över i Sverige! Idag har vi fler kvinnor än någonsin tidigare på ledande befattningar i staten. När vi nu summerar denna mandatperiod kan vi se att det öppna utnämningsförfarande som vi nu har infört, där statliga toppjobb utannonseras med möjlighet för vem som helst att söka, har gjort att jämställdheten i statsförvaltningen har ökat.

De av Socialdemokraterna hårt kritiserade förändringarna av utnämningspolitiken har lett till en dramatisk ökning av antalet kvinnliga chefer. Nu i augusti var 43,4 procent av våra myndighetschefer kvinnor. Detta kan jämföras med att endast en tredjedel (33 procent) var kvinnor när socialdemokraterna fick lämna ifrån sig makten för fyra år sedan. Bland landshövdingarna, som är en särskild grupp myndighetschefer som Mats Odell ansvarar för, är det per den 1 september, elva kvinnor och tio män. Detta ska jämföras med att det endast fanns fem kvinnor bland de 21 landshövdingarna 2006.

Detta visar tydlig att jämställdhet bäst uppnås genom att öppna upp möjligheter för var och en att förverkliga sig själva och utnyttja hela sin potential och inte genom att tillsätta viktiga beslutsfattare genom utnämningsprocesser i slutna rum som varit socialdemokraternas metod och inte heller genom kvotering som Claes Borgström, socialdemokraternas jämställdhetspolitiske talesperson, nu föreslår.

Rekryteringsbasen av kvinnor måste breddas!

Det har de alldeles rätt i, och därför är det farligt att snöa in på kvotering av bolagsstyrelser. Jämställdhetsdebatten inom näringslivet får inte bara handla om styrelsen utan måste även omfatta ledningsgruppen och de operativa chefsuppdragen exempelvis genom att företagen:

• arbetar aktivt med att få in fler kvinnor på operativa positioner och chefsuppdrag
• utvecklar styrelsen så att fler styrelseledamöter har erfarenhet av stabsfunktioner, då ökas rekryteringsbasen av kvinnor och företaget kan dra nytta av ett annorlunda perspektiv
• fokuserar på att öka andelen kvinnor på alla nivåer inom företaget, vilket ger en bred kompetensbas bestående av både kvinnor och män
• inför mätbara och objektiva sätt att välja ut topptalanger vid rekrytering

De konstaterar även att framtidens mest kompetenta kvinnor medvetet kommer att välja sina chefer och arbetsplatser. De företag som erbjuder störst möjlighet till karriärutveckling kommer att attrahera de mest kompetenta och drivna. Det är upp till företagen att bestämma huruvida de är intresserade av att vara med och konkurrera om framtidens bästa resurser.

Och detta gäller ju för övrigt inte bara det privata näringslivet utan även kommunerna och övrig offentlig sektor!

Newsmills fokusering på Kvinnornas val 2010 har för övrigt blommat upp och det gläder mig att dessa frågor får utrymme i valdebatten, som hittills mest handlat om skatter, sjukförsäkringen och jobben. Mycket viktiga frågor naturligtvis, men det finns mer som måste upp på bordet. Oavsett om man väljer att sätta etiketten "feminism" på frågorna eller inte så är det problem som måste hanteras.

Även Maud Olofsson har bidragit till debatten genom ett utdrag ur sin nya bok "Ett land av friherrinnor". Hon berättar väldigt gripande om sin farmors liv och de orättvisor hon utsattes för, och hur hon ibland hört sin farmors röst inom sig: "Stå på dig, Maud! Ta plats! Ta dig rätten att leva din dröm. Våga sticka ut!"

"Kanske är det därför som en del retar sig på mig. För att jag inte drar mig för att ta plats. För att jag vägrar förställa mig till någonting jag inte är - oavsett om det handlar om tonfall, kläder eller idéer. För att jag tar mig rätten att låta det engagemang jag känner inom mig synas också utanpå. För att jag tar mig rätten att öppet stå för vad jag tycker, och vägrar delta i olika typer av kotterier. För att jag inte ber om ursäkt, inte ber om lov, och inte viker undan ens för de mäktigaste av mäktiga män i kostymer. Den inställningen är det mest dyrbara arv jag någonsin fått, och jag fick det bland annat av farmor. Hon drömde, vis av egen erfarenhet, om att alla vi flickor och kvinnor som fanns runtomkring henne skulle kunna stå på egna ben och bli framgångsrika."

Det ligger en hel del i det hon skriver. Den inställningen skulle vi alla behöva ha, både kvinnor och män, för att kunna ta oss så långt i livet som det bara är möjligt!

Det finns många problem med att kvotera, oavsett om det sker utifrån kön, ålder, etisk tillhörighet etc.

En sak som Elisabeth Thand Ringqvist tar upp är att kvoteringsivrare ofta blandar ihop kompetens och erfarenhet.  Kollektiv tillhörighet kan vara intressant om vi talar om erfarenhet men inte när det gäller kompetens. När det gäller exempelvis bolagsstyrelser är det dock, enbart kompetensen som är intressant, inte vilket kön vederbörande har.

Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna har ökat, men inte tillräckligt snabbt enligt vissa som genast ropar efter kvotering. Att hota med lagstadgad kvotering gör mig rädd, och jag ska förklara varför.

Tänk dig att du får ett jobb som du har sökt, ett jobb som du vet att du har kompetens för, och som du absolut kan få på helt egna meriter. Men eftersom kvotering utifrån kön tillämpas blir du aldrig helt och hållet respekterad för din kompetens på arbetsplatsen, alla tror ju att du fått jobbet baserad på ditt kön.

Kvotering är ingen framkomlig väg för kvinnor som vill göra karriär, nå framgångar eller helt enkelt ha jobb de är kompetenta för.

På egna meriter.

Först vill hon rasera allt som Alliansregeringen åstadkommit. Hon vill återerövra världen med att vara det land där vi ska ha störst skattetryck. Vill hon återinföra 140 förtidspensionärer per dag också tro?

Än har hon pratat lite diffust om hur hon ska övertyga undersköterskorna, lärarna, byggnadsarbetarna etc att de ska få ca 1000 kr mindre i börsen varje månad. Men det blir ju effekten av det resonemang hon för.

Man pratar om att tydligare kvotera föräldraförsäkringen och nu senast vill hon lagstadga om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. En av landets mäktiga kvinnor menar att det är helt fel väg att gå.

En av de ledande i Kommunal sa så här vid ett samtal: - Det är först när vi förstår våra olikheter som vi kan få en bättre jämställdhet.

Tänk om Mona lyssnade på sådana visdomsord.

Så vart blir då den enskildes val?

Hur känner sig den man eller kvinna som väljs in i en bolagsstyrelse på grund av sitt kön?

Hur känner sig undersköterskan som nu har fått råda att köpa det hon önskat ett tag och nu får höra att ”mamma staten” vill ta tillbaka slantarna?

Är absolut för jämställdhet men är detta rätt väg att gå?

Läs om där hon uttalar sig om sina tankar att lagstadga om kvoteringar.

Detta står att läsa på DN debatt där vår partiledare, Göran Hägglund, skriver om vänsterpartiernas "kvoteringsoffensiv" om de skulle vinna valet i höst.

Jag konstaterar som så många gånger förr att politiker på vänsterkanten vill styra människors liv i detalj. Om inte människor gör de val som dessa politiker tänkt sig kommer kvoteringslagar, tvångslagar och skattestyrningar att se till att människor gör som de vill.

Någonstans går gränsen för vad politiker ska lägga sig i. Är det måhända toppstyrning alla Marx som ska gälla i Sverige framöver?

Förra bloggen skulle ju handla om, just de ja, Göran Hägglund. Istället blev det något om fågelskådning.

I alla fall ska jag påminna om den gode Göran. Han vill inte kvotera för, som han säger," det ska vara kompetens som gäller..."

För mig betyder det att den gode Göran inte har satt sig in i vad kvotering innebär och hur det kvoteras friskt i den manliga populationen.

Hans tal om "Verklighetens folk" kan man ju med glädje läsa. Mycket underhållande på min ära.

Tja, tjingeling!

/Sunken

Läs vad han skriver HÄR