Jag blir förskräckt när jag ser småbarn, kring ålder 5-12 år vagga fram för att de har så mycket fett på kroppen att de inte kan röra sig normalt. Underkategorin är majoriteten, som jag egentligen vill prata om, de som är mulliga/överviktiga. Hela deras tonår kommer att gå ut på att antingen banta, eller gå upp mer i vikt. Hela deras liv kommer att gå åt till att älta mat och träning.

Hur tänker föräldrarna? Tänker de inte alls när de äter pizza en dag i veckan och serverar korv och makaroner resten av veckan? Att det får vara "lördag" vilken dag som helst.

Det är mer vanligt idag än undantag att barn som är på gränsen till tonår är överviktiga. Jag tycker synd om barnen, de kan knappast försvara de vanor som de fått inpräntade hela livet. Vi har alldeles för enkelt tillgång till socker och fett. Många skyller på generna men snälla, backar vi bara 100 år såg det helt annorlunda ut. De som till trots säger sig ha låg ämnesomsättning skiljer inte mer än ett par hunda kalorier.

Mer riktig mat så minskar godissuget. Alltså, mindre snabba kolhydrater. Ungarna ska vara ute, inte inne om vädret passar. För att bo med så många barnfamiljer ser jag väldigt få barn ute, väldigt få.

Jag vill inte se barnen lida om 20 år, men jag antar att nästa generation blir desto värre.